Israel har varit månadens fokusområde, och landet får nu se sin geostrategiska position hotad.
Iran har varit den aktör som berett Israel minst bekymmer under januari. Ett antal uttalanden förstås, där det mest överraskande har varit signalen om en flottexpedition till Medelhavet. Avgående Mossadchefen Dagan och den nya militära underrättelsechefen Kovachi har lämnat motstridiga budskap om Irans kärnvapenförmåga.
Libanon har varit skakat av regeringskris med en prosyrisk regering som resultat. Med Hizbollah som den drivande kraften och de-facto härskare i landet är Idraels läge helt annorlunda. Mycket talar för att det inte händer något i det korta perspektivet. Hizbollas offensiva förmåga matchar inte på långa vägar retoriken. Men får rörelsen ikläda sig den liabanesiska armén så småningom kan läget lokalt bli annorlunda, i synnerhet om Israel får bekymmer i andra riktningar.
De palestinska områdena har ruskats om av både läckor från Al Jazeera och WikiLeaks. Det Qatar-baserade Al Jazeera har ett stort genomslag på den arabiska gatan. Läckorna ger en bild av en hyggligt ansvarsfull palestinsk myndighet som är villiga till stora eftergifter. Den israeliska generositeten verkar inte möta Muhammad Abbas hand, utan förlora sig i detaljer. Abbas, vars förtroende är i fara, bedriver nu ett arbete med att säkra erkännanden i framförallt Latinamerika. I september kan vi ha en ny situation, då den palestinska situationen ska diskuteras i FN:s generalförsamling. Det går inte att utesluta ett ensidigt utropande av en palestinsk stat. Kanske kan den pågående utvecklingen i Egypten få Israel att omvärdera sitt tidigare avvisande för att kunna fokusera sina krafter på annat håll.
Egyptens pågående revolt skakar Israel i grunden. Ett instabilt Egypten med ett möjligt maktövertagande från Muslimska Brödraskapet skulle innebära ett existienellt hot mot landet. Ett okontrollerat maktskifte i Egypten skulle troligen innebära detsamma i Jordanien, och då skulle Israel vara helt omringat av ovänliga ledningar. Det är därför inte undra på att Israel visar sig vara en av Mubaraks närmaste vänner just nu tillsammans med Saudi-Arabien och just Muhammed Abbas. Tar sig Mubarak och hans säkerhetsetablissemang ut ur den nuvarande krisen kan mycket hända i relationerna mellan de bägge ländernas ledning, vilket också skulle kunna påverka de palestinska områdena enligt resonemanget ovan. Enligt min bedömning är det troligt att vi i höst får se ännu större egyptiska konvulsioner, eftersom jag förutser ännu högre mat- och bränslepriser under 2011. Se inlägget Håll ögonen på (p)riset.
Israel befinner sig i nedåtgående säkerhetsspiral. Hastigheten i denna kommer avgöra om landet hinner justera sig till en ny geopolitisk situation. Även om det inte är någon tröst, så talar det mesta för att Israel kommer att göra det fortare än USA och Europa som baserar mycket handlande på en hel del okunskap om regionen. Ingenting är nämligen som det ser ut.
Februari fokusområde i morgon.
Tidigare inlägg:
Israel - i nytt blåsväder under januari?
Inga restriktioner nästa gång för Israel
Israel och tredje Libanonkriget?
Israel förbereder sig på kamp
2011-01-31
Sweden runs out of soldiers
Den gamla sidan Strategy Page hade för ett par dagar sedan en artikel med den rubriken. I denna går författaren igenom förvandlingen från kalla kriget till målet 2014. Mikael Holmströms artikel om rekryteringsläget verkar ha varit en källa i sammanhanget. Analysen är att vi står inför problem.
"There is no ready solution for the recruiting problem, other than offering more money. But that is very unlikely."
I avslutningen heter det också:
"There are growing doubts about the enthusiasm of officers and NCOs to turn the military inside out to conform with a plan formulated by politicians. Many of those officers and NCOs are simply leaving the military, or planning to. So there is some anxiety about what shape the Swedish military will be in by 2014, although at this point it appears it will be smaller than planned."
Det är intressant att följa hur omvärlden uppfattar det vi gör.
I ett inlägg förra veckan skrev jag om intervjun där den sparkade österrikiske generalstabschefen general Entacher vittnade om hur höga svenska officerare berättat om enorma problem för våra markstridskrafter i och med frivillighetens införande.
Några som är intresserade av att veta hur det går med reformerna är USA. Här en liten interiörbild när försvarsdepartemenetet i förra veckan diskuterade värnpliktens avskaffande och solidaritetsförklaringen med Atlantrådet och dess ledning för International Security Progam.
Undrar om någon dementerade de "enorma problem" generalen Entacher talade om?
"There is no ready solution for the recruiting problem, other than offering more money. But that is very unlikely."
I avslutningen heter det också:
"There are growing doubts about the enthusiasm of officers and NCOs to turn the military inside out to conform with a plan formulated by politicians. Many of those officers and NCOs are simply leaving the military, or planning to. So there is some anxiety about what shape the Swedish military will be in by 2014, although at this point it appears it will be smaller than planned."
Det är intressant att följa hur omvärlden uppfattar det vi gör.
I ett inlägg förra veckan skrev jag om intervjun där den sparkade österrikiske generalstabschefen general Entacher vittnade om hur höga svenska officerare berättat om enorma problem för våra markstridskrafter i och med frivillighetens införande.
Några som är intresserade av att veta hur det går med reformerna är USA. Här en liten interiörbild när försvarsdepartemenetet i förra veckan diskuterade värnpliktens avskaffande och solidaritetsförklaringen med Atlantrådet och dess ledning för International Security Progam.
Undrar om någon dementerade de "enorma problem" generalen Entacher talade om?
2011-01-30
Chockkur mot egyptiska sjukan?
30/1 kl 1445
Avgörandets stund närmar sig i Egypten. Många stater börjar nu evakuera sina medborgare ut ur landet. Regimen har beordrat Al Jazeera att sluta sända. Mubarak har haft möte med sina militära chefer, och detta visades upp i TV. Samtidigt kommer rapporter om att medlemmar ur Hamas och beduiner slåss med egyptiska förband i Sinai. Gränsövervakningen i Rafah till Gaza är inte längre i egyptisk kontroll. Landets börs håller stängt efter att ha fallit kraftigt. Turister skräms iväg och landet blöder ekonomiskt.
Ur fängelser har flera tusen fångar fritagits eller rymt. Plundringen börjar bli det största problemet för vanligt folk inne i städerna. I en polisstat som Egypten finns det många avlönade poliser i civila kläder som infiltrerar och rapporterar. Konskvenserna av att regimen faller kommer hota resten av diktatorerna i arabvärlden, på sikt även Saudiarabien. Detta vet hela säkerhetsetablissemanget om, och det kommer att påverka deras handlande.
Allt är upplagt för ett avgörande när förutsättningarna finns på plats. Strypt information och evakuerade utlänningar. Antagligen går regimen in för fullt, vilket den inte gjort än. Gör den inte det svänger pendeln över till de revolterande. Det blir ett blodbad.
Tidigare inlägg:
Prognos och kommentarer torsdag/fredag
Kommentarer lördag
DN
SvD
Aftonbladet
SvD
Aftonbldet
DN
SvD
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Avgörandets stund närmar sig i Egypten. Många stater börjar nu evakuera sina medborgare ut ur landet. Regimen har beordrat Al Jazeera att sluta sända. Mubarak har haft möte med sina militära chefer, och detta visades upp i TV. Samtidigt kommer rapporter om att medlemmar ur Hamas och beduiner slåss med egyptiska förband i Sinai. Gränsövervakningen i Rafah till Gaza är inte längre i egyptisk kontroll. Landets börs håller stängt efter att ha fallit kraftigt. Turister skräms iväg och landet blöder ekonomiskt.
Ur fängelser har flera tusen fångar fritagits eller rymt. Plundringen börjar bli det största problemet för vanligt folk inne i städerna. I en polisstat som Egypten finns det många avlönade poliser i civila kläder som infiltrerar och rapporterar. Konskvenserna av att regimen faller kommer hota resten av diktatorerna i arabvärlden, på sikt även Saudiarabien. Detta vet hela säkerhetsetablissemanget om, och det kommer att påverka deras handlande.
Allt är upplagt för ett avgörande när förutsättningarna finns på plats. Strypt information och evakuerade utlänningar. Antagligen går regimen in för fullt, vilket den inte gjort än. Gör den inte det svänger pendeln över till de revolterande. Det blir ett blodbad.
Tidigare inlägg:
Prognos och kommentarer torsdag/fredag
Kommentarer lördag
DN
SvD
Aftonbladet
SvD
Aftonbldet
DN
SvD
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-29
Mubarak fortfarande farao
29/1 kl 1745
Läget i Egypten är fortfarande svårbedömt. Den förre underrättelseministern Omar Suleiman har svurits in som vicepresident och den förre flygvapenchefen och ministern för civilflyg, Ahmed Shafiq, är utsedd till ny premiärminister. Suleiman är en gammal räv med utmärkta förbindelser i väst och arabvärlden. Shafiq, en gammal stridsflygare, har genomfört ett uppskattat arbete med att förvandla EgyptAir till en ganska framgånsrik organisation genom bland annat ombyggnader och nybyggnader av Kairo International och nya terminaler i Sharm El-Sheik.
Det är alltså same, same but different som gäller. Under dagen har också stöd kommit från Saudi-Arabien och Palestinska myndigheten. Bägge är naturligtvis oroliga för en radikalisering i egna områden. Tyst är det från Israel som ser hela sin strategiska kalkyl i fara. Muslimska Brödraskapet har utlovat en folkomröstning om Camp David-avtalet om de kommer till makten. En omröstning som river upp avtalet skulle innebära en helt ny situation för Israel. Även kortsiktigt är det mycket viktigt för Israel att någon och accepterad känd person för dem kontrollerar Egypten. Om gränsövergången till Gaza i Rafah skulle falla i andra händer skulle Israel kunna få ett akut säkerhetsproblem på halsen.
Det finns å andra sidan saker som talar för att Mubarak kommer att överleva revolten. 50000 människor vid Tahrirtorget är naturligtvis en massa människor, men i en stad med 18 miljoner invånare är det en 1/3 % som protesterar i centrala Kairo. Det finns heller ingen enad opposition som kan formulera en ny idé för hela det egyptiska samhället. Jag avlyssnade en egyptisk analytiker på Al Jazeera som gav som exempel att fotbollsrörelsen var den som varit mest organiserad i det nuvarande skeendet. Armén har också varit väldigt disciplinerad hittills. Många exempel har visats på god kommunikation mellan förbanden och demonstranterna. Det innebär att regimen vinner tid, och att det är de som revolterar som måste ta initiativet till våldsamheter. Sådana kommer det naturligtvis att bli, eftersom det med så stora massor finns en hård kärna (läs: Muslimska Brödraskapet) som vill ha förändring och är beredda att slåss för det.
Jag bedömer därför att regimen än så länge har kontrollen. Som jag skrev i torsdags och fredags, armén håller nyckeln till Mubaraks makt och priset är sannolikt ingen kandidatur av sonen Gamal i höstens presidentval.
Inlägget torsdag/fredag
DN
SvD
Aftonbladet
Aftonbladet
DN
SvD
Aftonbladet
DN
SvD
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Läget i Egypten är fortfarande svårbedömt. Den förre underrättelseministern Omar Suleiman har svurits in som vicepresident och den förre flygvapenchefen och ministern för civilflyg, Ahmed Shafiq, är utsedd till ny premiärminister. Suleiman är en gammal räv med utmärkta förbindelser i väst och arabvärlden. Shafiq, en gammal stridsflygare, har genomfört ett uppskattat arbete med att förvandla EgyptAir till en ganska framgånsrik organisation genom bland annat ombyggnader och nybyggnader av Kairo International och nya terminaler i Sharm El-Sheik.
Det är alltså same, same but different som gäller. Under dagen har också stöd kommit från Saudi-Arabien och Palestinska myndigheten. Bägge är naturligtvis oroliga för en radikalisering i egna områden. Tyst är det från Israel som ser hela sin strategiska kalkyl i fara. Muslimska Brödraskapet har utlovat en folkomröstning om Camp David-avtalet om de kommer till makten. En omröstning som river upp avtalet skulle innebära en helt ny situation för Israel. Även kortsiktigt är det mycket viktigt för Israel att någon och accepterad känd person för dem kontrollerar Egypten. Om gränsövergången till Gaza i Rafah skulle falla i andra händer skulle Israel kunna få ett akut säkerhetsproblem på halsen.
Det finns å andra sidan saker som talar för att Mubarak kommer att överleva revolten. 50000 människor vid Tahrirtorget är naturligtvis en massa människor, men i en stad med 18 miljoner invånare är det en 1/3 % som protesterar i centrala Kairo. Det finns heller ingen enad opposition som kan formulera en ny idé för hela det egyptiska samhället. Jag avlyssnade en egyptisk analytiker på Al Jazeera som gav som exempel att fotbollsrörelsen var den som varit mest organiserad i det nuvarande skeendet. Armén har också varit väldigt disciplinerad hittills. Många exempel har visats på god kommunikation mellan förbanden och demonstranterna. Det innebär att regimen vinner tid, och att det är de som revolterar som måste ta initiativet till våldsamheter. Sådana kommer det naturligtvis att bli, eftersom det med så stora massor finns en hård kärna (läs: Muslimska Brödraskapet) som vill ha förändring och är beredda att slåss för det.
Jag bedömer därför att regimen än så länge har kontrollen. Som jag skrev i torsdags och fredags, armén håller nyckeln till Mubaraks makt och priset är sannolikt ingen kandidatur av sonen Gamal i höstens presidentval.
Inlägget torsdag/fredag
DN
SvD
Aftonbladet
Aftonbladet
DN
SvD
Aftonbladet
DN
SvD
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Snön smälter i Afghanistan
I Afghanistan skakades igår Kabul av ett nytt sprängattentat, då minst 8 människor dödades i ett varuhus inte långt ifrån svenska ambassaden. Nu på morgonen dödades Kandahars viceguvernör Abdul Latif Ashna, då en självmordsbombare på motorcykel körde in i hans bil i Kandahar City.
Afghanistan har den senaste veckan upplevt en mindre kris kring turena om parlamentets öppnande. President Karzai försökte få igenom sin vilja på vem som har sista ordet kring rösträkningen. I ett parlament, där den pashtunska befolkningen inte är proportioneligt representerad, riskerar Karzai ökade svårigheter att styra landet framgent. Orsaken är enligt Karzai att ISAF, genom sina operationer under hösten i södra delen av landet, har försvårat för en stor mängd pashtuner att rösta. En kompromiss nåddes till slut och i onsdags invigde Karzai det nya parlamentet, vilket han ska enligt konstitutionen. I sitt tal kritiserade han "utländsk inblandning", vilket är ett uttryck för en pashtunsk misstänksamhet att väst försöker öka klyftan mellan pashtuner och övriga folkgrupper, i synnerhet tajiker.
De framträdande individerna bland tajikerna som exempelvis den sparkade chefen för säkerhetstjänsten, Amrullah Saleh, är starka motståndare till en fredsprocess med talibanerna. Men Karzai sitter inte heller overksam, och har skickat ledaren för sitt fredsråd, Burhanuddin Rabbani, till Pakistan och sin vicepresident, Muhammad Fahim, till Iran. Karzai verkar vilja distansiera sig från USA och söka en regional lösning. Räkna med många turer och rykten framöver.
På den taktiska nivån vinner ISAF gång på gång slag mot motståndarna, särskilt där styrkan fokuserar. Det var också ett av budskapen i general Petraeus brev i början av veckan till alla som tjänstgör i Afghanistan. Men taktiska segrar måste omsättas till en högre nivå, och med stora motkrafter som korruption och ineffektivitet i rörelse är det svårt att komma framåt.
Som exempel på detta finns rekryteringen av afghanska säkerhetsstyrkor. ISAF når målen kvantitativt, men det är frågetecken för kvaliteten och också möjligheterna att upprätthålla den skapade strukturen. Den pensionerade marinkårsgeneralen Arnold Fields som nu slutar som generalinspektör för rekonstruktion i Afghanistan, rapporterade nyligen till Commission for Wartime Contracting. Hans besked var att endast 133 baser är klara av de 884 baser som ska vara konstruerade 2012. Risken är alltså stor att snabbutbildade styrkor inte har någonstans att ta vägen. De afghanska myndigheterna har heller inte enligt generalmajor Fields varken planer eller kunskap för att vidmakthålla dessa baser i framtiden.
För svensk del har nu skärmytslingar och IED-attacker börjat ta fart i PRT:s område. Försvarsmakten har rapporterat om sex stycken sådana den senaste veckan. Försvarsmakten kommer också för första gången att använda sig av den internationella arbetsskyldigheten när personal i Helikopterflottiljen beordras till Afghanistan. Bland annat Wiseman och Chefsingenjören skriver om denna utveckling. Vi får se hur den internationella arbetsskyldigheten mäter sig med den svenska arbetsrörligheten i en ekonomi under stark tillväxt.
2011 blir ett långt år.
SvD
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Afghanistan har den senaste veckan upplevt en mindre kris kring turena om parlamentets öppnande. President Karzai försökte få igenom sin vilja på vem som har sista ordet kring rösträkningen. I ett parlament, där den pashtunska befolkningen inte är proportioneligt representerad, riskerar Karzai ökade svårigheter att styra landet framgent. Orsaken är enligt Karzai att ISAF, genom sina operationer under hösten i södra delen av landet, har försvårat för en stor mängd pashtuner att rösta. En kompromiss nåddes till slut och i onsdags invigde Karzai det nya parlamentet, vilket han ska enligt konstitutionen. I sitt tal kritiserade han "utländsk inblandning", vilket är ett uttryck för en pashtunsk misstänksamhet att väst försöker öka klyftan mellan pashtuner och övriga folkgrupper, i synnerhet tajiker.
De framträdande individerna bland tajikerna som exempelvis den sparkade chefen för säkerhetstjänsten, Amrullah Saleh, är starka motståndare till en fredsprocess med talibanerna. Men Karzai sitter inte heller overksam, och har skickat ledaren för sitt fredsråd, Burhanuddin Rabbani, till Pakistan och sin vicepresident, Muhammad Fahim, till Iran. Karzai verkar vilja distansiera sig från USA och söka en regional lösning. Räkna med många turer och rykten framöver.
På den taktiska nivån vinner ISAF gång på gång slag mot motståndarna, särskilt där styrkan fokuserar. Det var också ett av budskapen i general Petraeus brev i början av veckan till alla som tjänstgör i Afghanistan. Men taktiska segrar måste omsättas till en högre nivå, och med stora motkrafter som korruption och ineffektivitet i rörelse är det svårt att komma framåt.
Som exempel på detta finns rekryteringen av afghanska säkerhetsstyrkor. ISAF når målen kvantitativt, men det är frågetecken för kvaliteten och också möjligheterna att upprätthålla den skapade strukturen. Den pensionerade marinkårsgeneralen Arnold Fields som nu slutar som generalinspektör för rekonstruktion i Afghanistan, rapporterade nyligen till Commission for Wartime Contracting. Hans besked var att endast 133 baser är klara av de 884 baser som ska vara konstruerade 2012. Risken är alltså stor att snabbutbildade styrkor inte har någonstans att ta vägen. De afghanska myndigheterna har heller inte enligt generalmajor Fields varken planer eller kunskap för att vidmakthålla dessa baser i framtiden.
För svensk del har nu skärmytslingar och IED-attacker börjat ta fart i PRT:s område. Försvarsmakten har rapporterat om sex stycken sådana den senaste veckan. Försvarsmakten kommer också för första gången att använda sig av den internationella arbetsskyldigheten när personal i Helikopterflottiljen beordras till Afghanistan. Bland annat Wiseman och Chefsingenjören skriver om denna utveckling. Vi får se hur den internationella arbetsskyldigheten mäter sig med den svenska arbetsrörligheten i en ekonomi under stark tillväxt.
2011 blir ett långt år.
SvD
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-28
(Uppdaterad) Den riktiga Tunisamin i morgon?
I Egypten har protesterna fortsatt för tredje dagen. Värst är situationen i Kairo och staden Suez. Kommunikationsmedel är avstängda eller dämpade och övervakade. En helt annan säkerhetsstruktur än i Tunisien har haft ett par veckor på sig att förbereda sig. Ändå fortsätter protesterna och lokalt vinner demonstranterna enskilda "framgångar" när polisfordon eller byggnader sätts i brand.
Den förre chefen för Internationella Atomenergiorganet IAEA, Muhammad ElBaradei, väntas i kväll till Kairo för att försöka leda oppositonen. Denna består av många fraktioner, men en grov uppdelning är religiös eller övriga. Det Muslimska Brödraskapet som inte vann en enda plats i de fuskval som genomfördes i höstas har hittills i huvudsak stått på sidlinjen. De enskilda medlemmarna sägs ha fått tillstånd att delta i protesterna som individer, men ännu har inte organisationen gått in med full kraft. Med den historia av förföljelse som regimen utsatt dem för är det inte konstigt att de försöker välja rätt tidpunkt för att kasta hela sin vikt i maktkampen.
I morgon lunch, svensk tid, efter fredagsbönen kan vara rätt tidpunkt. Det förekommer uppgifter om att Mubarak har beordrat delar av armén i högsta beredskap. En sådan åtgärd indikerar att läget är mycket allvarligt och att insatserna har höjts. En utveckling där man beordrar armén att ingripa skulle innebära ett våldsamt kväsande av kravallerna eller en ordervägran.
Försvarsminister och överbefälhavare är fältmarsalken Mohamed Hussein Tantawi (på bilden med Israels försvarsminister Barak 2007). Denne var igår enligt israeliska uppgifter i Washington och vädjade om amerikanskt stöd. Fältmarsalk Tantawi deltog i det första Gulfkriget i den amerikanskledda koalitionen, varför det är skäligt att anta att han har en del goda relationer på den amerikanska sidan. Hur han ställer sig i nuvarande läge kommer att bli avgörande för utvecklingen.
President Mubarak har två huvudsakliga optioner, antingen att gå in med full kraft eller att försöka spela ut ElBaradei mot det Muslimska Brödraskapet genom att utlova presidentval. Bägge vägarna är förenade med risker. Övervåld som omvärlden kommer fördöma eller svårt att kontrollera vidare utveckling om han ger oppositionen en framgång. Eftersom det i mångas ögon i regionen är farligt att uppfattas som svag, bedömer jag att det väger över mot full insats. Detta under förutsättning att armén lyder. Den moderna Egyptiska historien bjuder på varnande exempel som när Anwar Sadat mördades av sin egen livvakt.
USA kommer sannolikt inte ingripa aktivt, eftersom det skulle bli en kontraproduktiv perception. Jag bedömer att USS Enterprise med stödfartyg troligen kommer att förstärkas med ytterligare resurser i Östra Medelhavet. Israels premiärminister Nethanyau konfererar enligt andra uppgifter idag med sina försvars- och underrättelsechefer. Sannolikt har någon typ av försäkran gått från Israel till Egypten om att eventuella beredskapshöjningar inte är offensivt inriktade. Israel befinner sig verkligen i stormens öga, och kan inte agera överilat i denna stund med kravaller i Egypten, Hizbollah som de-factohärskare i Libanon och den palestinska myndigheten kraftigt ifrågasatt av de sina. Som grädde på moset kom också idag besked från det statliga kontrollorganet att inkommande generalstabschef general Galant (byte i februari) otillbörligen har tillskansat sig egendom.
I Bryssel finns det, liksom i USA, skäl att lägga pannan i djupa veck. EU:s närområdesstrategi har fullständigt havererat med brutalt våld mot oppositionen i Vitryssland, pågående jasminrevolt i Tunisien och nu Egypten. Den femton år gamla s.k Barcelonaprocessen kring Medelhavet har inte uppnått sina deklarationer, delvis beroende på att det mer har varit en policy än en strategi. EU lär inte heller aktivt ingripa i de pågående konflikterna, utan vädja till lugn och ställa ut mindre ekonomiska belopp.
Vi får verkligen hoppas att utvecklingens slutsatser studeras i Rosenbad. Att ge och ta emot militär hjälp i utsatta lägen kan visa sig vara svårare än tänkt.
Edit 28/1 kl 0800: Stora störningar på Internet, uppgifter om undantagstillstånd i bland annat Suez City och Ismaila. Armén tar upp ställningar i Kairo enligt obekräftade uppgifter, ledare i Muslimska Brödraskapet arresterade. Organisationen uppmanade sina anhängare i natt att ansluta sig till protesterna. Kairo blir avgörande, i distriktet Shubra bor fyra miljoner fattiga, där många kan komma ut på gatorna. Å andra sidan är inte politik och religion separerad, vilket med största sannolikhet innebär att statligt avlönade imamer under dagen kommer att ge regimens budskap till en stor del av befolkningen. Säkerhetsetablissemanget ser Iran som Egyptens fiende och med Hizbollahs de-facto övertagande av Libanon har de fått ytterligare argument för att inte destabilisera landet. Läget är väldigt allvarligt, och omfattningen samt konsekvenserna av ett våldsamt ingripande skulle ta flera dagar innan de blir begripliga.
Edit 28/1 kl 1245: WikiLeaks släppte för en timme sedan en mängd nya rapporter om Egypten, och gör sig därmed till en aktiv aktör i skeendet. Sammanstötningar har börjat i Kairo, Alexandria och Suez City. Enligt Al Jazeera har polis omhändertagit ElBaradei utanför den moské han var i för fredagsbönen. Uppgifterna nu rättade, han får inte lämna ett specifikt område. Mubarak kommer att sitta kvar på kort sikt. DN har nu ganska bra lägesuppföljning. För längre perspektiv, läs gärna inlägget Håll ögonen på (p)riset från förrförre veckan.
Edit 28/1 kl 1700: ElBaradei i husarrest, utegångsförbud från nu till i morgon i Kairo, Alexandria och Suez. Regimen har också stängt lokaltrafikstationer i centrala Kairo. Jag bedömer att regimen har ganska god kontroll på situationen, trots enskilda rapporter om motsatsen. Polisen har inte använt skarpa vapen (enstaka undantag finns) och armén är ännu inte insatt. Det finns alltså en hel del eskalationsutrymme kvar. Priset för arméns stöd kan dock vara att president Mubarak blir tvungen att lova att inte sonen Gemal kandiderar som ny presidentkandidat.
Edit 29/1 kl 1000: Läget svårbedömt. Parlamentets talman har annonserat ett nytt uttalande, och det går rykten om att några privatjet har lämnat landet. Regimen släpper restriktionerna på mobilnätet. Publika transporter går ungefär som vanligt. Indikerar att regimen tycker sig ha det hela under hygglig kontroll. Jag bedömer att dödssiffran är kraftigt underskattad. Med över 1000 skadade borde antalet döda vara minst 100, kanske det dubbla. Mubarak verkar ha valt en kombination av de val han hade med insättande av några arméförband (ganska återhållsamma hittills) samtidigt som han upplöser regeringen. Frågan är om han tar in framträdande icke-extremistiska oppositionella i den nya regeringen för att avleda folkets missnöje. Helt klart är att han kommer försöka göra det hela till ett ekonomiskt problem istället för ett politiskt. Sedan skulle han kunna kliva åt sidan i höst med någon ur sin inre cirkel som efterträdare efter presidentvalet.
DN
SvD
Expressen
DN
DN
SvD
Expressen
Aftonbladet
SvD
DN
SvD
Aftonbladet
SvD
DN
Aftonbladet
DN
SvD
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-27
Den riktiga Tunisamin i morgon?
I Egypten har protesterna fortsatt för tredje dagen. Värst är situationen i Kairo och staden Suez. Kommunikationsmedel är avstängda eller dämpade och övervakade. En helt annan säkerhetsstruktur än i Tunisien har haft ett par veckor på sig att förbereda sig. Ändå fortsätter protesterna och lokalt vinner demonstranterna enskilda "framgångar" när polisfordon eller byggnader sätts i brand.
Den förre chefen för Internationella Atomenergiorganet IAEA, Muhammad ElBaradei, väntas i kväll till Kairo för att försöka leda oppositonen. Denna består av många fraktioner, men en grov uppdelning är religiös eller övriga. Det Muslimska Brödraskapet som inte vann en enda plats i de fuskval som genomfördes i höstas har hittills i huvudsak stått på sidlinjen. De enskilda medlemmarna sägs ha fått tillstånd att delta i protesterna som individer, men ännu har inte organisationen gått in med full kraft. Med den historia av förföljelse som regimen utsatt dem för är det inte konstigt att de försöker välja rätt tidpunkt för att kasta hela sin vikt i maktkampen.
I morgon lunch, svensk tid, efter fredagsbönen kan vara rätt tidpunkt. Det förekommer uppgifter om att Mubarak har beordrat delar av armén i högsta beredskap. En sådan åtgärd indikerar att läget är mycket allvarligt och att insatserna har höjts. En utveckling där man beordrar armén att ingripa skulle innebära ett våldsamt kväsande av kravallerna eller en ordervägran.
Försvarsminister och överbefälhavare är fältmarsalken Mohamed Hussein Tantawi (på bilden med Israels försvarsminister Barak 2007). Denne var igår enligt israeliska uppgifter i Washington och vädjade om amerikanskt stöd. Fältmarsalk Tantawi deltog i det första Gulfkriget i den amerikanskledda koalitionen, varför det är skäligt att anta att han har en del goda relationer på den amerikanska sidan. Hur han ställer sig i nuvarande läge kommer att bli avgörande för utvecklingen.
President Mubarak har två huvudsakliga optioner, antingen att gå in med full kraft eller att försöka spela ut ElBaradei mot det Muslimska Brödraskapet genom att utlova presidentval. Bägge vägarna är förenade med risker. Övervåld som omvärlden kommer fördöma eller svårt att kontrollera vidare utveckling om han ger oppositionen en framgång. Eftersom det i mångas ögon i regionen är farligt att uppfattas som svag, bedömer jag att det väger över mot full insats. Detta under förutsättning att armén lyder. Den moderna Egyptiska historien bjuder på varnande exempel som när Anwar Sadat mördades av sin egen livvakt.
USA kommer sannolikt inte ingripa aktivt, eftersom det skulle bli en kontraproduktiv perception. Jag bedömer att USS Enterprise med stödfartyg troligen kommer att förstärkas med ytterligare resurser i Östra Medelhavet. Israels premiärminister Nethanyau konfererar enligt andra uppgifter idag med sina försvars- och underrättelsechefer. Sannolikt har någon typ av försäkran gått från Israel till Egypten om att eventuella beredskapshöjningar inte är offensivt inriktade. Israel befinner sig verkligen i stormens öga, och kan inte agera överilat i denna stund med kravaller i Egypten, Hizbollah som de-factohärskare i Libanon och den palestinska myndigheten kraftigt ifrågasatt av de sina. Som grädde på moset kom också idag besked från det statliga kontrollorganet att inkommande generalstabschef general Galant (byte i februari) otillbörligen har tillskansat sig egendom.
I Bryssel finns det, liksom i USA, skäl att lägga pannan i djupa veck. EU:s närområdesstrategi har fullständigt havererat med brutalt våld mot oppositionen i Vitryssland, pågående jasminrevolt i Tunisien och nu Egypten. Den femton år gamla s.k Barcelonaprocessen kring Medelhavet har inte uppnått sina deklarationer, delvis beroende på att det mer har varit en policy än en strategi. EU lär inte heller aktivt ingripa i de pågående konflikterna, utan vädja till lugn och ställa ut mindre ekonomiska belopp.
Vi får verkligen hoppas att utvecklingens slutsatser studeras i Rosenbad. Att ge och ta emot militär hjälp i utsatta lägen kan visa sig vara svårare än tänkt.
DN
SvD
Expressen
DN
DN
SvD
Expressen
Aftonbladet
SvD
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-26
FM ett steg framåt - följer debatten efter?
Försvarsmakten har gett ut ett direktiv om policyn för sociala medier. Detta finns nu publicerat på den nya sidan Försvarsmakten öppen remiss. Försvarsmakten tar ställning för social medier och kommer nu att använda sig av detta som myndighet. Medarbetarna uppmuntras att använda sociala medier. Bland annat skriver Försvarsmakten:
"Försvarsmakten tillåter sina medarbetare att använda sociala medier i tjänsten och under arbetstid, utom då användningen innebär hinder för medarbetaren att utföra sina arbetsuppgifter eller om den bryter mot myndighetens bestämmelser för internetanvändning på arbetsplatsen. En enskild befattningshavare i Försvarsmakten äger inte rätten att yttra sig på myndighetens vägnar om denne inte har ett sådant uppdrag. Försvarsmakten har skyddsvärd information som omfattas av sekretess. Sådan information får inte göras tillgänglig i offentliga sociala medier."
Försvarsmakten ska också lägga ut en del remisser för vem som helst att lämna synpunkter på. En bra policy verkar det, och som förhoppningsvis leder till att fler anställda delar sina tankar med dem som vill lyssna. Det har varit ett stort problem under den stora försvarsomställningen att väldigt få har deltagit i försvarsdebatten. Det är därför bra att Försvarsmakten tar det här steget och på så sätt lyfter taket.
I samband med detta förtroende hoppas jag att också språket i nätdebatten blir bättre. Jag har, framförallt i många kommentatorsfält, iakttagit en del nedsättande epitet om individer i den högsta militära ledningen, och som underminerar det militära systemets auktoritet och trovärdighet. Även den mer tradionella debatten skulle må bra av ökad respekt, och en åtskillnad mellan sak och person enligt ovan. Ett tråkigt exempel nyligen på motsatsen, gäller de jämförelser som debattörer gör av försvarsministern med Iraks informationsminister Mohammed Saeed al-Sahhaf a.k.a Bagdad Bob. Att i ett offentligt samtal jämföra Sten Tolgfors med den främste talesmannen för en av vår tids värsta diktaturer är ovärdigt. Det må vara lustigt på en tidningsredaktion, men det är inget för en officer eller soldat att imitera.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
"Försvarsmakten tillåter sina medarbetare att använda sociala medier i tjänsten och under arbetstid, utom då användningen innebär hinder för medarbetaren att utföra sina arbetsuppgifter eller om den bryter mot myndighetens bestämmelser för internetanvändning på arbetsplatsen. En enskild befattningshavare i Försvarsmakten äger inte rätten att yttra sig på myndighetens vägnar om denne inte har ett sådant uppdrag. Försvarsmakten har skyddsvärd information som omfattas av sekretess. Sådan information får inte göras tillgänglig i offentliga sociala medier."
Försvarsmakten ska också lägga ut en del remisser för vem som helst att lämna synpunkter på. En bra policy verkar det, och som förhoppningsvis leder till att fler anställda delar sina tankar med dem som vill lyssna. Det har varit ett stort problem under den stora försvarsomställningen att väldigt få har deltagit i försvarsdebatten. Det är därför bra att Försvarsmakten tar det här steget och på så sätt lyfter taket.
I samband med detta förtroende hoppas jag att också språket i nätdebatten blir bättre. Jag har, framförallt i många kommentatorsfält, iakttagit en del nedsättande epitet om individer i den högsta militära ledningen, och som underminerar det militära systemets auktoritet och trovärdighet. Även den mer tradionella debatten skulle må bra av ökad respekt, och en åtskillnad mellan sak och person enligt ovan. Ett tråkigt exempel nyligen på motsatsen, gäller de jämförelser som debattörer gör av försvarsministern med Iraks informationsminister Mohammed Saeed al-Sahhaf a.k.a Bagdad Bob. Att i ett offentligt samtal jämföra Sten Tolgfors med den främste talesmannen för en av vår tids värsta diktaturer är ovärdigt. Det må vara lustigt på en tidningsredaktion, men det är inget för en officer eller soldat att imitera.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Häxbrygden i Mellanöstern sjuder
Utvecklingen i Israels närområde går så fort att det är dags för en ny uppföljning.
Iran: Mest uppmärksamhet har uttalandena fått från iranska flottans ledning som talat om en expedition med jagaren Jamaran och stödfartyg till bland annat Medelhavet, och som Lars Gyllenhaals skrev om i måndags. En amiral talade också om att ubåtar ska ansluta senare under den årslånga expeditionen. Iran har nyligen köpt tre Kiloubåtar av Ryssland. Jag bedömer det hela som fullt möjligt, givet havens frihet, att genomföra en sådan. Med stöd av de stora syriska flottbaserna finns goda förutsättningar rent logistiskt. Frågan är hur Israel skulle svara på en sådan manöver. Den nya chefen för den militära underrättelsetjänsten, brigadgeneral Kovachi, redovisade för Knessets utrikeskommitté att Iran kan ha en atombomb inom ett till två år när den iranska regimen bestämmer sig.
Libanon: Så blev det då en Hizbollahstödd regering i Libanon med miljardären och sunniten Najib Mikati som premiärminister. Som jag har skrivit tidigare kommer Hizbollah sannolikt att avstå från väpnade aktioner mot Israel i det här skedet. Hur Israel värderar situationen är svårt att säga, tiden talar ju för Hizbollah på många sätt. Därför kan inte aktiva israeliska åtgätder uteslutas. Däremot lär den nya regeringen dra undan det libanesiska stödet till STL som då antagligen kommer fortsätta sin verksamhet i Haag. Mycket talar för att de skyldiga kommer att åtalas i sin frånvaro istället. Libanon har i och med utvecklingen tagit flera steg närmare framförallt Syrien. Protester har skakat Libanon de två senaste dagarna, och det finns en liten risk att det utbryter inbördeskrig.
Palestina: Med två stycken stora avslöjanden från olika håll, Wikileaks och Al Jazeera's Palestinian Papers, har den palestinska myndigheten försvagats internt. Stora eftergifter har präglat de olika palestinska förslagen till Israel, som inte förmått att ta sig samman att slå till. Istället verkar man fastnat i detaljer. Den yttre trovärdigheten har däremot ökat för den palestinska myndigheten, och åtta latinamerikanska länder har den senaste tiden erkännt Palestina. Irland uppgraderade [rättelse] den palestinska [slut rättelse] represenatation häromdagen till ambassad och det spekuleras i att flera euroepeiska länder kommer att följa efter, däribland Sverige. En åtgärd som verkar viktig, eftersom det finns en risk att Hamas tar över Palestina utnyttjandes publiciteteten om förhandlingarna och om samarbetet mellan israelisk och palestinsk säkerhetstjänst. Att dokumenten är förfalskade som vissa påstår håller jag som osannolikt, eftersom de omfattar uppteckningar från två olika parter.
Egypten: Egypten nämnde jag kort för någon vecka sedan i inlägget Håll ögonen på (p)riset. Egypten som haft fred med Israel i drygt 30 år uppvisar samma typ av stagnation som många andra länder i regionen med åldrande ledare för en repressiv regim och med en väldigt ung sammansättning i befolkningen. Nu har protesterna i regionen nått Egypten och igår dödades minst tre personer, där de värsta kravallerna var i Kairo och Alexandria. Demonstrationerna var de största sedan 1977, då brödpriser var orsaken. Myndigheterna har annonserat en motdemonstration, och nu har demonstranterna också annonserat en ny. Det Muslimska Brödraskapet har instruerat sina anhängare att inte delta än så länge. Skulle de ändra sig kommer regimen att vara i fara. Israel följer naturligtvis det hela oerhört noggrannt. Inget skulle vara ett så stort hot i närtid mot Israel som en ny regim i Egypten som river upp fredsavtalet, även om det i nuläget ter sig som lite avlägset. Utvecklingen i Egypten kommer på kort sikt att ta israelisk uppmärksamhet, och sannolikt påverka de israeliska åtgärdena vis a vi Libanon och de palestinska områdena.
Utvecklingen i Mellanöstern går nu väldigt fort, och det kommer med största sannolikhet tvinga både EU och USA till en revidering av sin politik i och för regionen. Andra aktörer kommer inte att sitta stilla.
Edit: Det förekommer uppgifter att Twitter nu är avstängt i Egypten. Det verkar ha varit en hel del störningar, men det går fortfarande att följa på exvis #tahrir, #25 jan, #jan 25, #Egypt eller #FreeEgypt
Det har förekommit obekräftade uppgifter om arresteringar av medlemmar i Muslimska Brödraskapet liksom arresteringar på sjukhus. Säkerhetsstyrkor har enligt andra uppgifter spärrat av Tahrirtorget, och via Twitter försöker demonstranterna att omgruppera till Nasr City. Det förekommer också uppgifter att fru Mubarak och sonen Gemal ska ha flytt till London. Om detta bekräftas kommer demonstranterna att få ökat momentum.
DN
SvD
Expressen
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Iran: Mest uppmärksamhet har uttalandena fått från iranska flottans ledning som talat om en expedition med jagaren Jamaran och stödfartyg till bland annat Medelhavet, och som Lars Gyllenhaals skrev om i måndags. En amiral talade också om att ubåtar ska ansluta senare under den årslånga expeditionen. Iran har nyligen köpt tre Kiloubåtar av Ryssland. Jag bedömer det hela som fullt möjligt, givet havens frihet, att genomföra en sådan. Med stöd av de stora syriska flottbaserna finns goda förutsättningar rent logistiskt. Frågan är hur Israel skulle svara på en sådan manöver. Den nya chefen för den militära underrättelsetjänsten, brigadgeneral Kovachi, redovisade för Knessets utrikeskommitté att Iran kan ha en atombomb inom ett till två år när den iranska regimen bestämmer sig.
Libanon: Så blev det då en Hizbollahstödd regering i Libanon med miljardären och sunniten Najib Mikati som premiärminister. Som jag har skrivit tidigare kommer Hizbollah sannolikt att avstå från väpnade aktioner mot Israel i det här skedet. Hur Israel värderar situationen är svårt att säga, tiden talar ju för Hizbollah på många sätt. Därför kan inte aktiva israeliska åtgätder uteslutas. Däremot lär den nya regeringen dra undan det libanesiska stödet till STL som då antagligen kommer fortsätta sin verksamhet i Haag. Mycket talar för att de skyldiga kommer att åtalas i sin frånvaro istället. Libanon har i och med utvecklingen tagit flera steg närmare framförallt Syrien. Protester har skakat Libanon de två senaste dagarna, och det finns en liten risk att det utbryter inbördeskrig.
Palestina: Med två stycken stora avslöjanden från olika håll, Wikileaks och Al Jazeera's Palestinian Papers, har den palestinska myndigheten försvagats internt. Stora eftergifter har präglat de olika palestinska förslagen till Israel, som inte förmått att ta sig samman att slå till. Istället verkar man fastnat i detaljer. Den yttre trovärdigheten har däremot ökat för den palestinska myndigheten, och åtta latinamerikanska länder har den senaste tiden erkännt Palestina. Irland uppgraderade [rättelse] den palestinska [slut rättelse] represenatation häromdagen till ambassad och det spekuleras i att flera euroepeiska länder kommer att följa efter, däribland Sverige. En åtgärd som verkar viktig, eftersom det finns en risk att Hamas tar över Palestina utnyttjandes publiciteteten om förhandlingarna och om samarbetet mellan israelisk och palestinsk säkerhetstjänst. Att dokumenten är förfalskade som vissa påstår håller jag som osannolikt, eftersom de omfattar uppteckningar från två olika parter.
Egypten: Egypten nämnde jag kort för någon vecka sedan i inlägget Håll ögonen på (p)riset. Egypten som haft fred med Israel i drygt 30 år uppvisar samma typ av stagnation som många andra länder i regionen med åldrande ledare för en repressiv regim och med en väldigt ung sammansättning i befolkningen. Nu har protesterna i regionen nått Egypten och igår dödades minst tre personer, där de värsta kravallerna var i Kairo och Alexandria. Demonstrationerna var de största sedan 1977, då brödpriser var orsaken. Myndigheterna har annonserat en motdemonstration, och nu har demonstranterna också annonserat en ny. Det Muslimska Brödraskapet har instruerat sina anhängare att inte delta än så länge. Skulle de ändra sig kommer regimen att vara i fara. Israel följer naturligtvis det hela oerhört noggrannt. Inget skulle vara ett så stort hot i närtid mot Israel som en ny regim i Egypten som river upp fredsavtalet, även om det i nuläget ter sig som lite avlägset. Utvecklingen i Egypten kommer på kort sikt att ta israelisk uppmärksamhet, och sannolikt påverka de israeliska åtgärdena vis a vi Libanon och de palestinska områdena.
Utvecklingen i Mellanöstern går nu väldigt fort, och det kommer med största sannolikhet tvinga både EU och USA till en revidering av sin politik i och för regionen. Andra aktörer kommer inte att sitta stilla.
Edit: Det förekommer uppgifter att Twitter nu är avstängt i Egypten. Det verkar ha varit en hel del störningar, men det går fortfarande att följa på exvis #tahrir, #25 jan, #jan 25, #Egypt eller #FreeEgypt
Det har förekommit obekräftade uppgifter om arresteringar av medlemmar i Muslimska Brödraskapet liksom arresteringar på sjukhus. Säkerhetsstyrkor har enligt andra uppgifter spärrat av Tahrirtorget, och via Twitter försöker demonstranterna att omgruppera till Nasr City. Det förekommer också uppgifter att fru Mubarak och sonen Gemal ska ha flytt till London. Om detta bekräftas kommer demonstranterna att få ökat momentum.
DN
SvD
Expressen
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-25
Stormtroopers snart verklighet
Här är ett annat projekt som den amerikanska armén tar fram förbättrad utrustning i. En stötvågsdämpande hjälm som minskar trycket mot hjärnan i samband med explosioner. Hela 80% dämpning räknar forskarna att uppnå med denna. Likaså tar de med sig erfarenheter från Nascar och använder dessa för att skapa ett nack- och huvudskydd i syfte att skydda mot whiplashskador i samband med explosioner. Det känns som de med hjälp från MIT kommer att ta soldaternas skydd en bra bit framåt till 2013, då projektet ska vara klart. Jag är skeptisk till att soldaterna kommer vilja ha hjälmen utanför fordonen, men som skydd under transport blir de säkert alldeles utmärkta. Jag har tidigare skrivit om att soldaternas överlevnadsmöjligheter behöver stärkas i Närstrid - ett JAS-projekt för våra soldater? Våra soldater behöver vårt fokus och våra prioriteringar.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
(Lästips) I en annan del av världen....
....finns intressanta berättelser som kan öka vår kunskap.
Andra länder som påminner om Sverige när det gäller utformningen av försvars- och säkerhetspolitiken är Österrike. I processen ligger landet några år efter Sverige. Antalet värnpliktiga har sjunkit och man har debatterat "både-och".
Igår avskedade försvarsministern Norbert Darabos generalstabschefen General Edmund Entacher sedan denne i en intervju med tidskriften Profil tagit avstånd från planerna på införandet av en yrkesarmé. Han varnade för kostnader och rekryteringsproblem i samband med detta.
"Die vorgestellten Modelle haben Rechen- und Stellgrößen. Beginnen wir bei den angenommenen Kosten: Wenn ab 2014/15 ein wesentlich niedrigeres Budget für das Bundesheer käme, würden alle anderen Hypothesen nicht mehr stimmen. Die zweite große Sorge betrifft das Aufkommen von Freiwilligen. Nach meiner Erfahrung haben wir zwar gar nicht so wenige Bewerber, aber bei den Musterungen ist dann die Ausbeute sehr schmal. Daher befürchte ich, dass wir die notwendige Anzahl von Freiwilligen nicht erreichen werden."
Denne uppriktige man säger också en annan mycket intressant detalj för oss:
"profil: Auch Schweden hat im Juli 2010 die Wehrpflicht abgeschafft. Schweden war militärisch immer Vorbild.
Entacher: Hohe schwedische Offiziere haben mir berichtet, dass es dort bei den Landstreitkräften bereits enorme Probleme bei der Anwerbung von Freiwilligen gibt."
Är det någon som känner igen detta?
Titeln på artikeln? "Wir stehen vor der Klippe: Generalstabschef Edmund Entacher im interview" - Det kostade honom jobbet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Andra länder som påminner om Sverige när det gäller utformningen av försvars- och säkerhetspolitiken är Österrike. I processen ligger landet några år efter Sverige. Antalet värnpliktiga har sjunkit och man har debatterat "både-och".
Igår avskedade försvarsministern Norbert Darabos generalstabschefen General Edmund Entacher sedan denne i en intervju med tidskriften Profil tagit avstånd från planerna på införandet av en yrkesarmé. Han varnade för kostnader och rekryteringsproblem i samband med detta.
"Die vorgestellten Modelle haben Rechen- und Stellgrößen. Beginnen wir bei den angenommenen Kosten: Wenn ab 2014/15 ein wesentlich niedrigeres Budget für das Bundesheer käme, würden alle anderen Hypothesen nicht mehr stimmen. Die zweite große Sorge betrifft das Aufkommen von Freiwilligen. Nach meiner Erfahrung haben wir zwar gar nicht so wenige Bewerber, aber bei den Musterungen ist dann die Ausbeute sehr schmal. Daher befürchte ich, dass wir die notwendige Anzahl von Freiwilligen nicht erreichen werden."
Denne uppriktige man säger också en annan mycket intressant detalj för oss:
"profil: Auch Schweden hat im Juli 2010 die Wehrpflicht abgeschafft. Schweden war militärisch immer Vorbild.
Entacher: Hohe schwedische Offiziere haben mir berichtet, dass es dort bei den Landstreitkräften bereits enorme Probleme bei der Anwerbung von Freiwilligen gibt."
Är det någon som känner igen detta?
Titeln på artikeln? "Wir stehen vor der Klippe: Generalstabschef Edmund Entacher im interview" - Det kostade honom jobbet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-24
Luftburna cyberoperationer
Nej, det är inte en Messerschmidt Me-163 Komet från VK 2. Det är en RQ-170 Sentinel i Kandahar. En stealth-UAV med lång räckvidd och lång uthållighet.
I Sverige har framförallt Mistral-affären fått mycket publicitet. Nästan inget är skrivet om den UAV-affär som Israel och Ryssland gjort under förra året. Visserligen bestämde sig Israel den här gången för att inte sälja sin höghöjds-UAV Heron 1 till Ryssland, men ett stort antal andra och framförallt kunskap så att Ryssland kan bygga på licens i Kazan.
UAV-utvecklingen går fort framåt och maskiner som RQ-170 Sentinel kan bära med sig sensorer som syntetisk aperturradar och signalspaningsutrustning. Dessutom skulle man kunna störa radio- och datatrafik hos en motståndare.
Amerikanska flottan gör nu nämligen en uppgradering av flygplanet EA-18 Growler inom ramen för sitt projekt NGJ. Det är inte en radiostation, utan Next Generation Jammer. US Air Force har redan gjort lyckade demonstrationer med en EC-130 Compass Call där man lyckades skapa datastream som kan sändas till motståndarens stationer och med skadlig kod neutralisera dessas trådlösa nätverk. Det spekuleras i att Israel ska ha åstadkommit något liknande under attacken mot kärnvapeninstallationen i Syrien 2007. Syriernas moderna luftvärnsrobotsystem Tor M1 kom inte till verkan mot den anfallande styrkan. När det gäller RQ-170 på bilden så är det skäligt att anta att den används för spaning mot Iran och Pakistan.
Stealth-UAV med denna förmåga på hög höjd kan komma i framtiden att kunna ställa till stor skada genom cyberattacker. Ännu ett område att hålla ögonen på, även i närområdet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
2011-01-23
Försäkringsbolaget Sverige AB
Peter Wolodarski skriver idag om försvaret med utgångspunkt från Wilhelm Agrells anförande i Sälen. Vem avvecklade försvaret? är rubriken på ledarartikeln. Peter Wolodarski skriver bland annat:
"Så behandlade de ansvariga ett system som tjänat Sverige ända sedan andra världskriget. Och denna nedmontering inleddes innan värnplikten hunnit ersättas av den yrkesarmé som just nu byggs upp. Under ett antal år förlitade sig alltså Sverige på tidigare värnpliktsutbildade som inte längre kunde mobiliseras. Detta är ingen liten detalj i reformeringen av försvaret, utan symtomatiskt för hur de ansvariga raserat det gamla utan att ha något nytt att erbjuda."
Nu är besluten fattade och det blir en mödosam väg att skapa de beslutade väpnade styrkorna. Inte minst sedan det visar sig att vi ligger i efterhand med de tidsvisa anställda soldaterna. Om vi antar att vi kommer att ligga 4000 soldater kort 2013 kommer det att ta flera år att ta i fatt underskottet. Utöver de som årligen skall utbildas enligt planerna tillkommer extra utbildning för att uppnå personalmålen. Om vi antar att dessa är 750 per år (fem kompanier) så skulle det ta c:a 5 år att komma ifatt. Det åtgår då 100 extra officerare för utbildning av dessa fem kompanier, varför dessa officerare inte kan göra insatser, träna med förband eller återhämta samtidigt. Kring 2018 skulle vi nå personalmålen i det här exemplet istället för 2015. Detta innebär en bristande operativ förmåga i perioden 2013 - 2018. Det är i sammanhanget väl att den nya ryska reformen inte har mer än börjat.
Reformen har fått en olycklig start med negativ publicitet, vilken kombinerad med lågt satta löner kan komma att försvåra rekryteringen under de närmaste åren. Här tillkommer också verksamheten i Afghanistan som en osäkerhetsfaktor för rekryteringen.
När det gäller ekonomin var ÖB tydlig i Sälen med att beslutad organisation kräver mer pengar: "Dagens ekonomiska förutsättningar räcker inte för ett långsiktigt genomförande och vidmakthållande av IO 14 med dess framtida materielinvesteringar och samträningsbehov."
Peter Wolodarski skriver om detta: "Under veckans Sälenkonferens påtalade ÖB Sverker Göransson att hans budget än en gång riskerar att spricka efter 2014, om inte mer resurser tillförs. Jag uppfattade hans signal som en varning för att investera i ett extremt dyrt super-Jas."
Jag tolkar inte ÖB på det sättet, utan som en redovisning av konsekvenser avseende försvarsmaterielkostnader och omvärldsförändringar. Utvecklingen av Gripen för Försvarsmakten måste ställas i proportion till vad normerande aktörsförmåga är. Med den ryska anskaffningen av SU-34 och SU-35 samt på sikt PAK FA bör vi nog ha mental beredskap till att vi blir tvungna till detta eller ett nytt stridsflygsystem, vilket helt säkert blir mycket dyrare. Är vi inte beredda att göra något av detta bör vi nog på sikt omvärdera hela vårt militära uppträdande i närområdet i händelse av en kris.
Det förstärks också av den amerikanska utvecklingen, där tyngdpunkten nu ligger i Stilla Havet. I de nedskärningar som annonserats är det viktigaste för oss att Marinkåren kommer att skäras ned, vilket innebär försvagad expeditionär förmåga. Nu har USA tillräckligt med resurser för att nå vårt närområde med konventionella stridskrafter. I alla fall i det korta perspektivet, men det kan komma att ändras. Vi bör också uppmärksamma den kraftiga nedskärningen av UK expeditionära förmåga med endast åtta stridsflygdivisioner i RAF om ett par år liksom endast 19 örlogsfartyg på ytan för Royal Navy samt borttagandet av Nimrodplanen för övervakning. Det senare upprör många särskilt i Storbritannien eftersom de nyligen köptes in för 4 Mdr pund (!).
När det gäller de internationella insatserna uppmärksammades främst Afghanistan i Sälen. ÖB var också tydlig med följande budskap: "Samtidigt ser vi att motståndaren ökar sin styrka i vårt PRT:s västra område. Således återstår mycket arbete innan säkerhetsläget i sin helhet kommer att förbättras i vårt ansvarsområde."
Det är en oroande utveckling i väster som kommer att sätta sina spår under 2011, vilket jag belyst tidigare. Samtidigt finns det skäl att vänta sig att det väpnade motståndet från Baghlan (indikationer på att även Al-Qaida-associerade uzbeker finns där också) kommer att försöka störa underhållet längs vägen från Hairatan vid uzbekiska gränsen till Baghlan och vidare mot Kabul. Vägen går bland annat genom PRT:s norra och östra område och står för en femtedel av underhållstrafiken till ISAF. Om ISAF fokuserar operationer i västra delen av PRT:s område kan vi öka säkerheten. Om ISAF väljer andra områden blir vi tvungna att försvåra för motståndarna att utöka sina kontrollerade fickor istället.
Med intentionen att ge och ta emot militär hjälp i närområdet samtidigt som vi inte vill avdela ekonomiska resurser för att skapa denna förmåga påminner situationen om Afghanistan, där vi har tagit ansvaret för ett område stort som Norrbotten med ungefär 500 soldater. Utan amerikanskt stöd i bägge fallen är denna obalans mellan ambitioner och förmåga en risktagning. Priset för denna betalas först av våra soldater och sjömän.
Andra om läget avseende försvarsförmågan: Göran Pettersson (M)
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
"Så behandlade de ansvariga ett system som tjänat Sverige ända sedan andra världskriget. Och denna nedmontering inleddes innan värnplikten hunnit ersättas av den yrkesarmé som just nu byggs upp. Under ett antal år förlitade sig alltså Sverige på tidigare värnpliktsutbildade som inte längre kunde mobiliseras. Detta är ingen liten detalj i reformeringen av försvaret, utan symtomatiskt för hur de ansvariga raserat det gamla utan att ha något nytt att erbjuda."
Nu är besluten fattade och det blir en mödosam väg att skapa de beslutade väpnade styrkorna. Inte minst sedan det visar sig att vi ligger i efterhand med de tidsvisa anställda soldaterna. Om vi antar att vi kommer att ligga 4000 soldater kort 2013 kommer det att ta flera år att ta i fatt underskottet. Utöver de som årligen skall utbildas enligt planerna tillkommer extra utbildning för att uppnå personalmålen. Om vi antar att dessa är 750 per år (fem kompanier) så skulle det ta c:a 5 år att komma ifatt. Det åtgår då 100 extra officerare för utbildning av dessa fem kompanier, varför dessa officerare inte kan göra insatser, träna med förband eller återhämta samtidigt. Kring 2018 skulle vi nå personalmålen i det här exemplet istället för 2015. Detta innebär en bristande operativ förmåga i perioden 2013 - 2018. Det är i sammanhanget väl att den nya ryska reformen inte har mer än börjat.
Reformen har fått en olycklig start med negativ publicitet, vilken kombinerad med lågt satta löner kan komma att försvåra rekryteringen under de närmaste åren. Här tillkommer också verksamheten i Afghanistan som en osäkerhetsfaktor för rekryteringen.
När det gäller ekonomin var ÖB tydlig i Sälen med att beslutad organisation kräver mer pengar: "Dagens ekonomiska förutsättningar räcker inte för ett långsiktigt genomförande och vidmakthållande av IO 14 med dess framtida materielinvesteringar och samträningsbehov."
Peter Wolodarski skriver om detta: "Under veckans Sälenkonferens påtalade ÖB Sverker Göransson att hans budget än en gång riskerar att spricka efter 2014, om inte mer resurser tillförs. Jag uppfattade hans signal som en varning för att investera i ett extremt dyrt super-Jas."
Jag tolkar inte ÖB på det sättet, utan som en redovisning av konsekvenser avseende försvarsmaterielkostnader och omvärldsförändringar. Utvecklingen av Gripen för Försvarsmakten måste ställas i proportion till vad normerande aktörsförmåga är. Med den ryska anskaffningen av SU-34 och SU-35 samt på sikt PAK FA bör vi nog ha mental beredskap till att vi blir tvungna till detta eller ett nytt stridsflygsystem, vilket helt säkert blir mycket dyrare. Är vi inte beredda att göra något av detta bör vi nog på sikt omvärdera hela vårt militära uppträdande i närområdet i händelse av en kris.
Det förstärks också av den amerikanska utvecklingen, där tyngdpunkten nu ligger i Stilla Havet. I de nedskärningar som annonserats är det viktigaste för oss att Marinkåren kommer att skäras ned, vilket innebär försvagad expeditionär förmåga. Nu har USA tillräckligt med resurser för att nå vårt närområde med konventionella stridskrafter. I alla fall i det korta perspektivet, men det kan komma att ändras. Vi bör också uppmärksamma den kraftiga nedskärningen av UK expeditionära förmåga med endast åtta stridsflygdivisioner i RAF om ett par år liksom endast 19 örlogsfartyg på ytan för Royal Navy samt borttagandet av Nimrodplanen för övervakning. Det senare upprör många särskilt i Storbritannien eftersom de nyligen köptes in för 4 Mdr pund (!).
När det gäller de internationella insatserna uppmärksammades främst Afghanistan i Sälen. ÖB var också tydlig med följande budskap: "Samtidigt ser vi att motståndaren ökar sin styrka i vårt PRT:s västra område. Således återstår mycket arbete innan säkerhetsläget i sin helhet kommer att förbättras i vårt ansvarsområde."
Det är en oroande utveckling i väster som kommer att sätta sina spår under 2011, vilket jag belyst tidigare. Samtidigt finns det skäl att vänta sig att det väpnade motståndet från Baghlan (indikationer på att även Al-Qaida-associerade uzbeker finns där också) kommer att försöka störa underhållet längs vägen från Hairatan vid uzbekiska gränsen till Baghlan och vidare mot Kabul. Vägen går bland annat genom PRT:s norra och östra område och står för en femtedel av underhållstrafiken till ISAF. Om ISAF fokuserar operationer i västra delen av PRT:s område kan vi öka säkerheten. Om ISAF väljer andra områden blir vi tvungna att försvåra för motståndarna att utöka sina kontrollerade fickor istället.
Med intentionen att ge och ta emot militär hjälp i närområdet samtidigt som vi inte vill avdela ekonomiska resurser för att skapa denna förmåga påminner situationen om Afghanistan, där vi har tagit ansvaret för ett område stort som Norrbotten med ungefär 500 soldater. Utan amerikanskt stöd i bägge fallen är denna obalans mellan ambitioner och förmåga en risktagning. Priset för denna betalas först av våra soldater och sjömän.
Andra om läget avseende försvarsförmågan: Göran Pettersson (M)
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-22
Israel förbereder sig för kamp
Veckovisa uppföljningen av Israel som månadens fokusområde.
Iran: Iran och EU:s stater genomför nu förhandlingar i Istanbul om det iranska kärnbränsleprogrammet. Ingenting jag sett i rapporteringen tyder på framsteg, snarare tvärtom. Storbritanniens förrförre premiärminister, Tony Blair, varnade igår i mycket kraftiga ordalag för Irans jakt på kärnvapen. Han sa bland annat att det inte går att stoppa, om inte väst möter detta med beslutsamhet och våld som sista utväg. Han sa också att president Obama var "too soft" mot Iran.
Libanon: I Libanon fortsätter krisen att skärpas. Den förre och nu provisoriske premiärministern Hariri har i TV sagt att han kandiderar som fortsatt premiärminister när presidenten Suleimen på måndag ska söka regeringsbildare. Hizbollah har haft en larmövning, och den libanesiska armén har spärrat av mindre områden och haft vägspärrar. Drusledaren Walid Jumblatt annonserade för någon dag sedan att han kommer att stödja Hizbollahblocket. Detta var inte överraskande, eftersom Hizbollah nästan krossade honom och hans parti 2008. Om inte enstaka drusiska parlamentariker väljer Hariri, så kommer Libanon få en pro-syrisk premiärminister. STL blir då av med libanesiskt stöd och domstolen i Haag får fortsätta pröva eventuella åtalade i deras frånvaro.
Denna utvecklingen är inte acceptabel för de som vill se rättvisa efter mordet på Hariri d.ä 2005 och som vill se en ekonomisk utveckling i landet. Det verkar troligt med någon form av sammanstötningar mellan dessa grupper. Hizbollah lär inte provocera Israel så länge de har övertaget, men om Haririblocket når framgångar kan vad som helst hända. För Israel är Hizbollah i Libanonskrud mycket allvarligt. Genom staten Libanons institutioner ökar dess makt kraftigt. Det går därför inte att utesluta att Israel har egna planer för att undvika detta. Jag har under veckan lyssnat av lite Twitterflöde i Beirut, och mitt intryck är att människor är rädda. Att såväl Saudiarabien som Syrien, Turkiet och Qatar hoppat av som medlare indikerar att den rädslan är värd att ta på allvar.
Palestina: De palestinska områdena har varit relativt lugna i veckan med undantag för de demostranter som attackerade franska utrikesministerns bil i en konvoj under ett besök till Gaza. Det verkar dock som palestinierna fortsätter med sin nya strategi att samla erkännanden runt om i världen så att de ensidigt kan utropa en stat.
I den israeliska politiken överraskade försvarsminister Barak genom att hoppa av Arbetarpartiet och bilda ett nytt parti. Genom en regeringsombildning blev Nethanyau av med tre ministrar och kabinettet vreds nu center-höger istället. Detta kan vara ett tecken på konfliktförberedelser genom att ha ett mer samanhållet kabinett. Den krigserfarne Barak kan nu koncentrera sig på de varnande tecknen att vi får uppleva en allvarlig kris i området. Detta accentuerades av avgående Mossadchefen Dagans sista ord i veckan till Knessets utrikeskommitté att Iran kan ha kärnvapen före man tidigare bedömt, och att de inte ska underskatta iranska möjligheter till genvägar. Dagan varnade också för Hizbollahs vapenarsenal och utvecklingen efter ett utropande av en palestinsk stat.
SvD 25/1
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Iran: Iran och EU:s stater genomför nu förhandlingar i Istanbul om det iranska kärnbränsleprogrammet. Ingenting jag sett i rapporteringen tyder på framsteg, snarare tvärtom. Storbritanniens förrförre premiärminister, Tony Blair, varnade igår i mycket kraftiga ordalag för Irans jakt på kärnvapen. Han sa bland annat att det inte går att stoppa, om inte väst möter detta med beslutsamhet och våld som sista utväg. Han sa också att president Obama var "too soft" mot Iran.
Libanon: I Libanon fortsätter krisen att skärpas. Den förre och nu provisoriske premiärministern Hariri har i TV sagt att han kandiderar som fortsatt premiärminister när presidenten Suleimen på måndag ska söka regeringsbildare. Hizbollah har haft en larmövning, och den libanesiska armén har spärrat av mindre områden och haft vägspärrar. Drusledaren Walid Jumblatt annonserade för någon dag sedan att han kommer att stödja Hizbollahblocket. Detta var inte överraskande, eftersom Hizbollah nästan krossade honom och hans parti 2008. Om inte enstaka drusiska parlamentariker väljer Hariri, så kommer Libanon få en pro-syrisk premiärminister. STL blir då av med libanesiskt stöd och domstolen i Haag får fortsätta pröva eventuella åtalade i deras frånvaro.
Denna utvecklingen är inte acceptabel för de som vill se rättvisa efter mordet på Hariri d.ä 2005 och som vill se en ekonomisk utveckling i landet. Det verkar troligt med någon form av sammanstötningar mellan dessa grupper. Hizbollah lär inte provocera Israel så länge de har övertaget, men om Haririblocket når framgångar kan vad som helst hända. För Israel är Hizbollah i Libanonskrud mycket allvarligt. Genom staten Libanons institutioner ökar dess makt kraftigt. Det går därför inte att utesluta att Israel har egna planer för att undvika detta. Jag har under veckan lyssnat av lite Twitterflöde i Beirut, och mitt intryck är att människor är rädda. Att såväl Saudiarabien som Syrien, Turkiet och Qatar hoppat av som medlare indikerar att den rädslan är värd att ta på allvar.
Palestina: De palestinska områdena har varit relativt lugna i veckan med undantag för de demostranter som attackerade franska utrikesministerns bil i en konvoj under ett besök till Gaza. Det verkar dock som palestinierna fortsätter med sin nya strategi att samla erkännanden runt om i världen så att de ensidigt kan utropa en stat.
I den israeliska politiken överraskade försvarsminister Barak genom att hoppa av Arbetarpartiet och bilda ett nytt parti. Genom en regeringsombildning blev Nethanyau av med tre ministrar och kabinettet vreds nu center-höger istället. Detta kan vara ett tecken på konfliktförberedelser genom att ha ett mer samanhållet kabinett. Den krigserfarne Barak kan nu koncentrera sig på de varnande tecknen att vi får uppleva en allvarlig kris i området. Detta accentuerades av avgående Mossadchefen Dagans sista ord i veckan till Knessets utrikeskommitté att Iran kan ha kärnvapen före man tidigare bedömt, och att de inte ska underskatta iranska möjligheter till genvägar. Dagan varnade också för Hizbollahs vapenarsenal och utvecklingen efter ett utropande av en palestinsk stat.
SvD 25/1
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-21
Säkerheten förrvärras i PRT MeS område
Afghanistan NGO Safety Office (ANSO) kom igår med sin års- och kvartalsrapport om 2010 och det sista kvartalet. Organisationen som finansieras av EU, norska UD och den schweiziska biståndsmyndigheten har leverarat stringenta rapporter om säkerhetsläget i hela Afghanistan sedan 2007.
I rapporten redovisas en kraftig ökning under 2010 av det totala antalet attacker i de provinser som ingår i PRT MeS område. ANSO räknar de attacker som väpnade motståndsgrupper tar initiativet till (skjuter först). Kriminella närverks attacker ingår inte i statistiken. De provinser där vi ansvarar för säkerheten har tidigare beskrivits som relativt stabila, så ökningen sker från en låg nivå. Enligt en analys av ANSO, så förvärras säkerheten klart negativt i Balkh, Jowzjan och Sar-e-Pol.
Jag har gått tillbaka i ANSO:s redovisningar och sammanställt antalet attacker i PRT MeS fyra provinser under de fyra åren statistiken täcker. 2007 - 11 st; 2008 - 57; 2009 - 168; 2010 - 358 attacker. Antalet har alltså stigit kraftigt. Om trenden håller i sig kommer vi ha två attacker per dag i vårt område under 2011 mot en i månaden under 2007. Jag bedömer den mest oroande utvecklingen ske i Sar-e-Pol, något jag skrivit om tidigare.
ANSO ger också ut rapporter med mer detaljer varannan vecka. I den senaste som omfattar perioden 1 - 15 januari står det bland annat om läget väster om Mazar-e-Sharif kopplat till operation Ebtekar.
"As mentioned in previous reports, although the security situation along the Ring Road remains calm for the time being, with no significant clashes being reported, none of the key AOG (Armed Opposition Group - red anm) leaders have been ‘removed' during the operation, indicating that the vast majority of fighters migrated towards neighbouring areas, a common AOG tactic when faced with uneven tactical odds. A concurrent return of AOG elements to Chimtal and Chahar Bolak during the downscale of security forces in the area along with a concomitant renewal of AOG/ACG (Armed Criminal Group - red anm) can be anticipated in the short term."
Lite tidigare står också om angående operation Ebtekar: "As the bulk of ANA and ANP units have already withdrawn from the area, ANSF is reportedly handing over the responsibility for the area to local militia forces." Om afghanska säkerhetsstyrkor lämnar över kontrollen till lokala miliser bådar det inte gott. De så kallade arbaki är inget annat än väpnade banditer. En del av dessa kan dessutom numera vara avlönade i det nya programmet Afghan Local Police (ALP). Programmet som är det fjärde liknande projektet bygger på idén att försvara sin bygd och samtidigt råda bot på arbetslösheten. De får ingen träning och är odisciplinerade. Sammanlagt ska 10000 man ingå i ALP som alltså är sämre än ANP. Enligt min kunskap stödjer Sverige inte ALP-projektet.
Att dessa under sken av legitimitet från afghanska myndigheter kan utöva makt underminerar de ansträngningar som våra trupper gör i ett alltför stort område. De blandade etniciteterna i PRT MeS område förstärker dessutom den negativa karaktären av ALP-programmet. Samtidigt kommer fler varningstecken på att de gamla krigsherrarna förbereder sig på en ny och öppen kraftmätning med talibanerna genom att köpa vapen och gräva fram gamla förråd.
2011 blir ett långt år.
DN
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
I rapporten redovisas en kraftig ökning under 2010 av det totala antalet attacker i de provinser som ingår i PRT MeS område. ANSO räknar de attacker som väpnade motståndsgrupper tar initiativet till (skjuter först). Kriminella närverks attacker ingår inte i statistiken. De provinser där vi ansvarar för säkerheten har tidigare beskrivits som relativt stabila, så ökningen sker från en låg nivå. Enligt en analys av ANSO, så förvärras säkerheten klart negativt i Balkh, Jowzjan och Sar-e-Pol.
Jag har gått tillbaka i ANSO:s redovisningar och sammanställt antalet attacker i PRT MeS fyra provinser under de fyra åren statistiken täcker. 2007 - 11 st; 2008 - 57; 2009 - 168; 2010 - 358 attacker. Antalet har alltså stigit kraftigt. Om trenden håller i sig kommer vi ha två attacker per dag i vårt område under 2011 mot en i månaden under 2007. Jag bedömer den mest oroande utvecklingen ske i Sar-e-Pol, något jag skrivit om tidigare.
ANSO ger också ut rapporter med mer detaljer varannan vecka. I den senaste som omfattar perioden 1 - 15 januari står det bland annat om läget väster om Mazar-e-Sharif kopplat till operation Ebtekar.
"As mentioned in previous reports, although the security situation along the Ring Road remains calm for the time being, with no significant clashes being reported, none of the key AOG (Armed Opposition Group - red anm) leaders have been ‘removed' during the operation, indicating that the vast majority of fighters migrated towards neighbouring areas, a common AOG tactic when faced with uneven tactical odds. A concurrent return of AOG elements to Chimtal and Chahar Bolak during the downscale of security forces in the area along with a concomitant renewal of AOG/ACG (Armed Criminal Group - red anm) can be anticipated in the short term."
Lite tidigare står också om angående operation Ebtekar: "As the bulk of ANA and ANP units have already withdrawn from the area, ANSF is reportedly handing over the responsibility for the area to local militia forces." Om afghanska säkerhetsstyrkor lämnar över kontrollen till lokala miliser bådar det inte gott. De så kallade arbaki är inget annat än väpnade banditer. En del av dessa kan dessutom numera vara avlönade i det nya programmet Afghan Local Police (ALP). Programmet som är det fjärde liknande projektet bygger på idén att försvara sin bygd och samtidigt råda bot på arbetslösheten. De får ingen träning och är odisciplinerade. Sammanlagt ska 10000 man ingå i ALP som alltså är sämre än ANP. Enligt min kunskap stödjer Sverige inte ALP-projektet.
Att dessa under sken av legitimitet från afghanska myndigheter kan utöva makt underminerar de ansträngningar som våra trupper gör i ett alltför stort område. De blandade etniciteterna i PRT MeS område förstärker dessutom den negativa karaktären av ALP-programmet. Samtidigt kommer fler varningstecken på att de gamla krigsherrarna förbereder sig på en ny och öppen kraftmätning med talibanerna genom att köpa vapen och gräva fram gamla förråd.
2011 blir ett långt år.
DN
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-20
En Pyrrhusseger i Afghanistan
Källa: Foreign Policy Blog
Detta var byn Tarok-Kolache i Arghandabdalen i södra Afghanistan.
Arghandabdalen är ett känt område när det gäller krigföring i modern tid. Med sina bevattningskanaler, täta vegetation och fruktträd befolkad av hårdföra krigare är den en mardröm för varje anfallare, vilket sovjetiska förband bittert fick lära sig.
I början av oktober 2010 ödelade överstelöjtnant David Flynn, chef Combined Joint Task Force I-320, denna by med hjälp av minröjningsladdningar, raketartilleri och flygbombning. Sammanlagt användes c:a 25000 kg ammunition för att rensa Tarok-Kolache från väpnat motstånd. Talibaner hade tidigare, enligt uppgift, drivit byborna på flykten och minerat hela byn. Två tidigare anfall från amerikanska och afghanska förband hade fått avbrytas på grund av för stora förluster.
Samma taktik användes sedan också i bland annat byarna Babur, Khosrow Sofla och Charqolba Sofla. Förbandet rapporterade efter insatsen att det inte blev några civila förluster, vilket är svårt att tro på. General Petraeus har personligen godkänt 1 miljon USD för varje återuppbyggnadsprojekt i området och uppmanat andra chefer att göra på liknande sätt i sina distrikt.
Nu i mitten av januari är alla kompensationer utredda till de 14 markägarna och byn ska nu återuppbyggas med biståndsmedel. Hur byborna har överlevt under tiden är oklart.
ISAF har senaste dryga året gått in med en taktik som heter Clear-Hold-Build. Efter att ISAF har drivit bort motstånd ska man med afghanska förband hålla terrängen så att afghanska myndigheter kan bygga en civil struktur. Detta exempel är en extrem form som inte är representativ för ISAF, och som jag bedömer är både oproportionelig och kontraproduktiv. Jag förstår och har full respekt för LTC Flynns börda, men jag undrar om det inte fanns andra utvägar än detta.
Om inte annat, så för den energi detta tar i ett senare skede. LTC Flynn: ""I literally cringed when we dropped bombs on these places -- not because I cared about the enemy we were killing or the HME destroyed, but I knew the reconstruction would consume the remainder of my deployed life.""
I Field Manual Counterinsurgency, (FM 3-24) som General Petraeus var ansvarig för, är en av lärdomarna som man försöker förmedla att återhållsamhet är viktigt. "Sometimes, the More Force Is Used, the Less Effective It Is". Överdrivet våldsutövande slår tillbaka i form av att det skapar fler fiender och eroderar folkligt stöd både inom och utom landet.
Tyvärr kommer det allt fler tecken på att teori och praktik börjar att glida isär. Även om det går bättre på de platser där ISAF koncentrerar sina operationer, så är landet för stort, afghanska myndigheter genomkorrupta och stora delar av den pakistanska militära maktstrukturen stödjer det väpnade motståndet för egna syften. En av de tydligaste läxorna i modern krigföring borde ringa i öronen, och den har dessutom en plats i FM 3-24:
"Tactical Success Guarantees Nothing
1-156. As important as they are in achieving security, military actions by themselves cannot achieve success in COIN (Counterinsurgency - Red anm). Insurgents that never defeat counterinsurgents in combat still may achieve their strategic objectives. Tactical actions thus must be linked not only to strategic and operational military objectives but also to the host nation’s essential political goals. Without those connections, lives and resources may be wasted for no real gain."
2011 blir ett långt år.
Fotnot: Grundstommen i förbandet är en artilleribataljon som tjänstgör som infanteri. Det indikerar en hög grad av professionalism, men också att den amerikanska armén är väldigt ansträngd. Till Arghandabdalen behöver man helst riktigt infanteri.
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Detta var byn Tarok-Kolache i Arghandabdalen i södra Afghanistan.
Arghandabdalen är ett känt område när det gäller krigföring i modern tid. Med sina bevattningskanaler, täta vegetation och fruktträd befolkad av hårdföra krigare är den en mardröm för varje anfallare, vilket sovjetiska förband bittert fick lära sig.
I början av oktober 2010 ödelade överstelöjtnant David Flynn, chef Combined Joint Task Force I-320, denna by med hjälp av minröjningsladdningar, raketartilleri och flygbombning. Sammanlagt användes c:a 25000 kg ammunition för att rensa Tarok-Kolache från väpnat motstånd. Talibaner hade tidigare, enligt uppgift, drivit byborna på flykten och minerat hela byn. Två tidigare anfall från amerikanska och afghanska förband hade fått avbrytas på grund av för stora förluster.
Samma taktik användes sedan också i bland annat byarna Babur, Khosrow Sofla och Charqolba Sofla. Förbandet rapporterade efter insatsen att det inte blev några civila förluster, vilket är svårt att tro på. General Petraeus har personligen godkänt 1 miljon USD för varje återuppbyggnadsprojekt i området och uppmanat andra chefer att göra på liknande sätt i sina distrikt.
Nu i mitten av januari är alla kompensationer utredda till de 14 markägarna och byn ska nu återuppbyggas med biståndsmedel. Hur byborna har överlevt under tiden är oklart.
ISAF har senaste dryga året gått in med en taktik som heter Clear-Hold-Build. Efter att ISAF har drivit bort motstånd ska man med afghanska förband hålla terrängen så att afghanska myndigheter kan bygga en civil struktur. Detta exempel är en extrem form som inte är representativ för ISAF, och som jag bedömer är både oproportionelig och kontraproduktiv. Jag förstår och har full respekt för LTC Flynns börda, men jag undrar om det inte fanns andra utvägar än detta.
Om inte annat, så för den energi detta tar i ett senare skede. LTC Flynn: ""I literally cringed when we dropped bombs on these places -- not because I cared about the enemy we were killing or the HME destroyed, but I knew the reconstruction would consume the remainder of my deployed life.""
I Field Manual Counterinsurgency, (FM 3-24) som General Petraeus var ansvarig för, är en av lärdomarna som man försöker förmedla att återhållsamhet är viktigt. "Sometimes, the More Force Is Used, the Less Effective It Is". Överdrivet våldsutövande slår tillbaka i form av att det skapar fler fiender och eroderar folkligt stöd både inom och utom landet.
Tyvärr kommer det allt fler tecken på att teori och praktik börjar att glida isär. Även om det går bättre på de platser där ISAF koncentrerar sina operationer, så är landet för stort, afghanska myndigheter genomkorrupta och stora delar av den pakistanska militära maktstrukturen stödjer det väpnade motståndet för egna syften. En av de tydligaste läxorna i modern krigföring borde ringa i öronen, och den har dessutom en plats i FM 3-24:
"Tactical Success Guarantees Nothing
1-156. As important as they are in achieving security, military actions by themselves cannot achieve success in COIN (Counterinsurgency - Red anm). Insurgents that never defeat counterinsurgents in combat still may achieve their strategic objectives. Tactical actions thus must be linked not only to strategic and operational military objectives but also to the host nation’s essential political goals. Without those connections, lives and resources may be wasted for no real gain."
2011 blir ett långt år.
Fotnot: Grundstommen i förbandet är en artilleribataljon som tjänstgör som infanteri. Det indikerar en hög grad av professionalism, men också att den amerikanska armén är väldigt ansträngd. Till Arghandabdalen behöver man helst riktigt infanteri.
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Brittisk polisskandal - Mark Kennedy avslöjad
Som vi alla minns var det en intensiv debatt om "FRA-lagen" under dess beredning, inte minst i riksdagen. Var gränserna går mellan allmänintresset och den personliga integriteten är en viktig fråga i dessa dagar.
Huvudsakliga sätt att inhämta information för militära/polisiära/civila underrättelse- och säkerhetsorganisationer är SIGINT (signalunderrättelser), IMINT (bildunderrättelser) och HUMINT (driva mänskliga källor). Utvecklingen inom områdena går fort, inte minst på den tekniska sidan för de två förstnämnda.
HUMINT som det inte talas om så mycket om här i Sverige, förutom i det kända fallet med poliskommissarien Olle Liljegren. Han hanterade olika källor i sina försök att infiltrera den organiserade brottsligheten. HUMINT har flera fördelar i förhållande till de andra inhämtningsdisciplinerna. Den kan ta reda på målets avsikter - Vill organisationen X omstörta samhällsskicket? Y planerar ett sprängattentat i staden Z. Disciplinen är också relativt oberoende av väder och sikt. Den främsta nackdelen är att den tar tid att genomföra om det ska göras professionellt. Om en ny organisation blir känd genom exempelvis SIGINT så kan det ta lång tid innan en organisation har fått tag i källor som kan svara på informationsbehov. HUMINT är omistlig, men måste styras och vara genomtänkt.
Några som traditionellt varit duktiga inom HUMINT är Storbritanninen. Men där har det nu blåst upp till storm, sen The Guardian publicerat historien om polisofficeren Mark Kennedy som under 7 års tid infiltrerat miljörörelsen under täckmantel som Mark Stone. I Storbritannien har en mängd nya organisationer tillkommit under 2000-talet som arbetar mot att bekämpa inrikes extremister av olika slag. Mark Kennedy arbetade för National Public Order Intelligence Unit och hans uppdrag var att förse brittisk polis med information om aktivisternas aktioner, sabotage och planer i allmänhet.
Mark Kennedy blev ett namn i dessa kretsar som Mark Stone (med täckmantel som f.d droghandlare) och besökte 22 länder med hjälp av falska pass han fått av sin arbetsgivare. På Irland hade han fru och två barn som han bara träffade då och då. Han penetrerade anarkistiska nätverk i Tyskland och Italien, och han fick smeknamnet Flash av sina nya kamrater inom miljörörelsen. Han hade tillstånd att genomföra mindre brott för att förstärka sin tänkmantel. Han lämnade information om förberedelser inför aktioner mot G8 och G20-möten. Han var så framgångsrik i sin infiltration att 200 personer deltog i hans 40-årsfest och han blev mer och mer central i olika aktioner.
Hans tänkmantel började spricka under en aktion i april 2010, då polisen gjorde en stormning av ett kolkraftverk som han och 28 kamrater ockuperade. Vissa i gruppen började då bli misstänksamma. I somras hittade hans flickvän (jodå) hans riktiga pass i ett handskfack. Så småningom blev han konfronterad och bröt ihop. Hela infiltrationsoperationen används som försvar i den rättegång som har pågått mot 6 av ockupanterna för olaga intrång. Sedan Kennedy erbjudit sig vittna och intyga att han lämnat inspelningar till sina chefer, vilka enligt brittisk lag skulle ha lämnats till försvaret inför rättegången, så har nu den avbrutits.
Infiltrationskampanjen har varit omfattande enligt uppgifter i brittiska tidningar. The Guardian anger på basis av Mark Kennedy att han kände till 16 kollegor, varav 4 fortfarande är under täckmantel. Det är tydligt att Mark Kennedy dragits med i skeendet och att gradvis tappat omdömet, vilket inte är ovanligt i denna typ av verksamhet.
Många upprörs nu av den bristande demokratiska kontrollen av denna typ av verksamhet. Om jag har förstått rätt, så är det ett förbund av brittiska polischefer organiserade i ett privat bolag (!) som haft förtroendet att leda Kennedys enhet. Den parlamentariska makten är inte imponerad, och det förekommer rykten att en minister samt partiledaren för de Gröna finns i enhetens databas. Inrikesministern har redan annonserat att NPOIU ska föras över till Metropolitan Police.
En relevant fråga är vilket pris vår verkliga eller inbillade säkerhet har. Mark Kennedy lever enligt egen uppgift i USA. Han säger sig ha haft självmordstankar, och känner sig jagad. Han genomgår behandling hos psykolog. Jag rekommenderar intervjun med honom som Mail on Sunday publicerade i söndags. En bruten man.
Huvudsakliga sätt att inhämta information för militära/polisiära/civila underrättelse- och säkerhetsorganisationer är SIGINT (signalunderrättelser), IMINT (bildunderrättelser) och HUMINT (driva mänskliga källor). Utvecklingen inom områdena går fort, inte minst på den tekniska sidan för de två förstnämnda.
HUMINT som det inte talas om så mycket om här i Sverige, förutom i det kända fallet med poliskommissarien Olle Liljegren. Han hanterade olika källor i sina försök att infiltrera den organiserade brottsligheten. HUMINT har flera fördelar i förhållande till de andra inhämtningsdisciplinerna. Den kan ta reda på målets avsikter - Vill organisationen X omstörta samhällsskicket? Y planerar ett sprängattentat i staden Z. Disciplinen är också relativt oberoende av väder och sikt. Den främsta nackdelen är att den tar tid att genomföra om det ska göras professionellt. Om en ny organisation blir känd genom exempelvis SIGINT så kan det ta lång tid innan en organisation har fått tag i källor som kan svara på informationsbehov. HUMINT är omistlig, men måste styras och vara genomtänkt.
Några som traditionellt varit duktiga inom HUMINT är Storbritanninen. Men där har det nu blåst upp till storm, sen The Guardian publicerat historien om polisofficeren Mark Kennedy som under 7 års tid infiltrerat miljörörelsen under täckmantel som Mark Stone. I Storbritannien har en mängd nya organisationer tillkommit under 2000-talet som arbetar mot att bekämpa inrikes extremister av olika slag. Mark Kennedy arbetade för National Public Order Intelligence Unit och hans uppdrag var att förse brittisk polis med information om aktivisternas aktioner, sabotage och planer i allmänhet.
Mark Kennedy blev ett namn i dessa kretsar som Mark Stone (med täckmantel som f.d droghandlare) och besökte 22 länder med hjälp av falska pass han fått av sin arbetsgivare. På Irland hade han fru och två barn som han bara träffade då och då. Han penetrerade anarkistiska nätverk i Tyskland och Italien, och han fick smeknamnet Flash av sina nya kamrater inom miljörörelsen. Han hade tillstånd att genomföra mindre brott för att förstärka sin tänkmantel. Han lämnade information om förberedelser inför aktioner mot G8 och G20-möten. Han var så framgångsrik i sin infiltration att 200 personer deltog i hans 40-årsfest och han blev mer och mer central i olika aktioner.
Hans tänkmantel började spricka under en aktion i april 2010, då polisen gjorde en stormning av ett kolkraftverk som han och 28 kamrater ockuperade. Vissa i gruppen började då bli misstänksamma. I somras hittade hans flickvän (jodå) hans riktiga pass i ett handskfack. Så småningom blev han konfronterad och bröt ihop. Hela infiltrationsoperationen används som försvar i den rättegång som har pågått mot 6 av ockupanterna för olaga intrång. Sedan Kennedy erbjudit sig vittna och intyga att han lämnat inspelningar till sina chefer, vilka enligt brittisk lag skulle ha lämnats till försvaret inför rättegången, så har nu den avbrutits.
Infiltrationskampanjen har varit omfattande enligt uppgifter i brittiska tidningar. The Guardian anger på basis av Mark Kennedy att han kände till 16 kollegor, varav 4 fortfarande är under täckmantel. Det är tydligt att Mark Kennedy dragits med i skeendet och att gradvis tappat omdömet, vilket inte är ovanligt i denna typ av verksamhet.
Många upprörs nu av den bristande demokratiska kontrollen av denna typ av verksamhet. Om jag har förstått rätt, så är det ett förbund av brittiska polischefer organiserade i ett privat bolag (!) som haft förtroendet att leda Kennedys enhet. Den parlamentariska makten är inte imponerad, och det förekommer rykten att en minister samt partiledaren för de Gröna finns i enhetens databas. Inrikesministern har redan annonserat att NPOIU ska föras över till Metropolitan Police.
En relevant fråga är vilket pris vår verkliga eller inbillade säkerhet har. Mark Kennedy lever enligt egen uppgift i USA. Han säger sig ha haft självmordstankar, och känner sig jagad. Han genomgår behandling hos psykolog. Jag rekommenderar intervjun med honom som Mail on Sunday publicerade i söndags. En bruten man.
2011-01-19
Piraterna bestrider vår KTS
Projektet Oceans Beyond Piracy har presenterat en rapport om kostnader för piratverksamheten. Upskattningen landar på mellan 50 - 90 Mdr SEK/år i direkta kostnader. I sekundära effekter (ex. den fredlige fiskaren kan inte fiska) tillkommer c:a 10 Mdr SEK till. Det är du och jag som konsumenter som får betala detta.
Det mänskliga lidandet är också stort. Förutom de som dödas sitter kring 500 sjömän just nu som gisslan. Lösensummorna per fartyg har ökat från c:a 1 milj SEK per fartyg 2005 till närmare 40 milj SEK per fartyg förra året. Expansionen medför, förutom ökad vinst, också att deras antal och kvalitet ökar med nyinvesteringar i utrustning. Libanon och Dubai är platser där pengarna tvättas. Piraterna har med stor säkerhet infiltrerat positioner i sjöfarten som ger dem insyn i förestående fartygsrörelser.
De totala kostnaderna fördelar sig så här: Lösensummor 1,7 Mdr SEK, fördyrade försäkringar 3 - 22 Mdr SEK, anti-pirat/terroristoperationer 15 Mdr SEK (vid årsskiftet 43 fartyg), rättskostnader 0,3 Mdr SEK, omdirigering av fartygstrafik runt Afrika 15 - 20 Mdr SEK och fartygens säkerhetsåtgärder 3 - 18 Mdr SEK.
Piratverksamheten som är koncentrerad till Somalia med omnejd, Guineabukten och Malackasundet är symptom på instabilitet och ekonomiska problem som vi inte kan reducera utan stora ansträngningar. Det krävs ett omfattande arbete med politisk och ekonomisk utveckling i området för att hantera frågan. För oss som studerat de maritima strategerna Mahan och Corbett är det en märklig känsla att inse att vi inte har kontroll till sjöss (KTS) för egna sjötransporter i Adenviken och Arabiska havet på grund av "skiffar" och moderfartyg - det är ju inga Krivak-fregatter och ubåtar vi möter.
Som ni kan se på kartan ökar området för attacker och kapningar varje år, trots den stora närvaron av örlogsfartyg och övervakningsplan samt underrättelseutbyte. Skulle islamistiska organisationer och/eller kriminella nätverk dessutom ta kontrollen i stora delar av Somalia och/eller Jemen skulle riskerna för fartygstransporter öka betydligt mer, och då går det inte utesluta att frihandelsländer måste ta kontroll i vissa kustområden på marken.
Vi i Sverige med stort export- och importberoende ska naturligtvis bära en börda för att ta tillbaka stora delar av kontrollen till sjöss i området. Ekonomisk säkerhet och fri handel ligger i vårt intresse. Det är en av anledningarna till att noga följa bemanningen av våra marina förband. Det är inte sista gången de varit där, bedömer jag.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-18
Superhjärnan Blue Devil till Afghanistan
Amerikanska flygvapnet kan sent i höst skicka superdatorn Blue Devil i en aerostat till Afghanistan för att förbättra underrättelseförmågan. Stor som en fotbollsplan skall denna aerostat sväva 6 km under en vecka i taget. Ett dussin sensorer alltifrån elektrooptiska kameror till signalspaningsantenner skall föda en dator som består av 2000 servrar. Systemet beräknas kosta 1,5 Mdr SEK. Första provflygningen planeras till 15. oktober.
Totalt ska dessa kunna processa 300 Terrabytes varje timme. Den information som utvinns och efterfrågas ska kunna hämtas från trupper på marken, vilket gör att kraven på bandbredd minskas kraftigt. Utvecklingen av sensorer är häpnadsväckande. Idag analyserar 19 st analytiker filmer från en Predator-UAV. Generalen James Cartwright berättade i november att det nya systemet Wide-Area Airborne System (WAAS) kommer kräva 2000 analytiker per UAV (!) för nästa generation med sina 96 kameror i varje farkost.
Det är i det perspektivet som satsningen på Blue Devil skall ses. Det är frestande att avfärda detta som ett onödigt projekt, men det är svårt att ta till sig den förmåga som denna innebär kvalitativt när det gäller att fusionera och använda information. Jag kommer återkomma vid ett annat tillfälle om detta.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Mer pengar eller sänkta ambitioner för Försvarsmakten
I dag genomför generalmajor Karlis Neretnieks en presentation av Krigsvetenskapsakademins preliminära rapport om vår militära förmåga att ge och ta emot militär hjälp vid en kris i närområdet vid Folk och Försvars konferens i Sälen.
Karlis Neretnieks slutsatser när det gäller brister för vår del är följande: 1. Ingen utgångsgruppering på Gotland, vilket negativt påverkar vår försvarsförmåga i hela Östersjön. 2. Avsaknad av kvalificerat luftvärn för Gotland och militära basområden. 3. Brister i generell ledningsförmåga och förberedelser med andra. 4. Bristande eskortförmåga till sjöss, däribland ubåtsjakt- och luftvärnsförmåga.
Generalmajor Neretnieks har gjort ett omfattande arbete och det är en välavvägd rapport han presenterar. Jag delar dessa slutsatser, men arbetet har inte hunnit ta med ett antal nya faktorer som blivit kända under sista tiden och som påverkar kalkylen.
1. Ryssland har under hösten deklarerat att de har markrobotsystemet Iskander med 500 km räckvidd operativt i Västra militärområdet (Kaliningrad). Detta system når vår huvudbas för flottan i Karlskrona jämte flygflottiljen i Ronneby/Kallinge samt Gotland. Att tidigt sprida dessa resurser i syfte att minska risker för bekämpning skulle innebära minskad uthållighet.
2. Storbritannien, men även USA har annonserat nedskärningar i sina försvar, vilket försämrar deras insatsförmåga på långa avstånd. Storbritannien kommer så småningom endast ha sex stridsflygdivisioner kvar. Eller som en brittisk general uttryckte det: "I think we're slightly above Belgium, and we are not a Belgium-minded country.""
Av särskild betydelse för vår del när det gäller USA är reduceringarna i Marinkåren, som är deras främsta instrument för styrkeprojicering. Omfattande neddragningar har också annonserats i Tyskland, vars sjöstridskrafter och pansarförband är viktiga i scenarierna.
Detta kommer ocskå att påverka omfatningen av resurser i internationella operationer från dessa länder.
3. Bristande uppfyllnad av nya soldater som SvD rapporterade om igår. Från Försvarsmakten kom beskedet att bristen tills vidare ska täckas med värnpliktiga till dessa blir ersatta av nya soldater. Om dessa värnpliktiga inte kallas in under tiden för övning, så kommer många förband inte vara samövade 2014. Det är också oklart hur dessa värnpliktiga kan bidra till krishantering i närområdet givet de lagar och förordningar som omger dem. Visst kan de bevaka och skydda saker hemma, men vem kan åka till Baltikum när de anställda förbanden är i Afghanistan eller under förberedelser/återhämtning? Tempoförlusten i rekryteringen av nya soldater innebär försämrad militär förmåga om några år innan vi har rekryterat ikapp. Vi kan också komma att ställas inför ökade krav att stabilisera oroliga områden tillsammans med andra.
4. Eventuell utveckling av Gripensystemet för att kunna möta omvärldsutvecklingen inom flygområdet. En kostnad som inte funnits med i planerna. Detta innebär att andra förband kan få vänta på en del materiel något/några år längre än planerat. Alternativet att inte utveckla försämrar effekten av nuvarande C/D-version, då Ryssland uppgraderar med 100 nya stridsflygplan fram till 2015, och ännu fler senare.
Sammanlagt innebär dessa exempel att användbarheten/förmågan är sämre än de slutsatser som Karlis Neretnieks presenterar i dag. Sämre förmåga till att ge och ta emot militär hjälp än vi beräknat i Krigsvetenskapsakademin. Slutsatsen av detta är att vi antingen ska justera anslaget uppåt eller ambitionerna nedåt. Det är alltid farligt att förväxla ambition och förmåga.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Karlis Neretnieks slutsatser när det gäller brister för vår del är följande: 1. Ingen utgångsgruppering på Gotland, vilket negativt påverkar vår försvarsförmåga i hela Östersjön. 2. Avsaknad av kvalificerat luftvärn för Gotland och militära basområden. 3. Brister i generell ledningsförmåga och förberedelser med andra. 4. Bristande eskortförmåga till sjöss, däribland ubåtsjakt- och luftvärnsförmåga.
Generalmajor Neretnieks har gjort ett omfattande arbete och det är en välavvägd rapport han presenterar. Jag delar dessa slutsatser, men arbetet har inte hunnit ta med ett antal nya faktorer som blivit kända under sista tiden och som påverkar kalkylen.
1. Ryssland har under hösten deklarerat att de har markrobotsystemet Iskander med 500 km räckvidd operativt i Västra militärområdet (Kaliningrad). Detta system når vår huvudbas för flottan i Karlskrona jämte flygflottiljen i Ronneby/Kallinge samt Gotland. Att tidigt sprida dessa resurser i syfte att minska risker för bekämpning skulle innebära minskad uthållighet.
2. Storbritannien, men även USA har annonserat nedskärningar i sina försvar, vilket försämrar deras insatsförmåga på långa avstånd. Storbritannien kommer så småningom endast ha sex stridsflygdivisioner kvar. Eller som en brittisk general uttryckte det: "I think we're slightly above Belgium, and we are not a Belgium-minded country.""
Av särskild betydelse för vår del när det gäller USA är reduceringarna i Marinkåren, som är deras främsta instrument för styrkeprojicering. Omfattande neddragningar har också annonserats i Tyskland, vars sjöstridskrafter och pansarförband är viktiga i scenarierna.
Detta kommer ocskå att påverka omfatningen av resurser i internationella operationer från dessa länder.
3. Bristande uppfyllnad av nya soldater som SvD rapporterade om igår. Från Försvarsmakten kom beskedet att bristen tills vidare ska täckas med värnpliktiga till dessa blir ersatta av nya soldater. Om dessa värnpliktiga inte kallas in under tiden för övning, så kommer många förband inte vara samövade 2014. Det är också oklart hur dessa värnpliktiga kan bidra till krishantering i närområdet givet de lagar och förordningar som omger dem. Visst kan de bevaka och skydda saker hemma, men vem kan åka till Baltikum när de anställda förbanden är i Afghanistan eller under förberedelser/återhämtning? Tempoförlusten i rekryteringen av nya soldater innebär försämrad militär förmåga om några år innan vi har rekryterat ikapp. Vi kan också komma att ställas inför ökade krav att stabilisera oroliga områden tillsammans med andra.
4. Eventuell utveckling av Gripensystemet för att kunna möta omvärldsutvecklingen inom flygområdet. En kostnad som inte funnits med i planerna. Detta innebär att andra förband kan få vänta på en del materiel något/några år längre än planerat. Alternativet att inte utveckla försämrar effekten av nuvarande C/D-version, då Ryssland uppgraderar med 100 nya stridsflygplan fram till 2015, och ännu fler senare.
Sammanlagt innebär dessa exempel att användbarheten/förmågan är sämre än de slutsatser som Karlis Neretnieks presenterar i dag. Sämre förmåga till att ge och ta emot militär hjälp än vi beräknat i Krigsvetenskapsakademin. Slutsatsen av detta är att vi antingen ska justera anslaget uppåt eller ambitionerna nedåt. Det är alltid farligt att förväxla ambition och förmåga.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Värnpliktiga i det nya försvaret
Gårdagens besked om att förbanden några år framåt till del består av värnpliktiga överraskade de flesta. Men i regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten för 2010 står det implicit att det är på det sättet.
s. 5 Stridskrafternas utveckling
"Förbandsmålsättningarna ska utarbetas med utgångspunkt från
° befintlig materiel alternativt materiel som med säkerhet levereras före 2014 samt
• att viss totalförsvarspliktig personal kan komma att ersättas av rekryterad personal först efter 2014."
Försvarsmakten har alltså rätt i detta, men hur ligger det till med tillämpningen? En liten Open Source-tur, inspirerad av signaturen Teaterdirektören, förde mig till regeringens proposition 2009/10:160 Modern personalförsörjning för ett användbart försvar - vissa frågor om Försvarsmaktens personal.
I denna redovisar regeringen sina överväganden samt förslag till riksdagsbeslut och lagändringar avseende dessa frågor.
s. 74-75 Brister i den nuvarande tillämpningen av totalförsvarsplikten
"De krigsförband som i dag till största delen består av totalförsvarspliktiga kan inte användas med mindre än att personalen genom regeringsbeslut kallas in för tjänstgöring. Trots att personalen omsätts i en hög takt är förbanden i allmänhet heller inte användbara omedelbart efter en eventuell inkallelse till tjänstgöring. Tvärtom krävs i många fall kompletterande övning, utbildning och utrustning. Regeringen har möjlighet att besluta om partiell eller allmän mobilisering för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige. I fråga om möjligheten att svara mot plötsliga eller begränsade händelser eller kriser med militära inslag i närområdet är mobiliseringsinstrumentet dock långt ifrån alltid användbart. Utifrån den säkerhetspolitiska inriktning som redovisats ovan måste detta betraktas som en allvarlig brist. Till detta kommer att förband bestående av totalförsvarspliktiga inte kan användas för insatser utanför Sverige, i närområdet eller utanför närområdet."
s. 79 När ska totalförsvarspliktiga vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt?
"När försvarsberedskapen kommer att kräva denna typ av beslut är dock avhängigt av regeringens bedömning och måste naturligtvis avgöras mot bakgrund av samtliga omständigheter vid varje given tidpunkt. Regeringen kan t.ex. finna att det är tillräckligt att endast repetitionsutbildning genomförs för att en tillräcklig försvarsberedskap ska upprätthållas. I så fall kan regeringen besluta om det. Regeringens beslut ska göras utifrån de reella behoven och i den utsträckning som försvarsberedskapen kräver"............................."För att värnpliktiga och civilpliktiga ska kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring krävs att regeringen beslutar särskilt om detta. För skyldigheten att fullgöra krigstjänstgöring krävs dessutom att det föreligger höjd beredskap."
s. 105 Försvarsmaktens utbildningsbehov
"Från och med 2012 bör majoriteten av dem som väljer att engagera sig i Försvarsmakten (genom avtal om anställning i Försvarsmakten, tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna eller officersutbildning) kunna rekryteras bland personer som efter den 1 juli 2010 genomgått grundläggande militär utbildning. Regeringen följer kontinuerligt införandet av den nya grundutbildningen och rekryteringen till insatsorganisationen."
Riksdagens Försvarsutskott säger i sitt betänkande "2009/10:FöU8 Försvarsmaktens personalförsörjning m.m. under rubriken Ställningstagande (s.24):
"Förra året kallades det in enbart 7 300 värnpliktiga till grundutbildning. Någon repetitionsutbildning förekommer inte längre, inte heller någon utbildning av kompani- och plutonsbefäl."
Med ett befarat underskott 2013 på upp emot 4700 soldater, oklart antal repetitionsövningar av totalförsvarsvärnpliktiga som dessutom kräver regeringsbeslut, och utan att kunna använda dessa utanför Sverige, så verkar det ta ett tag innan våra ambitioner är förverkligade.
s. 5 Stridskrafternas utveckling
"Förbandsmålsättningarna ska utarbetas med utgångspunkt från
° befintlig materiel alternativt materiel som med säkerhet levereras före 2014 samt
• att viss totalförsvarspliktig personal kan komma att ersättas av rekryterad personal först efter 2014."
Försvarsmakten har alltså rätt i detta, men hur ligger det till med tillämpningen? En liten Open Source-tur, inspirerad av signaturen Teaterdirektören, förde mig till regeringens proposition 2009/10:160 Modern personalförsörjning för ett användbart försvar - vissa frågor om Försvarsmaktens personal.
I denna redovisar regeringen sina överväganden samt förslag till riksdagsbeslut och lagändringar avseende dessa frågor.
s. 74-75 Brister i den nuvarande tillämpningen av totalförsvarsplikten
"De krigsförband som i dag till största delen består av totalförsvarspliktiga kan inte användas med mindre än att personalen genom regeringsbeslut kallas in för tjänstgöring. Trots att personalen omsätts i en hög takt är förbanden i allmänhet heller inte användbara omedelbart efter en eventuell inkallelse till tjänstgöring. Tvärtom krävs i många fall kompletterande övning, utbildning och utrustning. Regeringen har möjlighet att besluta om partiell eller allmän mobilisering för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige. I fråga om möjligheten att svara mot plötsliga eller begränsade händelser eller kriser med militära inslag i närområdet är mobiliseringsinstrumentet dock långt ifrån alltid användbart. Utifrån den säkerhetspolitiska inriktning som redovisats ovan måste detta betraktas som en allvarlig brist. Till detta kommer att förband bestående av totalförsvarspliktiga inte kan användas för insatser utanför Sverige, i närområdet eller utanför närområdet."
s. 79 När ska totalförsvarspliktiga vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt?
"När försvarsberedskapen kommer att kräva denna typ av beslut är dock avhängigt av regeringens bedömning och måste naturligtvis avgöras mot bakgrund av samtliga omständigheter vid varje given tidpunkt. Regeringen kan t.ex. finna att det är tillräckligt att endast repetitionsutbildning genomförs för att en tillräcklig försvarsberedskap ska upprätthållas. I så fall kan regeringen besluta om det. Regeringens beslut ska göras utifrån de reella behoven och i den utsträckning som försvarsberedskapen kräver"............................."För att värnpliktiga och civilpliktiga ska kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring krävs att regeringen beslutar särskilt om detta. För skyldigheten att fullgöra krigstjänstgöring krävs dessutom att det föreligger höjd beredskap."
s. 105 Försvarsmaktens utbildningsbehov
"Från och med 2012 bör majoriteten av dem som väljer att engagera sig i Försvarsmakten (genom avtal om anställning i Försvarsmakten, tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna eller officersutbildning) kunna rekryteras bland personer som efter den 1 juli 2010 genomgått grundläggande militär utbildning. Regeringen följer kontinuerligt införandet av den nya grundutbildningen och rekryteringen till insatsorganisationen."
Riksdagens Försvarsutskott säger i sitt betänkande "2009/10:FöU8 Försvarsmaktens personalförsörjning m.m. under rubriken Ställningstagande (s.24):
"Förra året kallades det in enbart 7 300 värnpliktiga till grundutbildning. Någon repetitionsutbildning förekommer inte längre, inte heller någon utbildning av kompani- och plutonsbefäl."
Med ett befarat underskott 2013 på upp emot 4700 soldater, oklart antal repetitionsövningar av totalförsvarsvärnpliktiga som dessutom kräver regeringsbeslut, och utan att kunna använda dessa utanför Sverige, så verkar det ta ett tag innan våra ambitioner är förverkligade.
2011-01-17
Var är första brigaden? (Uppdaterad kl 17:50)
SvD har nu släppt en intressant artikel av Mikael Holmström som visar att Försvarsmakten kan komma att ligga minst 4700 soldater efter planerna 2013, eftersom ingen rekrytering avses ske före dess av GSS/T (F.d KGSS) - de soldater som ska tjänstgöra på avrop. Med de siffror som Mikael Holmström redovisar framgår också att Försvarsmakten ligger 400 fast anställda - GSS/K (F.d AGSS) för kort vid nyåret 2010/11.
Som underlag har SvD använt Försvarsmaktens budgetunderlag för 2011 (s. 31) och källor i Högkvarteret.
Mikael Holmström intervjuar även de forskare som gjorde rapporten Frivilliga soldater istället för plikt . Denna rapport drog slutsatsen att Försvarsmakten kommer få kostnadsökningar på 1-1,5 Mdr SEK/år i förhållande till planen.
Till tidningen säger Ulf Jonsson, ekonom vid FOI: "–Om detta stämmer så innebär det stora problem som kullkastar planerna. Ju färre soldater, desto oftare måste de som finns sändas ut för internationella insatser. Det operativa tempot blir högre med mindre tid mellan utlandstjänst och återhämtning, påpekar Ulf Jonsson."
Hans kollega Peter Nordlund, säger: "–Om vi inte bygger upp en stock av soldater till och med 2012 så betyder detta tre förlorade år för insatsförsvaret. Antingen får man öka insatstempot eller dra ner på ambitionerna att sända förband utomlands."
ÖB uppger till SvD att det är lagar, förordningar och avtal som inte finns på plats förrän under 2012.
Om detta stämmer är det ett oroande läge. Det kommer i och för sig inte bli några kostnadsökningar enligt FOI-rapporten, eftersom inga löner betalas ut eller övningar genomförs för dessa. Med de insatsplaner som är kända just nu kommer troligen inte tempot behöva ökas. Det kan också vara möjligt att Riksdagen och regeringen kortare tid accepterar att Sverige 2013 inte kan göra internationella insatser fullt ut som Försvarsmakten är dimensionerad för enligt planerna. I perioden nedgår den nationella beredskapen också något som konsekvens, och det är också en liten risk som statsledningen blir tvungen att ta. Hela förbandssystem blir också väldigt svåra att öva fram till dess. Det går att sätta ihop tillfälliga förband, men för ett högt stridsvärde i form av anda och moral behöver förband öva enligt personaltabellen.
Men 2014 kommer det att saknas mycket personal. Om planerna ska följas ska det rekryteras 6850 GSS/T-soldater under 2013 för att uppfylla planerna inför 2014. Dessa ska då vara avgångna GSS/K, unga utan tidigare militär erfarenhet eller i huvudsak värnpliktiga som muckat senast 2010. Aptiten hos de senare kan antas minska över tid. Dessutom är inte den övriga organisationen dimensionerad att utbilda så många soldater med kvalitet samtidigt som beredskap och insatser genomförs (planen 2013 är 2150 GSS/K i tillväxt).
Frågan är om vi hinner ifatt till 2017-2018 med två tappade år i starten. Den risken avseende vår beredskap på medellång sikt och minskad förmåga till krishantering blir något för Försvarsministern att fundera på.
Edit: Förvarsmakten kommenterar och beskriver arbetet med att rekrytera med interimskontrakt liksom att pliktpersonal bemannar förbanden intill GSS är anställda. Försvarsmakten skriver på hemsidan att nuvarande insatser ligger avsevärt under den dimensionerande nivån varför inga tidsvis anställda behövs för närvarande.
Frågan i det fallet blir om pliktpersonalen ska kallas in för övning för att förbanden ska uppnå planerad förmåga för nationell beredskap i det korta perspektivet. Om svaret är nej, så borde det rimligen påverka förmågan något negativt, eftersom samträning då saknas. Det är en liten risk som på kort sikt (2011-2013) kan vara överkomlig. Den viktigaste frågan är emellertid hur läget nu planeras se ut inför 2014, då NBG 14 beredskap ska börja och kraven på mer långsiktig beredskap ökar. Hur många Gruppbefäl, Soldater och Sjömän (GSS) enligt nya systemet finns det 1/1 2014 i samövade förband? När är beslutad insatsorganisation intagen fullt ut?
Edit II: Riksdagsledamoten i Finansutskottet, Göran Pettersson (M), fd officer och ledamot i Krigsvetenskapsakademin skriver på sin blogg: "Konsekvenserna av denna senfärdighet när det gäller reformeringen av personalförsörjningen ser vi nu. Den helt nödvändiga reformeringen har nu sjösatts utan tillräckligt väl utbyggda rekryteringssystem och utan det lagstöd som enligt min uppfattning borde finnas. Detta innebär en allvarlig tempoförlust som leder till ett antal år med begränsad förmåga."
Jag delar Göran Petterssons syn avseende slutsatsen. Vi kommer att ha en förmågesvacka i perioden 2013-2018. Intressant också hur en krishantering i närområdet skulle planeras gå till med värnpliktiga fram till dess de är ersatta med nya soldater.
SvD
SvD
Aftonbladet
DN
SvD
Expressen
Expressen
DN
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Som underlag har SvD använt Försvarsmaktens budgetunderlag för 2011 (s. 31) och källor i Högkvarteret.
Mikael Holmström intervjuar även de forskare som gjorde rapporten Frivilliga soldater istället för plikt . Denna rapport drog slutsatsen att Försvarsmakten kommer få kostnadsökningar på 1-1,5 Mdr SEK/år i förhållande till planen.
Till tidningen säger Ulf Jonsson, ekonom vid FOI: "–Om detta stämmer så innebär det stora problem som kullkastar planerna. Ju färre soldater, desto oftare måste de som finns sändas ut för internationella insatser. Det operativa tempot blir högre med mindre tid mellan utlandstjänst och återhämtning, påpekar Ulf Jonsson."
Hans kollega Peter Nordlund, säger: "–Om vi inte bygger upp en stock av soldater till och med 2012 så betyder detta tre förlorade år för insatsförsvaret. Antingen får man öka insatstempot eller dra ner på ambitionerna att sända förband utomlands."
ÖB uppger till SvD att det är lagar, förordningar och avtal som inte finns på plats förrän under 2012.
Om detta stämmer är det ett oroande läge. Det kommer i och för sig inte bli några kostnadsökningar enligt FOI-rapporten, eftersom inga löner betalas ut eller övningar genomförs för dessa. Med de insatsplaner som är kända just nu kommer troligen inte tempot behöva ökas. Det kan också vara möjligt att Riksdagen och regeringen kortare tid accepterar att Sverige 2013 inte kan göra internationella insatser fullt ut som Försvarsmakten är dimensionerad för enligt planerna. I perioden nedgår den nationella beredskapen också något som konsekvens, och det är också en liten risk som statsledningen blir tvungen att ta. Hela förbandssystem blir också väldigt svåra att öva fram till dess. Det går att sätta ihop tillfälliga förband, men för ett högt stridsvärde i form av anda och moral behöver förband öva enligt personaltabellen.
Men 2014 kommer det att saknas mycket personal. Om planerna ska följas ska det rekryteras 6850 GSS/T-soldater under 2013 för att uppfylla planerna inför 2014. Dessa ska då vara avgångna GSS/K, unga utan tidigare militär erfarenhet eller i huvudsak värnpliktiga som muckat senast 2010. Aptiten hos de senare kan antas minska över tid. Dessutom är inte den övriga organisationen dimensionerad att utbilda så många soldater med kvalitet samtidigt som beredskap och insatser genomförs (planen 2013 är 2150 GSS/K i tillväxt).
Frågan är om vi hinner ifatt till 2017-2018 med två tappade år i starten. Den risken avseende vår beredskap på medellång sikt och minskad förmåga till krishantering blir något för Försvarsministern att fundera på.
Edit: Förvarsmakten kommenterar och beskriver arbetet med att rekrytera med interimskontrakt liksom att pliktpersonal bemannar förbanden intill GSS är anställda. Försvarsmakten skriver på hemsidan att nuvarande insatser ligger avsevärt under den dimensionerande nivån varför inga tidsvis anställda behövs för närvarande.
Frågan i det fallet blir om pliktpersonalen ska kallas in för övning för att förbanden ska uppnå planerad förmåga för nationell beredskap i det korta perspektivet. Om svaret är nej, så borde det rimligen påverka förmågan något negativt, eftersom samträning då saknas. Det är en liten risk som på kort sikt (2011-2013) kan vara överkomlig. Den viktigaste frågan är emellertid hur läget nu planeras se ut inför 2014, då NBG 14 beredskap ska börja och kraven på mer långsiktig beredskap ökar. Hur många Gruppbefäl, Soldater och Sjömän (GSS) enligt nya systemet finns det 1/1 2014 i samövade förband? När är beslutad insatsorganisation intagen fullt ut?
Edit II: Riksdagsledamoten i Finansutskottet, Göran Pettersson (M), fd officer och ledamot i Krigsvetenskapsakademin skriver på sin blogg: "Konsekvenserna av denna senfärdighet när det gäller reformeringen av personalförsörjningen ser vi nu. Den helt nödvändiga reformeringen har nu sjösatts utan tillräckligt väl utbyggda rekryteringssystem och utan det lagstöd som enligt min uppfattning borde finnas. Detta innebär en allvarlig tempoförlust som leder till ett antal år med begränsad förmåga."
Jag delar Göran Petterssons syn avseende slutsatsen. Vi kommer att ha en förmågesvacka i perioden 2013-2018. Intressant också hur en krishantering i närområdet skulle planeras gå till med värnpliktiga fram till dess de är ersatta med nya soldater.
SvD
SvD
Aftonbladet
DN
SvD
Expressen
Expressen
DN
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Israel och tredje Libanonkriget?
Vad har hänt sedan senaste uppföljningen av Israel?
Iran: Värt att hålla fram är de israeliska rapporteringarna kring att ubåtsflottan ska ökas från tre till fem stycken när två nya Dolphinubåtar levereras. Dessa är enligt bedömare bland annat till att vara avskräckning mot Iran genom att vara kärnvapenbestyckad. En av dem kan antas patrullera i Röda Havet för det ändamålet.
Libanon: Landet är nu drabbat av en regeringskris sedan regeringen fallit i veckan. Premiärminister Hariri leder nu en provisorisk regering. Presidenten ska konsultera de bägge blocken på måndag, där ledaren för druserna Walid Jumblatt kan spela en huvudroll som vågmästare. Det förekommer rapporter att han ska stödja Hariri, men han var i lördags i Damaskus för överläggningar med president Assad. Denne har haft samband med Irans president Ahmadinejad på telefon i helgen och tar emot Turkiets premiärminister Erdogan i morgon för överläggningar.
Allt handlar naturligtvis om det väntade åtalet från Specialtribunalen för Libanon som väntas lägga fram åtalet för en domare i Haag i morgon. Hizbollah försöker göra vad de kan för att få tribunalen stoppad eller åtalet nedlagt. Nasrallah talade i libanesisk TV i går kväll och sa att regeringen inte kunnat stoppa de amerikanska och israeliska subversionerna av Libanon. Det har till och förekommit nyhetsrapporter det senaste dygnet att åtalet skulle också väckas mot Irans religöse ledare Khameni för anstiftan till mord.
Mycket talar för att Hariri kommer att vara 14-marsblockets kandidat medan 8-marsblocket väntas föreslå en pro-syrisk sunnit som premiärminister. Om Jumblatt stödjer Hariri kommer landet komma närmare en öppen konflikt, men även det motsatta handlandet kan få ödesdigra konsekvenser. Hizbollah har då de jure makten i landet och om det blir ett åtal i Haag blir det ett nytt läge, då man kanske till och med kan komma att åtala minstrar i en sittande regering. Den provokationen kan vara svår att bära för Nasrallah.
Israel följer naturligtvis utvecklingen noga. Utbrott av våldsamheter i Libanon kan snabbt dra in Israel i ett tredje Libanonkrig, ett krig som har alla förutsättningar till att utvecklas till ett regionalt krig. Jag bedömer risken som låg på kort sikt, men som jag skrivit tidigare - det beror på vem som blir åtalad och dessas position. Ju närmare Nasrallah och ju längre bort från de jure-makten i Libanon Nasrallah är, desto farligare.
Palestina: Det har varit ganska tyst om våld med undantag för enstaka israeliska ministrars hot om att Israel anfaller Gaza igen om inte beskjutningar stoppas från området. Negativ publicitet har Israel fått när man rev det anrika hotellet Shepherd Hotel i Jerusalem för att nya lägenheter. USA och EU har uttryckt sitt starka missnöje till Israel. Den israeliska regeringen följer också noga skeendet i Tunisien och dess potentiella spridningseffekter, i synnerhet Egypten och Jordanien. Ett våldsamt maktskifte i Egypten skulle i det värsta fallet kunna innebära ett upprivande av fredsavtalet. Risken bedömer jag som mycket låg på kort sikt, men detta är ett övervägande Israel måste ha med sig.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Iran: Värt att hålla fram är de israeliska rapporteringarna kring att ubåtsflottan ska ökas från tre till fem stycken när två nya Dolphinubåtar levereras. Dessa är enligt bedömare bland annat till att vara avskräckning mot Iran genom att vara kärnvapenbestyckad. En av dem kan antas patrullera i Röda Havet för det ändamålet.
Libanon: Landet är nu drabbat av en regeringskris sedan regeringen fallit i veckan. Premiärminister Hariri leder nu en provisorisk regering. Presidenten ska konsultera de bägge blocken på måndag, där ledaren för druserna Walid Jumblatt kan spela en huvudroll som vågmästare. Det förekommer rapporter att han ska stödja Hariri, men han var i lördags i Damaskus för överläggningar med president Assad. Denne har haft samband med Irans president Ahmadinejad på telefon i helgen och tar emot Turkiets premiärminister Erdogan i morgon för överläggningar.
Allt handlar naturligtvis om det väntade åtalet från Specialtribunalen för Libanon som väntas lägga fram åtalet för en domare i Haag i morgon. Hizbollah försöker göra vad de kan för att få tribunalen stoppad eller åtalet nedlagt. Nasrallah talade i libanesisk TV i går kväll och sa att regeringen inte kunnat stoppa de amerikanska och israeliska subversionerna av Libanon. Det har till och förekommit nyhetsrapporter det senaste dygnet att åtalet skulle också väckas mot Irans religöse ledare Khameni för anstiftan till mord.
Mycket talar för att Hariri kommer att vara 14-marsblockets kandidat medan 8-marsblocket väntas föreslå en pro-syrisk sunnit som premiärminister. Om Jumblatt stödjer Hariri kommer landet komma närmare en öppen konflikt, men även det motsatta handlandet kan få ödesdigra konsekvenser. Hizbollah har då de jure makten i landet och om det blir ett åtal i Haag blir det ett nytt läge, då man kanske till och med kan komma att åtala minstrar i en sittande regering. Den provokationen kan vara svår att bära för Nasrallah.
Israel följer naturligtvis utvecklingen noga. Utbrott av våldsamheter i Libanon kan snabbt dra in Israel i ett tredje Libanonkrig, ett krig som har alla förutsättningar till att utvecklas till ett regionalt krig. Jag bedömer risken som låg på kort sikt, men som jag skrivit tidigare - det beror på vem som blir åtalad och dessas position. Ju närmare Nasrallah och ju längre bort från de jure-makten i Libanon Nasrallah är, desto farligare.
Palestina: Det har varit ganska tyst om våld med undantag för enstaka israeliska ministrars hot om att Israel anfaller Gaza igen om inte beskjutningar stoppas från området. Negativ publicitet har Israel fått när man rev det anrika hotellet Shepherd Hotel i Jerusalem för att nya lägenheter. USA och EU har uttryckt sitt starka missnöje till Israel. Den israeliska regeringen följer också noga skeendet i Tunisien och dess potentiella spridningseffekter, i synnerhet Egypten och Jordanien. Ett våldsamt maktskifte i Egypten skulle i det värsta fallet kunna innebära ett upprivande av fredsavtalet. Risken bedömer jag som mycket låg på kort sikt, men detta är ett övervägande Israel måste ha med sig.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-16
Vi behöver ett IT-försvar
Knappt hade Folk och Försvar Rikskonferens samlats i Sälen förrän Försvarsutskottets ordförande Håkan Juholt (S) hade pressträff och presenterade en rapport från Socialdemokraterna om IT-säkerhet. Sårbarheten i vårt högteknologiska samhälle kallades vår främsta säkerhetspolitiska utmaning.
Förslaget betonade en kraftsamling och en mängd åtgärder på tre nivåer:
Individuellt - Vad gör den enskilde? Var finns "Om det digitala kriget kommer"?
Nationellt - Vem har ansvaret? Rapporten förslår att makten samlas i Statsrådsberedningen eller i ett nytt IT-säkerhetsdepartement. Håkan Juholt pekade på tidigare rapporter om stelbenta myndighetsstrukturer.
Internationellt - Vi behöver internationella samarbeten som övningen CyberStorm och internationella avtal.
Det är mycket positivt att området uppmärksammas på detta sätt. Jag delar ordförandens syn att detta område är utsatt och på kort sikt vår största sårbarhet.
Det globala IT-säkerhetsföretaget Symantec har pekat ut hotet mot viktig infrastruktur som det största cyberhotet under 2011. Särskilt oroade är de över "copycats" av Stuxnet. Igår hade New York Times en artikel om hur USA och Israel skapade Stuxnet i den israeliska kärnanläggningen Dimona. David Lindahl, forskningsingenjör vid FOI sa däremot i Sälen att de inte trodde att en stat var inblandad, åtminstone inte i tillverkningen.
Samma dag hade The Independent en intervju med en av världens främsta experter James Martin på samma tema.
Håkan Juholt använde sig också av det ouppmärksammade sabotaget mot bostadsstiftelsen Platen i Motala, där 800 hushåll blev av med värmen. "Gärningsmannen tog sig in i företagets dataövervakningssystem och lyckades manipulera elva undercentraler som levererar värme." skriver Motala Tidning .
EU-kommissionären Cecilia Malmström är inne på samma behov av att ta ett helhetsgrepp på cyberområdet. I en artikel på DN Debatt betonar Cecilia Malmström de internationella samarbetena. Det är bra att cyberkriminalitet betonas. Under 2011 kommer vi få se uppmärksammade spamangrepp via social medier och kapningar av människors bankkonton genom deras telefoner.
En försiktig tolkning är att regering och opposition har likartad syn om individens skydd och samarbete internationellt. Nationellt kan det bli en annan sak. Ansvarig myndighet blir en nöt att knäcka och är det största hotet mot att kunna implementera en samlad strategi. Försvarsmaktens roll är ett känsligt tema. Regler för övervakning av vårt digitala territorium är också en potentiell känslig fråga.
Håkan Juholt skrev också om behovet av IT-försvar och vill också förutsättningslöst utreda om vi behöver en egen offensiv kapacitet. Rapporten beskriver också behovet av ett slags IT-folkförsvar, vilket är ett spännande förslag. Förmåga att organisera enskildas datorer är definitivt värt att pröva för att uppnå ökad IT-säkerhet.
Cyber som är tvärsektoriellt lämpar sig sällsynt illa för ett land med sektorstyrande i Oxenstiernas anda. Cyber är en helt egen domän likt havet och luften, men mänskligt skapad. Likt havet vill vi att vi ska få färdas fritt med oskadlig genomfart som bärande princip, och där brandväggen är vårt territorialvatten. Men likt luften kan det vara farligt att bara vara defensiv. Den som slår en ring runt sig själv kommer inte kunna försvara sig mot en angripares koncentrerade angrepp, även om vi efteråt kan styra om trafik. Den andra sidan tar och håller initiativet. I gamla tider byggde vi upp ett luftförsvar baserat på jaktplan och ägnade oss åt att möta en angripares anfall. När officerare efter Sovjetunionens sönderfall började studera utländska doktriner förstod vi så småningom att det var ett dåligt utnyttjande av ett flygvapen, och att offensiva operationer med flygstridskrafter var mycket mer effektivt, och samma sak gäller antagligen cyberområdet. Det är bra att vi åtminstone utreder frågan.
Cyberspionage är ett annat hot mot Sverige och vår konkurrenskraft. De största länderna använder sina underrättelseorganisationer till att inhämta information om till exempel produktutveckling. FOI skrev en intressant rapport förra året om cyberhot generellt och om den ryska synen på informationskrig och informationsoperationer.
Under konferensen i Sälen idag talade och visade David Lindahl, FOI, också hur en aktör genom att använda sig av s.k "social engineering" och programmeringskunskaper infiltrerar ett styrsystem för att stoppa en transport av en värdefull metall. Christina Malm, överdirektör vid FRA, varnade väldigt tydligt för att cyberkrigföring pågår här idag av starka aktörer. Hon sa att det inte var frågan om vi angrips utan när. Richard Oehme, enhetschef vid MSB, talade också om bostadsstiftelsen Platen och betonade hur värdefullt det är att angrepp anmäls som i detta fall.
Sverige har idag ett bra utgångsläge som IT-nation. Tyvärr talar inte tiden för oss. Vi har en liten befolkning och matematikkunskaper på nedgång i ett internationellt perspektiv. Därför måste vi vara kunniga på individnivån, effektivt organiserade nationellt, och samarbeta med andra internationellt.
Nu är IT-säkerheten på agendan i Sverige. Nu väntar vi på de byråkratiska reaktionerna.
Expressen
DN
Tidigare inlägg: Inte så central - inte så förberedd om DN:s sammanfattning av höstens nyheter på cyberområdet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Förslaget betonade en kraftsamling och en mängd åtgärder på tre nivåer:
Individuellt - Vad gör den enskilde? Var finns "Om det digitala kriget kommer"?
Nationellt - Vem har ansvaret? Rapporten förslår att makten samlas i Statsrådsberedningen eller i ett nytt IT-säkerhetsdepartement. Håkan Juholt pekade på tidigare rapporter om stelbenta myndighetsstrukturer.
Internationellt - Vi behöver internationella samarbeten som övningen CyberStorm och internationella avtal.
Det är mycket positivt att området uppmärksammas på detta sätt. Jag delar ordförandens syn att detta område är utsatt och på kort sikt vår största sårbarhet.
Det globala IT-säkerhetsföretaget Symantec har pekat ut hotet mot viktig infrastruktur som det största cyberhotet under 2011. Särskilt oroade är de över "copycats" av Stuxnet. Igår hade New York Times en artikel om hur USA och Israel skapade Stuxnet i den israeliska kärnanläggningen Dimona. David Lindahl, forskningsingenjör vid FOI sa däremot i Sälen att de inte trodde att en stat var inblandad, åtminstone inte i tillverkningen.
Samma dag hade The Independent en intervju med en av världens främsta experter James Martin på samma tema.
Håkan Juholt använde sig också av det ouppmärksammade sabotaget mot bostadsstiftelsen Platen i Motala, där 800 hushåll blev av med värmen. "Gärningsmannen tog sig in i företagets dataövervakningssystem och lyckades manipulera elva undercentraler som levererar värme." skriver Motala Tidning .
EU-kommissionären Cecilia Malmström är inne på samma behov av att ta ett helhetsgrepp på cyberområdet. I en artikel på DN Debatt betonar Cecilia Malmström de internationella samarbetena. Det är bra att cyberkriminalitet betonas. Under 2011 kommer vi få se uppmärksammade spamangrepp via social medier och kapningar av människors bankkonton genom deras telefoner.
En försiktig tolkning är att regering och opposition har likartad syn om individens skydd och samarbete internationellt. Nationellt kan det bli en annan sak. Ansvarig myndighet blir en nöt att knäcka och är det största hotet mot att kunna implementera en samlad strategi. Försvarsmaktens roll är ett känsligt tema. Regler för övervakning av vårt digitala territorium är också en potentiell känslig fråga.
Håkan Juholt skrev också om behovet av IT-försvar och vill också förutsättningslöst utreda om vi behöver en egen offensiv kapacitet. Rapporten beskriver också behovet av ett slags IT-folkförsvar, vilket är ett spännande förslag. Förmåga att organisera enskildas datorer är definitivt värt att pröva för att uppnå ökad IT-säkerhet.
Cyber som är tvärsektoriellt lämpar sig sällsynt illa för ett land med sektorstyrande i Oxenstiernas anda. Cyber är en helt egen domän likt havet och luften, men mänskligt skapad. Likt havet vill vi att vi ska få färdas fritt med oskadlig genomfart som bärande princip, och där brandväggen är vårt territorialvatten. Men likt luften kan det vara farligt att bara vara defensiv. Den som slår en ring runt sig själv kommer inte kunna försvara sig mot en angripares koncentrerade angrepp, även om vi efteråt kan styra om trafik. Den andra sidan tar och håller initiativet. I gamla tider byggde vi upp ett luftförsvar baserat på jaktplan och ägnade oss åt att möta en angripares anfall. När officerare efter Sovjetunionens sönderfall började studera utländska doktriner förstod vi så småningom att det var ett dåligt utnyttjande av ett flygvapen, och att offensiva operationer med flygstridskrafter var mycket mer effektivt, och samma sak gäller antagligen cyberområdet. Det är bra att vi åtminstone utreder frågan.
Cyberspionage är ett annat hot mot Sverige och vår konkurrenskraft. De största länderna använder sina underrättelseorganisationer till att inhämta information om till exempel produktutveckling. FOI skrev en intressant rapport förra året om cyberhot generellt och om den ryska synen på informationskrig och informationsoperationer.
Under konferensen i Sälen idag talade och visade David Lindahl, FOI, också hur en aktör genom att använda sig av s.k "social engineering" och programmeringskunskaper infiltrerar ett styrsystem för att stoppa en transport av en värdefull metall. Christina Malm, överdirektör vid FRA, varnade väldigt tydligt för att cyberkrigföring pågår här idag av starka aktörer. Hon sa att det inte var frågan om vi angrips utan när. Richard Oehme, enhetschef vid MSB, talade också om bostadsstiftelsen Platen och betonade hur värdefullt det är att angrepp anmäls som i detta fall.
Sverige har idag ett bra utgångsläge som IT-nation. Tyvärr talar inte tiden för oss. Vi har en liten befolkning och matematikkunskaper på nedgång i ett internationellt perspektiv. Därför måste vi vara kunniga på individnivån, effektivt organiserade nationellt, och samarbeta med andra internationellt.
Nu är IT-säkerheten på agendan i Sverige. Nu väntar vi på de byråkratiska reaktionerna.
Expressen
DN
Tidigare inlägg: Inte så central - inte så förberedd om DN:s sammanfattning av höstens nyheter på cyberområdet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Håll ögonen på (p)riset
Tunisien är bara början.
Innan nyår funderade jag på att skriva en artikel med titeln Utblick 2011, men det blev aldrig av. Med oroligheterna i Algeriet (repression och mat) och Tunisien (repression och arbetslöshet) känns en kortversion auktaliserad igen.
Vi har ett antal faktorer som pekar åt fel håll och som inbördes förstärker varandra. Matpriser, bränslepriser, korruption, religiös polarisering, statsskulder och kreditvärdigheter, arbetslöshet och demografi.
På kort sikt är det mat- och bränslepriser som är farligast. Vi har tagit del av varningar från FAO om rekordindex för matpriser. Hittills är det dock kvar en bit innan riset som är den viktigaste maten har nått sin förra rekordnivå från april 2008. Riset produceras i Asien och exporteras till Afrika, Mellanöstern och några asiatiska länder, vilket bygger in ett beroende. Filippinerna är exempelvis väldigt känsligt för störningar i handel och prisökningar.
Ett bortglömt fenomen i sammanhanget tyvärr är att matpriserna på 2000-talet egentligen ligger på sin lägsta nivå i historien. Det får man fram genom att jämföra basmaten med priset på guld genom historien. Det har varit en gynnsam utveckling främst tack vare förbättrade produktionsmetoder och det finns tillräcklig med föda i världen, men den är ojämnt fördelad. Det låga historiska priset innebär att dessa priser har verkat dämpande på eventuell social oro i många länder, där kanske halva inkomsten går till mat. Med fler munnar att mätta varje dag (även kvalitativt när ökad medelklass i Indien och Kina äter mer proteiner), flera naturkatastrofer (Australien med stora mängder utsäde), mindre beredskapslager, ett spekulativt handelssystem och ökade bränslepriser (påverkar en hel del av matpriset) finns det bara en väg för priserna - uppåt med tillhörande inflation. En ökad arbetslöshet kan moderera inflationen, men vem vill ha ännu fler unga arbetslösa i landet?
Den demografiska kurvan är ett underskattat analysperspektiv. I många muslimska länder innebär den just en ung befolkning. Unga människor har historiskt utmärkt sig för aggressivitet, något som despotiska ledare i alla tider använt sig av som instrument för deras makt. Många av dessa länder (Libyen, Egypten och Saudiarabien) är också repressiva med åldrande ledare och förmår inte att strukturera sin ekonomi så att det skapas jobb. Saudiarabien har exempelvis en ungdomsarbetslöshet på 40%, och många av dessa är välutbildade. I Jordanien mötte man häromdagen protesterna mot höga priser med skattesänkning på dessa varor, vilket innebär lägre statsinkomster. En statsledning som får mindre inkomster blir hänvisad till kreditmarknaden, där de största ländernas skuldstorlek och betalningsförmåga driver upp räntorna långsiktigt. De rika länderna kommer att bli tvungna att skära i utgifter och/eller höja skatter om ekvationen ska gå ihop. Med internt fokus och mindre resurser för dessa blir det mindre energi för att kunna stödja en orolig omvärld.
Vissa länder och bolag försöker också komma åt odlingarealer, även på andra kontinenter. Det förekommer uppgifter om försök att leasa mark på 99 år för en dollar/ha i Afrika. Ett sydkoreanskt bolag försökte förra året köpa en tredjedel av Madagaskar. Andra fenomen är när thailändska myndigheter ökar priserna på råvarorna, så att priserna på importerat ris i exempelvis Elfenbenskusten och Nigeria stiger artificiellt. Prisökningar och handelshinder får till följd att människor svälter (Somalia) eller går över till annan föda som Cassava, vilket ökar prisefterfrågan på dennna föda. Sammantaget ger all denna utveckling mig en känsla av oro inför 2011.
När jag tittat tillbaka på de fokusområden vi har haft kan jag konstatera att de blivit mer oroliga sedan de började bevakas. Libanon - något sämre läge, regeringskris med stor inbyggd sprängkraft. Somalia - sämre med konsoliderade islamister, ohindrad piratverksamhet och svält. Indien/Pakistan - något sämre, politiskt våld i Pakistan ökar. Nigeria - sämre, religiösa massakrar och sabotage mot oljeproduktion. Elfenskusten - mycket sämre - två utropade presidenter, minst 250 döda i oroligheter.
Håll ögonen på (p)riset.
DN skriver om Jasiminrevolutionens spridningspotential. Vi får se vem som tar makten i Tunisien och vem som är herre på täppan i Libyen och i Jordanien till slut.
SvD om hemresande exilledare som vill ha arméledning i en övergångsregering.
Aftonbladet om plundring och laglöshet i Tunisien.
SvD
SvD om EU:s betydelse föör händelseutvecklingen. God analys av kunniga Bitte Hammargren.
DN
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Innan nyår funderade jag på att skriva en artikel med titeln Utblick 2011, men det blev aldrig av. Med oroligheterna i Algeriet (repression och mat) och Tunisien (repression och arbetslöshet) känns en kortversion auktaliserad igen.
Vi har ett antal faktorer som pekar åt fel håll och som inbördes förstärker varandra. Matpriser, bränslepriser, korruption, religiös polarisering, statsskulder och kreditvärdigheter, arbetslöshet och demografi.
På kort sikt är det mat- och bränslepriser som är farligast. Vi har tagit del av varningar från FAO om rekordindex för matpriser. Hittills är det dock kvar en bit innan riset som är den viktigaste maten har nått sin förra rekordnivå från april 2008. Riset produceras i Asien och exporteras till Afrika, Mellanöstern och några asiatiska länder, vilket bygger in ett beroende. Filippinerna är exempelvis väldigt känsligt för störningar i handel och prisökningar.
Ett bortglömt fenomen i sammanhanget tyvärr är att matpriserna på 2000-talet egentligen ligger på sin lägsta nivå i historien. Det får man fram genom att jämföra basmaten med priset på guld genom historien. Det har varit en gynnsam utveckling främst tack vare förbättrade produktionsmetoder och det finns tillräcklig med föda i världen, men den är ojämnt fördelad. Det låga historiska priset innebär att dessa priser har verkat dämpande på eventuell social oro i många länder, där kanske halva inkomsten går till mat. Med fler munnar att mätta varje dag (även kvalitativt när ökad medelklass i Indien och Kina äter mer proteiner), flera naturkatastrofer (Australien med stora mängder utsäde), mindre beredskapslager, ett spekulativt handelssystem och ökade bränslepriser (påverkar en hel del av matpriset) finns det bara en väg för priserna - uppåt med tillhörande inflation. En ökad arbetslöshet kan moderera inflationen, men vem vill ha ännu fler unga arbetslösa i landet?
Den demografiska kurvan är ett underskattat analysperspektiv. I många muslimska länder innebär den just en ung befolkning. Unga människor har historiskt utmärkt sig för aggressivitet, något som despotiska ledare i alla tider använt sig av som instrument för deras makt. Många av dessa länder (Libyen, Egypten och Saudiarabien) är också repressiva med åldrande ledare och förmår inte att strukturera sin ekonomi så att det skapas jobb. Saudiarabien har exempelvis en ungdomsarbetslöshet på 40%, och många av dessa är välutbildade. I Jordanien mötte man häromdagen protesterna mot höga priser med skattesänkning på dessa varor, vilket innebär lägre statsinkomster. En statsledning som får mindre inkomster blir hänvisad till kreditmarknaden, där de största ländernas skuldstorlek och betalningsförmåga driver upp räntorna långsiktigt. De rika länderna kommer att bli tvungna att skära i utgifter och/eller höja skatter om ekvationen ska gå ihop. Med internt fokus och mindre resurser för dessa blir det mindre energi för att kunna stödja en orolig omvärld.
Vissa länder och bolag försöker också komma åt odlingarealer, även på andra kontinenter. Det förekommer uppgifter om försök att leasa mark på 99 år för en dollar/ha i Afrika. Ett sydkoreanskt bolag försökte förra året köpa en tredjedel av Madagaskar. Andra fenomen är när thailändska myndigheter ökar priserna på råvarorna, så att priserna på importerat ris i exempelvis Elfenbenskusten och Nigeria stiger artificiellt. Prisökningar och handelshinder får till följd att människor svälter (Somalia) eller går över till annan föda som Cassava, vilket ökar prisefterfrågan på dennna föda. Sammantaget ger all denna utveckling mig en känsla av oro inför 2011.
När jag tittat tillbaka på de fokusområden vi har haft kan jag konstatera att de blivit mer oroliga sedan de började bevakas. Libanon - något sämre läge, regeringskris med stor inbyggd sprängkraft. Somalia - sämre med konsoliderade islamister, ohindrad piratverksamhet och svält. Indien/Pakistan - något sämre, politiskt våld i Pakistan ökar. Nigeria - sämre, religiösa massakrar och sabotage mot oljeproduktion. Elfenskusten - mycket sämre - två utropade presidenter, minst 250 döda i oroligheter.
Håll ögonen på (p)riset.
DN skriver om Jasiminrevolutionens spridningspotential. Vi får se vem som tar makten i Tunisien och vem som är herre på täppan i Libyen och i Jordanien till slut.
SvD om hemresande exilledare som vill ha arméledning i en övergångsregering.
Aftonbladet om plundring och laglöshet i Tunisien.
SvD
SvD om EU:s betydelse föör händelseutvecklingen. God analys av kunniga Bitte Hammargren.
DN
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)