För november har jag valt Nigeria som fokusområde. Det mest naturliga hade varit Jemen som fått mycket uppmärksamhet de senaste dagarna. Utanför Jemen i Arabiska havet ligger tre atomdrivna hangarfartyg, amerikanska Harry S. Truman och Abraham Lincoln och franska Charles de Gaulle. UAV-attacker görs mot Al Qaidabaser från den amerikanska basen i Djibouti liksom från Saudiskt territorium. Ute till havs ligger också Marine Expeditionary Unit 26 på USS Iwo Jima. George Friedman (Stratfor) skrev i veckan en analys som gick ut på att president Obamaa hade två inrikespolitiska huvudalternativ stängda, och därmed återstår bara utrikespolitiken för att återskapa förtroendet. Friedmans analys landar i en spekulation i ett angrepp på Iran, vilket han är negativ till. Jemen däremot, enligt min bedömning, kan USA sätta press på utan större risker. Presidenten i Jemen verkar dock vara aktiv för att slippa en slags intervention av utomstående.
Nigeria närmar sig ett presidentval nästa år. Nigeria är en av världens största oljeexportörer och har över 150 miljoner invånare. Partiet PDP har varit dominerande sen 1999, då någon slags skör demokrati slog igenom efter ett kvartssekel militärstyre. Nigeria borde ha alla förutsättningar att var rikt, men inkomsterna är mycket skevt fördelade. Landet bär också på stora spänningar, främst inom de olika delstaterna. Det är både spänningar mellan olika etniciteter om boskap, och spänningar mellan kristna och muslimer (främst islamistiska rörelsen Boko Haram). I stort är de norra delarna muslimskt, och de södra kristna. Detta spelar mindre roll på riksplanet. Hittills har PDP varit ett nationellt parti med ett rotationssystem mellan norr och söder när det gäller presidentskapet. Presidenten Goodluck Jonathan, som pga dödsfall fick ersätta den förre presidenten har bestämt sig för att ställa upp i nästa års presidentval. Detta motsätter sig en del som menar att det är deras tur, eftersom förre presidenten från norr dog i sjukdom. Under tiden har Nigeria problem med oljeproduktionen i Nigerdeltat pga sabotage, och Shell har nyligen indikerat att man vill sälja sina tillgångar. Det har också börjat bli sammanstötningar utanför staden Jos, just på grund av boskapsdispyter.
Till sist några ord om oktobers fokusområde - Indien och Pakistan. Oktober månad bjöd på två stora händelser. I början av månaden stängdes gränsen för NATO och flera konvojer stacks i brand. De framtida risker dessa händelser innebär kommer bedömt att leda till ett större logistiskt flöde genom norra Afghanistan, där våra trupper finns. Detta skulle i så fall på sikt kunna påverka säkerheten i området. Den andra nyheten är positiv. I onsdags, långt från svensk medias uppmärksamhet, godkände pakistanska regeringen TAPI-projektet. Denna pipeline från Turkmenistan via Afghanistan, Pakistan och Indien stöds av Asiatiska Utvecklingsbanken. Med denna ledning och en sidoledning från Quetta till Gwadar i Pakistan kan Europa på sikt få tillgång till billig centralasiatisk gas. Detta är ett strategiskt projekt som Indien och Pakistan alltså samarbetar i, vilket är glädjande.
2010-10-31
2010-10-29
Spetznaz byter huvudman
60 år efter sin skapelse har enligt ryska tidningar Spetznaz överförts från GRU till chefen för markstridskrafterna. Förra året lades 3 brigader ned, enligt vissa som följd av misslyckanden under Georgienkriget 2008. En artikel på ryska finns här för de intresserade. Kvalitetsnivån kommer enligt den här källan gå ned i och med att träningstiden halveras och det är inte kaptener som leder patrullerna längre. Artikeln nämner som stora insatser kontraupproret av 15. brigaden i Tadjikistan 1992 och att en av Spetznazbataljonerna förhindrade en sprängning av Rokitunneln 2008. Enligt artikelförfattaren användes inte Spetznaz i första Tjetjenienoperationen, men däremot i den andra. Avslutningen av artikeln handlar om att Fladdermusen (Spetznaz symbol) kommer att bli en grå fältmus (armén).
2010-10-28
Dödens finger - Excalibur i Afghanistan
DoDBuzz har en kort artikel om användningen av Excaliburgranaten i Afghanistan, där talibanerna döpt den till Finger of Death enligt korrespondenten. Precisionen i granaten (2,86 m på 40 km) har med sig en mängd fördelar, både i eldmoment, logistikkostnader och undvikande av skador på civila och egendom. Det verkar inte vara ovanligt med liknande smeknamn i Afghanistan. Jag tjänstgjorde en gång med en azerbajansk major, som var sovjetisk gruppchef för en BM-21 pjäs i Jalalabad 1987. Han berättade att Muhajeddin kallade dessa "Stalinorglar" för The Firearrows of Muhammed. Han berättade också om sin rädsla för att bli tillfångatagen, eftersom de hatade dessa rakartillerisystem.
2010-10-27
NATO-Ryssland
Inför NATO:s toppmöte i Lissabon kommer nu fler och fler rapporter från olika källor om olika förslag som gäller samarbete mellan NATO och Ryssland. En bra översikt ges här av Reuters. Helt klart är att det finns flera gemensamma intressen som gäller bland annat Afghanistan. I ryska källor kan det låta så här. En spännande fråga är gemensamt robotförsvar. Ryssland brukar backa vid konkreta förslag. Frågan är vad Ryssland vill ha i utbyte för att gå med. I rapporterna ovan framgår att de vill ha garantier för att inga större styrkor stationeras i den gamla sovjetiska intressesfären. Frågan är vad man vill ha när det gäller framförallt Georgien. Principiellt accepterar inte NATO att andra dikterar vad enskilda länder väljer för säkerhetslösningar. Samtidigt är det tydligt att USA och NATO vill ha en uppgörelse om gemensamt robotförsvar. Sverige kommer strax bli tvungen att förhålla sig till fenomenet.
2010-10-26
Insatserna ökar i Afghanistan
Washington Examiner har idag artikel om iransk träning av talibaner när det gäller luftvärnsrobotar. En utveckling som är oroande på många sätt. Det är ett steg närmare en reell förmåga, och en utmaning av USA med allierade. Samtidigt uppger en företrädare för den ryska försvarsexporten att Ryssland blivit ombedda att lämna anbud på en upphandling av helikoptrar till Afghanistan. Fiendens fiende är alltjämt ett tidlöst koncept.
2010-10-25
Nu har USA fått upp farten i Cyberspace
Häromdagen släpptes amerikanska flygvapnets Cyberspace Operations för att beskriva hur de doktrinärt tänker uppträda i den mänskligt skapade cyberdomänen. En detalj som förtjänar uppmärksamhet är den relativt lilla behandlingen av offensiva operationer, bedömt för att man inte vill beskriva dessa närmare. USA har rört sig fort på det här området sen man nationellt identifierade detta som ett viktigt framtida konfliktfält vid årsskiftet. Denna manual är flygvapnets bidrag till förmågor som kan struktureras av det nyligen skapade Cyber Command. För dig som vill lägg ned en timme på att skaffa dig grundkunskaper inom detta område är denna doktrin en bra startpunkt med sina definitioner och illustrationer. Det kommer bara bli mer och mer debatt om detta i Sverige framöver.
DN
DN
2010-10-24
Vad händer i Pakistan?
Pakistan befinner sig fortfarande på ett sluttande plan. Oktober månad har bjudit på stängd gräns mellan Pakistan och Afghanistan. I Karachi pågår kraftiga sammanstötningar mellan olika politiska grupperingar, myndigheter och Al Qaida. Det har också kommit ut uppgifter om att namngivna ISI-anställda skall ha understött attacken i Mumbai 2008. Indiska kommentatorer talar om att ISI-ledningen antagligen inte känt till detta, utan att det för sig om självständiga element inom ISI (pakistanska underrättelsetjänsten). CIA har enligt andra uppgifter ytterligare planer på att utöka sitt engagemang i Pakistan. I Woodwards Obamas War figurerar siffran 3000 man. Samtidigt förlorar pakistanska armén trovärdighet i samband med översvämningarna. Många i de lägre leden inom armén kommer från jordbruksfamiljer i de drabbade områdena. De har inte fått ledigt för att hjälpa sina familjer. En helt annan inställning har Talibanerna som sätt igång en social insats i stil med Hizbollah för att finnas till hands i de översvämmade områdena och rekrytera sympatisörer. Sådana kommer att komma väl till pass för ledare likt Ilyas Kashmiri - här porträtterad i Newsweek. En av världens farligaste människor.
Expressen
Expressen
2010-10-20
Ryska försvarsministern förolämpade fallskärmsjägaröverste grovt
Rysslands försvarsminister Anatolij Serdjukov är i blåsväder sen han den 30 september grovt förolämpat chefen för luftlandsättningstruppernas högre befälsskola, överste Andrej Krasov, framför hans underställda. Ministern upptäckte en kyrka och frågade då översten varför den fanns där. Krasov svarade att den var till för att träna pastorer och att kyrkan var uppförd med insamlade medel. Serdjukov gav order att kyrkan skull tas ned, vilket översten vägrade. Ministern skall då ha överöst översten med obsceniteter och sagt att utbildningscentret inte skulle få mer pengar och att den fräcka översten skulle flyttas.
Nu har det blivit en storm i Ryssland, där ordföranden i luftlandsättningstruppernas förbund skrivit en appell och vädjat om att presidenten och patriarken skall intervenera på överste Krasovs sida. I appellen pekar den gamle generalen Achalov bland annat på att denna förolämpning av översten, som tillika är Ryska federationens hjälte, är en förolämpning av alla Moder Rysslands försvarare. Patriarken Krill säger sig ha kommit överens med presidenten att inte hörsamma denna order. En bra sammanfattning finns på ryska i Kommersant.
Nu har det blivit en storm i Ryssland, där ordföranden i luftlandsättningstruppernas förbund skrivit en appell och vädjat om att presidenten och patriarken skall intervenera på överste Krasovs sida. I appellen pekar den gamle generalen Achalov bland annat på att denna förolämpning av översten, som tillika är Ryska federationens hjälte, är en förolämpning av alla Moder Rysslands försvarare. Patriarken Krill säger sig ha kommit överens med presidenten att inte hörsamma denna order. En bra sammanfattning finns på ryska i Kommersant.
2010-10-19
Kan vi minska i Afghanistan?
Läget i PRT område blir tuffare av två skäl. Den ena är en infiltration av motståndare i form av talibaner och kriminella, det andra är vårt sätt att möta detta i form av utökad patrullering i osäkra områden. Ungefär som att slå en tjuv på fingrarna när han eller hon försöker klättra in genom sovrumsfönstret. Jag anser det vara helt rätt taktik.
Det verkar som om startpunkten verkar vara den svåraste delen att behandla på den politiska nivån. Jag vill peka på två möjligheter att göra detta. Den mest uppenbara är att minska ytan. Sverige tog på sig fyra provinser när vi tog över PRT 2006. Turkiet som nu tagit över den civila utvecklingen i de västra provinserna skulle kunna vara en god och naturlig kandidat att ta över ansvaret för säkerheten där. Det skulle de facto öka vår förmåga i de två återstående provinserna. Det finns också andra möjligheter. I debatten verkar de minst 3000 amerikanska soldater som förstärkt RC N glömmas bort. USA kan peka på en start av ett tillbakadragande 2011, eftersom de gjort en mycket stor förstärkning under ett års tid. I realiteten är de alltså mycket starkare om ett år än vad det var förra året, fast de börjar dra tillbaka trupp. Vi har efter senaste riksdagsbeslutet ett tak på 855 soldater, vilket vi inte på långa vägar har på plats. In med helikoptrarna och strategisk reserv, sen kan vi också minska med proportioneliga 25 man, utan att det påverkar säkerheten nämnvärt med tanke på att det som sagt finns en stor amerikansk förstärkning. Talet 855 medger fortfarande att vi kan möta en ytterligare försämring av läget. Just läget på marken och den afghanska säkerhetsstrukturens förmåga att ta över är nödvändiga uttryck i varje överenskommelse om Afghanistan.
Det verkar som om startpunkten verkar vara den svåraste delen att behandla på den politiska nivån. Jag vill peka på två möjligheter att göra detta. Den mest uppenbara är att minska ytan. Sverige tog på sig fyra provinser när vi tog över PRT 2006. Turkiet som nu tagit över den civila utvecklingen i de västra provinserna skulle kunna vara en god och naturlig kandidat att ta över ansvaret för säkerheten där. Det skulle de facto öka vår förmåga i de två återstående provinserna. Det finns också andra möjligheter. I debatten verkar de minst 3000 amerikanska soldater som förstärkt RC N glömmas bort. USA kan peka på en start av ett tillbakadragande 2011, eftersom de gjort en mycket stor förstärkning under ett års tid. I realiteten är de alltså mycket starkare om ett år än vad det var förra året, fast de börjar dra tillbaka trupp. Vi har efter senaste riksdagsbeslutet ett tak på 855 soldater, vilket vi inte på långa vägar har på plats. In med helikoptrarna och strategisk reserv, sen kan vi också minska med proportioneliga 25 man, utan att det påverkar säkerheten nämnvärt med tanke på att det som sagt finns en stor amerikansk förstärkning. Talet 855 medger fortfarande att vi kan möta en ytterligare försämring av läget. Just läget på marken och den afghanska säkerhetsstrukturens förmåga att ta över är nödvändiga uttryck i varje överenskommelse om Afghanistan.
Gorbatjov orolig för Ryssland
Snart 80-årige Mikhail Gorbatjov ger i ryska Snob Magazine en intervju om bland annat tillståndet i Ryssland. Han beskriver en regering som är rädd för sina medborgare, men undviker direkt kritik av stridsparet Putin-Medvedev. En artikel om intervjun hittar du i Bloomberg.
2010-10-18
Ett afghanskt perspektiv
I lördags skrev Dr Davood Moradian, som är vad jag förstår en senior rådgivare till afghanske utrikesministern, en mycket intressant artikel om Afghanistans framtid. Dr Moradian väjer inte för egna eller andras tillkortakommanden, men ger också två möjliga slutlägen för Afghanistan. Antingen blir det Österns Turkiet eller Asiens Somalia.
Avslutningen låter: "In light of growing uncertainty and pessimism, there is an urgent need for (re)articulating a new constructive meganarrative for Afghanistan. Unfortunately existing destructive and pessimistic narratives such as July 2011 withdrawal, transition, corruption, civilian casualty and peace with the Taliban have generated significant amount of negative energy and pessimism in Afghanistan and elsewhere. Only by articulating a positive mega narrative, we can prevail in the battle of perceptions and ensuing success on the ground.The outcomes of the two end states for Afghanistan have well been articulated by the following observation by a student of the Kabul University:
"If the world exports us terrorists, we will send them back more committed and ruthless terrorists as well as with dozen kilograms of hashish and opium. But if the world helps us, we will export new generation of Zoroaster, Maulana Jalal Din Balkhi[Rumi], Avicenna, Jamal- din- Afghan, Padshah Khan and juicy Kandahari pomegranates and premium Herati saffron."
The choice is yours."
Artikeln hittar du här.
Avslutningen låter: "In light of growing uncertainty and pessimism, there is an urgent need for (re)articulating a new constructive meganarrative for Afghanistan. Unfortunately existing destructive and pessimistic narratives such as July 2011 withdrawal, transition, corruption, civilian casualty and peace with the Taliban have generated significant amount of negative energy and pessimism in Afghanistan and elsewhere. Only by articulating a positive mega narrative, we can prevail in the battle of perceptions and ensuing success on the ground.The outcomes of the two end states for Afghanistan have well been articulated by the following observation by a student of the Kabul University:
"If the world exports us terrorists, we will send them back more committed and ruthless terrorists as well as with dozen kilograms of hashish and opium. But if the world helps us, we will export new generation of Zoroaster, Maulana Jalal Din Balkhi[Rumi], Avicenna, Jamal- din- Afghan, Padshah Khan and juicy Kandahari pomegranates and premium Herati saffron."
The choice is yours."
Artikeln hittar du här.
2010-10-17
26 döda i Karachi
Det viktiga finans- och logistikcentret Karachi i Pakistan skakas fortfarande av politiskt våld. I gårdagens kravaller inför ett kompletterande val i dag, så dog 26 människor i sammanstötningar mellan främst aktivister från MQM och ANP. I vassen lurar Al-Qaida som antagligen har som taktik att underblåsa dessa motsättningar. Mycket oroande utveckling, och den lär inte bli bättre när resultatet offentliggörs.
2010-10-16
Guvernören i Balkh vill starta en stor operation
Samtidigt som de tragiska nyheterna når oss om att vi förlorat en soldat i Afghanistan, så går Balkh's guvernör ut , Atta Mohammad Noor, och pratar i afghansk media om att starta en stor upprensningsoperation i provinsen. Eftersom vi ska stödja de afghanska myndigheterna, så kommer det bli hårdare kamp framöver, om han får sin vilja fram.
SvD DN Expressen Aftonbladet
SvD DN Expressen Aftonbladet
2010-10-15
Försvarsmakten kallas till Riksdagen
SvD skriver i kväll att ÖB kallas till Riksdagens försvarsutskott på tisdag för att redovisa vad som har hänt i Afghanistan de senaste månaderna. Det är bra att det är ÖB själv som kommer för myndighetens räkning. Jag bedömer att utskottet kommer förklara sig nöjt efteråt. Det finns inga hundar begravna, och Försvarsmakten har rapporterat i princip allting redan till Regeringen. Viktigare för utskottet är nog att samtidigt få bedömningar om den framtida utvecklingen för vårt uppdrag. Snart kommer det bli konkreta förhandlingar om utformningen av den framtida politiken i Afghanistan.
Jag skrev för några dagar sedan om det märkliga i att två motsatta uppfattningar lever bland folk i Afghanistan. Den ena är teorin om de amerkanska talibanerna som håller i gång kriget, och den andra är att väst inte orkar vara kvar. Jag tror att det gäller att forma en berättelse som säger att vi har snart fullgjort vårt uppdrag, men att det varit mycket svårare än vi trott. Att de afghanska krigartraditionerna varit starka och att vi lärt oss av våra värdar, även våra motståndare. Att Afghanistan därför kommer att bli en framgångsrik nation, och att vi vill hjälpa till att utveckla dess civila samhälle när det gäller rent vatten, infrastruktur och utbildning.
Jag skrev för några dagar sedan om det märkliga i att två motsatta uppfattningar lever bland folk i Afghanistan. Den ena är teorin om de amerkanska talibanerna som håller i gång kriget, och den andra är att väst inte orkar vara kvar. Jag tror att det gäller att forma en berättelse som säger att vi har snart fullgjort vårt uppdrag, men att det varit mycket svårare än vi trott. Att de afghanska krigartraditionerna varit starka och att vi lärt oss av våra värdar, även våra motståndare. Att Afghanistan därför kommer att bli en framgångsrik nation, och att vi vill hjälpa till att utveckla dess civila samhälle när det gäller rent vatten, infrastruktur och utbildning.
Nu är debatten igång
Nu har debatten om Allan Widmans artikel kommit igång. Är vi i Afghanistan för Pakistans skull? Vad har vi för ansvar? Hur ska det svenska stödet se ut efter 2014? Lufta dina tankar under kommentarerna till Allan Widmans inlägg!
2010-10-14
Allan Widman: Mona Sahlin har inget att vinna på att ta strid om Afghanistan
Av Allan Widman
Möjligheterna att långsiktigt skapa stabilitet och säkerhet i Afghanistan beror i liten utsträckning på närvaron av militära förmågor, vare sig dessa är internationella eller inhemska. Långt större betydelse har de politiska förutsättningarna. Ytterst handlar det om enighet mellan regionens stora aktörer; Pakistan, Indien, Kina, Ryssland och Iran. Alla har de sina politiska, religiösa, etniska och ekonomiska inteckningar i det afghanska folkets öde.
Det stora misslyckandet består i att FN och USA inte förmått samla dessa närmast sörjande kring en lösning på landets framtid. Precis som i fallet Irak borde den tagit sin utgångspunkt i ett långtgående, regionalt självstyre. Det hade svarat mot den etniska och religiösa mångfald som präglar landet, och som även utgör grunden för en del av grannländernas engagemang. Lösningen hade sannolikt också medverkat till en ökad inrikespolitisk stabilitet. Afghanistan har aldrig haft ett starkt och fungerande centralstyre. Förutsättningarna finns bara inte.
Den andra delen av misslyckandet handlar både om brist på ambitioner och oförmåga att utveckla landet. Det blev för mycket fokus på det militära avgörandet. Beslutet att geografiskt vidga ISAF:s mandat fattades för sent. När det internationella samfundet väl uppmärksammade sambandet mellan utveckling och säkerhet underpresterade man. Tilltron till Karzais regim var för stor, både i termer av administrativ förmåga och hederlighet.
Vi har nu nått en punkt där de ursprungliga planerna på att modernisera Afghanistan fått ge vika för en bister verklighet. Numera talas det ganska tyst om målen för öppenhet, jämställdhet och rättssäkerhet. Afghanernas möjlighet att själva ta det primära ansvaret för sin säkerhet framstår istället som den enda nödvändiga förutsättningen för exit. Detta behöver inte enbart vara resultatet av att viktiga tillfällen gått förlorade. Kanske hade uppgiften varit utsiktslös ändå.
Den 4 november avser regeringen lägga fram en proposition om fortsatt svensk närvaro i Afghanistan. Mot bakgrund av den rödgröna uppgörelse, som lanserades i valrörelsen, och Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har frågan fått nya dimensioner. Till de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna adderas nu även den nya minoritetsregeringens duglighet och de etablerade partiernas sätt att förhålla sig till det nyaste riksdagspartiet.
Att Mona Sahlin nu måste ångra den enighet som förhandlades fram med (V) och (MP) står utom allt tvivel. Kovändningen skedde alltför snabbt och saknade den rätta övertygelsen. Det är inte fel på att ha målsättningar för internationella insatser. Tvärtom. Det vanskliga är när målen överordnas utvecklingen på marken. Lyckligt nog kan den rödgröna överenskommelsen läsas och tolkas på många sätt. Jag vore mycket överraskad om inte Mona Sahlin tog tillvara dessa otydligheter i ett försök att komma överens med regeringen.
Hon ingick i den regering som våren 2006 tog på Sverige ansvaret för de fyra provinserna i norra Afghanistan. Alltsedan dess har socialdemokratin också uttalat att åtagandet ska betraktas som ”långsiktigt”. Även utnämningarna av Urban Ahlin och Håkan Juholt som ansvariga för försvars- och säkerhetsfrågorna kan vara en fingervisning. Båda drev på beslutet i riksdagen 2006 och har starka nätverk västerut.
Mona Sahlin måste nu fundera över på vilka områden hon ska ta strider med den sittande regeringen de närmaste fyra åren. Valundersökningarna gav tydliga besked om att partiets starkaste sida alltjämt är välfärd och social trygghet. Vad skulle hon vinna på att med Jimmy Åkesson som vapendragare ta strid om Afghanistan?
Möjligheterna att långsiktigt skapa stabilitet och säkerhet i Afghanistan beror i liten utsträckning på närvaron av militära förmågor, vare sig dessa är internationella eller inhemska. Långt större betydelse har de politiska förutsättningarna. Ytterst handlar det om enighet mellan regionens stora aktörer; Pakistan, Indien, Kina, Ryssland och Iran. Alla har de sina politiska, religiösa, etniska och ekonomiska inteckningar i det afghanska folkets öde.
Det stora misslyckandet består i att FN och USA inte förmått samla dessa närmast sörjande kring en lösning på landets framtid. Precis som i fallet Irak borde den tagit sin utgångspunkt i ett långtgående, regionalt självstyre. Det hade svarat mot den etniska och religiösa mångfald som präglar landet, och som även utgör grunden för en del av grannländernas engagemang. Lösningen hade sannolikt också medverkat till en ökad inrikespolitisk stabilitet. Afghanistan har aldrig haft ett starkt och fungerande centralstyre. Förutsättningarna finns bara inte.
Den andra delen av misslyckandet handlar både om brist på ambitioner och oförmåga att utveckla landet. Det blev för mycket fokus på det militära avgörandet. Beslutet att geografiskt vidga ISAF:s mandat fattades för sent. När det internationella samfundet väl uppmärksammade sambandet mellan utveckling och säkerhet underpresterade man. Tilltron till Karzais regim var för stor, både i termer av administrativ förmåga och hederlighet.
Vi har nu nått en punkt där de ursprungliga planerna på att modernisera Afghanistan fått ge vika för en bister verklighet. Numera talas det ganska tyst om målen för öppenhet, jämställdhet och rättssäkerhet. Afghanernas möjlighet att själva ta det primära ansvaret för sin säkerhet framstår istället som den enda nödvändiga förutsättningen för exit. Detta behöver inte enbart vara resultatet av att viktiga tillfällen gått förlorade. Kanske hade uppgiften varit utsiktslös ändå.
Den 4 november avser regeringen lägga fram en proposition om fortsatt svensk närvaro i Afghanistan. Mot bakgrund av den rödgröna uppgörelse, som lanserades i valrörelsen, och Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har frågan fått nya dimensioner. Till de försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna adderas nu även den nya minoritetsregeringens duglighet och de etablerade partiernas sätt att förhålla sig till det nyaste riksdagspartiet.
Att Mona Sahlin nu måste ångra den enighet som förhandlades fram med (V) och (MP) står utom allt tvivel. Kovändningen skedde alltför snabbt och saknade den rätta övertygelsen. Det är inte fel på att ha målsättningar för internationella insatser. Tvärtom. Det vanskliga är när målen överordnas utvecklingen på marken. Lyckligt nog kan den rödgröna överenskommelsen läsas och tolkas på många sätt. Jag vore mycket överraskad om inte Mona Sahlin tog tillvara dessa otydligheter i ett försök att komma överens med regeringen.
Hon ingick i den regering som våren 2006 tog på Sverige ansvaret för de fyra provinserna i norra Afghanistan. Alltsedan dess har socialdemokratin också uttalat att åtagandet ska betraktas som ”långsiktigt”. Även utnämningarna av Urban Ahlin och Håkan Juholt som ansvariga för försvars- och säkerhetsfrågorna kan vara en fingervisning. Båda drev på beslutet i riksdagen 2006 och har starka nätverk västerut.
Mona Sahlin måste nu fundera över på vilka områden hon ska ta strider med den sittande regeringen de närmaste fyra åren. Valundersökningarna gav tydliga besked om att partiets starkaste sida alltjämt är välfärd och social trygghet. Vad skulle hon vinna på att med Jimmy Åkesson som vapendragare ta strid om Afghanistan?
2010-10-13
Allan Widman om Afghanistan
I morgon efter lunch kommer en artikel av riksdagsledamot Allan Widman (Fp) om Afghanistan.
Om NATO och Iran
Om NATO och dess brist avseende strategiskt koncept debatterar Marko Papic, Real Clear World.
I denna Op-Ed i NYT argumenterar Roger Cohen att Iran verkar vara en papperstiger. I morgon kommer Ahmadinejad till Beirut. Beredskapen har stigit i regionen pga provokationsrisken.
I denna Op-Ed i NYT argumenterar Roger Cohen att Iran verkar vara en papperstiger. I morgon kommer Ahmadinejad till Beirut. Beredskapen har stigit i regionen pga provokationsrisken.
2010-10-12
Reflektion om Afghanistan
Jag funderar om fenomenet strategisk kommunikation.
I Afghanistan existerar det 2 motstridiga uppfattningar samtidigt. Den ena handlar om att besegra ISAF med budskapet att de kommer att dra sig ur. Jobbet snart klart.
Samtidigt florerar uppfattningen om de amerikanska talibanerna. USA skjutsar omring talibaner i helikoptrar och kan driva kriget vidare. I denna perception handler sdet om att USA vill ha afghansk olja, gas och andra rikedomar. Den bakomliggande logiken tycks vara den att USA kan placera saker i rymden, och borde vinna enkelt i Afghanistan. Ergo, det finns amerikanska talibaner. Hur ta sig ur detta dilemma?
Mer tankar om detta senare.
I Afghanistan existerar det 2 motstridiga uppfattningar samtidigt. Den ena handlar om att besegra ISAF med budskapet att de kommer att dra sig ur. Jobbet snart klart.
Samtidigt florerar uppfattningen om de amerikanska talibanerna. USA skjutsar omring talibaner i helikoptrar och kan driva kriget vidare. I denna perception handler sdet om att USA vill ha afghansk olja, gas och andra rikedomar. Den bakomliggande logiken tycks vara den att USA kan placera saker i rymden, och borde vinna enkelt i Afghanistan. Ergo, det finns amerikanska talibaner. Hur ta sig ur detta dilemma?
Mer tankar om detta senare.
2010-10-11
Debattartikel av riksdagsledamot kommer om Afghanistan
I slutet av veckan hoppas jag kunna fresta er med en debattartikel om Afghanistan av en riksdagsledamot.
2010-10-09
Perspektiv fokusområde Indien/Pakistan och Libanon
I Pakistan har det varit en intressant vecka med stängd gräns mot Afghanistan och brinnande underhållskonvojer. Foreign Policy hade en intressant artikel om förhandlingarna i fredags.
I Mellanöstern sjuder det av rykten inför iranske presidentens besök i Libanon i veckan. Här finns det anledning att vara bekymrad.
NOSIT har en fantastiskt post om SCUD i Syrien. Klicka på länken och se en markrobotbas.
I Mellanöstern sjuder det av rykten inför iranske presidentens besök i Libanon i veckan. Här finns det anledning att vara bekymrad.
NOSIT har en fantastiskt post om SCUD i Syrien. Klicka på länken och se en markrobotbas.
Blackhawk-Medevac av talibankrigare
Här är en kort, men informativ artikel om detta.
Förutom det intressanta om en helikoptertyp som vi kanske kommer att köpa, så har det här bäring på debatten om mörkning.
Här förekommer mycket detaljer som kan tjäna som kunskapsuppbyggande, med eftersom det handlar om Medevac och man också vill visa upp en bild, så är avvägningen relativt enkel. Det finns dock två stora skillnader.
Den första är det som Mikael Holmström tog upp när det gäller att visa saker som de är. Det görs här, men det är en tidning som gör det. Media har ett stort ansvar för att granska och rapportera, så att bilden blir så sann som möjligt. I det systemet får inte Försvarsmakten ge felaktig information, eller undanhålla denna utan starka skäl.
Artikeln visar också namn och geografisk hemvist för den soldat som skjutit den skadade talibanen. Här har vi en helt annan kultur. Jag lutar åt det amerikanska systemet. De vi skickar ut i Sveriges namn för att med vapen hand lösa uppgifter, bör vara offentliga så långt som möjligt. Det har med öppenhet och möjligheten att utkräva ansvar.
Jämför med åklagare och poliser hemma.
Fotot i artikeln är fantastiskt tycker jag.
Förutom det intressanta om en helikoptertyp som vi kanske kommer att köpa, så har det här bäring på debatten om mörkning.
Här förekommer mycket detaljer som kan tjäna som kunskapsuppbyggande, med eftersom det handlar om Medevac och man också vill visa upp en bild, så är avvägningen relativt enkel. Det finns dock två stora skillnader.
Den första är det som Mikael Holmström tog upp när det gäller att visa saker som de är. Det görs här, men det är en tidning som gör det. Media har ett stort ansvar för att granska och rapportera, så att bilden blir så sann som möjligt. I det systemet får inte Försvarsmakten ge felaktig information, eller undanhålla denna utan starka skäl.
Artikeln visar också namn och geografisk hemvist för den soldat som skjutit den skadade talibanen. Här har vi en helt annan kultur. Jag lutar åt det amerikanska systemet. De vi skickar ut i Sveriges namn för att med vapen hand lösa uppgifter, bör vara offentliga så långt som möjligt. Det har med öppenhet och möjligheten att utkräva ansvar.
Jämför med åklagare och poliser hemma.
Fotot i artikeln är fantastiskt tycker jag.
2010-10-08
Analys om skälen att mörka rapporter
FM Informationsdirektör Erik Lagersten bemöter kritiken i Svd artiklar om rapporteringen från Afghanistan korrekt och trovärdigt på FM hemsida. (Tack Alibaba)
Först bara en liten blänkare om rapporteringsskyldighet. Försvarsmakten rapporterar till Regeringen. Försvarsministern verkar vara informerad. Det är Regeringen som informerar Riksdagen. Om svenska folket vill höra något genom Riksdagen kallar den normalt Försvarsmakten. Vad jag vet har Försvarsmakten alltid hörsammat en sådan kallelse.
I SvD går Mikael Holmström igenom fyra skäl varför Försvarsmakten skulle mörka bilden av Afghanistan.
1. Militär sekretess. Ja, tänk om en del kunde förstå vad en motståndare kan läsa ut av till synes oskyldiga rader. Om du som motståndare vet att planet kom 46 min efter stridens början kan du få reaktionstider klarlagda när rapporter kommer ut om när understöd begärdes. Jag har själv en gång i tiden bestämt geografiskt område på några hundra meter när genom studier av ett foto med ett berg i bakgrunden. Det blev en bra startpunkt. Små bitar blir ett hyggligt pussel till slut för den som har tålamod. Det är hela tiden en fråga om avvägningar, och hur länge specifik information behöver vara skyddad. Här finns det alltså detaljer som inte rapporteras, men att saker skett och omständigheter i stort kan nästan alltid rapporteras.
2. Politisk hänsyn. Nej, Regeringen informeras ständigt. Om något skulle vara allvarligt informerar regeringen oppositionen. Det fungerar även i de ombytta rollerna.
3. De anhöriga. Alla som tjänstgör vet hur mycket de anhörigas stöd betyder och vikten av korrekt information. Det skulle bli mycket upprört om förbandet upptäckte att chefer mörkade vad som händer. Inte värt risken. Att sedan den enskilde kan nå sina anhöriga snabbare är inte så konstigt. Den enskilde ringer om sin bild. Ansvariga måste samla mångas bilder för att kunna förmedla sin bild. Däremot kan säkert informationstjänsten ge en fylligare information om situationen och även använda ett mer beskrivande språk. Jag har själv hört insatschefen ge order om att det inte får heta incident, utan strid eller stridskontakt i rapporteringen. Här tycker jag att informationstjänsten har blivit bättre med tiden.
4. Rekryteringsproblem. Här finns det en hel att problematisera kring. Jag tror att Mikael Holmström har en poäng i att det är svårt att rekrytera folk med om man visar verkligheten i en rekryteringssituation. Har någon sett bilder på lemlästade människor i en bil med budskapet att bli ambulansförare? Det är en svårighet, och jag har ibland haft svårt att ta till mig en del rekryteringsannonser. Men då har min känsla varit att bilden kan skapa felaktiga förväntningar. Jag har aldrig hört eller uppfattat att Infostabens medarbetare ens antydningsvis resonerat om att budskapet riskerar rekryteringen. I övrigt tror jag att Mikael Holmström har en vinkel med den allmänna myndighetsinformationen. Jag har också hört många kommentarer om propaganda eller liknande. Jag känner inte det, men visst är den ganska tråkig och möjligen kontraproduktiv till slut. Men det har inte heller med mörkning att göra.
Mikael Holmström är en duktig reporter som jag alltid försöker läsa och kommer fortsätta läsa. Han har många bra avslöjanden i bagaget, men det här är inte ett av dem.
Om samma ämne
SvD
Först bara en liten blänkare om rapporteringsskyldighet. Försvarsmakten rapporterar till Regeringen. Försvarsministern verkar vara informerad. Det är Regeringen som informerar Riksdagen. Om svenska folket vill höra något genom Riksdagen kallar den normalt Försvarsmakten. Vad jag vet har Försvarsmakten alltid hörsammat en sådan kallelse.
I SvD går Mikael Holmström igenom fyra skäl varför Försvarsmakten skulle mörka bilden av Afghanistan.
1. Militär sekretess. Ja, tänk om en del kunde förstå vad en motståndare kan läsa ut av till synes oskyldiga rader. Om du som motståndare vet att planet kom 46 min efter stridens början kan du få reaktionstider klarlagda när rapporter kommer ut om när understöd begärdes. Jag har själv en gång i tiden bestämt geografiskt område på några hundra meter när genom studier av ett foto med ett berg i bakgrunden. Det blev en bra startpunkt. Små bitar blir ett hyggligt pussel till slut för den som har tålamod. Det är hela tiden en fråga om avvägningar, och hur länge specifik information behöver vara skyddad. Här finns det alltså detaljer som inte rapporteras, men att saker skett och omständigheter i stort kan nästan alltid rapporteras.
2. Politisk hänsyn. Nej, Regeringen informeras ständigt. Om något skulle vara allvarligt informerar regeringen oppositionen. Det fungerar även i de ombytta rollerna.
3. De anhöriga. Alla som tjänstgör vet hur mycket de anhörigas stöd betyder och vikten av korrekt information. Det skulle bli mycket upprört om förbandet upptäckte att chefer mörkade vad som händer. Inte värt risken. Att sedan den enskilde kan nå sina anhöriga snabbare är inte så konstigt. Den enskilde ringer om sin bild. Ansvariga måste samla mångas bilder för att kunna förmedla sin bild. Däremot kan säkert informationstjänsten ge en fylligare information om situationen och även använda ett mer beskrivande språk. Jag har själv hört insatschefen ge order om att det inte får heta incident, utan strid eller stridskontakt i rapporteringen. Här tycker jag att informationstjänsten har blivit bättre med tiden.
4. Rekryteringsproblem. Här finns det en hel att problematisera kring. Jag tror att Mikael Holmström har en poäng i att det är svårt att rekrytera folk med om man visar verkligheten i en rekryteringssituation. Har någon sett bilder på lemlästade människor i en bil med budskapet att bli ambulansförare? Det är en svårighet, och jag har ibland haft svårt att ta till mig en del rekryteringsannonser. Men då har min känsla varit att bilden kan skapa felaktiga förväntningar. Jag har aldrig hört eller uppfattat att Infostabens medarbetare ens antydningsvis resonerat om att budskapet riskerar rekryteringen. I övrigt tror jag att Mikael Holmström har en vinkel med den allmänna myndighetsinformationen. Jag har också hört många kommentarer om propaganda eller liknande. Jag känner inte det, men visst är den ganska tråkig och möjligen kontraproduktiv till slut. Men det har inte heller med mörkning att göra.
Mikael Holmström är en duktig reporter som jag alltid försöker läsa och kommer fortsätta läsa. Han har många bra avslöjanden i bagaget, men det här är inte ett av dem.
Om samma ämne
SvD
Försvarsmakten mörkar inte
SvD har kört en serie artiklar om bristen på information från Försvarsmakten på temat att FM mörkar stridskontakter.
I kväll kommer jag lägga ut en analys som utgår från Mikael Holmströms analys. Jag har jobbat med insatsverksamhet i Högkvarteret i flera år och jag har inte hört någon högre chef säga att vi inte ska berätta om den här striden. Sedan finns det brister i informationstjänsten som i all annan verksamhet. Mikael Holmström har flera poänger. För en tid sedan gjorde DN ett avslöjande reportage om myndigheternas hanterande av offentlighetsprincipen. Resultatet i en tabell finns här. Försvarsmakten klarade testet med ett par dagars marginal.
I kväll kommer jag lägga ut en analys som utgår från Mikael Holmströms analys. Jag har jobbat med insatsverksamhet i Högkvarteret i flera år och jag har inte hört någon högre chef säga att vi inte ska berätta om den här striden. Sedan finns det brister i informationstjänsten som i all annan verksamhet. Mikael Holmström har flera poänger. För en tid sedan gjorde DN ett avslöjande reportage om myndigheternas hanterande av offentlighetsprincipen. Resultatet i en tabell finns här. Försvarsmakten klarade testet med ett par dagars marginal.
2010-10-07
Kört för Gripen i Indien?
Enligt AP redogjorde idag Indiens försvarsminister för avsikten att köpa nytt stridsflygplan från Ryssland. Rysslands försvarsminister var närvarande vid presskonferensen. En sådan affär skulle befästa Ryssland som världens näst största vapenexportör. Gamla strukturer består ibland.
2010-10-06
Moral high ground
På temat om den strategiske korpralen kommer här en film på en minut som visar en israelisk soldat som dansar kring en bunden och förblindad palestinsk kvinna till arabisk musik. Israeliska försvarsstyrkorna har tagit avstånd från filmen.
2010-10-05
Sverige ut ur Afghanistan?
I dagens regeringsförklaring sa statsministern så här angående internationella insatser och Afghanistan:
"Vi fullföljer Sveriges tradition av stöd till och medverkan i internationella fredsbevarande operationer. Vi kommer också fortsatt att söka bred parlamentarisk förankring för dessa. Vårt engagemang i Afghanistan och Kosovo är brett och långsiktigt."
Först två reflektioner kring vår insats i Afghanistan. Den ena är de påstående som återkommer om att vi inte är i Afghanistan på FN-mandat. Hur har man kommit till den slutsatsen? Säkerhetsrådets resolution 1890 gäller 12 månader från den 13 oktober 2009. Längst ned på sidan tre står:
“Determining that the situation in Afghanistan still constitutes a threat to international peace and security,
“Determined to ensure the full implementation of the mandate of ISAF, in coordination with the Afghan Government,
“Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
Detta stycke leder till nästa reflektion. Hur många förstår att vi genomför en fredsframtvingande operation i Afghanistan under kapitel VII?
Att Sveriges engagemang är brett och långsiktigt har det sagts flera år i regeringsförklaringar. Den här gången uttalar dock statsministern att regeringen kommer att fortsatt söka brett parlamentariskt stöd för vår medverkan. Finns då förutsättningar för en uppgörelse mellan regeringen och den rödgröna oppositionen? Vi kan varje vecka läsa politiska analyser om dessa möjligheter.
Jag bedömer att ur ren militär aspekt står inte blocken så långt ifrån varandra. Bägge sidor hänvisar till Kabulkonferensen. Här hittar du Kabulkonferensens uttalande Det viktigaste stycket om säkerhet lyder:
"Participants welcomed the Government of Afghanistan's commitment to a phased exercise of full authority over its own security. The international community expressed its support for the President of Afghanistan’s objective that the Afghan National Security Forces (ANSF) should lead and conduct military operations in all provinces by the end of 2014. The international community committed to provide the support necessary to increase security, and to the continued support in training, equipping and providing financing to the ANSF to take on the task of securing their country. Participants agreed to continue efforts to ensure stable areas benefit from development.
Den rödgröna oppositionen uttalade i sin överenskommelse om Afghanistan bland annat "En rödgrön regering kommer därför att påbörja tillbakadragandet under inledningen av 2011." och "Vi noterar med tillfredsställelse att den internationella Kabulkonferensen slöt upp bakom målet att den afghanska regeringen ska leda alla militära operationer i hela Afghanistan senast i slutet av år 2014. Därmed finns ett internationellt slutdatum om den totala ISAF-styrkan som vi välkomnar. För att detta ska bli verklighet ska den svenska militära insatsen vara avvecklad väl i tid före detta datum.En rödgrön regering kommer att ha avslutat trupptillbakadragandet senast under det första halvåret 2013. Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet. Efter överlämningen ska Sveriges insats helt inriktas på civilt bistånd och utbildning av de afghanska säkerhetsstrukturerna."
Starttidpunkten är ur militär synvinkel inte avgörande. Det viktiga är hur stor neddragningen är. 25 man eller 100 man minskning första året är här en stor skillnad för möjligheterna att arbeta för kontingenten och därmed säkerhetsläget. Ur säkerhetsaspekt går det att tänka sig en lösning som försiktigt startar tidigt, under förutsättning att läget medger detta.
Säkerhetsläget är mycket bättre i norr än i söder och öster. Det skulle kunna medge en överlämning av ansvaret till afghanska myndigheter tidigare än 2014. Här finns dock en psykologisk aspekt att ta hänsyn till, och det är en yttring om lägre vilja och uthållighet. Denna kan motståndarna använda i sin psykologiska krigföring som i förlängningen kan påverka säkerheten för våra förband. Här är istället form och tidpunkt kommunicerande kärl. Ur militärt perspektiv är tidpunkten viktigare än formen. Det är rimligt att se en transformering från ISAF till en annan slags styrka 2014 som genomför träning och rådgivning av afghanska säkerhetsstyrkor.
Det verkar inte finnas några större hinder ur ett militärt perspektiv för en uppgörelse. Vad som är politiskt möjligt är däremot en helt annan sak.
Om Afganistan:
DN SvD
SvD
"Vi fullföljer Sveriges tradition av stöd till och medverkan i internationella fredsbevarande operationer. Vi kommer också fortsatt att söka bred parlamentarisk förankring för dessa. Vårt engagemang i Afghanistan och Kosovo är brett och långsiktigt."
Först två reflektioner kring vår insats i Afghanistan. Den ena är de påstående som återkommer om att vi inte är i Afghanistan på FN-mandat. Hur har man kommit till den slutsatsen? Säkerhetsrådets resolution 1890 gäller 12 månader från den 13 oktober 2009. Längst ned på sidan tre står:
“Determining that the situation in Afghanistan still constitutes a threat to international peace and security,
“Determined to ensure the full implementation of the mandate of ISAF, in coordination with the Afghan Government,
“Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
Detta stycke leder till nästa reflektion. Hur många förstår att vi genomför en fredsframtvingande operation i Afghanistan under kapitel VII?
Att Sveriges engagemang är brett och långsiktigt har det sagts flera år i regeringsförklaringar. Den här gången uttalar dock statsministern att regeringen kommer att fortsatt söka brett parlamentariskt stöd för vår medverkan. Finns då förutsättningar för en uppgörelse mellan regeringen och den rödgröna oppositionen? Vi kan varje vecka läsa politiska analyser om dessa möjligheter.
Jag bedömer att ur ren militär aspekt står inte blocken så långt ifrån varandra. Bägge sidor hänvisar till Kabulkonferensen. Här hittar du Kabulkonferensens uttalande Det viktigaste stycket om säkerhet lyder:
"Participants welcomed the Government of Afghanistan's commitment to a phased exercise of full authority over its own security. The international community expressed its support for the President of Afghanistan’s objective that the Afghan National Security Forces (ANSF) should lead and conduct military operations in all provinces by the end of 2014. The international community committed to provide the support necessary to increase security, and to the continued support in training, equipping and providing financing to the ANSF to take on the task of securing their country. Participants agreed to continue efforts to ensure stable areas benefit from development.
Den rödgröna oppositionen uttalade i sin överenskommelse om Afghanistan bland annat "En rödgrön regering kommer därför att påbörja tillbakadragandet under inledningen av 2011." och "Vi noterar med tillfredsställelse att den internationella Kabulkonferensen slöt upp bakom målet att den afghanska regeringen ska leda alla militära operationer i hela Afghanistan senast i slutet av år 2014. Därmed finns ett internationellt slutdatum om den totala ISAF-styrkan som vi välkomnar. För att detta ska bli verklighet ska den svenska militära insatsen vara avvecklad väl i tid före detta datum.En rödgrön regering kommer att ha avslutat trupptillbakadragandet senast under det första halvåret 2013. Givet det vi vet idag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet. Efter överlämningen ska Sveriges insats helt inriktas på civilt bistånd och utbildning av de afghanska säkerhetsstrukturerna."
Starttidpunkten är ur militär synvinkel inte avgörande. Det viktiga är hur stor neddragningen är. 25 man eller 100 man minskning första året är här en stor skillnad för möjligheterna att arbeta för kontingenten och därmed säkerhetsläget. Ur säkerhetsaspekt går det att tänka sig en lösning som försiktigt startar tidigt, under förutsättning att läget medger detta.
Säkerhetsläget är mycket bättre i norr än i söder och öster. Det skulle kunna medge en överlämning av ansvaret till afghanska myndigheter tidigare än 2014. Här finns dock en psykologisk aspekt att ta hänsyn till, och det är en yttring om lägre vilja och uthållighet. Denna kan motståndarna använda i sin psykologiska krigföring som i förlängningen kan påverka säkerheten för våra förband. Här är istället form och tidpunkt kommunicerande kärl. Ur militärt perspektiv är tidpunkten viktigare än formen. Det är rimligt att se en transformering från ISAF till en annan slags styrka 2014 som genomför träning och rådgivning av afghanska säkerhetsstyrkor.
Det verkar inte finnas några större hinder ur ett militärt perspektiv för en uppgörelse. Vad som är politiskt möjligt är däremot en helt annan sak.
Om Afganistan:
DN SvD
SvD
2010-10-03
Internationell arbetsskyldighet - Är det klart nu?
På SvD Brännpunkt skriver idag en del av ledamöterna från den gamla Försvarsberedningen om att det inte kan ha kommit som någon överraskning för någon att det var till en internationell arbetsskyldighet vi skulle gå. Som beredningens ledamöter skriver: "I ett betänkande från Försvarsutskottet (2004/05:FöU4) refererar utskottet regeringen som "anser att Försvarsmakten tagit sig an frågan om skyldighet att tjänstgöra i internationella insatser. Myndigheten bör fortsätta arbetet med att utöka skyldigheten även till andra kategorier anställda. Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att ytterligare åtgärder bör övervägas om inte frågan får en snar lösning”."
Chefsingenjören och Wiseman har tidigare diskuterat denna fråga under en tid med många intressanta vinklar.
Mitt intryck av den debatt och den bevakning som frågan fått i större medier är att det är svårt att hitta någon vinnare i detta. Störst förlust har officerskåren gjort. Det finns en bild av att svenska officerare inte vill göra det som statsmakterna har ålagt Försvarsmakten. Att bilden inte är riktig är en helt annan fråga. Titta på programledaren Steffo Törnqvists ansikte när han inser att det bara ett par hundra som inte skrivit på avtalet. Frågan rinner liksom ut i sanden.
Jag har inte kännedom om hur förhandlingarna mellan Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna gått till, men den enskilde har till slut fått ta ställning till ett yrkesval, utan att ha förutsättningarna klara för sig. Detta får människor att känna sig dumma. Ingen av oss skulle underteckna ett avtal med en lokal milisledare eller skriva på ett bolån, utan att det förelåg en specifikation om vad avtalet innebar.
Resultatet är inte slutligt ännu, men helt klart är att vi tappat kompetens motsvarande flera miljarder kronor om vi förlorar så många reservofficerare som Försvarsmakten rapporterat. Jag minns när nuvarande ÖB som arméinspektör återinförde nummerförbanden. Det innebar goda möjligheter att krigsplacera personalen kring en identitet. Vi upprättade personallistor och tog tag i reservofficerarna. När jag läser att vi sammantaget tappat adresserna till flera tusen reservofficerare blir jag alldeles förtvivlad.
Jag är lite orolig för att den formella arbetsbristen kan vända till en arbetskraftsbrist. För det första ser vi en högkonjunktur och stora pensionsavgångar komma, vilket innebär möjligheter för den kompetenta personalen att byta bana. Dessutom har de anställda blivit försäkrade om att hänsyn kommer att tas till social situation, dvs det finns en osynlig förhandling till. Jag kommer ihåg när dåvarande försvarsministern i praktiken förhandlade med IA 01 inför deras avfärd till Kosovo.
Det är inte sista gången vi har hört talas om denna fråga.
Edit: Jag är tacksam för de kommentarer som kommer, men jag kommer inte publicera de som tar heder av person. Jag vill uppmana att ni som skrivit tar del av policyn nere till höger. Era röster behövs!
Edit: Officersförbundet skriver idag 10-04 på SvD Brännpunkt.
Chefsingenjören och Wiseman har tidigare diskuterat denna fråga under en tid med många intressanta vinklar.
Mitt intryck av den debatt och den bevakning som frågan fått i större medier är att det är svårt att hitta någon vinnare i detta. Störst förlust har officerskåren gjort. Det finns en bild av att svenska officerare inte vill göra det som statsmakterna har ålagt Försvarsmakten. Att bilden inte är riktig är en helt annan fråga. Titta på programledaren Steffo Törnqvists ansikte när han inser att det bara ett par hundra som inte skrivit på avtalet. Frågan rinner liksom ut i sanden.
Jag har inte kännedom om hur förhandlingarna mellan Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna gått till, men den enskilde har till slut fått ta ställning till ett yrkesval, utan att ha förutsättningarna klara för sig. Detta får människor att känna sig dumma. Ingen av oss skulle underteckna ett avtal med en lokal milisledare eller skriva på ett bolån, utan att det förelåg en specifikation om vad avtalet innebar.
Resultatet är inte slutligt ännu, men helt klart är att vi tappat kompetens motsvarande flera miljarder kronor om vi förlorar så många reservofficerare som Försvarsmakten rapporterat. Jag minns när nuvarande ÖB som arméinspektör återinförde nummerförbanden. Det innebar goda möjligheter att krigsplacera personalen kring en identitet. Vi upprättade personallistor och tog tag i reservofficerarna. När jag läser att vi sammantaget tappat adresserna till flera tusen reservofficerare blir jag alldeles förtvivlad.
Jag är lite orolig för att den formella arbetsbristen kan vända till en arbetskraftsbrist. För det första ser vi en högkonjunktur och stora pensionsavgångar komma, vilket innebär möjligheter för den kompetenta personalen att byta bana. Dessutom har de anställda blivit försäkrade om att hänsyn kommer att tas till social situation, dvs det finns en osynlig förhandling till. Jag kommer ihåg när dåvarande försvarsministern i praktiken förhandlade med IA 01 inför deras avfärd till Kosovo.
Det är inte sista gången vi har hört talas om denna fråga.
Edit: Jag är tacksam för de kommentarer som kommer, men jag kommer inte publicera de som tar heder av person. Jag vill uppmana att ni som skrivit tar del av policyn nere till höger. Era röster behövs!
Edit: Officersförbundet skriver idag 10-04 på SvD Brännpunkt.
2010-10-01
IndPak - Försöker någon tända brasan?
På 1800-talet ska Khanen av Kalat en gång ha sagt: "Ja, jag har hört att brittiska styrkor har gått in Kabul. Och nu undrar jag hur de ska komma därifrån."
Jag har valt Indien och Pakistan för denna månad, eftersom det finns krafter som vill initiera våldsamheter mellan dessa länder, för att bland annat förstöra förhandlingar om en politisk lösning i Afghanistan.
Indien och Pakistan har utkämpat tre krig sedan 1947 och befinner sig i ständiga skärmytslingar kring Kashmir sedan lång tid tillbaka via olika ombud, eller genom grupperingar man inte kan kontrollera. För pakistanska strateger är Afghanistan viktigt för att skapa ett djup visavi Indien. Konflikten kring Kashmir handlar mycket om kontroll av vattenflöden samtidigt som bägge länderna har stora interna problem.
Pakistan har dels översvämningarna, ett minst sagt bekymmersamt ekonomiskt läge och självsvådliga stammar i de federalt administrativa områdena. Utöver detta börjar landets finans- och importcentrum Karachi skakas av upplopp och hård kamp mellan olika politiska krafter och Al Qaida. Provinsen Baluchistan, där kärnvapnen enligt uppgifter ska finnas är föremål för en befrielserörelse samtidigt som Kina har intresse för den strategiskt viktiga hamnen i Gwadar för främst energitransporter.
Indien å sin sida har växtvärk och ett stort problem med maoistiska naxaliter i framförallt östra Indien som för ett slags gerillakrig mot de indiska myndigheterna. Indiens långsiktiga konkurrent eller motståndare är Kina, som påpassligt har bra relationer med Pakistan. Kina har också så smått börjat blanda sig i Kashmirkonflikten.
Den mest respekterade institutionen i Pakistan är utan tvivel armén. Det har senaste veckan spekulerats i att armén kommer försöka eller har försökt att ta över styret av landet. Premiärministern är utomordentligt impopulär i breda lager och hotas av upphävd immunitet efter ett domstolsutslag i Pakistan.
Arméchefen general Kiani är mycket begåvad, väldigt respekterad och är antagligen inte intresserad av att styra ett land som Pakistan. Han är fullt upptagen med att balansera olika väpnande intressens krav liksom de amerikanska för att säkra fortsatt kontroll över situationen. Enligt en del öppna källor ska en del i västra Pakistan vara trötta på både USA och olika upprorsgrupperingar.
Ett sätt för de som motsätter sig en överenskommelse i Afghanistan är att puffa Pakistan och Indien mot varandra. Ett sådant tillfälle börjar på söndag, då Commonwealth Games startar för nästan två veckors tävling i New Delhi. Olika grupperingar som Haqqaninätverket, Ilyas Kashmiri's 313 brigad och Tehrik-i-Taliban kan slå till mot mål i Pakistan (Karachi), New Delhi och Kashmir för att utlösa motreaktioner. I den hypotesen ingår att Pakistanska armén tvingas byta tyngdpunkt till öster för att höja beredskapen mot Indien. Det skulle betyda ett lättat tryck i västra och södra Pakistan samt östra och södra Afghanistan. Det skulle bli ett bättre förhandlingsläge mot den afghanska regeringen och det internationella samfundet. Vid räden i Mumbai 2008 visade den indiska regeringen stor återhållsamhet trots 173 döda, frågan är vad som händer den här gången.
Jag har valt Indien och Pakistan för denna månad, eftersom det finns krafter som vill initiera våldsamheter mellan dessa länder, för att bland annat förstöra förhandlingar om en politisk lösning i Afghanistan.
Indien och Pakistan har utkämpat tre krig sedan 1947 och befinner sig i ständiga skärmytslingar kring Kashmir sedan lång tid tillbaka via olika ombud, eller genom grupperingar man inte kan kontrollera. För pakistanska strateger är Afghanistan viktigt för att skapa ett djup visavi Indien. Konflikten kring Kashmir handlar mycket om kontroll av vattenflöden samtidigt som bägge länderna har stora interna problem.
Pakistan har dels översvämningarna, ett minst sagt bekymmersamt ekonomiskt läge och självsvådliga stammar i de federalt administrativa områdena. Utöver detta börjar landets finans- och importcentrum Karachi skakas av upplopp och hård kamp mellan olika politiska krafter och Al Qaida. Provinsen Baluchistan, där kärnvapnen enligt uppgifter ska finnas är föremål för en befrielserörelse samtidigt som Kina har intresse för den strategiskt viktiga hamnen i Gwadar för främst energitransporter.
Indien å sin sida har växtvärk och ett stort problem med maoistiska naxaliter i framförallt östra Indien som för ett slags gerillakrig mot de indiska myndigheterna. Indiens långsiktiga konkurrent eller motståndare är Kina, som påpassligt har bra relationer med Pakistan. Kina har också så smått börjat blanda sig i Kashmirkonflikten.
Den mest respekterade institutionen i Pakistan är utan tvivel armén. Det har senaste veckan spekulerats i att armén kommer försöka eller har försökt att ta över styret av landet. Premiärministern är utomordentligt impopulär i breda lager och hotas av upphävd immunitet efter ett domstolsutslag i Pakistan.
Arméchefen general Kiani är mycket begåvad, väldigt respekterad och är antagligen inte intresserad av att styra ett land som Pakistan. Han är fullt upptagen med att balansera olika väpnande intressens krav liksom de amerikanska för att säkra fortsatt kontroll över situationen. Enligt en del öppna källor ska en del i västra Pakistan vara trötta på både USA och olika upprorsgrupperingar.
Ett sätt för de som motsätter sig en överenskommelse i Afghanistan är att puffa Pakistan och Indien mot varandra. Ett sådant tillfälle börjar på söndag, då Commonwealth Games startar för nästan två veckors tävling i New Delhi. Olika grupperingar som Haqqaninätverket, Ilyas Kashmiri's 313 brigad och Tehrik-i-Taliban kan slå till mot mål i Pakistan (Karachi), New Delhi och Kashmir för att utlösa motreaktioner. I den hypotesen ingår att Pakistanska armén tvingas byta tyngdpunkt till öster för att höja beredskapen mot Indien. Det skulle betyda ett lättat tryck i västra och södra Pakistan samt östra och södra Afghanistan. Det skulle bli ett bättre förhandlingsläge mot den afghanska regeringen och det internationella samfundet. Vid räden i Mumbai 2008 visade den indiska regeringen stor återhållsamhet trots 173 döda, frågan är vad som händer den här gången.
Pressmeddelande från DSCA - BlackHawk till Sverige?!
"WASHINGTON, September 30, 2010– The Defense Security Cooperation Agency notified Congress Sept. 29 of a possible Foreign Military Sale to Sweden of 15 UH-60M BLACKHAWK Helicopters and associated parts, equipment and logistical support for a complete package worth approximately $546 million.
The Government of Sweden has requested a possible sale of 15 UH-60M BLACKHAWK Helicopters, 34 T700-GE-701D General Electric Engines (30 installed and 4 spares), 15 AN/AAR-57(V)3 Common Missile Warning Systems, AN/APR-39 Radar Signal Detecting Sets, AN/AVR-2B Laser Warning Sets, Aviation Mission Planning Station, transportable operations simulator, communications equipment,
spare and repair parts, tools and support equipment, publications and technical documentation, personnel training and training equipment, U.S. Government and contractor engineering, logistics, and technical support services, and other related elements of logistics support. The estimated cost is $546M.
This proposed sale will contribute to the foreign policy and national security of the United States by helping to improve the security of a friendly country, which has been, and continues to be an important force for political stability and economic progress in Europe. Swedish forces are currently deployed in support of coalition efforts in Afghanistan. This sale will enable the Swedish Forces to address an urgent shortfall in Combat Search and Rescue and Medical Evacuation transport capability while in the area of operations.
Sweden’s acquisition of these helicopters is consistent with recently adopted defense and modernization priorities focused on both international threats to Swedish security as well as regional threats to Swedish sovereignty. This proposed sale will contribute to Sweden’s need to expand its existing army architecture to rapidly deploy forces to counter territorial threats, or in support of coalition efforts in Afghanistan. The purchase of UH-60M BLACKHAWK Helicopters will contribute to Sweden’s goal to update its capability while enhancing interoperability between Sweden, the U.S., and other allies.
The proposed sale of this equipment and support will not alter the basic military balance in the region.
The prime contractors will be Sikorsky Aircraft Corporation in Stratford, Connecticut; and General Electric Aircraft Company in Lynn, Massachusetts. There are no known offset agreements proposed in connection with this potential sale."
Tack till YANK!
The Government of Sweden has requested a possible sale of 15 UH-60M BLACKHAWK Helicopters, 34 T700-GE-701D General Electric Engines (30 installed and 4 spares), 15 AN/AAR-57(V)3 Common Missile Warning Systems, AN/APR-39 Radar Signal Detecting Sets, AN/AVR-2B Laser Warning Sets, Aviation Mission Planning Station, transportable operations simulator, communications equipment,
spare and repair parts, tools and support equipment, publications and technical documentation, personnel training and training equipment, U.S. Government and contractor engineering, logistics, and technical support services, and other related elements of logistics support. The estimated cost is $546M.
This proposed sale will contribute to the foreign policy and national security of the United States by helping to improve the security of a friendly country, which has been, and continues to be an important force for political stability and economic progress in Europe. Swedish forces are currently deployed in support of coalition efforts in Afghanistan. This sale will enable the Swedish Forces to address an urgent shortfall in Combat Search and Rescue and Medical Evacuation transport capability while in the area of operations.
Sweden’s acquisition of these helicopters is consistent with recently adopted defense and modernization priorities focused on both international threats to Swedish security as well as regional threats to Swedish sovereignty. This proposed sale will contribute to Sweden’s need to expand its existing army architecture to rapidly deploy forces to counter territorial threats, or in support of coalition efforts in Afghanistan. The purchase of UH-60M BLACKHAWK Helicopters will contribute to Sweden’s goal to update its capability while enhancing interoperability between Sweden, the U.S., and other allies.
The proposed sale of this equipment and support will not alter the basic military balance in the region.
The prime contractors will be Sikorsky Aircraft Corporation in Stratford, Connecticut; and General Electric Aircraft Company in Lynn, Massachusetts. There are no known offset agreements proposed in connection with this potential sale."
Tack till YANK!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)