Svarta September Somalia

Somalia har varit månadens fokusområde . Vi har under den tiden fått uppleva att premiärministern avgått liksom en fraktion ur den bräckliga TFG. Vidare har de islamiska miliserna utfört attentat vid presidentpalatset och flygplatsen i Mogadishu. En attack mot hamnen i huvudstaden verkar ha slagits tillbaka. Samtidigt har USA justerat sin politik till ett ökat intresse för regionerna Puntaland och Somaliland. Västliga försäkringsbolag har beslutat sig för att sätta upp en privat bevakningsflotta och presidenten har vädjat om hjälp inför FN:s generalförsamling (Jag hann inte lägg ut det). Jag är pessimistisk avseende landets framtid, och jag tvivlar på att någon kommer att komma till dess hjälp, utom Etiopien och möjligen Kenya och Uganda. Antalet barnsoldater ökar också allteftersom kampen hårdnar. Här ett reportage från Al Jazeera .

Iransk asymmetri - Bavar 2!!

Iran har visat upp ett båtflygförband (!) med kulsprutor och kameror! Jag kan inte uttala mig om dess verkliga förmågor, men det är en illustration på att medel föder motmedel - och att den kampen kommer aldrig sluta. I de berömda krigsspelen som gjordes i USA under 2006 använde den marinkårsgeneral som spelade motståndare liknande lösningar. Övningsledningen verkade inte vara nöjd med de svar som utfallet av detta gav. En film på iranska båtflygsförband hittar du också på CNN länk.

AfPak Allegro

Tempot har ökat i Afghanistan och Pakistan. Pakistan fördömer de helikopterräder som ägde rum på pakistanskt territorium i helgen. Förra veckan kom också nyheten om Bob Woodwards nya bok: Obama's War, där det förekommer uppgifter om att CIA har en hemlig "armé" om 3000 man i Pakistan. Dessa och andra saker indikerar att General Petreaus mfl bedömer att motståndarnas kraftcentrum utgår från Pakistan. I det ljuset är offensiven mot Kandahar ett uttryck för en slags manöverkrigföring, där man försöker underminera kraftcentrum genom att behärska avgörande punkter.

General Petreaus har nyligen berättat att det förekommer kontakter på hög nivå mellan ministrar i den afghanska regeringen och talibanerna. Det är förmodligen så att delar av talibanerna är hårt pressade militärt, vilket skulle underblåsa förhandlingsviljan. Men, konflikter avgörs av vilja, och det finns flera andra som kommer göra allt som står i deras makt för att omintetgöra en förhandlingslösning. Mer om detta i nästa månads fokusområde.

Edit: DN, DN, SvD, Expressen och Aftonbladet har en TT-artikel om terrorplaner mot Europa som avslöjats med ursprung i Pakistan. Grupperingarna bakom dessa planer är några av de som kommer att försöka omintetgöra en politisk lösning som ger västligt inflytande. Mer om detta som sagt i nästa fokusområde på fredag.

Edit: President Karzai grät enligt Reuters när han i ett tal uppmanade afghanerna att välja freden snabbt. President Karzai har bittra erfarenheter av att levande i exil, och jag bedömer av citaten att det troligen var äkta känslor från en man som är pressad från många håll (se ovan).

Uppdatering Somalia

Striderna i Somalia fortsätter. Enligt New York Times har en helikopter genomfört anfall mot islamisk milis söder om huvudstaden med stora förluster som följd för dessa.

USA söker också enligt NYT samarbete med provinsregeringarna i Puntaland och Somaliland, antagligen för att begränsa inflöden till de islamisk miliserna.

I Somaliland har samtidigt en överste med kanadeniskt medborgarskap tagit ledningen för en ny rebellrörelse mot den provinsregeringen. Somalia har inte haft en fungerande regering sedan 1991.

Edit: DN skriver idag om hur försäkringsbolag ska möta somaliska pirater med en privat flotta. De historiska erfarenheterna säger att outsourcing med kapare och liknande stoppade förra vågen av pirater på 1700-talet. Frågan är hur mycket det urholkar staternas våldsmonopol, ansvarsutkrävande och insyn.

Förfärlig attityd

Aftonbladet skriver om det norska magasinet Alfas kommande reportage om norska soldater i Afghanistan. Om bilden är riktig, så har den norska försvarsledningen ett stort problem. I reportaget förekommer citat med märkliga jämförelser mellan att strida och ha sex samt makabra avsikter med det egentliga uppdraget. För de av läsarna som sett den danska filmen Armadillo kommer kanske inte detta som en överraskning. I grupper kan destruktiva krafter ta över, särskilt under press. Har ledningen då ingen resning kan allt slå över.

Ibland har jag hört resonemang hos oss att man inte kan göra sak A, B eller C, för det skulle inte tåla granskning i media. Det är inte rätt hållning. Vi ska göra saker för att de är rätt. Det är vår egen granskning som människor som vi måste tåla. Då behöver en soldat aldrig bekymra sig om medias granskning heller. Och en soldat, det är en disciplinerad krigare.

Nu börjar slaget om Kandahar

ISAF har nu påbörjat slaget om Kandahar genom Operation Dragon Strike som ska svepa undan talibaner utanför själva staden.
Manöverkrigföringen lär oss att använda en indirekt metod för att vinna. Om Kandahar är en avgörande punkt för talibanerna eller ett kraftcentrum kommer enligt den teorin att avgörande saken. Använder ISAF en direkt metod? Ett bra reportage om operationens inledning kan du läsa i Boston Globe . Räkna med ökade förluster för bägge sidor.

Uppdatering världens första cyberrobot

Enligt Al-Jazeera har iranska nyhetsbyrån ISNA rapporterat att dataviruset Stuxnet, som vi skrev om här , har infekterat olika industrier i Iran. Den halvoficiella nyhetsbyrån uppger också att viruset är kapabelt att ta över kontrollsystem i kraftverk.

Edit: Nu uppmärksammar även Aftonbladet detta. Så också DN och SvD .

USA Industrial Control Systems Computer Emergency Response Team (ICS-CERT) gav för fyra veckor ut sedan följande råd .

Jag har inte hittat någon information från SITIC , som ju är den svenska CERT-förmågan. Jag har heller inte hittat något hos MSB . Känner läsarna till någon svensk myndighetsinformation om Stuxnet?

NBH - Ny Bättre Hotbild

Idag skriver Johan Kihl tillsammans med Per-Egon Johansson och Dag Sundström på SvD ledarblogg , där de går till angrepp mot regeringens försvarspolitik. De skriver bl a: "Parallellt med nämnda åtgärder måste helt nya, målmedvetna och handlingskraftiga grepp tas i stället för klyschbetonade deklarationer om användbarhet, flexibilitet och insatsförsvar." Författarna pekar på att återskapa beredskapsbrigader är att backa in i framtiden. Istället föreslår de ett handlingskraftigt grepp i form av ett svensk-baltiskt samarbete avseende utbildning, materiel och underhåll på Gotland. På vilket sätt detta grepp innebär högre försvarsförmåga än beredskapsbrigader framgår inte.

Enligt författarna behövs det fem åtgärder som inte finns. En klar säkerhetspolitisk ambition, ett fungerande beredskapssystem, en försvarsplanering, en anpassad organisation till det framtida slagfältet och övade förband.

Jag anser här att författarna i huvudskap tar i lite för mycket, lite för sent. Solidaritetsförklaringen är en klar ambition tillsammans med den utrikespolitiska deklarationen, försvarsplanering som resulterar i ett beredskapssystem genomförs också. Organisationen och övningsverksamheten utvecklas i den takt ekonomin medger. Försvarsmakten har ett ambitiöst övningsprogram.

Problemet är att ingen vågar betala vad det kostar att uppnå detta. Inte heller Kihl mfl berör detta. Risken är därför stor att vi inte kan förverkliga ambitionerna, eftersom vi inte når upp i önskad förmåga. Vi kommer kring 2015 avsätta endast 1% av BNP till försvaret, om trenden fortsätter.

Peter Hammarberg berör också inlägget på sin blogg Sverige och världen. Edit: SvD Claes Arvidsson skriver också om inlägget.

Fotnot: Generalen Kihl var under ominriktningen bland annat chef för Strategiledningen vid Försvarsmaktens högkvarter. Han var föredragande för Perspektivstudiens årsrapport 2002-2003 bland annat. Ett dokument som han också kontrasignerade. I denna föreslår Försvarsmakten målbild Z med lika stor betoning på internationella insatser som nationell krishantering. Sammanfattningen finns på sidan 11-14.

Film efter självmordsattentatet i Balkh

Häromdagen utsattes våra trupper för en självmordsbombare som utlöste sin sprängladdning mot en konvoj. Av okänd anledning missade förövaren sitt huvudmål, så istället blev ett civilt sällskap i buss attackerade - med dödlig utgång.
En film tagen efteråt för Pajhwok från platsen hittar du här.

Meddelande

I morgon kommer jag ta en helledig dag för att återhämta, både från arbete och blogg, genom vandring med ryggsäck i gott sällskap.
Ingen uppdatering av bloggen förrän på lördag kväll.

Världens första cyberrobot

Toppexperter börjar nu resonera kring att dataviruset Stuxnet är världens första precisionsvapen i cyberrymden. Genom att dekonstruera viruset tror de att viruset är skapat för att ta kontrollen i ett reguleringssystem med ventiler osv. Viruset är mycket skickligt gjort, vilket får experterna att bedöma att en tekniskt högstående stat varit inblandad. Spekulationer är nu igång att iranska kärnvapenprogrammet är målet, då i synnerhet reaktorn i Bushehr.

Denna utveckling kommer säkert också så småningom att sprida sig till kriminella och terrorister. Hur ser skyddet mot precisionsattacker ut på nätet i Sverige?

Edit 25/9: Nu skriver Aftonbladet om detta.

Ryska försvarsbudgeten upp med 46%

I en intervju med Bloomberg sa den ryske försvarsministern att man planerar för en utgift på 613 Mdr$ de närmaste 10 åren, vilket är en ökning med 46%. Efter Georgienkriget fann ryssarna att de måste få upp den tekniska nivån på sina stridskrafter. Försvarsminster Serdyukov påpekade att det var det minsta man behövde. Tidigare har det förekommit uttalanden om att man behöver nästan det dubbla för att kunna uppgradera hela krigsmakten. En del av pengarna kommer man att använda för att försöka köpa vapen från väst. Köp från USA har inte förekommit sedan Lend-Lease under andra världskriget. Det går att dra flera olika slutsatser av detta beroende på vilket perspektiv man väljer. Vad drar läsarna för slutsatser?

En positiv nyhet från Ryssland är att president Medvedev stoppar exporten av S-300 och andra vapen till Iran tills vidare. Orsaken anger den ryska generalstaschefen Makarov som att Iran är föremål för FN-sanktioner.

I ett uttalande till AFP säger NATO's generalsekreterare Fogh Rasmussen att NATO och Ryssland är på väg att förbättra sina relationer. I november stundar ett toppmöte mellan de två i Lissabon, då samarbetet skall diskuteras.

Samtidigt har BBC gjort ett utmärkt reportage angående kampen om Arktis. Reportern Richard Galpin har fått tillträde till kärnkraftverk i norra Ryssland som ska kraftförsörja de ryska försöken att utvinna bland annat olja. En del ryska bedömare uppger att det kan röra sig om ofattbara 75 miljarder fat. Vad man tänker använda sina inkomster till blir intressant att följa.

Hur ska vi ta hand om våra veteraner?

USA skakas fortfarande av nya anmärkningsvärda uppgifter när det gäller omhändertagandet av egna. Arlingtonkyrkogården är ett exempel som behandlas i Washington Post . Newsweek hade i sitt senaste nummer en artikel om den giftcocktail som soldaterna får i sig av bland annat malariamediciner, och som flera befarar leder till självmord och våldsutbrott. Skakande läsning. Tidigare har det även varit en skandal kring veteransjukhusen, i synnerhet Walter Reed.

Vi har nog ändå bilden av att USA tar hand om sina veteraner. Vi får se hur vi själv lever upp till detta. ÖB verkar ta frågan på stort allvar. Nyligen har statsmakterna lanserat förstärkt stöd till anhöriga.

Frågan är om det räcker med handläggare för de som tjänstgör internationellt under plikt? Fascinerande har vi nu gått hela vägen från en plikt att försvara landet till att det nu är frivilligt. Samtidigt är det inte längre frivilligt att tjänstgöra utomlands för de anställda, utan en plikt. Det förpliktigar! Den svåraste frågan blir nog att få centrala aktörer att ta ett tydligt ansvar. Vi har ju haft skadade som bollats mellan kommun och landsting. Veteransoldatutredningen hittar du här.

Kan svensktränade chefer sättas in i Somalia?

Islamisternas penetration av regimens sista fästen fortsätter i Somalia, igår med självmordsattack i presidentkvarteren .

Regeringen hotar nu att använda de trupper som Kenya och Etiopien har tränat. Enligt premiärministern ska trupperna ta livsnerven Kismayo vid kusten. Problemet är att det har låtit så här förut, utan att något hänt.

I Uganda tränar också EUsomaliska trupper. Frågan är om vi får se svensktränade chefer i strid i Somalia? Situationen i Somalia berör oss alltså på flera plan.

Edit: DN skriver nu att Somalias premiärminister avgår.

USA hemliga program

DN rapporterar i kväll en gammal nyhet från slutet av juni. Organisationen CSBA har analyserat den amerikansk försvarsbudgeten för 2011 och funnit att USA nu satsar lika mycket på "svarta" program som 1987. Originalrapporten hittar du här sidorna 49-51. Förutom denna sjundedel av budgeten har annars USA en förvånansvärd transparens när det gäller anskaffning av materiel.

I övrigt kom det nyss in en rapport om en självmordsattack mot presidentkvarteret i Mogadishu. Mer om detta i morgon.

Somaliska regeringen tappar kontrollen?

Enligt BBC har Al-Shabaab och Hizbul Islam tagit över två radiostationer i Mogadishu, däribland oberoende Horn Afrik. Radiostationer spelar en stor roll i Somalia för spridning av information. Detta övertagande är ytterligare ett tecken på att den Somaliska regeringen är på defensiven. För den intresserade bifogar jag en bra analys från ISS Africa den 14 september, som på sidan 2-8 beskriver bakgrund och möjliga scenarier. Al-Shabaab med sin blandning av somalisk nationalism och politisk islam har ett starkt stöd i diasporan. Frågan är om omvärlden hinner samla sig?

Vidöppet ryskt luftförsvar?

Vi har med största sannolikhet identifierat de foton på den blogg som RIA Novosti korrespondent hänvisade till i SpaceWar (se inlägg från igår). Bilderna påstås visa ett S-300-förbandi Moskva militärdistrikt. Vad slutsatserna är beror lite på vad det är för beredskap beordrad osv. Det är ingen bild av en oövervinnerlig rysk försvarsmakt i alla fall, och det får mig att hoppas att bevakningen vid kärnvapenförbanden är bättre. Läsarna kan kanske komplettera med översättning av delar? Stort tack till Anders Bergvall som vaskade fram länken!

Svaghet i ryska luftvärnssystem

I Space War skriver RIA Novostis Ilya Kramnik om hur någon publicerat bilder på en blog, inifrån en rysk S-300-ställning. Okända har penetrerat en otillräcklig bevakning och tagit foton. Nu har en skärpning av bevakningen beordrats av ryska myndigheter. Alla system har sin svaghet, så även kvalificerade ryska luftvärnssystem. Jag har inte haft tid att spåra aktuell blog. Kanske någon annan hinner?

På den försvarspolitiska fronten kan nämnas att USA inte lyckades stoppa försäljningen av P-800 sjömålsrobot till Syrien. Ryssland anser att det är ett kontrakt från 2007 som fullföljs. P-800 har en räckvidd på 30 mil, och har en väldigt låg anflygningsprofil till målet. Det är ett hot mot israelisk kontroll till sjöss i Östra Medelhavet i händelse av konflikt. Ryssland har också intresse av att kunna använda syriska flottbaser som stöd för sina operationer i Medelhavet på lång sikt. Därför har affären flera bottnar.

Det går utför.....

.....för Somalia. FN sändebud varnade igår för sammanbrott och att AMISOM behövde tredubbla sin styrka på ett par månader. Det kommer inte att hända, om inte Etiopien skulle intervenera. Men då är det inte AMISOM längre.

Samtidigt varnade chefen för MI5 för ökat terrorhot från britter som tränat i Somalia. En stilla reflektion blir om motsvarande fenomen gäller för Sverige. En rapport på två sidor från företaget World-Check förra året visar att Sverige har en stark betydelse för Al-Shaabab när det gäller finanser och rekrytering.

Slutligen ber vi om en tanke till de män och kvinnor i svenska uniformer som strax går upp i Afghanistan för att skydda genomförandet av parlamentsvalet lördagen den 18 september 2010. Detta trots att en kamrat skadats allvarligt enligt DN och SvD. Att gå till jobbet efter det, och övervinna sin rädsla - det är mod. De är värda all aktning och respekt. Vad man än tycker om svensk trupp i Afghanistan.

USA och Ryssland - En ny omstart?

DN har idag en artikel som talar om risken för ett nytt kallt krig i Arktis. Intresset för Arktis vilar på tre grunder. Det är över Arktis som banorna för respektive lands interkontinentala robotar helst går, eftersom avståndet är kortast. De förmodade tillgångarna när det gäller råvaror är nästa skäl. Slutligen kan området bli viktigt för världens handel, om isarna smälter.

För närvarande är den ryske försvarsministern hos sin kollega i Washington. Robert Gates har en enorm erfarenhet av Sovjet och Ryssland.
Det är därför intressant att ta del av rapporteringen kring detta möte, eftersom det har konsekvenser för många. Innan mötet gav Gates en intressant intervju för ryska Interfax.

Ett utdrag: "I‘ve been in conversations with Russia‘s leaders now for almost four years on missile defense, on several occasions with now-Prime Minister Putin, then-President Putin and subsequently with President Medvedev. And I think one of the things that is absolutely clear about the new approach this administration has taken with the phased, adaptive approach in Europe is that neither in terms of physics nor geography can the missiles that we are putting in as part of the phased adaptive approach be considered a threat to Russia‘s missiles. They don‘t have the speed. They don‘t have the orientation, the radar‘s orientation.
Q.: You mean U.S. missiles?
A.: U.S. defensive missiles, anti-missiles. And as we‘ve pointed out all along, this is all intended as a defense against Iran. And we would be, as I have said from the very beginning, we would like to have Russia as partners in this, and not just in terms of enhancing our capabilities but enhancing Russia‘s defense as well. And, you know, one of your senior leaders several years ago told me, you know, the Iranians don‘t need a missile to get a nuclear weapon into Russia. But the reality is Iranian missiles with nuclear warheads are as big a danger, are actually a bigger danger to Russia than they are to the United States because they don‘t have intercontinental ballistic missiles yet. And we are prepared to work with Russia. We think that there are opportunities, not only to partner, but where the Russians could make a contribution to their own security, as well as being a partner with us.
Q.: Is there a chance to create mutual ABM with Russia? And are there any technical abilities of Russia that are of interest to the United States, for interest, Qabala station? Can it be used?
A.: We have been very interested in the Qabala radar. We‘ve had conversations about it. I think we‘ve sent technical experts there to examine the radar. We‘ve talked about a data center, a data exchange center in Moscow where all of this information on missile launches could be shared. So I think that there are a number of areas where we could work together."

Intressant att notera diskussionerna om den radarstation i Azerbadjan som Ryssland hyr för närvarande, och om att ha ett gemensamt center i Moskva för att utbyta data om robotuppskjutningar.

Det finns en rad områden, där USA och Ryssland samarbetar. Det kan gälla terrorism och Afghanistan. Andra områden som är svårare är de delar som blev självständiga när Sovjetunionen föll samman. Vi råkar finnas i närheten av ett av dessa friktionsområden - Baltikum. Det gäller för oss att ha en god utgångsgruppering och kapacitet, så att vi tidlöst kan ha så mycket handlingsfrihet som möjligt.

Vart tar det då vägen? Ingen vet. Jag bedömer att DN drar vinkeln för hårt om risken för ett nytt kallt krig i Arktis på kort och medellång sikt. Vi kan inte bortse från den, men som det står i slutet av artikeln, så har Ryssland gjort en överenskommelse med Norge och uppvisat en vilja att lösa tvisten med Kanada också. Det är skillnad på vad ryssarna säger och vad de gör. USA står inför nedskärningar av sin försvarsbudget. Ryssland står inför sin första sammanhängande militärreform på 20 år. Ekonomin talar för att samarbete mellan USA och Ryssland är önskvärt, så att de slipper rusta mot varandra. Kampen mot terrorism, Kina och att sälja vapen är betydligt mer angeläget. Just nu är de inte fiender, utan partners och konkurrenter på samma gång.

NATO planerar att använda svenskt luftrum?

I en osignerad artikel i European Voice, påstås NATO planera för att använda svenskt luftrum i händelse av konflikt i vårt närområde. Artikeln är skriven med anledning av den nyss genomförda Riga Conference. I artikeln rapporterar skribenten två intressanta observationer. Dels är USA endast representerade på mellannivå, dels menar skribenten att många visar upp en konstig otacksamhet mot USA. Kan läsekretsen hjälpa till att hitta andra rapporter från detta tillfälle?

Samtidigt pågår den rysk-amerikanska omstarten på andra plan. Mer om detta senare under dagen.
Edit:DN skriver om att kallt krig hotar Arktis. Vad är retorik och vad är substans? Vad är konsekvenserna för Sverige? Vi återkommer också till detta under dagen.

Wiseman - en god analys av Östersjön

Wiseman har gjort en god analys av Östersjöns betydelse i globalt sammanhang och betydelsen för oss.

Jag skulle vilja komplettera med två saker: För det första visar det att världen tränger sig på. Vad Iran och andra gör kommer påverka oss på lång sikt. Östersjön är en möjlig eldställning för amerikanskt robotförsvar för att tala arméspråk. Det är därför Försvar och Säkerhet bevakar omvärlden. Säkerheten är odelbar.

För det andra innebär kombinationen av SA-21 Growler (S-400 Triumf) och SS-26 Stone (Iskander-M) i Kaliningrad att västligt flyg trycks bort till västra Tyskland, vilket påverkar förmågan att projicera makt i Östersjön. Det innebär också att flottans huvudbas i Karlskrona är inom räckhåll för SS-26 med konventionella laddningar. Dessa saker är operativa fundamenta som påverkar utgångsgrupperingen och användandet av våra militära resurser. Det påverkar också hur omvärlden ser på vår förmåga. Det är i det perspektivet som bl a Gotland är av stor betydelse för säkerheten i Östersjön.

Uppdateringar Somalia och Afghanistan

Al Jazeera rapporterar om splittring i den provisoriska regeringen i Somalia. Representanter för FN och AU varnar för följderna.

National Public Radio hade för några dagar sedan ett reportage från Balkhprovinsen med intervjuer av lokalbefolkningen och guvernören angående framtiden och förhandlingar med talibanerna. Antingen kan man läsa transkriptet eller lyssna på inslaget (engelska). Det är lika fascinerande varje gång att höra vanliga afghaner berätta om hur USA stöder talibanerna. Se resonemanget bakom i länken till höger om David Kilcullen (svaret på första frågan).

Vi själva eller andra i Östersjön?

Claes Sundin frågade i en kommentar angående Talibaner:

""@ Försvar och säkerhet
Är allting viktigt numera? Ska Du släppa fokus på Östersjön nu när USN och USMC uttalar sig och balterna ställer krav mer avancerade övningar? Vem ska luftförsvara Gotland/Östersjön? Nato med en eller två hangarfartygsgrupper? Ryssland som med rätta känner sig instängt och hotat? Eller Sverige -det lilla märkliga landet som både vill ha ansvaret och slippa det."

Jag har svårt att se Ryssland med rätta känna sig inringat och hotat. Det finns ett fritt flöde av varor och tjänster genom Östersjön. Fram till den väpnade konflikten i Georgien 2008 var det så lugnt här, att NATO lät bli att förnya planeringen för kollektivt försvar. Ryssland kommer nog att försvara en del av Östersjön med sina kvalificerade luftvärnssystem i Kaliningrad. USA kommer att försäkra våra baltiska grannar, och genomföra andra åtgärder för att inte dessa skall vara hotade. Vi måste inse att den amerikanska uppmärksamheten samtidigt sakta förskjuts mot öster, medan Ryssland har sitt fokus på Kaukasus och Centralasien. Men, Ryssland är en enväldeskultur och kan på något år ändra kurs. Därför måste vi kallt beräkna dess kapaciteter, utan att drivas av vare sig rädslor eller fördomar.

Vi ska luftförsvara Gotland och våra delar av Östersjön! I praktiken är det inte så enkelt av två skäl. För det första avsätter vi numera högst 1,3% av BNP för försvaret. Vem som helst kan gå till eminenta SIPRI databas för militära utgifter och skriva in Sweden. 2008 är det sista året som finns med och där är siffran 1,3% av BNP. Våra nordiska grannar ligger på 1,3-1,5% samma år. För det andra släppte vi i samband med FB 2004 kvalificerad militär närvaro på Gotland, något som Johan Tunberger, Bo Pellnäs och jag påpekat ända sedan den tiden. En klok politik ser till att ingen kan ifrågasätta vår vilja och förmåga att uppträda i viktiga riktningar.

Priset vi får betala för minskade resurser och militär frånvaro är minskad handlingsfrihet. Så enkelt är det.

US Navy har insett en svensk tillgång

SvD skriver idag om besöket av Cheif Naval Operations, som bland annat träffat fartygschefen på HMS Södermanland. Amiral Roughead kommenterar bland annat sina erfarenheter av övningarna mot HMS Gotland: "Jag skulle inte vilja ha Gotland som fiende. Att arbeta ihop en ubåt med Gotlands kapacitet, kvalitet och besättning gav min flotta möjlighet att snabbt ta initiativ för att förbättra vår förmåga mot ubåtar. Jag är mycket imponerad av svenska flottan".

Svensk ubåtar har med rätta fått mycket uppskattning för sin tekniska förmåga, däribland AIP. Men, det kräver gott ledarskap och sjömansskap för att kunna använda potentialen i ubåtarna. Genom vårt sätt att leda och sjömansskapet, så kan en svensk besättning behålla stridsvärdet över en längre tid. Fartygschefen behöver inte vara inblandad i alla beslut. Amiralen nämner kapacitet och besättning i samma mening, vilket indikerar att han har insett sambandet.

Det kom en kommentar...

....från Claes Sundin med anledning av inlägget om talibanerna igår som kräver två svar.

"@ Försvar och säkerhet
Är allting viktigt numera? Ska Du släppa fokus på Östersjön nu när USN och USMC uttalar sig och balterna ställer krav mer avancerade övningar? Vem ska luftförsvara Gotland/Östersjön? Nato med en eller två hangarfartygsgrupper? Ryssland som med rätta känner sig instängt och hotat? Eller Sverige -det lilla märkliga landet som både vill ha ansvaret och slippa det."

När det gäller omvärldsbevakningen, så har vi en del i Akademin som sysslar med säkerhetspolitik. Jag kan se att även en hel del andra besökare på sidan tar del av länkar som rör omvärlden, därför kommer jag att fortsätta med det. När det gäller Afghanistan, så har vi c:a 500 soldater jämte ett antal civila på plats. Detta motiverar en särskild bevakning av Afghanistan och andra insatser. Jag uppskattar att Sverige har personal insatta i ett 60-tal länder totalt.

Östersjön m.m kräver ett längre svar. Jag ska försöka ge det i ett nytt inlägg i kväll.

Talibaner använder 3-åringar i strid?

I USA Today berättar ansvariga inom US Marines att de stött på 3-åringar som använts som mänskliga sköldar under strid.

Strategisk kommunikation är ämnet för en konferens i morgon som leds av den blivande brittiske försvarsstabschefen, David Richards. General Richards var COMISAF 2006 och varnade redan då för den utveckling som varit de senaste åren. Programmet hittar du här.

I förra veckan skrev jag om den Plan B för Afghanistan som en minioritet inom republikanerna företräder. The Guardians rapport om förslaget är väl värd att läsa.

Washington Post hade igår kväll en artikel om talibanernas ökade aptit på en politisk lösning.

När nu Ramadan är över kan vi räkna med en hel del saudisk aktivitet för att ro i hamn en politisk lösning i Afghanistan. Saudiarabien behöver koncentrera sin och andras uppmärksamhet mot Iran. Räkna med att debatten varit intensiv under Ramadans middagar, då en slags konsultationsprocess pågår. Den 28 augusti startade Pakistans Generalsstabschef ett besök i Saudiarabien (se nedan).

No PR356/2010-ISPR
Rawalpindi - August 28, 2010:

Chief of Army Staff (COAS), General Ashfaq Parvez Kayani departed on a short official visit to Kingdom of Saudi Arabia today. During his visit he will meet senior Saudi leadership and discuss recent flood situation in Pakistan.

Kommer Al Qaida öppna en front i Indien som svar?

Vem äger Ryssland?

The Guardian hade igår en artikel om makten i Ryssland m a a en ny bok från två ryska journalister, Andrei Soldatov and Irina Borogan. Läs artikeln. Foreign Affairs har också skrivit om boken.

I kväll om Afghanistan.

Nagorno-Karabach

SvD har idag en bra artikel om Nagorno-Karabach. Vi har tidigare länkat om detta område, se exempelvis länken till analysen om den ryska rollen i konflikten. I mitten av augusti hade vi en länk till en artikel om hur azeriska bybor upplever situationen.

Ekot plockade idag upp nyheten om vapenaffären USA-Saudiarabien, som vi flaggade igår.

Världens största vapenaffär och Afghanistan

Ett mått på den låga värderingen av utrikesnyheter i svenska media, är den lilla uppmärksamheten som den snart officiella största vapenaffären i USA historia fått. Ofattbara c:a 450 Mdkr export till Saudiarabien. Det är naturligtvis Iran som spökar. Inringning och upprustning av grannar låter som en trolig utveckling.

I Afghanistan går utvecklingen åt fel håll enligt flera hjälporganisationer i landet. Särskilt oroande är att både ISAF, de afghanska myndigheterna och FN-ansvariga(!) inte släpper ut information. Förstärker intrycket av att utvecklingen går åt fel håll. Inte undra på att motståndarna har initiativet när det gäller perceptionen av insatserna i Afghanistan. Mer om detta om någon dag, när brittiske försvarsstabschefen lagt ut texten i ämnet.

DN

Luftoperativ förmåga på väg ned (del 2)

Av Johan Wiktorin

Chefsingenjören och Wiseman har skrivit om den nygamla diskussionen när det gäller förbandsnedläggningar. För flygets del har ett val mellan F21 i Luleå och F17 i Kallinge varit på tapeten. Vad betyder basorganisationen för vår operativa förmåga?

Regeringen har inga planer på nedläggningar enligt Försvarsministern i SvD. Betyder det då mer pengar till Försvarsmakten? Försvarsmakten har varit tydlig i Budgetunderlag för 2011, där det står att planeringen förutsätter grundorganisationsförändringar och stödrationaliseringar. Stödrationaliseringarna uppgår till c:a 1 Mdkr i FM planering. Den s.k stödutredning som regeringen tillsatte i januari 2009 kom fram till att rationaliseringar upp till c:a 3 Mdkr kunde göras. Regeringen verkar ha insatt allvaret i Försvarsmaktens budskap, och har till den nya stödutredningen gett direktiv om att minst 2 Mdkr ska hämtas in. Den s.k stödstrukturkommitėn ska rapportera i april 2011. Det är alltså till denna som Försvarsministern sätter sitt hopp. Genom rationaliseringar ska befintliga pengar omfördelas. Om inte, så måste rationaliseringar i grundorganisationen eller andra grepp genomföras. Inga andra grepp låter sig dock göras utan andra stora konsekvenser.

Luftstridskrafter utan en större bas i norra eller södra Sverige är inget försvar för hela landet. Visst kan man operera tillfälligt från andra platser, men någon uthållighet skulle det inte ge, eller momentan förmåga att möta kränkningar i Östersjön med tanke på korta anflygningstider för andra aktörer.

I valet mellan bas i norr eller söder är valet relativt enkelt för min del. I syd finns de områden som utsätts för störst friktioner i territorialövervakningen, där finns våra befolkningscentra och vår handel. I Östersjön finns också Gotland och vår huvudbas för flottan, som måste skyddas. Visst finns det faktorer som talar för en bas i norr som Barents och kopplade möjligheter att kunna träna i de betingelser som norra Skandinavien utgör.

Luftstridskrafterna behöver minst två huvudbaser att operera sitt stridsflyg ifrån. De behöver vara nära sina huvudsakliga operationsområden. Kan man då hitta andra lösningar? Kan vi lägga ned F7 i Såtenäs eller Hkplflottiljen i Linköping? Ja, möjligen - men, det skulle kräva en flytt av respektive verksamheter till den andra platsen. Möjligen skulle man kunna slå ihop transportförbanden mfl. på en nygammal flottilj (Halmstad/Karlsborg/Uppsala), och stänga både Såtenäs och Linköping. Nackdelen oavsett lösning är uppenbar. Reduceringarna skulle minska pga nyinvesteringar, besparingarna skulle inte komma i tid och Försvarsmakten skulle sannolikt förlora kompetens.

Försvarsmakten har en svår utmaning i att beskriva operativa effekter i ekonomiska termer. I mitt inledningsanförande till Krigsvetenskapsakademin skrev jag apropå Gotland: "Eftersom det är så svårt att klä operativa förmågor i ekonomiska termer, bör vi ta nya grepp för att förklara för statsmakterna vad tomrummet innebär. En variant vore att beskriva vad jag kallar för den Gotländska deltavinkeln dvs. hur stora är merkostnaderna för att operera från enbart fastlandet i utgångsläget jämfört med hur vi skulle vilja göra i de krisfall som studeras?"
På motsvarande sätt skulle vi alltså kunna visa vad det kostar i form av fler flygplan/robotar etc. att operera från en bas istället för två, om insatsorganistionen skall uppnå en beställd operativ effekt.

Nej, utan en lyckad stödutredning och implementering av resultatet kommer Försvarsmakten sannolikt tvingas till en begränsad handlingsfrihet avseende luftstridskrafterna.

Följ debatten! Fler uppdateringar..

Det pågår fortfarande en debatt mellan Claes Sundin och signaturen Pellefant om den förres förslag att låna Patriotsystem och placera dessa på Gotland. Bra eller mindre bra? Säg din mening under rubriken Låna till luftförsvaret!

Nya artiklar är nu utlagda vid sidan. Först några öppenhjärtiga synpunkter från en rysk diplomat om vårt hanterande av Afghanistan.

Vidare om Pyotr Veliky (reaktordriven robotkryssare) som idag återvänder till Norra flottans basområde efter en sjöresa på sex månader, där det vackra fartyget deltagit i såväl Vostok 2010, anti-piratverksamhet som bilaterala övningar med indiska och franska fregatter. På onsdag besöker den ryske försvarsministern sin motsvarighet i USA för två dagars samtal. Mer om detta i veckan.

Slutligen notiser från iranska Presstv om fortsatta strider i Mogadishu liksom från Reuters om en misslyckad attack mot hamnen.

I morgon del 2 av inlägget luftoperativ förmåga på väg ned.

Luftoperativ förmåga på väg ned (del 1)

Av Johan Wiktorin

De senaste dagarna har bjudit på förnyad debatt sen SvD rapporterat om utslagen stridsledningsdrift och den gamla nyheten att HKV i planeringsprocesser belyser nedläggning av en flygflottilj. Den senare TT-artikeln har även DN plockat upp. Försvarsministern har i SvD 4/9 2010 kommenterat officersförbundets utspel om förbandsnedläggningar: "– Vi har inga förslag om förbandsnedläggningar, och vi har inga besparingar eller nedskärningar i förbandsverksamheten överhuvudtaget.".

Chefsingenjören skriver idag om stridsledningen och Wiseman skriver om nedläggningar.

Jag ska försöka att i två delar belysa delar av vår nedåtgående luftoperativa förmåga.

När det gäller stridsledningen vill jag först framhålla att jag har begränsade teknikkunskaper vad avser informationsförsörjning, men eftersom det är fråga om alternativresonemang spelar det kanske en mindre roll.

En av principerna för luftkrigföring är central ledning. Förr i tiden innebar det en kedja via bl a radargruppcentraler och luftförsvarscentraler till flygkommandonas stridsledning. I dagsläget har vi två gamla berganläggningar i Hästveda och Bålsta jämte två enklare ovan-jordanläggning i Luleå och Såtenäs. Det har varit många turer sedan det blivit känt att Hästveda skulle läggas ned, för att på sikt kunna bygga en enda anläggning i Enköping (GLC/NOC). Numera heter det projektet GLI/NOC istället, och Hästveda har fått nådatid till 2014. På samma gång är det en motsvarande centralisering av sjöbevakningen, men den lämnar jag utanför i denna artikel.

Vi har alltså en beslutad inriktning, där vi nyanskaffar, flyttar personal och designar från start en ny stridsledningsenhet. Andra argumenterar för att det är bättre att behålla Hästveda, och utgående från dagens struktur återinvestera i befintliga anläggningar samt försöka behålla personalen.

Det säger sig själv att det i rent företagsekonomiska termer på lång sikt blir billigare att drifta en anläggning än två stycken. Det är enkelt att räkna in avsatta medel i materielplanen och säga att det är en inräknad investering, och att man därför tidigare räkna in denna ekonomiska kostnadsreducering. Vissa argumenterar därför att besparingarna börjar så fort anläggningen är etablerad. Frågan är när omslagspunkten ligger i tid när det gäller alternativkostnader. Om vi tittar på vad vi skulle kunna få istället blir ju läget annorlunda. Om vi begränsar det till luftstridsfunktionen, så skulle pengarna från GLI/NOC kunna användas till ett eller flera materielsystem som - uppgradering av nuvarande system/lufttankning/modernisering av transportflygplan/anskaffning av robotar/nyanskaffning av luftvärnssystem - för att nämna några exempel. Detta samtidigt som vi arbetar i ett beprövat system.

I mitt inledningsanförande till Krigsvetenskapsakademin sa jag så här: ”Denna rörelse har förvärrats av ett kameralt och kortsiktigt perspektiv på vår verksamhet, där resultaträkningen har stått i fokus. Årlig budget har styrt utformningen på bekostnad av långsiktighet. En bättre attityd till vår utveckling skulle vara ett fokus på balansräkningen d v s vad vi har för tillgångar i form av förband och anläggningar som kan realiseras i effekt. Det skulle bland annat innebära att vi borde flytta in verksamheter, där vi redan har svåranskaffad infrastruktur som samtidigt fyller viktigare operativa behov som exempelvis är fallet med Uppsala.”

Jag anser att resonemanget är tillämpbart även här. De förband och anläggningar som kan realiseras i effekt ska vi vara rädda om, i synnerhet när det gäller svåranskaffad infrastruktur.

Till det kommer den nedgång i kompetens som med all säkerhet kommer att uppstå när arbeten flyttar. Finns det någon som gjort en kalkyl på vad det kostar att uppnå dagens nivå, om 40 % slutar och när har vi återtagit den i så fall? Det vore ju också intressant att jämföra tidpunkten med den anbefallda beredskapen till 2014. Läsarna kan säkert hjälpa mig. Det borde ju finnas erfarenhetsvärden från ubåtsflottiljens och artilleriregementets flytt.

En tredje faktor är säkerheten. På samma sätt som det blir billigare att drifta en anläggning än två på sikt, så blir ju resonemanget liknande när det gäller säkerheten. Det säger sig själv att säkerheten blir högre med två anläggningar än en. Jag har under lång tid varit förundrad över hur de som främst har talat för Nätverksbaserat Försvar och dess efterföljare samtidigt står bakom detta projekt. Vad händer vid bortfall? En anläggning som faller bort, borde ju innebära att det blir noll kvar. Jag förstår att det finns reservplaner och hög redundans inbyggt i planerna, men kan vi bära konsekvenserna av ett bortfall åsamkat av en motståndare?

Ekonomin talar både för och emot inriktningen, beroende på perspektiv. Kompetensfaktorn talar sannolikt mot, medan säkerheten definitivt talar emot. Statsmakterna har beslutat att vi ska ha en veckas beredskap för förbanden 2014 för att kunna lösa våra förstahandsuppgifter. För att vi ska kunna lösa det uppdraget verkar vi nog behöva tänka ett varv till när det gäller stridsledningsfunktionen för våra luftoperationer.

Asiens växande maritima styrka - och vår egen?

Strategen Geoffrey Till har skrivit en fantastisk analys om Asiens växande maritima styrka. I denna visar han bl a att maritim styrka ofta korrelerar med BNP historiskt, och att Kinas beroende av resurser utifrån innebär att Kina kommer att utveckla en stark maritim sfär. USA är dock så kvalitativt överlägsen att Till bedömer att ingen kan utmana USA på världshaven de närmaste 25 åren.

Till argumenterar att tonnage är ett bättre mått än antalet på styrkan hos en flotta. Omsatt till svenska förhållanden är det en nedslående tanke. Å andra sidan belyser Till den kraftiga anskaffningen av ubåtar i Asien som ett exempel på hur mindre tonnage kan begränsa möjligheterna att utöva makt med ytfartyg. Sett i det perspektivet är vägen mot Stealthfartyg en rätt riktning, liksom bevarandet av egna ubåtar. Jag har tyvärr svårt att uppfatta en helt konsistent tanke i utvecklingen. Om vi har gjort en bedömning att ubåtar har framtiden för sig (vilket jag anser), varför har vi då samtidigt kraftigt försvagat ubåtsjaktförmågan? Det är rimligt att anta att även andra har kommit till samma slutsatser om den framtida nyttan av ubåtar.

En kamelont...

Efter att ha lyssnat på råd från en mycket erfaren redaktör, så prövar vi att byta layout en aning. Svarta bokstäver på ljus bakgrund är lättare att läsa. Reaktioner från läsekretsen?

I Somalia har det idag varit en attack mot flygplatsen. Flygplatsen hålls av AU, liksom hamnen och kvarteren kring presidentpalatset. Många bedömningar talar om en upptrappning av striderna när Ramadan snart tar slut. Vad gör grannländerna?

Makro- och mikrokrafter i Afganistan

Kostnaderna för den amerikanska operationen i Afghanistan är nu uppe i en svensk försvarsbudget i månaden. I långa loppet är detta naturligtvis ohållbart. Utöver det kommer också det mänskliga priset i form av närmare 6200 stupade i Irak och Afghanistan samt ett otal sårade. De västliga tankarna om krig söker ofta ett avgörande genom slaget. Omsatt i Afghanistan innebär det att söka strid kring Kandahar. Den implicita konsekvensen av en framgång är att kunna ta hem trupperna, och därmed reducera kostnaderna. Frågan är om motståndarna spelar det spelet?

I det långsikta arbetet med att vinna folkets stöd använder sig talibaner av allehanda metoder som exempelvis att sätta tak för hemgiftet enligt en artikel i alltid lika läsvärda Institute för War and Peace Reporting.

Låna till luftförsvaret!

Av Claes Sundin

Havsövervakningen av Östersjön är numera en gemensam civilmilitär angelägenhet för dess åtta strandägare. I ett tal i Visby i februari i år sade Försvarsministern:
”----
Fram tills nu har sjölägesinformationen varit uppdelad mellan länder, men också mellan olika myndigheter inom länderna. I Sverige har Försvarsmakten och Kustbevakningen haft olika system och radarbilder. Nu kopplas därför sjölägesinformation samman, vilket innebär att våra myndigheter delar med sig av vad de vet till varandra och till sju andra Östersjöländer.

Kostnaden för SUCBAS är bara ett par hundra tusen kronor om året för Sverige, men ger mycket god effekt för vår säkerhet. En effektivare sjöövervakning gör att vi bättre kan hantera den civila sjöfarten, sjösäkerheten, miljöfrågor, skydd mot brottslighet och militära hot.
----”

Det måste väl gälla även luftrummet ovanför Östersjön!USA har nyligen lånat en toppmodern ubåt med besättning av Sverige. Vi kan kanske i samma anda låna luftvärn med lång räckvidd av USA. En kostnadseffektiv lösning vore kanske mot den bakgrunden att i närtid låna två-tre eldenheter Patriot med handledare av USA, gruppera dem på Gotland för att under cirka fem år använda dem för civil och militär luftrumsövervakning, utbildning, samträning och för att hålla en högre luftförsvarsberedskap än vad som är möjligt med enbart JAS 39 Gripen. De cirka fem åren är tilltagna med hänsyn till bytet av Patriot, Hawk, Nike m fl i USA, Tyskland och Italien. De tre länderna utvecklar tillsammans MEADS med avslutande systemprov 2012 på White Sands. Två typer av missiler har testas: en amerikansk som klarar även ballistiska robotar och en väsentligt mindre kostsam tysk som klarar alla andra mål. Den tyska heter IRIS-T SL och är en utveckling av den jaktrobot som nyligen bestämts för Eurofighter och JAS 39. Under tiden kan vi fundera vidare på hur luftförsvaret ska utvecklas mot 2025.

Claes Sundin är sekreterare i KKrVA Luftförsvarsstudie (LFS 2025)

Plan A, B eller C för Afghanistan?

Tipset om en plan B för Afghanistan lade vi ut igår. Idag bloggade Foreign Policy om denna också. Plan B hittar du här. Samtidigt gav STRATFOR ut denna rapport, en slags plan C. Som om det inte var nog förbereder ISAF en offensiv mot Kandahar, talibanernas kraftcentrum. Plan A alltså.
Min bedömning är att General Petraeus kommer att få fortsätta enligt plan A minst intill dess kongressvalet är klart och resultat visats i denna deloperation.

I morgon ett djärvt och spännande förslag av Claes Sundin, sekreterare i avdelning III:s Luftförsvarsstudie 2025.

Nordiskt samarbete - kritisk analys

I somras hade Defence Industry Daily en analys av det nordiska försvarsindustrisamarbetet, ett år efter Stoltenbergrapporten framläggande. Per Björklund gör här en god genomgång av olika aspekter. En av dem är att det är skillnad på vad som sägs och vad som görs. Hur står det till med samarbetet?

Uppdateringar Ryssland, Kina och Afghanistan

Från utmärkta International Institute of Strategic Studies hämtar jag i kväll tre intressanta notiser/artiklar. Den första handlar om den ryska rollen i konflikten mellan Armenien och Azerbadjan. Rimligen torde Ryssland, förutom att parterna ökar beroendet bl a genom vapenköp, ha ett intresse av lugn och ro i Södra Kaukasus givet problemen i norra Kaukasus.

Vidare en artikel om Kina och cyberdomänen av Nigel Inkster (f.d MI6). Han argumenterar för att Kina också är sårbara i den domänen och att det perspektivet inte ska glömmas bort när väst talar med Kina om cyberdomänen.

Slutligen en notis om ett föredrag nästa vecka som behandlar möjligheterna till en uppdelning av Afghanistan. Detta kan det komma att skrivas om i nästa vecka, i främst amerikansk och brittisk press. På Försvar och Säkerhet försöker vi ligga före.

Den strategiske predikanten - Floridakyrka riskerar ISAF-soldaters säkerhet?

Den strategiska korpralen är uttryck för soldaters handlingar som får stora konsekvenser, jfr. Abu Ghraib. COMISAF och andra amerikanska generaler uttrycker en varning för egna truppers säkerhet, sedan en kyrka i Florida annonserat att de tänker bränna Koranen den 11. september som en påminnelse om hotet från islam. Afghansk media har redan rapporterat om upprörda demonstrationer i Kabul mot en sådan omdömeslös handling, som en bränning av Koranen utgör.

Befria Nordkorea?

Från AFP rapporteras det att avhoppade nordkoreanska officerare bildat en befrielsefront för att störta regimen i Pyongyang. Här en kort notis om detta i The Herald Sun. Exilgrupper kan ibland ställa till det ordentligt, minns exempelvis Irak. På koreanska halvön kan det vara riktigt farligt. The NK People's Liberation Front hittar du på följande adress.

Uppdatering Ryssland och Afghanistan

I dagarna besöker Israels försvarsminister Ryssland för att skriva avtal. Artikeln från RIA handlar om de UAV:er som Ryssland tidigare köpt.
Israel är mån om att ha goda relationer med Ryssland, bland annat för att få Ryssland att avstå vapenleveranser till exempelvis Syrien och Iran.

Der Spiegel har idag en artikel som handlar om att delstaten Brandenburg inte kommer att skicka poliser till Afghanistan för att träna afghansk poliser pga säkerhetsskäl. Fler delstater börjar få svårt att hitta poliser. Hur Tyskland agerar kommer att påverka utvecklingen av ANP som är i trängande behov av utbildning. Utan utbildad polis blir det svårt att lämna över ansvaret till afghanska myndigheter.

Rysk bevakning

Vi börjar också med ett nytt område - Ryssland. I kväll en analys av den nya ledningsstrukturen som ursprungligen skrevs av en skribent på RIA Novosti. Den är cirka en och en halv månad gammal, men värdefull för att förstå det nya rysk ledningssystemet.

Midnatt råder....

Gårdagens stora försvarspolitiska nyhet var Officersförbundets undersökning bland sina medlemmar. De flesta verkade vara överraskade över svaren. Är det för att inga officerare säger vad de tycker, eller filtrering? En botanisering bland tidningar och bloggar ger vid handen att nästan inga officerare skriver under eget namn, vilket påverkar trovärdigheten för de inlägg och kommentarer som görs i olika sammanhang. Beror denna anonymitet på att klimatet inte upplevs som tillåtande för öppen debatt? Jämför med denna essä av en amerikansk officer som öppet ifrågasätter premisserna för USA strategi i Afghanistan. Den vann Joint Chiefs of Staff tävling. Hade det kunnat hända i Svergie? Hur får vi en levande och öppen debatt?

Nytt bevakningsområde

Vi startar med ett nytt bevakningsområde som heter Från insatsområdena. Detta kommer innehålla övergripande analyser och intressanta artiklar om egna militära förband och civil personal som gör insatser. Idag startar vi med en bra intervju med David Kilcullen, australiensk expert på counter-insurgency, i International Affairs. Hans första svar har bäring på den svenska debatten. Läs gärna detta! För att hålla balans i ambitionen så har jag i andra änden minskat denna i ett avseende istället. Jag har tagit bort Veckans länk sen jag sett att den sällan används av läsarna.

Liten justering av policy

Vi kommer i fortsättningen att acceptera anonyma kommentarer utan signatur. Det är många sidor som tillåter det, och det är inte lätt för läsarna att upptäcka våra tidigare regler. Jag vill ändå uppmana till signatur, för det blir lättare att förstå vem som argumenterar för vad. Regler om säkerhet och heder gäller fortfarande.

Inte riktigt som man hade tänkt sig....?

Några dagar gammal, men detta inlägg på inflytelserika Foreign Policy Blog visar att det finns andra grupper i det moderna informationssamhället som träffas av rekryteringsfilmerna om att arbeta i Försvarsmakten. I det här fallet är resultatet långt ifrån positivt. Sedda med andras glasögon är filmen en förolämpning, och innehåller ett märkligt motiv varför någon ska söka anställning i Försvarsmakten. Hur tänkte man här?
När det gäller övriga filmer kan jag rekommendera Estland (humor/stolthet) och Libanon (Pretentiös, men nödvändig i ett splittrat land). Rysslands är väldigt patriotisk/bra musik, men alldeles för lång - 1 min räcker.

Edit kl 13.28: Jag upptäckte vid efterforskning att filmen var flera år gammal. Det är samma fenomen som hände med de norska soldaternas cover på en Beach Boys-låt från Kosovo som senare flöt till ytan och väckte uppståndelse i Serbien.

Bister undersökning från Officersförbundet

av redaktören

SVT Rapport visade nyss ett inslag, där de hänvisade till en undersökning gjord av Officersförbundet som säger att 8 av 10 officerare inte tror att deras förband klarar av att gå i strid. Generalmajor Anders Brännström kommenterade att Försvarsmakten har anbefalld beredskap och insatta förband som löser uppgifterna på ett bra sätt. Situationen har nu varit sådan under en följd av år att vi skruvat ned beredskapen till så lågt som tre år för många förband, vilket naturligt får konsekvenser för aktuell krigsduglighet. Statsmakterna beslutade förra året om en generellt högre beredskap, men det tar tid att återta denna.

Min erfarenhet säger att det bästa sättet att återta duglighet och självförtroende är att öva. Övningsverksamhet är enklare att påverka än en relativt trögrörlig materielplan, och ger också bättre resultat för huvuddelen av stridskrafterna. Mest bekymmersamt är att undersökningen också visade att 7 av 10 officerare övervägt att byta yrke det senaste året. Det gäller nu att öka det interna förtroendet före högkonjukturen anländer.

Solidaritetsförklaringen och dess betydelse

Av Johan Raeder

Lissabonfördraget innebär att den europeiska integrationen fördjupas. EU:s betydelse för Europas säkerhet stärks och solidariteten mellan medlemsländerna tydliggörs. I fördragets artikel 42.7 står det: "Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik."
Lissabonfördraget och Sveriges säkerhetspolitik harmonierar med varandra. Nationellt har vi haft vår egen diskussion, och gjort vår egen resa till en ny svensk säkerhetspolitisk linje.

Den 19 mars i år överlämnade regeringen sin försvarspolitiska inriktningsproposition till riksdagen. Som vanligt gjordes en beskrivning och säkerhetspolitisk analys av utvecklingen i omvärlden. Bl a konstaterades att Sveriges säkerhet är intimt kopplad till vår omvärld, och att det inte går att se en situation där en militär konflikt i vårt närområde skulle drabba endast ett land.

Regeringen ställde sig också bakom Försvarsberedningens förslag till en svensk solidaritetsförklaring. Så här skrev man: "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd." Den 16 juni i år fattade riksdagen sitt beslut och ställde sig bakom solidaritetsförklaringen.

I Finland valde man att uttrycka sin egen solidaritetsförklaring så här:
"Finland bistår övriga medlemsländer i enlighet med biståndsskyldigheten och förväntar sig att de övriga medlemsländerna agerar på samma sätt. Finland anser att en biståndsskyldighet som även omfattar militära medel är ett åtagande som faller sig naturligt i ett sådant nära förbund som unionen utgör. Det är klart att den starka samhörigheten i unionen också återspeglar sig på den militära verksamheten och på beredskapen att försvara andra medlemsländer med alla till buds stående medel. Den ömsesidiga biståndsskyldigheten är en skyldighet som direkt binder medlemsstaterna och ibruktagandet av den kräver inget enhälligt beslut på unionsnivå. Varje medlemsstat fattar ett eget beslut om att ge bistånd och om formerna för det."

Finlands tolkning ligger alltså mycket nära Sveriges.

Den svenska solidaritetsförklaringen har fått stor uppmärksamhet. Den utvecklar vår syn på hur säkerhet byggs genom samverkan. Den omfattar allt från civila till militära hot. Det här är frågor som Försvarsberedningen, regeringen och riksdagen återkommit till under en lång följd av år. Sverige har också tidigare gjort liknande utfästelser. I 2004 års försvarspolitiska beslut skrevs: "Det är svårt att föreställa sig att Sverige skulle ställa sig neutralt i händelse av ett väpnat angrepp mot ett annat EU-land. Det är lika svårt att föreställa sig att övriga EU-länder inte skulle agera på samma sätt. En utgångspunkt bör vara att Sverige även vid ett försämrat omvärldsläge fortsätter att samarbeta med andra länder, under liknande premisser som idag. Samarbetet kan ske bilateralt och multilateralt inom ramen för EU och andra säkerhetsstrukturer."

Och: "Det måste […] anses som osannolikt att Sverige skulle ställas helt ensamt om våra grundläggande säkerhetsintressen hotas. Under överskådlig tid kommer även en eventuell negativ händelseutveckling i vårt närområde att hanteras gemensamt."

Årets inriktningsproposition bygger i flera viktiga avseenden i själva verket på förutsättningar som legat till grund för svensk säkerhetspolitik i decennier.

"Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid."

Detta konstaterande har utgjort en grund för vår militära hotbedömning i många år. I praktiken även före murens fall. Kalla krigets marginaldoktrin utgick från att ett isolerat sovjetiskt angrepp mot Sverige, utan ett direkt samband med en storkonflikt i Europa, inte var trovärdigt. Sovjetunionen antogs därför kunna avsätta endast begränsade resurser i sina operationer riktade mot Sverige. Marginaldoktrinen låg till grund för dimensioneringen av vårt försvar. Samtidigt innebar den, implicit, att ett krig mot Sovjetunionen, i vilket Sverige trots allt dragits in, inte skulle behöva utkämpas ensamt. Om neutralitetspolitiken inte lyckats, skulle Sveriges intressen i stor utsträckning sammanfalla med västmakternas.

"Sverige bör ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd."

Fram till 1959 var hjälp från väst något som diskuterades politiskt i Sverige. Konkreta åtgärder vidtogs också i hemlighet för att kunna ta emot sådan hjälp. Samtidigt gjordes förberedelser för att kunna bistå västmakterna i deras krigsansträngningar. Efter 1959 förändrades den officiella politiken till att förneka att Sverige var intresserat av att ge och ta emot hjälp. – Även i den händelse att vi först blivit angripna. I hemlighet fanns dock tankarna kvar, och vissa förberedelser fortsatte. Denna dubbla politik avtog successivt i betydelse för att så småningom helt övergå i den officiella linjen. Så till den grad att vi i början av 1990-talet till och med i fredstid avstod från att hjälpa Estland, Lettland och Litauen med att bygga sina försvar efter deras frigörelse. Senare under 90-talet blev vår hjälp desto större. Tanken på att Sverige, i ett läge då vår neutralitetspolitik misslyckats, och om konflikten blev långvarig, skulle hålla ut tills hjälp från väst anlände fanns dock under i princip hela det kalla kriget.

"Sveriges säkerhet är intimt kopplad till utvecklingen i vår omvärld."

Även om förberedelser för att ge och ta emot militär hjälp inte längre var en del av svenskt försvarspolitiskt tänkande, levde marginaldoktrinen i sig själv kvar. Ingen skulle komma på tanken att dimensionera det svenska försvaret för att ensamt stå emot ett fullskaligt sovjetiskt enskilt angrepp. Det gick inte heller då att se en situation där en militär konflikt i vårt närområde skulle drabba endast ett land, eller där stormakterna inte samtidigt behövde ta hänsyn till varandra. Bedömningen av konsekvenserna av detta sakernas tillstånd varierade, men den grundläggande tanken, att en konflikt där Sverige blivit inblandad var en del av något större, var tydlig.

Så vad är då nytt?

Det mest uppenbart nya i solidaritetsförklaringen är den explicita hänvisningen till de nordiska länder som inte är medlemmar i EU. Det utvidgar vår solidaritet utöver EU-kretsen. Nytt är också det öppna konstaterandet att Sverige bör ha förmåga att både ge och ta emot militär hjälp. Också i händelse av väpnad konflikt. Det är en ny(gammal) grund för vår försvarsplanering och förändrar förutsättningarna. Att ge och ta emot hjälp hänger också ihop. Vår vilja och förmåga att ge hjälp är viktig i sig, men den är också direkt kopplad till vår möjlighet att själva få hjälp om vi skulle behöva. Vad som dessutom är nytt i förhållande till kalla krigets försvarsplanering är den förändrade strategiska omgivning vi befinner oss i, och i vilken solidaritetsförklaringen avges. De strategiska förändringar som skett sedan det kalla krigets slut, och som vi analyserat och diskuterat i nästan 20 år, innebär att sammanhanget i vilket vi skulle ge och ta hjälp är annorlunda jämfört med när detta diskuterades på 1950-talet. Eller för den delen när det diskuterades på 1930-talet. Eller när det inte diskuterades öppet på 1980-talet.

Den kanske viktigaste skillnaden mot tidigare, är hur vi själva, utifrån beskrivningen av vår nya säkerhetspolitiska linje, ändrat förutsättningarna för vår försvarspolitik. Den här gången handlar det inte bara om en avvägning av numerär och nivåer, prioriteringar mellan förmåga i olika avseenden eller system, utan om någonting mer grundläggande.

Gränsen för det svenska territoriet har tidigare utgjort en skarp gräns i vår försvarspolitik. Verksamhet syftande till skydd av det egna territoriet har varit åtskild från internationell verksamhet. Detta har genomsyrat såväl resursutveckling och medelstilldelning som planering, rekrytering, övning och utbildning. Med mera. Riksdagens beslut innebär en uttalad avsikt att från grunden bygga vårt försvar för att, som ett sammanhållet helt, hantera såväl de uppgifter som är förknippade med försvaret av vårt eget territorium, som de uppgifter som rör vårt agerande i närområdet och bortom detta. Sommarens inriktningsbeslut utgör i detta en brytpunkt av historiska proportioner. Försvaret av Sverige ska inte ske enbart inom våra gränser.

Försvarsmakten ska ha i uppgift att, för att försvara Sverige, kunna genomföra operationer, enskilt och tillsammans med andra, i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Detta är något som under mycket, mycket lång tid varit främmande för svensk politik. Samtidigt grundar sig detta beslut på, som jag varit inne på tidigare, det analysarbete som gjorts i Försvarsberedningen under stor politisk enighet under närmare två decennier, och på de beslut som riksdagen tidigare har fattat utifrån denna analys. Ett stort steg har tagits. Solidaritetsförklaringen innebär ett nytt vägval för Sverige, vad avser synen på samverkan med andra inom försvarspolitikens område. Men den utgör bara en del av den försvarspolitiska beslutsprocessen. Flera ställningstaganden behövs naturligtvis i förverkligandet av en ny försvarspolitik. Även om sommarens beslut inte slutligt hanterar alla dessa frågor, sätts några fötter ner:

- Målet för det militära försvaret ska vara att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet. Det är nytt.
- Försvarsmakten ska, som tidigare, avvisa kränkningar av vårt eget territorium, men också värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta. Det är nytt.
- Den tidigare strikta uppdelningen mellan nationella och internationella insatser kommer följaktligen inte längre att finnas. Försvarsmakten ska kunna genomföra insatser på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet. Det är nytt.
- En enhetlig förbandsstruktur, med förband som är gripbara här och nu, för insatser inom och utanför Sveriges gränser skapas. Den omedelbara gripbarheten får också genom solidaritetsförklaringen ett egenvärde. Det är nytt.
- Ett nytt personalförsörjningssystem baserat på frivillighet skapas för att möjliggöra detta. Det är nytt.
- Ett användbart, tillgängligt och flexibelt försvar, allsidigt sammansatt, med ett fortsatt starkt flygvapen, markförband med modern utrustning, en marin med moderna såväl ytstrids- som undervattensfartyg och ett modernt ledningssystem ger förutsättningar att verka snabbt med relevanta resurser.
- Till detta kommer ett ökat internationellt materielsamarbete för att bidra till en utvecklad samverkansförmåga.
Dessutom har flera tidigare beslut verkat i samma riktning:
- Det långsiktiga samarbetet inom PFF, Partnerskap för fred, har gett oss en samverkansförmåga som är helt väsensskild från den vi hade under det kalla kriget.
- Deltagande i det internationella flygsamarbetet SAC, Strategic Airlift Capacity, vilket ger Sverige tillgång till strategisk flygtransportkapacitet.
- Samarbetet kring gemensam sjölägesbild inom SUCBAS, Sea Surveillance Cooperation Baltic Sea, och motsvarande samarbete kring luftlägesbild inom ASDE, Air Situation Date Exchange.
- Etablerandet av en utvecklad dialog mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten med målet att skapa en gemensam syn på de strategiska målen för alla delar av verksamheten.
- Gemensam utbildning, gemensamma övningar, gemensamma förberedelser och gemensam erfarenhetshantering från gemensamma fredsfrämjande insatser. Arbetet med att utifrån alla dessa nya förutsättningar se över vår operativa försvarsplanering har nu påbörjats. Där kommer, vilket varit tydligt här idag, många nya frågor att behöva utredas. Det är dock en helt nödvändig process för att ge Sverige den handlingsfrihet som vår nya säkerhetspolitiska linje förutsätter.

***
EU:s nya fördrag trädde ikraft den 1 december 2009. Det är ett uttryck av stark internationell solidaritet. Samtidigt finns en viktig hänvisning till medlemsländernas respektive säkerhetspolitiska vägval. För de flesta medlemsländer är deras hållning till att gemensamt möta militära hot mot säkerheten, genom deras medlemskap i Nato, mycket tydlig. Mer oklart har varit vad den särskilda karaktären hos Sveriges säkerhets- och försvarspolitik inneburit. Vår solidaritetsförklaring ger här ett tydligt svar.

Författaren är försvarsråd inom Försvarsdepartementet. Artikeln bygger på ett föredrag vid Folk och Försvars seminarium den 11 november 2009.

Emotional Medevac in Afghanistan

Sällan ser vi lika starka foton som det fjärde fotot på Oleg Popovs fotoblogg tagna under en Medevac av en afghansk soldat.

I morgon bitti som tidigare annonserat Försvarsrådet Johan Raeders mycket intressanta analys av solidaritetsförklaringen och dess betydelse för utformningen av vårt försvar.

Nya artiklar

I morgon bjuder vi på en artikel om solidaritetsförklaringen som Försvarsrådet vid Försvarsdepartementet, Johan Raeder, författat utgående från sitt föredrag under ett seminarium för Folk och Försvar november 2009.Krigsvetenskapsakademin har publicerat denna artikel i ett särskilt häfte tillsammans med de andra bidrag som vi publicerat här den senaste månaden om säkerheten i närområdet. Det känns helt rätt att avsluta med Johan Raeders mycket intressanta analys av solidaritetsförklaringen och dess betydelse för utformningen av vårt framtida försvar.

Vidare har jag till höger puffat för Stratfors analys av vad som händer med Afghanistan när USA så småningom drar ned sitt truppbidrag till Afghanistan. Utöver denna så har jag lagt ut en text om de strider som var igår kring Nagorno-Karabach, ett omstritt område som har förekommit i tidigare artiklar.

Vad är priset för ett fungerande liv?

Som framgår av denna intressanta artikel i The Telegraph, så råder det delade meningar om vad ett fungerande liv är värt för människor ur olika yrkesgrupper. Säg din mening!

På slak lina? Del 3

Av Redaktören

Peter Hammarberg och Chris Anderson har i välformulerat inlägg och kommentar undrat om vi verkligen skall vara så aktivistiska eller offensiva som jag och Karlis Neretnieks beskrev i vår artikel.

Generalen Neretnieks och jag har utgått från den solidaritetsförklaring som Sveriges Riksdag antagit. Vi har inte ifrågasatt förklaringens målsättningar, och inte heller huruvida det är klokt eller farligt att försöka uppfylla dessa målsättningar. Vi har bara försökt att förhålla oss till de politiska målen och huruvida de militära medlen är i balans med dessa, och vårt svar är: Nej, inte i de lägen då förklaringen spelar störst roll dvs. "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land." och "Sverige bör ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd". (Mina kursiveringar)
Det är därför vi belyser en förstärkning av det baltiska ländernas försvar. Vi kanske skulle varit lite tydligare med att vi inte genomför detta ensamma, utan tillsammans med andra , som är det bärande motivet i riksdagsbeslutet från juni 2009.

Krigsvetenskapsakademin har hörsammat vårt förslag och kommer arrangera sitt Höstsymposium i oktober om Nationell Strategi i närområdet, och jag tror att allmänheten kommer att bli inbjuden.

Liv och död i en Medevac

Den som funderar på vad en Medevac kan göra, kan med fördel ta del av detta korta blogginlägg på Reuters.