De första 36 timmarna av det inledande kriget mot Libyen har varit ganska förutsägbara. Massiv eldgivning med kryssningsmissiler och attackrobotar, psykologisk krigföring och mängder med uttalanden. Khaddafi har hållt två tal, varav det längre i går förmiddag gav prov på hans viljestyrka. Koalitionen utropades till kolonialister, korsfarare och som Hitler. Intressant nog lade han stor vikt vid den religiösa dimensionen. Han uppträder som Stalin, om vi ska använda diktatorns eget bildspråk. Under den tyska framryckningen 1941 erkände Stalin kyrkans betydelse som ett sätt att vinna sympatier.
Koalitionen uttrycker i olika uttalanden sin tillfredställande med de inledande operationerna. Enligt dessa kommer en tredjedel av Libyens luftrum vara föremål för en flygförbudszon som sägs vara effektiv nu. Koalitionen säger sig ha slagit ut nästan allt man försökt förstöra. Det är emellertid inte klart om man verkligen har tagit ut de libyska SA-5-batterierna. Det är rimligt att anta att Khaddafi, mellan FN:s resolution och inledningen i lördags, hunnit flytta en del av systemen till de södra delarna av landet. Koalitionen har svårt att nå dit med huvuddelen av sina luftstridskrafter.
När flygförbudszonen är upprättad ökar möjligheterna för koalitionen att understödja rebellerna genom att slå ut Khaddafis artilleri och stridsvagnar. För att göra det behöver dock planen gå ned i höjd. Det gör att risken ökar för luftvärnseld från framförallt bärbara system. Libyen förfogar över ett okänt antal av ryska Iglasystemet (SA 16/18/24). Det är troligt att Khaddafi den senaste tiden köpt ytterligare sådana system. Bland annat har Venezuela för ett par år sedan köpt 1800 st SA 18, och det landet verkar inte vara så noga med att följa slutanvändarintyg. SA-18 är ett ganska gammalt system, men är mer okänslig för störning av facklor än nästan alla motsvarande system. Den värmesökande roboten har en hastighet på 2 Mach och en räckvidd på drygt 5 km i höjd.
Det innebär att riskerna ökar för koalitionens flygplan när den fasen inleds. Det medför i sin tur att innan man går vidare kommer befälhavarna avvakta utvecklingen på marken. Det verkar finnas en del avhoppningseffekter inräknade i det militära upplägget. Genom massiva anfall och psykologisk krigföring försöker koalitionen få förband att ge upp eller byta sida. En taktik som säkert kommer ha viss framgång. Här kan du lyssna på ett PSYOPS-företag med en EC-130J från igår. Inspelningen varar i 51 sek och är på engelska, franska och arabiska.
När det gäller att döda Khaddafi själv framträder en spricka i koalitionen. Storbritanniens försvarsminister Liam Fox sa igår kväll att de är redo att försöka slå ut diktatorn om de kan lokalisera honom. Ungefär samtidigt varnade USA:s försvarsminister Robert Gates för samma sak. Det blir allt tydligare att Pentagon har tvivel om slutläget och strategin för kriget. Försvarsminister Gates uttalande för ett par veckor sedan - att den som försöker att invadera ett land i Asien, Mellanöstern eller Afrika borde bli undersökt - kommer nu i en ny dager.
Splittringen går genom hela världen och genom varje organisation. Det gör att koalitionen blir sårbar för motstånd. Redan igår lyckades Arabförbundet genom sin generalsekreterare Amr Moussa ta avstånd från anfallen, för att sen bli korrigerad av organisationens ordförande. Moussa hävdade då att han blivit feltolkad. Hittills är det dock bara Qatar som bidrar militärt, vilket inte kan mätas till ett starkt stöd i sak.
När det gäller NATO, så överlägger organisationen om Libyen. Ett par tunga länder som Tyskland och Turkiet deltar inte aktivt än, men det kan ändras när det gäller Turkiet. Frankrike har hittills motsatt sig att NATO tar över ledningen, men det är tydligt att USA vill lägga över ansvaret på NATO och så blir det nog med all sannolikhet. Att detta inte var klart indikerar också med vilken hast och vilken sårbar vilja, som underbygger kriget. Afrikanska Unionen har krävt ett omedelbart slut för koalitionens attacker. BRIC-länderna är också starkt kritiska. Intressant nog sparkade president Medvedev sin Libyenambassadör igår utan förklaring.
Vad innebär det här för Sverige? Till att börja med befinner sig politiskt allierade länder i EU i krig med Libyen. Jag använder genomgående begreppet krig, eftersom stater har angripit en annan stat med stöd av FN-mandat. Koalitionen använder dödligt våld på ett systematiskt sätt med sociala följder och för stunden hög dödlighet. Likaså gäller detta vårt grannland Norge som fullföljer en klar och tydlig transatlantisk strategi.
EU är viktigt av flera skäl. Dels blir det ett sedan, där EU måste använda sin sk mjuka makt för att stödja länderna i norra Afrika och dessas utveckling. Dels därför att det är fullt möjligt med terrorattentat anstiftade av Libyen som vedergällning mot länder inom EU. Då träder EU:s solidaritetsklasul i kraft liksom vår egen solidaritetsförklaring. Med dessutom en svensk kommissionär, Cecilia Malmström, som högste ansvarig för denna fråga blir det i princip omöjligt att inte hörsamma önskemål om stöd från drabbade länder. En annan variant är stora flyktingströmmar som Khaddafi tidigare hotat med. Det skulle också innebära indirekta effekter på Sverige.
Sedan kommer frågan om svenskt militärt deltagande. Regeringen har fått kritik för att vi inte skickat Gripenplan medan utrikesministern svarat att vi inte fått frågan ännu. I princip har utrikesministern rätt och det är svårt för utomstående att veta vilka underhandsfrågor som Försvarsmakten fått. Förutom den rent militära lämpligheten i en aktuell operation har frågan om Gripen en strategisk dimension. Om vill ha avancerad forskning och kvalificerad utveckling i landet, så är flygindustrin en viktig del av denna. Även om det inte får vara en huvudfaktor vid övervägandet, så måste regeringen behandla frågan med den dimensionen.
Slutligen förtjänar frågan om Tysklands nej en senare och djupare studie. Den tyske utrikesministern Guido Westerwelle hänvisade till risker. Om det var det egentliga skälet bådar det inte gott för solidaritetsförklaringens förhoppningar om militärt stöd vid konflikter i närområdet. Det kan också vara frågan om ren inrikespolitik, eftersom två delstatsval genomförs de här dagarna. Det finns också bittra tyska minnen från andra världskriget kopplade till Libyen som rent känslomässigt kan ha spelat in. Svårt att veta, men viktigt att värdera.
Det är dags för Utrikesnämnd.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
DN
SvD
SvD
Expressen
Aftonbladet
AB
AB
SvD
DN
SvD
