Historien om WikiLeaks snurrar vidare i en allt snabbare och dystrare karusell. Som jag befarade i vintras , så har normala journalistiska principer satts ur spel. WikiLeaks har gjort en mycket stor, tidigare ej planerad, dumpning av material. En journalist vid The Guardian har publicerat lösenordet till krypteringen som tidigare var förbehållen några mellanhänder och utvalda tidningar.
Det innebär att källskyddet sätts ur spel och mycket riktigt svävar nu aktivister i bland annat Syrien i livsfara sedan deras namn stått att läsa i de oredigerade och dekrypterade kablar som nu börjar läcka ut. Varför amerikanska utrikesdepartementet skriver ut sina alla sina källor i klartext är jag inte klar över. De uppgiftslämnare som står i opposition mot diktaturer borde nog kunna påräkna ett visst skydd. Vad olika regeringsföreträdare i sina officiella funktioner säger behöver däremot inte skyddas på samma sätt.
En oklassificerad handling i den nya dumpningen som handlar om Sverige har F&S gått igenom. Den handlar om våra reaktioner på den mycket tragiska attacken i början av förra året som resulterade att vi förlorade två officerare och en tolk. Rapporten är skriven en dryg vecka efter händelsen.
Kabeln är i sig odramatisk. Den beskriver kort bakgrunden på ett i huvudsak korrekt rätt sätt, även om den anger 2006 istället för 2005 som det år vi tidigare fått personal dödade. Vår krishantering får god kritik av ambassadören. Han uttalar att kommunikationen fungerat bra i vad som förefaller vara en väl förberedd plan. ÖB ger presskonferens fem timmar efter personalen dödats. Försvarminister Tolgfors ger därefter ut ett pressmeddelande som följs av uttalanden från stats- och utrikesministern.
Det som intresserar USA mest är naturligtvis de politiska reaktionerna bland partier och bland svenskarna. Avvikelser från normalbilden tas upp som till exempel att Folkpartiets försvarspolitiska talesman Allan Widman vill se en förstärkning med 100 soldater. Att Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly avstår från att använda händelsen för att driva sin uttågslinje noteras också.
När det gäller folkets inställning redovisar ambassadören siffror från Expressen och SIFO som tillsammans med ambassadens kontakter på vårt UD och försvarsdepartement visar på ett klart ökat stöd för vår insats i Afghanistan. Ambasadör Barzun avslutar med att den avtystande debatten kan väckas till liv igen om vi skulle drabbas av större förluster eller oavsiktligt skulle råka döda afghanska civila.
Det känns roligt att läsa om positiva uttalanden kring vår krishantering kommunikationsmässigt. Just den krishantering som varit kring olika händelser i Afghanistan är en av försvarsministerns bästa grenar.
Kablarna tjänar också som en påminnelse om den kartläggning som vi utsätts för dagligen av andra. Våra inre politiska förhållanden, ekonomiska politik, våra relationer till andra och vårt försvar är det som röner störst uppmärkamhet. I går twittrade utrikesministern att han hört en uppgift om att EU:s stater tillsammans har 94000 diplomater (!), så rapportskrivandet är omfattande här i världen.
