På Wiseman kunde vi i fredags kväll läsa ett gästinlägg från löjtnant M som redogjorde för sin uppfattning om turerna kring dennes lön i samband med tjänstgöring i Unified Protector (Libyen). Idag återkom Informationsdirektören Erik Lagerstenmed ett personligt färgat svar och besked om hur löjtnant M's ärende kommer att omhändertas. Bland annat skriver Erik Lagersten:
"Vad gäller det fall som lt. M beskriver kommer det att tas upp på ÖB ledningsmöte på måndag för att med ledning av uppgifterna och med stöd av FM HRC och angiven förbandschef åtgärdas som särskilt ärende."
Det är bara att ge Erik Lagersten MVG i krishantering och jag rekommenderar en läsning av svaret genom länken ovan. Alla inblandade visar i handling att de tar denna beskrivning på största allvar.
Men, ÖB är ingen superhandläggare. Att en felaktighet i en officers lönebesked blir ett ärende på ÖB ledningsmöte indikerar att Försvarsmakten borde ta sig en ordentlig funderare på implementeringen av ledningsfilosofin Uppdragstaktik. ÖB som kommer från en resa till Brasilien och USA har andra saker att göra än detta. Jag förstår att det är oacceptabelt för löjtnanten och att det är en slags symbolfråga för organisationen, men måste frågor upp på ÖB's bord för att det ska hända något?
Det finns skäl att ställa sig frågan om centraliseringen av personaltjänst inte har gått för långt och/eller för snabbt. Om personalen är organisationens viktigaste resurs, så är det rimligt att förse chefer längre ned i organisationen mer befogenheter och ansvar annat än att öka tiden i HR-direkt. För närvarande har landets regements-, flottilj- och bataljonchefer släppts fria för att lösa frågan om kvantitativ rekrytering av tidvis tjänstgörande soldater och sjömän (GSS/T). Jag är därför övertygad om att Försvarsmakten kommer hitta tillräckligt många med interimsavtal för att uppnå rekryteringsmålet kvantitaivt för 2011. Om så blir fallet, så borde Försvarsmakten överväga om inte denna typ av decentralisering borde bli den framtida metodiken. Tidvis tjänstgörande personal kommer att kräva att bli ledda av chefer som kan påverka deras situation, utan att vara tvungna att vänta på klartecken, utredningar eller ÖB ledningsmöte.
Försvarsmaktens ledning borde inte känna sig så bunden av tidigare beslut. Personalen har stor acceptans för saker som blir bättre, och respekterar ledare som inser att just den här stigen går åt fel håll. Fortsatt centralisering av personalfrågor försämrar möjligheterna att utöva ledarskap och befriar från ansvar. Men, det är klart - om det inte fungerar, så kan man alltid kalla in ÖB.
