SAAB verkar inte ha gett upp ordern om 126 stridsflygplan i Indien. Inte att döma av den genomgång som Designcentrat för en hangarfartygsbaserad Gripen gjorde för tio dagar sedan i Indien. En av de bättre flygbloggarna har fick tag i denna och publicerade den i förgår (se ovan).
Genomgången ser överlag trovärdig ut, och Gripenansvariga försöker använda de nedärvda och utmärkta vägbaseringsegenskaperna i flygplanet Sea Gripen som ett förstärkningsargument. Tyvärr är bild 5 behäftad med flera direkta felaktigheter och borde genast tas bort. I en genomgång med historiska inslag om hangarfartyg, så får vi veta att Tyskland har haft tre stycken och att Australien bygger två stycken just nu. Det senare måste vara en missuppfattning, eftersom det är helikoptrar som ska baseras på dessa.
Mitt intryck av den indiska utvärderingen av Gripen i den första rundan är att planet prisades för mycket god manöverbarhet. Största svagheten var beroendet av amerikanska komponenter samt tidsförhållandena kring en högpresterande AESA-radar. För varje dag som går minskar den senare risken, så SAAB har allt att vinna på att inköpet drar ut på tiden. Har företaget tur får det i alla fall bjuda på affären, och då vet vi att Gripen står mycket starkt i driftskostnader.
Eftersom en ny Gripenversion består av ett nytt skrov, så har man efterhand kunnat kompensera för en svaghet som flygplanet hade från början, nämligen att planet var för litet. Lite förenklat kan man säga att de viktigaste grundegenskaperna för stridsflygplan är storleken och motorn. Ett större plan kan bära mer/större vapen, större radar och mer bränsle. Samtidigt ökar kraven på dragkraft, luftmotstånd, målytan och driftkostnader som minus. Med en stark motor kan ett flygplan få bättre prestanda uttryckt som dragkraft/vikt. I omvärldens ögon finns en nedärvd skepsis mot enmotorplan som Gripen och JSF, dels beroende på prestanda och säkerhet vid motorbortfall. I takt med flygmotorutvecklingen nedgår denna nackdel över tid, särskild som kostnaderna för att flyga blir mer intressanta i en tid med pressade försvarsbudgetar.
I en annan del av världen hackar sig JSF-programmet vidare. Häromdagen föreslog ett amerikanskt kongressutskott att kapa ~ 4 Mdr SEK från utvecklingen, vilket innebär en platå i produktionen kring 32 flygplan per år under en fyraårsperiod. Det är svårt att förstå hur den grundläggande kalkylen ska hålla när det gäller priserna per flygplan med de mjukvaruproblem som har varit.
De ryska stridsflygplanen från Sukhoi (Två motorer/större flygkropp - exvis SU-35) som moderna flygplan i väst brukar värderas mot är formidabla motståndare. En F-35 i norsk tappning kommer att få svårt att hävda sig i luftstrid mot dessa, medan en nyare och större Gripenversion har bättre möjligheter inklusive den avancerade datalänk som finns. JSF grundkonstruktion bygger på att den kan uppträda tillsammans med plan som F-22. Nu köpte Norge inte ett stridsflygplan, utan fullt logiskt en säkerhetspolitik istället, så det kommer att ordna sig i alla fall. Vi får se hur den formeln kommer att tillämpas i Tjeckien som hyr Gripen fram till och med 2015, och där det nu börjar positionera sig aktörer inför en eventuell anskaffning av nytt flygplan. The heat is on.
