Syrien blir april månads fokusområde. Jag gjorde häromdagen ett inlägg som får tjäna som en halv introduktion till landets situation.
Det inlägget skrevs inför president Assad's tal i parlamentet. I detta valde han att trotsa omvärldens förhoppningar och gick i en mer konfrontativ anda. Han beskyllde i stort sett alla för att konspirera mot Syrien. Det var amerikaner, israeler, satellitkanaler, snart sagt alla som ville landet illa. Vid flera tillfällen blev han avbruten av skanderande parlamentsledamöter som lät som ett väckelsemöte till stöd för ledaren.
Omedelbart efter talet utbröt oroligheter i hamnstaden Latakia, där uppemot 25 människor sköts ihjäl av säkerhetsstyrkor. Jag har följt inlägg på forum, där både exil-syrier och människor i landet skriver. Skillnaden är ganska stor, där de förra säger att presidenten är slut, medan många (mobiliserade?) syrier anser att han äntligen visade att är en stark ledare som Syrien behöver.
Enligt Al-Jazeera's reportrar är staden Dera'a i södra delarna av landet hermetiskt tillsluten av armén. Staden med en relativt stor drusisk befolkning har varit föremål för de hittills starkaste sammanstötningarna mellan regimen och folket. Det är lite anmärkningsvärt, eftersom Assad har en allians med kristna och druser för att hålla sunniterna stången. Rapporteringen från landet är sporadisk och två reportrar från Reuters saknas sedan de försvunnit i landet vid två olika tillfällen.
Revolten i Syrien har i stort samma bakgrund som övriga revolter. Stor arbetslöshet, varav många unga. Repressiv regim och höjda priser för livsmedel och bränsle. Syrien försökte tidigt införa subventioner för att förebygga kravaller, men med den korruption som finns så har det slagit fel. För att få intyg om subventioner måste man muta sig fram, och när intygen är klara har priserna redan stigit mer än subventionen. Dessutom har Syrien stor vattenbrist likt Jemen. Det är dels en konsekvens av att Israel är i besittning av Golanhöjderna, och dels av de turkiska dammarna som byggts vid Eufrat. Särskilt i Dera'aområdet är vattenbristen akut sen människor de senaste åren har förvärrat problemen genom att gräva brunnar oreglerat.
Syrien har dock en mer destabiliserande potential än många andra länder. Det finns stor risk för att ett Syrien i kaos sprider sig till Libanon och påverkar Israel. Detta gör att många i omvärlden tyst hoppas på stabilitet.
USA har redan på förhand uteslutit en militär intervention i Syrien, men administrationen får motstånd från kongressen som har en betydligt tuffare linje mot både Syrien och Iran än vad presidenten har. Genom en förhandlingslinje har administrationen försökt bana väg för att få Syrien och Israel att förhandla om ett fredsavtal.
Israel är inte heller intresserat av någon kaos i Syrien, där det ur deras perspektiv i värsta fall skulle kunna installeras en islamistisk republik, om Assadfamiljen faller. Det gör att det kan uppstå trevare för förhandlingar länderna emellan för någon form av avtal, där Syrien får Golanhöjderna bland annat. Ett sådant avtal skulle stärka Assad's interna ställning och Israel skulle få en syrisk regim som man tycker är förutsägbar i sitt agerande. Ett avtal, där Israel skulle släppa Golanhöjderna skulle säkert innehålla en mängd olika övervakningsmekanismer och förberedda motåtgärder om Syrien i framtiden skulle få för sig att utnyttja dessa för ett anfall mot Israel.
Turkiet vill också ha stabilitet i Syrien, eftersom de bägge länderna med gemensamt informationsutbyte sedan drygt tio år tillbaka hanterar deras respektive kurdiska minioriteter. Så sent som i morse dödades sju kurdiska krigare sedan de passerat gränsen mot Turkiet. Turkiska företag expanderar också kraftigt i Syrien, så det finns flera anledningar för landet att bidra till ordning i Syrien.
Även om president Assad hade någon formulering om att tillsätta en utredning för att se över undantagstillståndet som funnits sedan 1963, så finns det få protesterande som hyser någon tilltro till hans reformvilja. Fredagen den 1 april är utropad till Martyrernas dag och fredagsbönen är slut närsomhelst. I kväll vet vi mer om vilket håll utvecklingen går åt. Våldsam konfrontation är just nu tyvärr det troligaste alternativet. Det verkar bara vara en inre kollaps i familjen och dess närmare rådgivare som skulle kunna förhindra detta för tillfället.
För ett bredare perspektiv på händelserna - läs gärna inlägget Håll ögonen på (p)riset från 16/1 i år.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
SvD
