Nu har förhandlingarna börjat inför en eventuell förlängning av det svenska bidraget till Libyeninsatsen. Dels går tiden snart ut för den riksdagen lade fast för ungefär två månader sedan, dels har NATO beslutat sig för att förlänga insatsen i ytterligare 90 dagar. Den 8 juni möts NATO:s försvarsministrar för att närmare bekräfta vad som ska ingå i insatsen.
Förutsättningarna är nämligen förändrade när det gäller flygförbudszonen. Khaddafis flygvapen är krossat och de få flygplan som finns kvar är bortjagat. Luftvärnet är nedtryckt till en nivå, där det inte utgör ett hot mot koalitionens flygplan. Manburna system kan dock vara ett hot mot de helikoptrar som Frankrike och Storbritannien snart börjar flyga i kustområdet. Enstaka helikoptrar gör ibland korta flygningar, men det spelar ingen roll för zonens upprätthållande.
Vapenembargot har inneburit mellan 20-25 fartyg över tiden i Medelhavet, och man har genomfört ett femtiotal bordningar sen mitten av mars. Detta behov bedöms kvarstå en lång tid. Dessutom kan det behövas kontroller för att hindra vapensmuggling från Libyen av radikala element som plundrat förråd i östra Libyen.
Skyddet av civilbefolkningen har uppnåtts indirekt genom bombningar mot Khaddafis styrkor från luften. Min bedömning är att NATO förstört mindre militär materiel än vad man hoppats, men effekten av flyganfallen är att diktatorns förband har svårt att kraftsamla och uppnå överraskning. Å andra sidan har koalitionen med stor sannolikhet dödat fler civila än man avsett, även om jag bedömer att regimens tal om 718 döda är kraftigt överdrivet.
Det verkar som om partierna här hemma har närmat sig varandra. Statsministern uttalade klokt till SVT:
"Det har talats för mycket om bara flygplan. Vi har ett läge där vi kanske i närtid har en vapenvila och då måste vi prata mer om humanitära insatser, befrielsen av det libyska folket och att bygga upp en utveckling mot en demokrati. Det är viktigt för Håkan Juholt och Socialdemokraterna och det är också viktigt för regeringen."
Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman (s), replikerade:
"Det är klart att det blir mycket enklare för oss att nå en överenskommelse nu när det är uppenbart att Nato frågar inte bara efter åtta Gripenplan, utan också efter sådant vi har pekat på, till exempel vapenembargo, marina insatser och bordning av större fartyg."
Detta talar för att vi har en bred uppgörelse efter helgen om ett svenskt bidrag som förutom ett förändrat styrkebidrag även omfattar humanitärt stöd för en normalisering av Libyen. Statsministern pekar på att vi snart kan ha en förändrad situation efter en vapenvila. Denna kan initieras på två sätt. Khaddafi kan falla av trycket från omvärlden, vilket är det något troligare scenariot. Möjligheterna för denna utveckling har ökat sedan Ryssland genom president Medvedev meddelade att diktatorn bör lämna sin plats. Men, det är fullt möjligt att hans söner skulle kunna fortsätta att slåss. Khaddafi utstrålade ingen vilja att ge upp i måndags när sydafrikanska presidenten Zuma mötte honom, tvärtom.
En annan möjlighet är att NATO:s ambitioner imploderar av två olika orsaker. Den ena är ett krig i Mellanöstern under sommaren, vilket skulle dra uppmärksamheten åt ett helt annat håll för väst och Gulfstaterna. Den andra orsaken skulle kunna vara att president Obama bakbinds av kongressen på ett sådant sätt att det nödvändiga amerikanska militära stödet begränsas, så att NATO tappar effekt. Idag har det varit en smådramatisk dag i representantshuset, då omröstningen av en motion blockerades. Denna motion höll på att vinna ett sensationellt stöd, och skulle innebära vid ett antagande att presidenten skulle bli tvungen att få ett uttryckligt kongressstöd eller dra tillbaka de egna förbanden inom femton dagar. Eftersom motionen refererar till War Powers Act kan den bara blockeras någon vecka.
Nu pågår en febril aktivitet att hitta en lösning som återställer kongressens auktoritet till viss del, samtidigt som USA inte får underminera NATO:s sammanhållning. Länder som Frankrike och Italien skulle kunna dra undan delar av sitt stöd för insatsen i Afghanistan, om USA vacklar kraftigt om Libyen. Som jag skrivit tidigare, så kommer nog administrationen att begränsas av kongressen på något sätt. Beroende på hur sådana begränsningar utformas, så skulle det kunna innebära att NATO tvingas acceptera ett eld-upphör enligt resonemanget nedan.
Min bedömning är att kongressen kommer att ge sitt godkännande till presidenten. Denna kan innehålla begränsningar som ingen markmålsbekämpning och en redovisning om 90 dagar för ny omröstning. Detta skulle vara en ganska konsekvent amerikansk hållning, och den skulle kunna innebära att rebellerna drar slutsatsen att det är bäst att anta vapenvila. Drar det ut för länge på tiden riskerar de nämligen att stå utan praktiskt militärt stöd. I slutet av september börjar det riktigt dåliga vädret över Libyen som pågår till mars. En sådan vapenvila blir i så fall villkorslös, och NATO skulle inte kunna hindra den om rebellerna antar den.
Statsministern och oppositionsledaren gör helt rätt som tänker i banor om vapenvila. Det skulle kraftigt ändra de militära behoven. Jag skulle särskilt vilja peka på två sådana. Dels minröjning till sjöss och ammunitionsröjning på marken, vilket vi dessutom är framstående på i en internationell jämförelse. Hamnen i Misurata måste öppnas för förnödenhetstransporter och oexploderad ammunition måste röjas för att göra staden säker för dess invånare. Det andra behovet är någon form av övervakningsstyrka. Genom att inte utföra markmålsbekämpning tillhör vi sannolikt en av få aktörer som kan bli accepterade av bägge parter för en sådan uppgift under en tid. Att en vapenvila håller är en förutsättning för politiska förhandlingar och möjligheter till ökat förtroende parterna emellan.
- Ingen plan överlever den första kontakten med fienden, sa von Moltke. Det har varit ett genomgående tema så här långt när det gäller Libyen, fast närmast på månadsbasis. Därför gäller en annan gammal sanning om den arabiska våren:
"Expect the unexpected"
2011 blir ett långt år.
Läs gärna Svensk R2P-policy 2.0
och
Sveriges militära makt under 2011
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
