Peter Wolodarskis ledare idag i DN behandlar vårt moraliska ansvar för de tolkar som arbetat för vårt förband i norra Afghanistan. Dessa har signalerat att de skulle vilja ha asyl i Sverige, om de väpnade motståndsgrupperna tar över efter att det internationella samfundet dragit ned sin militära närvaro efter 2014.
Regeringens linje har varit formalistisk. De människor som söker asyl måste vara här när de söker, ansökningar behandlas individuellt och det är ett hypotetiskt resonemang om tillståndet om ett par år. Det går också att säga att tolkarna skulle utföra ett arbete som reglerats i ett avtal, och därmed att de så att säga skulle ha tänkt över konsekvenserna av sitt handlande innan de skrev på ett arbetsavtal.
Vårt grannland Danmark har exempelvis under uppmärksammade former tagit med sig tolkar från Irak för att dessa haft behov av detta. En postiv hållning som i exempelvis Danmark, skulle sannolikt ge positiva effekter när det gäller rekrytering och spegla en allmän moral att den som ställer upp och hjälper svenska staten under riskabla förhållanden kan påräkna en välvillig attityd när vederbörande behöver skydd.
Regeringen har här ett dilemma, eftersom den ansvarige ministern, Tobias Billström, inte kan föreskriva hur myndigheterna ska behandla enskilda fall. Regeringen kan ju heller inte sända signalen att svensk lag ska kringgås. Det som förvånar är dock frånvaron av inlevelse, eller erkänslan att här har vi ett problem som vi måste utreda och eventuellt förändra lagstuftningen. Sådan hjälp har regeringen redan fått för snart fyra år sedan, då Allan Widman (Fp) lämnade över sitt slutbetänkande om En svensk veteranpolitik. I detta grundliga betänkande identifierar utredningen att det finns olika grupper som inte är anställda i dåvarande utlandsstyrkan. Allan Widman föreslår därför att detta bör bli föremål för en särskild utredning. Inget verkar ha hänt i frågan sedan dess.
Inte heller driver Försvarsmakten denna fråga. En sökning på Försvarsmaktens hemsida om asyl och tolkar ger inte några träffar. Däremot verkar FM Informationsdirektör Erik Lagersten att ha en generös inställning i frågan att döma av dennes kommentarer på Twitter. Eftersom Försvarsmakten är i behov av språk- och kulturkunskaper vid insatser som långsiktigt sällan kan förutses, och därför inte kan planeras med egen tolkutbildning, så borde myndigheten ta ställning för en skyndsam utredning.
Ett liknande beteende kan vi dessutom se i bostadsfrågan för våra soldater. Med undantag från Erik Lagersten har det inte varit några andra uttalanden från Försvarsmaktsledningen. Nu är ju Lagersten visserligen just ledamot i denna, men frågan har inte avstannat efter dennes inlägg. Det innebär att en ökad tydlighet skulle behövas om var Försvarsmaktsedningen står i frågan. Vad vill den, och vilka är motiven till linjen? Här finns också en tystnad om de låga ingångslönerna för soldater och sjömän, lägst i samhället som det synes. Flera insatschefer och krigsförbandschefer har sen flera år tillbaka beskrivit i olika rapporter och seminarier vad som kommer att krävas när det gäller bostäder, löner och meritvärden för att den nya personalförsörjningen ska fungera.
För en utomstående verkar den akuta frågan om bostäder på Livgardet varit två fenomen. Dels en initial förvirring om vad som skulle hända under hösten, där arbetsgivaren och Fortifikationsverket lokalt verkar ha varit otydliga. Dels verkar Livgardets personal av kategorin GSS/K fortfarande inte fått svar på vilken förordning det är som hindrar FM att erbjuda tillfälliga övernattningsmöjligheter vid exempelvis kvällstjänster. Det är exempelvis möjligt för den andra kategorin soldater och sjömän (GSS/T) att bo tillfälligt på logement under tjänstgöringen. Flottan erbjuder också tillfälligt boende för de som tjänstgör på fartygen, oavsett kategori.
Att det skulle kunna skilja åt i tillämpningen av regler i en sådan komplex och stor organisation som Försvarsmakten är inte förvånande. Det är ett nytt personalförsörjningssystem som tar tid att skruva rätt. Den relativa tystnaden och bristen på tydligt agerande för personalen som den viktigaste resursen kring tolkar, bostäder och löner försvårar däremot implementeringen av det nya systemet. Det känns lite underligt, eftersom ledningens agerande kring veteraner i allmänhet och skadade/dödade anställda och deras anhöriga i synnerhet, har varit imponerande. Hämta inspiration från detta.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
