Den dagliga israeliska affärstidningen Globes (ung. DI) hade häromdagen en artikel om de stora mediaföretagens förberedelser för ett krig, där det skjuts robotar mot bland annat Tel Aviv. Enligt tidningen undersöks nu takterrasmarknaden för bästa möjliga bilder. Stora drakar som Reuters, NBC, CBS och Fox rapporteras också skicka erfarna producenter för att undersöka produktionsförutsättningar och säkerhet för de egna medarbetarna.
Regionen trampar på i stadig takt mot en konfrontation. Om det blir en sådan är det troligaste scenariet att det sker med indirekt upptrappning a là råttan på repet. Jag tänker på en stegring som sker Gaza-Libanon-Syrien-Iran.
Bilden är fortsatt komplex. Kurdiska ledare i Irak och Syrien börjar i allt större utsträckning arbeta för att den syriska regimen ska falla, i det förstnämnda fallet tvärtemot landets egen politik som drivs av premiärminister Nouri al-Maliki. Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah utslungade för ett par dagar sedan hotelser att ingripa på Syriens sida mot Israel. Eftersom organisationen också halvdolt konkret stödjer den syriska regimen i Syrien, så var han tvungen att förtydliga sig igår. Hizbollah tar inte order av Tehran, utan stöds av Tehran, bestod detta budskap av. Legitimitet är en svår balansgång, inte minst i Mellanöstern.
Det kommer också allt mer uppgifter att sanktionerna mot Iran och Syrien börjar att bli kännbara. Frågan är bara vem det gynnar. I Iran rusar matpriserna i höjden, och landet har ställt in betalningar av livsmedelsimport från Indien. En allt mer trängd befolkning kan i en sådan situation söka skydd hos regimen beroende på dess styrka och perceptionen av skulden. Det är diskutabelt i fallet Iran om sanktionerna totalt har en eftersökt effekt i befolkningen. I Syrien är läget något annorlunda, eftersom den sunnitiska affärsklassen börjar känna av underifrån hur betalningsförmågan blir svagare hos vanligt folk. Den oheliga alliansen mellan affärseliten och det alawitiska säkerhetsetablissemanget tål inte hur stora påfrestningar som helst.
Det finns också faktorer som talar för att Kina sakta är på väg att bli mer neutrala i konflikten. Kina har till skillnad från Ryssland en större andel på den civila marknaden, varför framtida affärer måste vägas in som en faktor i den kinesiska kalkylen. Ryssland å sin sida har svårare att byta riktning, åtminstone fram till presidentvalet. Jag har tidigare skrivit om de olika faktorerna som väger in för regimens fördel för det ryska stödet. Det mesta handlar om säkerhetspolitik i form av vapenaffärer och militära installationer. En annan faktor är också en rysk önskan att motverka ökat turkiskt inflytande i regionen.
Turkiet har efter någon månad med låg profil nu fått fart igen. Utrikesminister Ahmet Davutoglu flög i början av veckan över Atlanten för konsultationer med den amerikanska administrationen om Syrien. Turkiet luftade idén att en internationell koalition måste ingripa för att stoppa den syriska regimens övergrepp. Det är svårt att se att någon plockar upp en öppen militär intervention som lämpligaste åtgärden. FN:s säkerhetsråd är för tillfället blockerad, den syriska oppositionen är splittrad och det kan bli tal om större operationer i Persiska viken istället. Just nu går den stora övningen Bold Alligator av stapeln utanför USA:s östkust med flera NATO-länder. Det är den största amfibieoperationsövningen på ett decennium.
Risken för en sådan i verkligheten ökar under året fram. Viktiga omslagspunkter utgörs av ryska presidentvalet, iranska presidentvalet, EU:s oljeembargo vid halvårsskiftet samt inte minst nomineringen av den republikanske presidentkandidaten. Oavsett vem det blir kommer president Obama att befinna sig i ett underläge vid en negativ händelseutveckling. Om Iran gör något oväntat aggressivt eller Israel startar något självständigt kommer han att få kritik för att ha varit för svag i skeendet. Den republikanske kandidaten kommer alltid kunna lägga sig först och ovanpå. Det, aktuell doktrin och behovet av att ta ned ekonomisk oro i världen talar för att USA blir tvungen att gå All-In vid en konflikt.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
