Det är lätt att instämma i Överbefälhavarens stolthet över de insatser som Försvarsmaktens fantastiska personal gjort under 2011, vilka uppmärksammas i Försvarsmaktens årsredovisning 2011.
Det är FL 01/02, FS 20/21, bevakningsinsatser och incidentberedskap ned till den enskilde militärobservatören längst ut. En mängd materiel har tagits emot och övningsverksamhet genomförts, om än på för låg nivå. En hel del så kallade nyckeltal pekar åt rätt håll, även om inte insatser redovisas som ett sådant.
Men under ytan tickar två bomber. Andelen anskaffad krigsmateriel har sjunkit i jämn takt som andel av det totala anslaget från 26,5 % 2007 till 13,6 % 2011. Från 11 Mdkr till 5,3 Mdkr per år. Det ackumulerade anskaffningsbehov detta innebär om tio år kommer att skölja över Försvarsmakten likt en tsunami. Det är dags för en diskussion om hur en sådan situation ska undvikas.
Den andra bomben är apterad i personalförsörjningen. Enligt huvudbilagan ligger avgångar på egen begäran för GSS/K på 13 % mot planeringsantagandet 5 % vid fullt utvecklad organisation. Om vi kombinerar detta med skrivningarna om GMU i bilaga 2, där personalförsörjningen redovisas mer i detalj, så förvärras bilden.
Med en passus för att tabell 7 och tabell 8 inte går ihop (jag använder tabell 8), så kan vi se att 18 % av de antagna GSS/K inte slutför den grundläggande militära utbildningen. Det innebär att av 1000 antagna återstår det 713 GSS/K efter GMU och det första anställningsåret ((1000x0,82) x 0,87). Till detta kommer ytterligare avgångsorsaker än egen begäran som bedömt motsvarar hälften av egen begäran, vilket är ett ungerfärligt erfarenhetsvärde för yrkesofficerare. Det innebär att 1/3 försvinner det första året från antagning.
I en realt vikande försvarsekonomi, så innebär dessa två fall att ekvationen inte går ihop. Att fördela om pengar för att lindra det ena problemet kommer bara att förvärra det andra.
I juni 2008 lämnade Försvarsberedningen in det kaukasiska lackmustestet till regeringen. Det första provsvaret kom i Georgien i augusti samma år. Motdraget blev en underfinansierad inriktningsproposition. Därefter har de ryska ambitionerna avseende en kraftig upprustning blivit kända.
Låt vara att vi kan utgå från att det finns en stark propagandafaktor i den blivande presidenten Putins vallöften, att det är mycket korruption och att tillståndet i de ryska stridskrafterna är, och har varit svagt de senaste 15 åren. 770 md $ i materielförnyelse de kommande tio åren kan ställas i relation till vår egen anskaffningsplan jag berörde ovan. Kring 2020 har Ryssland omsatt många av sina materielsystem medan vi står inför en stor omsättning. Från Jakobsgatan hörs ingenting.
Som Ernst Rolf sjöng:
"Jag är ute när gumman min är inne"
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
