ÖB svarade i går natt på brevet till denne ett par dagar tidigare hos Wiseman. Ett synbart tecken på den betydelse som sociala medier spelar nu för tiden, även inom försvarssektorn.
ÖB gör en väldigt bra koppling till sina egna erfarenheter som chef på lägre nivåer vid Norra Skånska regementet:
"Hade jag fått liknande besked som signaturen KCTC hade jag reagerat på samma sätt."
Det är äkta, trovärdigt och visar att ÖB kan sätta sig in i hur det måste kännas för de flyttade plutoncheferna.
ÖB redogör sedan för resonemangen och lyfter fram den helt riktiga betydelsen av specialistofficeren i det nya systemet. Han anger att det är cirka 50 personer som drabbas.
Här går det att anlägga olika perspektiv. Frågan är om hur vi mäter de indirekta effekterna hos soldaterna som det går cirka 30 på vid varje pluton. Samma fenomen som när en fabrik flyttas, en massa underleverantörer drabbas i andra ledet. Det skulle innebära kring 1500 som är direkt eller indirekt berörda.
Det går i alla fall att räkna in de 50 nya fänrikar som ska ersätta de 50 plutoncheferna. Dessa kan rimligen inte vara omedvetna om den debatt som har rasat på bloggarna och mässarna. Självförtroendet kan knappast ha ökat hos dessa när de blir varse det bristande förtroendet som det ges uttryck för.
Det hårda språket är inte bara reserverat för fänrikar, utan även generaler drabbas. Omstruktureringsledaren recenseras i originalinlägget:
"...antingen är inkompetent, en stor humorist med dålig humor eller någon som helt enkelt arbetar för främmande makt med ambition att ödelägga den svenska Armén. Eftersom det sistnämnda är en synnerligen allvarlig anklagelse vill jag vänta lite med att fastställa vilket alternativ som bäst passar in."
Detta språk om varandra är destruktivt och oacceptabelt, oavsett om det drabbar en fänrik eller en amiral. Det leder ingen vart annat än att så missämja och besvikelse. I fallet med ledningen av omstruktureringen var det ju dessutom så att generalmajor Karlsson fick ta över jobbet utan något varsel den 1. juni i år.
När det gäller bakgrunden till tvåbefälssystemet, så är det militära systemet lite ovilligt att vidgå att det är dess skapelse. Gärna vill vi officerare framhålla att det är politiska beslut, vilket är helt riktigt. Men initiativet kommer från Högkvarteret.
I Överbefälhavarens beslut avseende en reformerad personalförsörjning, HKV beteckning 16 100:61401, 2006-01-20 beslutar dåvarande ÖB om inriktningen för ett nytt personalförsörjningssystem med tre kategorier (inkl RO). Officersförbundets ordförande Lars Fresker kritiserade tankarna i ”Flerbefälssystemet är ett olyckligt vägval”, Officerstidningen 2/2006 sid 3. Tyvärr hittade jag inte ÖB beslut på nätet. I Försvarsmaktens Årsredovisning 2006 kan man däremot läsa på sidan 29:
"Försvarsmakten har i skrivelse till regeringen bland annat hemställt om att förändringar i befälsystemet, med därtill kopplade karriärer, beslutas och att de förordningar som reglerar Försvarsmaktens personal ses över."
Så småningom följde proposition, betänkande och riksdagsbeslut som innebar införande av ett nytt system. Ambitionerna var höga, men något hände längs vägen.
I ett annat beslut av dåvarande ÖB om Införande av tvåbefälssystem i Försvarsmakten, HKV 16100:66576, 2008-04-09 beskrivs tankarna bakom på ett bra sätt.
Så här låter det på sidan 7 i dokumentet om Införandeplanen:
".........................
3. 2009-01-01 Införande av en befattningsstruktur som nyttjar de nya
nivåerna, enligt ovan
4. 2009-01-01 Införande av nytt grad- och utmärkningssystem
5. Under 2009, genomlysning och anpassning av organisationen så att rätt
kompetensfördelning nås mellan befälskategorierna."
Nu skriver vi 2012, och Försvarsmakten verkar ligga bakom planen.
I ÖB:s svar på brevet anges att beslutet om att flytta plutoncheferna var nödvändigt. Det enda undantaget har gjorts för de enheter som ska genomföra operationer i främst Afghanistan. ÖB berättar bland annat om att andra alternativ har övervägts. Det har handlat om att placera in nyutexaminerade på OR-6 (1. sergeant) -befattningar eller avvakta nyutbildade specialistofficerare istället. ÖB menar att det skulle ta 10 resp. 6-7 år för att uppnå respektive struktur, vilket han menar inte är valbart för en organisation som ska verka med effekt i närtid.
Jag delar inte ÖB:s resomemang. De som ska verka i närtid är ju redan undantagna. Om man i övrigt går in och tittar på uppbyggnaden av insatsorganisationen, så är ju allas målbild 2019 - om sju år. Försvarsmakten skulle alltså ha tid att låta de nya specialistofficerarna växa fram genom att koppla bemanningen till krigsförbandsplanerna som i sin tur följer av försvarsplaneringen.
Så för att avsluta med ett förslag till utveckling av valt alternativ: Ge förbandscheferna mandat att fatta arbetsledningsbeslut som upphäver enstaka bemanningsbeslut genom central arbetsledning. Det stärker de lokala cheferna och bidrar till ett säkrare genomförande av Införandeplanen genom mer motiverade medarbetare.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
