Försvarsmaktsdoktoranden Marcus Mohlin lade nyligen fram sin avhandling The Strategic Use of Military Contractors: American commercial military service providers in Bosnia and Liberia, 1995-2009. I denna (se abstract), går kommendörkapten Mohlin igenom användningen av privata militära företag som stöd för amerikansk politik.
Enligt Marcus Mohlin ligger fördelarna i de roller som dessa kan spela. Det handlar om att minska amerikanska statens avtryck generellt och vid viktiga verksamheter som exempelvis tillbakadragande av trupper eller känsliga operationer. Användning av privata bolag innebär också att det amerikanska försvaret kan lägga resurser på mer hårdvara eller prioriterade områden. En fördel som kan uppnås med privata militära företag är att man inte binder upp resurser för vidmakthållande, utan bara betalar ett högre pris vid användning. En annan roll enligt avhandlingens författare är också möjligheten att inhämta information om kunders (andra staters) förhållanden. Sammantaget gör dessa möjligheter konceptet attraktivt för den strategiska kulturen i USA.
Även i Sverige börjar dessa vindar svepa in över den försvarspolitiska tundran. Regeringen lade i veckan en proposition till Riksdagen om En effektivare försvarslogistik. De bärande tankarna i denna är i huvudsak två. Dels ska de olika aktörernas roller förtydligas, även om de inte kan renodlad. Försvarsmakten ska beställa i stort sett allt utom insatsnära logistik, medan Försvarets materielverk ska utföra det mesta av försvarslogistiken. Den andra tanken är att öka möjligheterna för andra driftsformer. Särskilda bolag ska kunna bildas för att på entreprenad kunna utföra logistiktjänster.
I princip är det viktigt att kunna söka effektiviseringar, och det finns exempel där det logistiska stödet varit undermåligt som i vissa sektorer för insatsen i Afghanistan. Allmänt finns dock en stor skepsis inom Försvarsmakten för vad långtgående outsourcing skulle kunna leda till. Insatsen i Libyen är ett ämne som ofta kommer upp som exempel på hur smidigt dagens system kan vara. Om Försvarsmakten ska sträva mot regeringens höga beredskapskrav är det viktigt att Försvarsmakten så att säga äger sin materiella beredskap. Undertecknad uppfattar att regeringen nu lagt en proposition som till stora delar tagit hänsyn till tidigare invändningar. Om besparingarna kommer att kunna realiseras är förstås en annan fråga, eftersom Försvarsmaktens relativt små administrationskostnader i dagens system ska kvittas mot krav på avkastning till ägarna för de bolag som bildas.
En som i likhet med oss går i liknande tankar är avgående premiärminister Vladmir Putin. I veckan kommenterade han i Duman ett förslag om att tillåta militära kontraktorer. Enligt den säkerhetspolitiskt intresserade Putin var detta något som borde övervägas som instrument för att uppfylla nationella intressen utan direkt inblandning av staten. Även om det finns motverkande faktorer i den ryska strategiska kulturen med starka bindningar till stat och säkerhetstjänst, så skulle det finnas några intressanta områden för Ryssland. Det ena är att få större flexibiltet för skyddet av prioriterade enrgiflöden utanför Ryssland. Omstridda områden som Abkhasien och Sydossetien är också tänkbara engagemang, där privata företag skulle kunna reducera det ryska truppavtrycket och på så sätt ge en perception av att landet sakta drar sig ur dessa områden.
Eftersom Sverige är ett framgångsrikt land när det gäller försvarsmaterielexport, så finns det mycket som talar för att vi skulle kunna bli det på tjänsteexport inom försvarsområdet också, vilket skulle kunna ge arbeten och vara ett sätt att ge möjligheter till försörjning för anställda som lämnar Försvarsmakten eller andra i försvarsfamiljen efter hand. Trenden i världen är tydlig. Privata militära företag ökar i omfattning och omsättning. Det finns pengar att tjäna, både för ägare men också försvarsorganisationer som har tydliga koncept och struktur, och därför kan se vad som innebär effektiviseringar och koncentration på kärnverksamhet. Vem vet, 2019 är det kanske Russian Security Technology & Innovation (RSTI) som genom dotterbolag renoverar granatgeväret Carl Gustaf?
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
