Överingenjören vid FOI, Peter Nordlund, höll i veckan sitt inträdesanförande vid en Akademisammankomst. Han är nog mest känd bland försvarsintresserade som en av författarna till rapporten från FOI om risken för underfinansiering av personalförsörjningen. Rubriken på hans konceptuella föredrag var Ekonomi - en krigsvetenskap?
Fokus på talet kretsade kring hur ekonomi är en integrerad del av att skapa en krigföringsförmåga. Peter Nordlund framkastade i inledningen lite provocerande att ekonomi är den främsta oberoende variabeln för mänskligt beteende.
På ett övertygande sätt argumenterade han för att räta ut frågetecknet till en punkt genom att använda sig av spårbarhetskedjan. Redan på högsta logiknivån, nämligen omvärlden och den egna politiska viljan, är ekonomi en väsentlig del av frågorna. Hur ekonomi kan påverka den säkerhetspolitiska utvecklingen och statsmakternas avvägningar mot andra sektorer i förhållande till det ekonomiska utrymmet för att vara mer konkret.
Angående utformningen av verksamhetsidé, framtagande av huvuduppgifter och behov av militära förmågor så måste ekonomisk kunskap och miltär verksamhetskunskap finnas. Detta för att få fram vilken typ av försvar, uppgifter och krav som bäst balanserar effekt och kostnader.
Nästa nivå i spårbarhetskedjan, Insatsorganisationen, utgör enligt Peter Nordlund den nivå där nytta och kostnader bäst kan mätas om en optimal punkt för detta ska sökas. Vilken sammansättning av insatsorganisationen ger bäst förmåga i förhållande till kostnader är det som är den avgörande frågan.
När det gäller designen av krigsförband menade överingenjör Nordlund att de gäller att hitta förband som ger ett förmågebidrag som motsvarar kostnaden. Krigsförbandens huvudbeståndsdelar personal och materiel måste sedan hitta vilken nivå på ambitioner och materiell prestanda som är mest kostnadeffektiv.
När denna kedja är utformad vidtar förbandsproduktionen, något som traditionellt den politiska nivån ägnat stort intresse åt. Vilka förband ska finnas kvar? Hur många får anställas? Om den politiska nivån istället lade ned mer energi på tidigare steg i analysen, så skulle det sammanlagda resultatet sannolikt bli bättre.
Peter Nordlund gick sedan över till att belysa skillnaden mellan offentligt producerande verksamheter och privata lönsamhetsdrivna verksamheter. Här är det fråga om skillnader i intäktssidan/nyttosidan. Att stoppa en produktion eller inte producera något är mycket lättare att göra i det förra fallet, eftersom kostnadssidan inte balanseras av en intäktssida.
En stor behållning i föredraget var avsnittet om svarta hål och vita moln. Med begreppet Vita moln menade han det planeringsönskande som finns. Peter Nordlund resonerade kort kring den så kallade ekonomiparadoxen i (försvars-/offentlig) ekonomi. Om man inte har fokus på ekonomi i planering, så kommer all fokus ligga på ekonomin i genomförandet. Då hamnar man i en situation, där produkten eller förmågan faller bort mentalt och allt istället kretsar kring resurser och kostnader.
För att undvika att hamna i denna situation, så bör vi använda oss av en integrerad syn på verksamhet och ekonomi, avslutade den nyinvalde ledamoten Nordlund.
Han lyckades därför omvandla frågetecknet i rubriken till en punkt. Jag hoppas Peter kan återkomma med en motsvarande analys när det gäller den ekonomiska apekten på användningen av militära medel, så att ekonomins ställning inom hela området krigsvetenskap kan bli ett utropstecken.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
