På den åker som ständigt plöjs kan inget gro - Lars Fresker
Till gårdagens inlägg skickade i natt Åke Eckervall en intressant och tankeväckande kommentar som löd:
"Så sann som Lars Freskers : På den åker som ....., så misplacerad är den i försvarsplaneringssammanhang! Jag gissar att den har kommit till i polemik mot vad författaren anser vara felaktig agerande av plaeringsfolket? Men eftersom anfallarens krigskonster är i ständig -i snabb takt - omvandling har försvararen att anpassa sig, det går inte att luta sig mot agrikulturella visheter. Det är en fråga om evolutionär anpassning à la Darwin.....den som inte klarar anpassningen.....försvinner. Så enkelt är det faktiskt."
Om vi bortser från att debatter bör problematisera frågor, inte sällan med en udd mot makten, så är det intressant att diskutera fenomenet.
Har försvarsdebattörer inte uppfattat förändringarna i omvärlden, och är Freskers uttalande malplacerad i försvarsplaneringssammanhang?
För min del handlar det inte om en polemik mot de som planerar, utan om hur inriktningarna från ledningen sett ut. Jag kan se två större brytpunkter som krävt anpassning av större mått. Warzawapaktens upplösande och attackerna mot WTC. I det första fallet handlar det om avsaknad av ny inriktning, det vill säga anpassningen gick för långsamt. Det tog drygt ett decennium att omsätta detta från förändringen till dess att ett ominriktningsbeslut var fattat. En sådan ackumulerad missanpassning som genomförs parallellt med efterbörden av 11/9 kommer ur takt. De analyser som såväl blå och röda försvarsberedningar lämnat har varit i stort korrekta, men inte kunnat omhändertas.
Vad är genomslaget för det kaukasiska lackmustestet? Var är det genomarbetade skyddet av våra informationssystem?
Jag är övertygad om att avsaknaden av doktrin är en viktig faktor för att det blivit så här. En annan faktor är brister i förmågan att utforma koncept med substans. Det innebär att steget blir för stort mellan de säkerhetspolitiska målsättningarna och den konkreta försvarsplanering som ska utföras. Vi vet inte hur och varför vi ska använda militär makt, och det blir därför ytligt med stöd av förenklade bilder (Powerpoint).
När vi sedan lägger på den reala resursminskningen blir kraven övermäktiga för de som har att verkställa vår planering. Här har nog graden av anpassning varit för tyst. Enskilda har uttryckt tveksamheter eller varningar för obalans mellan uppgifter och resurser. Det har inte blivit någon större debatt, delvis beroende på att vi inte lyckats få folket intresserat av frågorna. De är komplexa och läget i närområdet har varit stabilt.
Agrikulturell vishet eller inte. Det är precis som Lars Fresker menar. Det är den varsamt brukade åkern som klarar omväxlande väder i form av storm och solsken. Under förutsättning att den får näring.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
