På den åker som ständigt plöjs kan inget gro - Lars Fresker
Den första dagen i Sälen handlade i första hand om vår försvarspolitik. Programmet var späckat med försvarsministern, ÖB, utländska talare, riksdagsledamöter och ett par paneler för reflektion. Utsändningarna från konferensen börjar bli något hemvant, som en tradition likt julaftonsvärden eller Kalle Anka. Pernilla Ström gjorde debut som moderator i detta sammanhang och bidrog till att föra diskussionerna framåt.
Försvarsminister Sten Tolgfors tal var ganska förutsägbart med tanke på att han samtidigt hade debattartiklar inne i vardera SvD och Expressen.
Försvarsministern startade med en omfattande omvärldbeskrivning som var intressant, relevant och bjöd på små pärlor som tanken att "IT-hackare" kan vara vår tids Spetznaz. En kvalificerad elit som med precision angriper våra ledningssystem i inledningen på ett angrepp. Sten Tolgfors behandlade våra ömsesidiga beroenden med handel, komplicerade säkerhets- och hotbilder och behovet av solidaritet. Han tecknade också bilden av en multipolär värld med ny dynamik i norra Europa, men också de förestående europeiska försvarsnedskärningarna. Statsrådet gjorde en realistisk beskrivning av omvärlden som är nödvändig för den fortsatta analysen.
Den tog försvarsministern vidare genom att ge exempel på vad omvärldsutvecklingen innebär för utformningen av vår försvarsförmåga. Av naturliga skäl handlade mycket om samarbete utgående från reformbehov. Sten Tolgfors förutspådde en ökad rollfördelning vid insatser i framtiden. Olika länder står för hela funktioner istället för att skicka mindre enheter över bredden. Statsrådet hade sedan en obligatorisk uppräkning av allt som gick bra i den egna reformen och hur intresserade och bejakande omvärlden är av denna.
Som avslutning sträckte försvarsministern ut en hand till delar av oppositionen, socialdemokraterna och miljöpartiet, och bedyrade sin vilja till överläggningar. Han argumenterade också för att vi bygger säkerhet med andra, eftersom ingen klarar säkerhetsutmaningarna på egen hand. Innehållsmässigt var det ett tal som det är lätt att stämma in i det mesta av analysen. Det är inte där som marschkängan klämmer.
Det är i den efterföljande utfrågningen och uttalandena som det blir svårare att förstå eller hålla med. Statsrådet upprepade flera gånger för Pernilla Ström och publiken att Försvarsmakten är i "ekonomisk balans", vilket inte är samma sak som verksamhetsmässig balans. Även om Försvarsmakten har pengar att hyra in korttidssoldater för högvaktstjänstgöring, så innebär det att det inte finns tillräckligt med personal för att lösa den uppgiften i den ordinarie organisationen. Alla planlagda övningar som fått ställas in för att komma i "ekonomisk balans" nämndes överhuvudtaget inte.
Frågor kom också kring försvarsanslagen mot bakgrund av Officersförbundets rapport och chefen för Högkvarterets instämmande i budskapet, som jag skrev om i inlägget 2/3-försvaret. Sten Tolgfors hävdade om och om igen att det inte finns någon finansiering bortom nuvarande inriktningsbeslut till 2014. I sak en helt korrekt utsaga, eftersom ingen formellt har anslagit en inriktning bortom 2014. Men ekonomiska beräkningar finns redovisade bakom underlagen till regeringen.
På försommaren 2009 beslutade Riksdagen att anta regeringens proposition om det framtida försvaret. En insatsorganisation beslutades som ska vara helt intagen 2019. Som underlag för beslut fanns ett särskilt underlag från Försvarsmakten inlämnat 30 januari 2009, och som arbetades fram parallellt med Försvarsmaktens Utvecklingsplan (FMUP) för perioden 2010-2019. Denna lämnades in en månad senare till regeringen och beskrev med öppna och hemliga bilagor målsättningar och ekonomi. Hur skulle vi kunna ta beslut om en struktur som intas fem år bortom säkerhetspolitisk analys och finansiering? Svaret är att underlag fanns, men att alla inblandade har varit för optimistiska i antaganden och beräkningar.
I Försvarsmaktens arbetsordning framgår det i 3. kap 6 para:
"6 § Av 4 § 3 myndighetsförordningen (2007:515) följer att myndighetens ledning ska besluta en verksamhetsplan. Verksamhetsplanen benämns internt i myndigheten för Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP). I FMUP anges de produkter samt den produktion av förband, förmågor, beredskap och insatser m.m. som avses bli genomförda nästkommande år och de därpå följande nio åren."
Det är inte förrän vi tar del av diskussionen kring Officersförbundets påståenden om obalansen mellan ambitioner och resurser som det går att förstå försvarsministerns perspektiv. Till Ekot kommenterade Sten Tolgfors igår propåerna om ökade försvarsanslag:
"Där finns inga underlag än. Först måste underlag tas fram och sen får man bereda uppgifter som möter utgift då".
Tydligare än så har ingen försvarsminister tidigare uttryckt ekonomisk ramstyrning för en av statens viktigaste uppgifter, och allt faller på plats.
Wiseman
Chefsingenjören
SvD
Aftonbladet
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
