Måndagens beslut av EU:s utrikesministrar att genomföra fasade sanktioner mot Iran kan nu mötas av omedelbara motåtgärder av Iran. Inför dagens diskussion i det iranska parlamentet stegras nu spänningen. Enligt den iranska nyhetsbyrån Fars så uttalade vice ordföranden i det iranska energiutskottet, Nasser Sudani, att en lag finns förberedd som ska förbjuda export av energi till EU liksom import från dessa stater. Omvärlden inväntar också starten på övningen Stora Profeten 7, som enligt vissa uppgifter skulle starta i fredags och enligt andra i veckan som kommer. Anten är dubblad som man säger i poker.
Det kan naturligtvis vara fråga om propaganda, främst för inhemsk konsumtion inför de egna parlamentsvalen. Oavsett vilket så verkar åtminstone Nasser Sudani ha identifierat en svaghet hos EU, nämligen att beroendet är så stort på sina håll att man ville ge dessa länder tid att lägga om sina affärer. Om Iran skulle rösta igenom en sådan lag och verkställa den omedelbart, så skulle ett antal problem kunna uppenbara sig.
Efter att ha botaniserat runt i olika statistikdatabaser, så är det lätt att peka ut länderna med störst problem av ett sådant agerande. I absoluta tal är det Italien som står för den största energiimporten från Iran, medan det i relativa tal är ...Grekland som är mest beroende av den iranska energinexporten. Om Iran skulle genomföra lagen skulle Grekland och Italien, Spanien med flera tvingas köpa den iranska oljan via mellanhänder, vilket skulle öka priserna för Europa, inte Iran. Alternativet skulle vara en energiransonering, vilket känns måttligt troligt i januari kring Medelhavet. Särskilt Grekland, som under existerande avtal köper iransk olja till kraftigt rabatterade priser, kommer få stora problem vid ett iranskt exportförbud. Så stavas den mörka sidan av ett energiberoende. Måndagens stora sammanträde om Europakten kan ha en ny faktor på bordet i form av ökade räntor för de mest utsatta länderna.
Det är dock till Asien som Iran exporterar mest i ordningen Kina, Japan, Indien och Sydkorea. Det förekommer uppgifter om att Indien vill betala för den iranska oljan i rupier eller guld. Om Indien och Kina skulle börja handla olja i andra valutor än dollar kan det raskt bli fråga om obehagliga finansiella konvulsioner. Det är fullt möjligt för USA att svara genom att trycka mer pengar för att öka sin egen betalningsförmåga av bland annat sin statsskuld, vilket i sin tur skulle rasera värdet på kinesiska tillgångar i dollar. Detta är ett avlägset scenario fortfarande, men att tvinga in sin motståndare i hörn kan utlösa oväntade reaktioner.
Om vi återvänder till den mer troliga händelseutvecklingen på kort sikt finns det anledning att noga lyssna vad som sägs av de centrala aktörerna. En iransk strid i handelsfrågor skulle signalera politisk vilja att inte avvika från sitt atomprogram, vilket i sin tur förstärker viljan hos dem som hävdar att snart är det försent att stoppa Iran från att bygga bomben. Under World Economic Forum i Davos argumenterade den israeliska försvarsministern Ehud Barak att Iran snart når en "immun zon", där inte ens kirurgiska angrepp skulle kunna stoppa det iranska programmet. Igår nåddes vi dessutom av uppgifter att amerikanska försvaret vill ha extra pengar till att förbättra de enorma MOP-bomberna (Massive Ordnance Penetrator), så att de med säkerhet kan slå ut djupt begravna anläggningar.
En hel del av motståndet kring tanken på en attack mot det iranska atomprogrammet har varit de regionala konsekvenserna efteråt. Skulle Iran lyckas med aktivera ombud som Islamic Jihad, Hamas och Hizbollah? Skulle det regna raketer över hela Israel? Vad skulle hända i Irak? Nu kommer det annat ljud i skällan. Två nyligen utgivna rapporter från Begin-Sadat Centre for Strategic Studies respektive Institute of National Security Studies at Tel Aviv University talar om endast mindre följder och att Iran bara skulle kunna stänga Hormuzsundet ett kortare tag.
Det kan komma en dag då vi får begrunda det persiska ordspråket:
"Om lyckan har vänt sig ifrån dig knäcker du en tand när du äter gelé.“
några tidigare inlägg
OPLAN 1002-12 Anfallsplan Iran 12-01-03
OPLAN Chatrang Iranska militära handlingsmöjligheter 12-01-06
I dödens triangel Det iranska kärnvapenprogrammet i USA:s, Israels och Irans perspektiv 12-01-26
TT rapporterar att det inte blir något iranskt beslut i parlamentet före tidigast fredag. Enligt TT menar många bedömare att förbudet inte skulle slå så hårt mot Europa, eftersom Saudiarabien skulle täcka upp bortfallet. Jag är emellertid skeptisk till den saudiska förmågan att på kort sikt ersätta ett så stort bortfall på uppemot 1 miljoner fat per dag vid toppar.
DN
SvD
Aftonbladet
DN
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
