Idag är det ännu en dag med protester i Syrien mot den repressiva regimen. Igår blev handelsstaden, Aleppo, föremål för de största protesterna hittills med några hundra demonstranter som slogs ned av säkerhetsstyrkor. Facebooksidan Syria Revolution 2011 som dirigeras från Stockholm har utlyst denna dag till The Aleppo Vulcano. Staden representerar det "Saltsjöbadsavtal" som finns mellan den sunnitiska affärseliten och en klick med Alawitfamiljer. Stadens historiska betydelse har jag skrivit om tidigare. Även Damaskus som landets huvudstad finns det anledning att bevaka. Flera oberoende källor har angett att säkerhetsstyrkorna övergett staden Hama, vilket indikerar att regimen försöker omfördela styrkor till landets två största städer. Det kan också innebära att oppositionen får möjlighet att utropa staden Hama som "befriad", vilket inte kommer uppfattas positivt av alla i Syrien, givet stadens betydelse för Muslimska brödraskapet.
Jag bedömer att brytpunkten för regimen nu är nära förestående. Ekonomin är i ruiner, kapital strömmar ur landet och regeringen trycker pengar, vilket kommer piska upp inflationen. Oppositionen börjar också bli bättre organiserad, bland annat med turkiskt stöd i form av sammanträdesmöjligheter. En tredje faktor är att Ramadan börjar att firas om drygt en månad. Det innebär många kvällsmiddagar, då alla får komma samman och diskutera nästa dag och framtiden. Det innebär också dagliga moskébesök för flertalet, vilket innebär ökad exponering mot sunnitiska präster som tagit ställning mot regimen. Ur regimens synpunkt innebär det att den riskerar "fredag hela veckan", vilket för 50000-75000 pålitliga trupper innebär saknade möjligheter till återhämtning. Det skulle innebära att regimen har drygt två månader kvar innan den faller.
Den logiska följden av detta är att risken i så fall ökar under juli för överloppsgärningar från regimens sida, med eller utan utländsk hjälp. Det börjar bli många utanför Syrien som har saker att förlora om regimen faller. Lägg därtill att det också kan bli tal om att Hariritribunalen inlämnar åtal mot syriska säkerhetstjänstemän för mordet på den gamle libanesiska premiärministern. Om Assad vägrar lämnar ut dessa kommer han att sätta främst Ryssland i en svår situation. Ryssland som vill ha en fot i Medelhavet med flottbasen i Tartous, kan svårligen motsätta sig hårdare resolutioner från FN:s säkerhetsråd mot Syrien, om regimen inte hörsammat tribunalen.
Iran har mest att förlora på regimens fall av utomstående. Syrien tjänar som en brygga till Libanon och en bakväg till Irak. Det kommer bli viktigt för omvärlden och oppositionen att inte tränga in regimen och dess utländska sponsor mot väggen. Det brukar sällan sluta bra för någon, men det är lättare sagt än gjort.
2011 är ett långt år.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
