Gårdagens största inrikespolitiska nyhet blev ÖB:s utspel i SVT rapport, där denne varnade för att en oförändrad ekonomi innebär att delar eller hela försvarsgrenar behöver väljas bort. Hans budskap är detsamma som det som F&S skrev om i samband med Sälenkonferensen i janauri. 2/3-försvaret står för dörren.
Det är mycket bra att ÖB på detta sätt markerar omfattningen på konsekvenser av en oförändrad ekonomi. Eftersom varningen om att kejsaren är naken kom på bästa sändingstid är det svårt att hävda att ingen sagt något.
Samtidigt så var det den förra militära ledningen, som ÖB själv var en del av, som lämnade in underlaget till regeringen inför propositionen 2009. Även om fokus för dokumentet var målbild 2014, så omfattades helheten av den dåvarande planeringsperioden 2010 - 2019. Exempelvis skriver FM i missivet ovan:
"Förnyelse av dimensionerande system för övriga stridskrafter, främst marinstridskrafter, ligger sent i planeringsperioden 2010 – 2019 eller helt utanför nuvarande materielplan."
I bilaga 1 s. 6 kan vi vidare exempelvis läsa följande:
"Insatsförbanden, som indelas i stående förband respektive kontraktsförband1, kommer med föreliggande planering att vara uppfyllda med gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS):
− För sjöstridsförband med anställda år 2010 och kontrakterade år 2011.
− För flygstridsförband, inklusive servicepersonal, med anställda år 2010 och kontrakterade
år 2013.
− För markstridsförband, amfibieförband samt marinens och flygvapnets basförband, med
anställda år 2018 och kontrakterade år 2019."
och
"Insatsorganisationen bemannas således med en successivt minskade mängd värnpliktig personal intill 2018.
Ovanstående innebär att territoriell integritet kan upprätthållas över tiden och att kapaciteten för internationella insatser ökar från år 2010. Full kapacitet med ett nytt personalförsörjningssystem omfattande stående och kontrakterade förband uppnås från år 2019, då det nya personalförsörjningssystemet är fullt genomfört."
I Försvarsmaktens arbetsordning framgår det i 3. kap 6 para:
"6 § Av 4 § 3 myndighetsförordningen (2007:515) följer att myndighetens ledning ska besluta en verksamhetsplan. Verksamhetsplanen benämns internt i myndigheten för Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP). I FMUP anges de produkter samt den produktion av förband, förmågor, beredskap och insatser m.m. som avses bli genomförda nästkommande år och de därpå följande nio åren."
Nu är det inte förbjudet att bli klokare efter hand eller att byta uppfattning från myndighetsledningens sida. Sammantaget är det välgörande att magnituden blir klar för envar. Det politiska ansvaret för det uppkomna läget är otvetydigt regeringens, som till och med hade en försvarsminister som avgick på sättet som försvarsfrågan behandlades på redan 2007.
Vad vi bevittnar är inget unikt, det är mänskligt och ett klassiskt exempel på låg kvalitet i förvaltningen. Underfinansiering byggd på alltför optimistiska kalkyler, och ett vankelmod från ansvarigas sida att handla. Ingen vill vara budbärare eller ta i problem som river upp redan gjorda fördelningar mellan olika områden. Problemet är att det inte är ett kommunalt skrytbygge eller bostadsbolag, utan rikets försvar det handlar om.
Se även Wiseman och Skipper samt Cornucopia
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
