Rapporterna om en massaker i Houla, i de centrala delarna av Syrien, kommer inte överraskande. Regelbundna läsare har kunnat ta del av resonemanget att omvärlden kommer att öka sina ansträngningar till stöd för revolten mot Assadregimen. Kriget, i synnerhet inbördeskriget, har en inneboende våldslogik som många gånger driver fram överloppsgärningar.
Förre generalsekreterarens Kofi Annan's fredsplan har därmed havererat. Den fria syriska armén (FSA) har redan deklarerat att de inte kommer följa den, vilket naturligtvis spelar regimen i händerna. De kräver också flygattacker mot regimen från omvärlden.
Den syriska regimen har den senaste månaden haft ett ganska fast militärt grepp över landet, men på andra områden har det börjat svaja. Livsmedelsförsörjningen har drabbats av svåra störningar med kraftigt minskad import. Samma tendens börjar vi nu se när det gäller bränsleförsörjningen, vilket tvingar regimen att hårt prioritera de egna eliförbanden som gör brandkårsutryckningar med bränsletörstiga stridsfordon.
På ytan har den senaste månaden varit något lugnare än tidigare, men bakom kulisserna har mycket utspelats sig. FN har bland annat rapporterat att bägge sidor gjort sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter. Allt fler rapporter har kommit om att det ekonomiska stödet till rebellerna ökat från omvärlden, vilket gjort det möjligt för dessa att köpa fler vapen och ammunition. Under tiden fortsätter intressegemenskapen "Syriens riktiga vänner" att leverera livsviktiga förnödenheter för regimen.
Vid åtminstone ett tillfälle har rebellerna dessutom lyckats infiltrera den närmaste kretsen kring Assad och genomfört ett försök att döda nära medarbetare med gift i maten. Alla utom en överlevde, enligt den senaste rapporteringen. Detta får effekt genom alla försiktighetsåtgärder och den misstro som en sådan attack tvingar fram. I Aleppo öppnade dessutom regimens styrkor eld mot en demonstration i fredags, vilket är en av de allvarligaste incidenterna i Syriens viktiga handelscentrum sedan upproret startade.
Som ett brev på posten uppmanade Förenade Arabemiraten att Arabförbundet ska kallas in för möte med anledning av dödsoffren i Houla. Samma slutsats kom den nye franske utrikesministern till som lovade att kalla in intressegemenskapen Syriens vänner, där vi själva också deltar, till Paris.
Det innebär att vi kan förvänta oss ytterligare tryck mot regimen som kommer att hålla emot för allt vad den är värd. Det verkar dock som om vi kunnat skönja de första små sprickorna i dess motståndskraft. Det är därför sannolikt ingen tillfällighet att vi kunnat se våldsutbrott i Libanon som handlat om konflikten i Syrien. För Syrien fungerar Libanon som en slags ventil. Omvärlden är känslig för hot mot den libanesiska integriteten, och Syrien kan möta press på hemmaplan med ökat agerande i grannlandet.
Situationen i Syrien är en försmak av vad som skulle kunna drabba Egypten också, om det värsta skulle hända. Den första valomgången av landets nya president innebar att de största favoriterna Moussa och Futuoh slogs ut av Muslimska Brödraskapets Mursi och Mubarakpremiärministern Shafiq. De förra föll antagligen på en alltför moderat linje, där de försökte hålla sig väl med så stora grupper som möjligt. De genomförde också en direktsänd TV-debatt som innebar förlorat stöd, eftersom de framstod som grälsjuka om den andres politik och försiktiga centrister i den egna politiken.
Positionerandet inför andra valomgången 15 - - 16 juni har redan startat. Mursi verkar vara stor favorit, eftersom han har skapliga möjligheter att samla islamister och socialister bakom sig. Omvärlden ska dock inte underskatta Shafiq som trots allt var en ganska populär transportminister en gång i tiden. Han har under kampanjen trummat in budskapet om säkerhet, säkerhet och säkerhet. Rimligen förfogar denne också över en större kampanjkassa som ska ställas mot brödraskapets organisationsförmåga. De senare har också förlorat förtroende sedan de ställde upp i presidentvalet, trots tidigare löften om att inte göra det.
Beroende på hur valet utfaller kan konsekvenserna bli obehagliga. Mubaraks underrättelsechef och vice-president Suleiman uttalade igår kväll att om Brödraskapet vinner andra omgången, så kan det bli en militärkupp. Egypten skulle då hamna i samma läge som Algeriet under 90-talet, då de framröstade islamisterna fick se sig besegrade av armén efter militärkupp med påföljande inbördeskrig. Detta krig krävde hundratusentals liv i Algeriet innan ett vapenstillestånd och amnesti utlystes. Ett mjukare alternativ skulle vara att det styrande militärrådet ger en inriktning om konstitutionen som innebär att presidenten får mest cermoniella uppdrag, ungefär som Tysklands president - som vi naturligtvis kan namnet på.
Resultatet av först omgången innebär hur som helst att den liberala revolutionen i Egypten har åkt ut med badvattnet. Nu väntar Lag eller Ordning. Guds lag eller gamla regimens ordning.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
