I går höll Folk och Försvar ett seminarium om Försvarsmaktens långsiktiga ekonomi. Första halvan kan du se här. Idag har Försvarsutskottet sammanträtt om det som regeringsalliansen vill likna vid den sista pusselbiten i försvarsreformen, nämligen soldater och sjömäns arbetsrättsliga ställning.
Seminariet var upplagt i tre moment, men det sista gick tyvärr inte att följa via webb-tv. Först presenterade Försvarsmaktens chef för Högkvarterets Ledningsstab, generallöjtnant Jan Salestrand, hur Försvarsmakten ser på framtiden bortom 2015 i ekonomiska termer. Det är numera välkända teman om underskott i ekonomin både angående personalförsörjning och materielförsörjning om reformens mål ska nås 2019. En tydlig presentation, utan fastlåsningar. Jan Salestrand pekade bland annat på möjligheterna till effektiviseringar via olika materielsamarbeten istället för att kategoriskt kräva mer pengar. Bollen spelades så att säga in på den politiska planhalvan.
Moderator Lars Ekeman hade utformat seminariet så att bollen sen gick via tre ledarskribenter som gav sin syn på tillståndet.
Först ut var SvD Claes Arvidsson som argumenterade för ett omtag i försvarspolitiken. Han berörde bland annat den pågående debatten med Försvarsmaktens Informationsdirektör, Erik Lagersten, om soldaternas boendevillkor. Den handlar om Försvarsmakten på olika sätt bör stödja soldater, vars köpkraft inte är den allra bästa, med bostäder i kasernerna. Variationerna lokalt är ganska stora, och på sina håll görs det försök att tillsammans med kommuner och stiftelser ordna lösningar. Den uttalade policyn hänvisar dock till att soldater precis som vem som helst i samhället måste sörja för sitt eget boende.
På ytan ett argument som är lätt att ta till sig, men samtidigt är det ingen som kräver att du ska åka utomlands i sex månader i andra yrken. Å andra sidan är motargumentet att var och en väljer sin egen karriär och så här ser förutsättningarna ut. Jag anser att Försvarsmakten här lever lite farligt. Personalförsörjningen befinner sig i sin linda och är därför extra känslig mot störningar. Det gäller att sätta bilden om soldatlivet. Intressant tjänst, utmanande uppdrag och drägliga livsvillkor. Vi har inte riktigt förstått djupet av att konkurrera på en fri arbetsmarknad. Coca-Cola letar bostäder i södra Stockholmsområdet för att kunna attrahera sin målgrupp, varför skulle inte Försvarsmakten anamma samma attityd?
Claes Arvidsson avslutade med att föreslå en utredning om svenskt NATO-medlemskap, vilket jag kommenterar nedan.
Anders Lindberg, Aftonbladet, fortsatte sedan med att också ansluta sig till den underfinansierade linjen. Han berörde bland annat uppgraderingen av JAS Gripen på ett pedagogiskt sätt. Antingen gör vi uppgraderingen, köper utländskt nytt plan eller så låter vi allt vara.
Egentligen handlar det inte om en uppgradering enligt min uppfattning, utan planet blir i praktiken en helt ny modell. Men det är inget konstigt. Det är som att gå från Volvo 740 till en V 70. Om man skulle ha försökt sig på att bygga en V 70 på en 740-plattform, så hade inte Volvo Personvagnar överlevt.
Fördelen med E/F- versionen är att den håller hyggligt jämna steg med omvärldens utveckling av stridsflygplan, men nackdelen är att det kostar pengar. Att köpa utländskt innebär liknande fördel, men en mycket dyrare nackdel. Planet blir sannolikt något dyrare i inköp, kraftigt ökade driftkostnader och en stor engångsinvestering i byte av logistik och infrastruktur. Att ligga kvar med C/D-version kostar marginellt, men kommer över tid så långt på efterkälken att det till slut (2020 - - 2025 (?)) blir meningslöst att ha kvar stridsflyg.
Anders Lindberg berörde också NATO och hävdade att en utredning var onödig. Aftonbladets ledarskribent menade att denna diskussion alltid dök upp i alla diskussioner som rör försvars- och säkethetspolitik. Han hänvisade till de SOM-undersökningar som regelbundet görs sedan lång tid tillbaka, och där NATO-medlemskap attraherar 1/4 av befolkningen, något fler än de som anser att vi inte behöver något försvar alls. Jag har svårt att förstå hans argument utifrån den egna argumenteringen. Genom en utredning, så skulle ju denna sannolikt visa att fördelarna med ett NATO-medlemskap inte är tillräckligt attraktiva för att få nationen att byta linje. Diskussionen om NATO skulle då vara på sparlåga under lång tid, vilket skulle gynna den linjen.
Den siste kommentatorn var Eric Erfors från Expressen. Han menade att Försvarsmakten hade goda möjligheter att få mer resurser, eftersom alliansen haft två avgående försvarsministrar. Resonemanget innebär att vår nya försvarsminister kan ha ställt ett och annat krav på Finansdepartementet för att ta jobbet. Även Eric Erfors ansåg att NATO- medlemskap borde utredas.
Tyvärr försvann bilden från resten av seminariet när den politiska nivån skulle svara. Positionerna torde dock vara allmänt kända. Socialdemokraterna har närmat sig regeringen när det gäller anslag. På pappret avsätter de lika mycket som regeringen, men precis som Sten Tolgfors hävdade så försvinner några hundra miljoner till följd av högre arbetsgivaravgifter för unga som konsekvens av den lagda budgetmotionen. I realiteten kan vi dock säga att de olika anslagen är snarlika, då det skiljer ~ 0,5% mellan parterna.
Det är utgångspunkten inför valet 2014. Omvärlden har förändrat sig sedan Försvarsberedningen kom med sin rapport juni 2008 med det berömda Kaukasiska lackmustestet. När sedan Ryssland och Georgien stoppade pappret i Augustikriget ett par månader senare, så måste fel provsvar levererats till Jakobsgatan. Ingen justering har ännu gjorts trots ryska kraftiga upprustningsplaner, amerikansk omorientering mot Asien och försvagad (försvars)ekonomisk styrka i Europa. Var är den säkerhetspolitiska analysen? Var är resurserna kopplade till ambitionerna?
Istället lägger vi nu fast den "sista pusselbiten" i Försvarsreformen. Den är levererad, kom inte med invändningar eller problematiseringar. Få tycks bry sig om att det står - Från 7 - 17 år - på asken.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
