Tiden rinner ut för omvärlden i Libyen. Idag utropade Khaddafiklanen ut sin segervisshet. Ledaren själv strödde omdömen kring Sarkozys mentala tillstånd och prospekt om oljekontrakt. Ryssland, Kina och Indien skall enligt befälhavaren själv få bjuda på kontrakt. Tyskland kan också få vara med. Allt kommer att vara över om 48 timmar löd den senaste proklamationen från klanen.
Khaddafis styrkor har rört sig fort den sista veckan. Klart fortare än vad omvärldens diplomater, strateger och militärer hunnit med. Det ligger en del i vad den nye franske utrikesministern säger. Han menar att läget kanske inte hade varit så här om omvärlden hade drivit igenom en flygförbudszon för två veckor sedan. Även om han överskattar den markoperativa nyttan med en sådan zon, så skulle zonen kunnat haft en psykologisk förstärkning av rebellernas uppror. Tveksamma libyer kanske hade kunnat välja sida. Eftersom nu också Italien hoppat av militär inblandning och genom sin utrikesminister vädjat om ett toppmöte mellan EU, AU och Arabförbundet kan vi öka vetskapen om att tiden ytterligare kommer försvinna.
När nu Khaddafi närmar sig Benghazi har han två val. Han kan gå in i staden med sina styrkor direkt eller så kan han skära av staden i norr. Terrängen talar för att han väljer det senare. I så fall kommer staden Al Marj som ligger ett antal mil nordost om Benghazi bli ett förstahandsmål initialt. Genom att sitta på den knutpunkten får rebellerna svårt att falla tillbaka till Derna och Tobruk i öster.
Därefter kan han steg för steg ta ställningar i Benghazi och låta rebellernas underhållsläge bli sämre först. Han tar å andra sidan två stycken risker med en sådan operation. Den ena är att han kan hamna under anfall från rebellreserver från öster och det andra är att omvärlden kan hinna samla ihop sig. Tiden talar således för att han väljer det första alternativet. Rebellerna kan vara upprivna och inbördes splittrade av olika idéer om rätt taktik.
Det finns även ett tredje mer riskfyllt alternativ. Det är att välja bort Benghazi tillsvidare och framrycka i östlig riktning mot Tobruk längs i öster för att skära av rebellernas styrkeförsörjning. Med tanke på anfallstempot hittills och terrängen bedömer jag att det är ett alltför högt vågspel just nu.
Jag bedömer att Khaddafi kommer att försöka att ta Benghazi så tidigt som möjligt genom att dels anfalla i nordöstlig riktning mot Al Marj samtidigt som hans förband går in i Benghazi med en slags aggressiv spaning. På så sätt kan han splittra rebellerna. En del av dem kommer att försöka slå sig ur Benghazi och undkomma en omringning, och en del kommer att stanna kvar för att försvara staden. Det ökar i så fall Khaddafis styrkeodds.
Denna händelseutveckling skulle innebära att det kommer att finnas kvar en försvarsställning i axeln Derna - Tobruk. Här kan rebellerna, framförallt Sanusserna och den gruppering som finns kring förre inrikesministern Younis, ta upp ett försvar med bättre möjligheter. Det skulle ge omvärlden till efter helgen att bestämma sig för vad som måste göras. En möjlig väg är att upprätta en defensiv flygzon liksom en mindre sjöfartszon kring dessa städer för att få iland förnödenheter av olika slag. Det skulle omvärlden kunna göra genom att flytta in fartyg med Aegis luftvärnssystem och andra ytsstridsfartyg. Om USA och Egypten kommer med på båten kan antagligen någon form eldupphör förhandlas fram. Som styrkeförhållandena ser ut på marken, och som omvärldens och rebellernas splittring ser ut, är det vad som verkar vara möjligt just nu.
DN
SvD
Expressen
