En snabb manöver från Gulf Cooperation Council (GCC) överraskade många idag när det blev känt att en specialstyrka från några länder kom till försvaret av Bahrain. Styrkan uppges i rapporteringen vara kring 1000 soldater ska användas för bevakning av viktigare objekt i landet. Det innebär att Bahrainska styrkor kan frigöras för att kunna slå ned den shiitiskaledda revolten i Bahrain. Soldaterna kommer enligt min bedömning från Saudi-Arabien, Förenade Arabemiraten och möjligen Kuwait.
Detta är en ganska ovanlig handling för att vara initierad från Saudi-Arabien. Landet är normalt sett ett kungadöme, där den indirekta metoden härskar. Sannolikt har den saudiske kungen lyckats ta initiativet inom landet, eftersom inga större oroligheter bröt ut till helgen i östra Saudi-Arabien som befarat. Saudierna har också tagit initiativet ifråga om Bahrain, sannolikt som de uppfattar en iransk inblandning i revolten innanpå knuten. Med denna operation i Bahrain finns det skäl att bedöma att upproret kommer att lägga sig och att Iran istället kommer att försöka öka kraften någon annanstans genom ombud. Irak, Libanon och Afghanistan är platser där landet har möjligheter att ställa till det för USA och Saudi-Arabien.
Saudiernas åtgärder är ett exempel på kontrarevolutionära aktioner. Det är närmast en officiell hemlighet att kung Abdullah blev ursinnig på den amerikanska administrationen under Mubaraks nedgång och fall, eftersom han ansåg att det var ett svek och att amerikanerna inte förstår sig på regionen. En annan som tog intryck av detta skeende var Muhammar Khaddafi som hann förbereda sig tillräckligt i form av resurser och pålitligt folk för att kunna slå tillbaka den resning som startades mot hans regim.
I det komplexa spel som pågår i regionen har GCC ställt sig bakom en flygförbudszon över Libyen, vilket inte är konstigt eftersom Kung Abdullah inte har något till övers för Khaddafi. GCC:s hållning har sedan blivit Arabförbundets. Men frågan är hur helhjärtat stödet egentligen är, med tanke på att de flesta staterna är oroliga för egna uppror. Ur ett perspektiv gör Khaddafi dessa ledare en stor tjänst i och med att denne flyttar gränserna för vad omvärlden tvingas acceptera som faktum. Å andra sidan gäller det att vara på den vinnande sidan och då kan en flygförbudszon vara en lagom risktagning, särskilt som Arabförbundets ledare Amr Moussa aspirerar på att bli egyptisk president. Det är vanskligt att värdera aktörernas innersta strategier för att överleva politiskt.
Men en slags kontrarevolutionsperiod har inletts i och med Khaddafis motofffensiv. Till och med i Egypten talas det mer och mer om att en tyst kontrarevolution är under uppbyggnad av de gamla strukturerna. Samtidigt har Afrikanska Unionen tagit avstånd från inblandning i Libyens inre angelägenheter. Till del därför att Libyen står för 15% av AU:s budget och betalar flera länders medlemsavgifter. I det myller av bindningar som finns i regionen kan det vara värt att minnas att Khaddafi och Mubarak var väldigt goda vänner samtidigt som exempelvis Egypten och Etiopien har många oplockade gäss med varandra. Timing kommer att vara det som räknas i slutet av månaden när slutet på första akten kommer.
DN
SvD
Aftonbladet
Expressen
Expressen
