Ryska uppgifter gör gällande att Samangan och Sar-e-Pol kommer att vara bland de fösta provinserna, där överlämning påbörjas. Enligt Voice of Russia uttalade kommenterade chefen för afghanska arméns 209. armékår, Zalmay Wesa, detta i onsdags. Uppgifterna är liknande de som jag skrev om i höstas.
Processen att överföra ansvaret till afghanska myndigheter är satt till 18 mån. Om vi antar att president Karzai vid det persiska nyåret om två veckor deklarerar att överföringen av provinserna ska starta i april, så kan vi lämna över ansvaret till Afghanistan i oktober 2012 för dessa provinser.
Läget i Afghanistan har den senaste tiden ljusnat militärt i ISAF:s kraftsamlingsområden. Det förekommer uppgifter om utmattning och splittring mellan motståndsledningen och dessas befälhavare. Jag har till och med stött på ett intressant reportage om detta där lägre talibanchefer bekräftar detta i intervjuer. Tyvärr hittar jag inte länken just nu.
Å andra sidan finns det andra starka krafter som går åt annat håll. Historien om den amerikanska kontraktorn Raymond Davis i Lahore, som skjutit ihjäl två pakistanska män, har utlöst en kris mellan CIA och ISI. Även om det amerikanska försvaret gör allt vad de kan för att hålla uppe relationerna med den pakistanska armén, så kommer ISI att ge igen för denna händelse.
General Petraeus har fått be om ursäkt sedan det visat sig att amerikanska helikoptrar skjutit ihjäl nio barn som samlat ved. Händelser som dessa motverkar kraftigt legitimiteten i insatsen, särskilt som centrala afghaner också upprört hävdar att general Petraeus efter händelsen påstått att afghanska föräldrar brännt sina barns händer och fötter för att få ersättning.
Hur turbulensen i arabvärlden påverkar Afghanistan är också osäkert. Om oron sprider sig på allvar till Saudiarabien, så kommer Afghanistan inte längre att vara i fokus. Det skulle påverka tillgången till kvalificerade resurser. Samma sak gäller också osäkerheten kring Nordkorea, där den allvarligaste krisen inte inträffat än. Ett intressant tankeexperiment kan också vara om liknande protester som i arabvärlden skulle sprida sig till Afghanistan. Hur skulle vi bemöta protesterande som vill avsätta regimen för att den är korrupt?
Dessa faktorer går i de två första fallen åt fel håll. När det gäller Samangan och Sar-e-Pol, så är det rimligt att anta att motståndarna kommer att försöka visa att den afghanska regimen inte kontrollerar dessa områden. Det är därför sannolikt att vi kommer få se fler allvarliga attacker i dessa områden under året, kanske redan i samband med det eventuella tillkännagivandet. Överlämnandet av provinserna kommer att bli en kapplöpning med tiden politiskt. Ungefär som att komma igenom en port innan den stängs, för ingen vill sitta med ansvaret för en försämrad säkerhet.
2011 blir ett långt år.
