The Guardian har en artikel, byggd på Wikileaks, om att NATO genomför en utökad planering för regionala hot. De planer som gäller för Polen (EAGLE GUARDIAN) ska även gälla för de baltiska staterna. Dessa har länge slagits för att få uppmärksamhet. Denna kom först efter det rysk-georgiska kriget 2008. Planeringen kommer att påverka vår försvarsplanering, som hämtar legimitet från den av Riksdagen antagna solidaritetsförklaringen. Denna diskuterades tidigare under året av bland annat försvarsrådet Johan Raeder. I en artikel ger han denna insikt om vad det är frågan om. Generalmajoren Neretnieks och undertecknad diskuterade också denna, fast från militära utgångspunkter. I del 2 av detta alster landade vi i slutsatsen att Sverige med nuvarande prioriteringar inte har resurser för de allra högsta ambitionerna som utfästelsen andas.
Det går att ana att det finns en besvärad amerikansk administration när det gäller högljudda påstötningar från de baltiska staterna. Dessa krav på konkret planering och övningar måste dock förstås i ljuset av dessas historiska erfarenheter. Samtidigt kunde vi nyss läsa i World Politics Review att USA står för 73% av kostnaderna i NATO, fast de europeiska staternas ekonomier sammanlagt är större. Nu verkar västvärlden (och Turkiet) stå inför två val. Antingen skalar vi ned ambitionerna, vilket antagligen i stort kommer försämra säkerheten i världen eller så måste de europeiska staterna öka sina försvarsanslag. Det senare blir svårt att sälja till väljarna som står inför försämringar i välfärden för att behålla statenernas kredittrovärdighet på sikt.
