DN har idag både ledare och artiklar om Elfenbenskusten. Pierre Schori, FN:s tidigare sändebud i landet säger att en enad omvärld kan förhindra katastrof. Edit: DN.se skriver vid lunchtid om att fler afrikanska ledare öppet talar om någon form av intervention.
Under senaste dygnet har ECOWAS sändebud träffat Laurent Gbagbo utan synbart resultat, en folkmassa har attackerat FN-soldater och Gbagbos läger har hotat utvisa ambassadörer från de länder som tar "blandar sig i landets affärer".
Vad kommer nu att hända? Här kommer skisser till tre scenarier som vi kan kalla Fågel, Fisk eller Mittemellan.
Fågel : Omvärlden slår på stort och intervenerar med flera afrikanska stater och med starkt stöd från väst, framförallt Frankrike. Frankrike kan stödja sig på ett gammalt avtal mellan Frankrike och Elfenbenskusten, där Ouattara ber om hjälp. Uppdraget är att avsätta Gbagbo och installera den legitime presidenten. Resolut uppträdande skickar signaler till hela kontinenten för framtiden, i synnerhet Sudan och Zimbabwe. Risk för att det hela eskalerar.
Fisk : Ändlösa övertalningsförsök om att Gbagbo ska lämna posten med asyl i annat land i en taktik att vänta ut dennes förmåga att hålla trupperna nöjda. FN:s och Frankrikes trupper genomför ordinarie verksamhet med fokus på Abidjan för att skydda Ouattara och säkra kontrollen över hamn och flygplats om styrketillväxt skulle behövas. Scenariet ger bibehållen handlingsfrihet att eskalera till nästa nivå. Risk för att Gbagbo klamrar sig kvar längre än man förutsett och andra kriser i världen tar över intresset. Mindre kostnader såväl politiskt som ekonomiskt.
Mittemellan : Västafrikansk intervention i humanitärt syfte, främst Abidjan. Västs stöd främst politiskt och ekonomiskt. Militärt i form av logistik och underrättelser. Franska trupper säkrar flygplatsen. Genom insatsen under humanitär pretext får ECOWAS och AU trupper på plats vars närvaro kan öka trycket på Gbagbo. Risk att tappa kontrollen om Gbagbo slår tillbaka direkt, eftersom trupperna inte är utrustade för större strider med tyngre vapen.
Några nyckelpersoner att hålla ögonen på: President Goodluck Jonathan i Nigeria som är tillika ordförande i ECOWAS. Han har mycket att vinna på inför sitt eget val i april på att visa att han är handlingskraftig och att han som kristen hjälper en muslim. Han modererar scenarierna i mer konfrontativ riktning enligt min bedömning. Kenyas premiärminister Raila Odinga som är AU:s sändebud och har varit med i en liknande situation i Kenya, där man valde en maktdelningskompromiss. Han modererar också konflikten i mer konfrontativ riktning. Charles Ble Goude, ledare för Young Patriots i Elfensbenskusten. Street-smart och lagd för våld utgör han en oberäknelig faktor i kalkylen. Genom sin organisation kan han hjälpa Gbagbo att hålla makten, främst genom kontrollen av Abidjans gator. Han kan med sitt agerande driva utvecklingen mot eskalerande nivåer som gör att omvärlden måste ingripa. Ju förr desto bättre, för då är omvärlden inte tillräckligt förberedd. Men han kan också stjälpa Gbagbo om han kan övertalas att byta sida.
Hur går det? Vi rör oss mot scenarie Mittemellan. Den enskilt viktigaste faktorn är den sittande regimens förmåga att spela på det nationalistiska instrumentet. Här måste omvärlden noggrannt analysera om en intervention kan galvanisera befolkningen som delvis skett i Somalia. NBG 11? Nej, inte så länge omvärlden vill att afrikanska länder tar det största ansvaret. Möjligen kan en mindre del som transportflygplan och fältsjukhus bli aktuella. Det måste dock vägas mot att handlingsfriheten blir sämre i andra riktningar, vilket också talar mot ett insättande. Just nu. Om 62 timmar står NBG 11 i beredskap.
