I fem dagar har nu Wikileaks behärskat världens intresse. Medan det är mycket intressant att ta del av det som de fått tag i genom brott av annan, så finns det flera svagheter i Wikileaks position.
Jag skrev i inlägget om Wicked Leaks? , att det är ett stort ansvar att bära om några av de specifika uttalanden som rapporterats, utlöser en oönskad händelseutveckling. Libanons försvarsminister har det exempelvis svettigt sedan det framkommit att han har kritiserat Hizbollah hos amerikanska företrädare. I fallen med Nordkorea och Iran kan konsekvenserna bli mycket farliga, vi har ännu inte överblick av materialet. Det är i och för sig svårt att dra bestämda slutsatser om dessa saker. I Afghanistan exempelvis finns det en hel del människor som är övertygade att allt är iscensatt av USA, och att Wikileaks egentligen arbetar på uppdrag av amerikanska regeringen. Denna logik hämtar sin kraft i perceptionen av amerikansk omnipotens. Hela den diskussionen visar på det svåra att förutse hur information tolkas av olika mottagare.
Det är också svårt att veta vems uppdrag Julian Assange arbetar på. Vem sitter i styrelsen och vem betalar? Många talar om att informationen ska vara fri, men jag landar i att vi hade en ordning som fungerade tillfredställande innan Wikileaks. Information tenderar till att koncentreras, och idag har vi i alla fall en kontroll av de ansvariga för offentlig informationsmakt. Försök att föreställa er en situation, där någon av cheferna för våra underrättelse- och säkerhetsmyndigheter skulle vara efterlysta av Interpol. Vederbörande skulle inte kunna sitta en minut till på sin befattning tack vare den demokratiska kontrollen, medan Mr Assange håller sig undan en prövning av den sanning han säger sig vara förkämpe för.
Media agerar generellt bra, deras uppdrag att granska och rapportera nyheter ska vara oantastligt. Glädjande nog har de tidningar som fått del av materialet gjort en noggrann publicistisk prövning som exempelvis New York Times. Den så kallade gammelmedian har en utprovad redaktionell kontroll av material innan publicering. När det gäller det tidigare, delvis oredigerade, materialet om Afghanistan, så har talibaner uttalat att de ska döma avslöjade källor i sina skuggdomstolar. Källskydd är ett starkt argument för varför viss rapportering ska vara hemlig.
Finns det då någon risk för att någon försöker attackera Mr Assange eller Wikileaks i Sverige? Ja, det är fullt möjligt, om än inte det troligaste utfallet. Dels skulle Bahnhofs servrar kunna bli utsatta för angrepp av aktörer som vill stoppa ytterligare material. En sådan attack behöver inte vara elektronisk. Beroende på aktörens vilja och förmåga, så kan ju en sådan också genomföra en fysisk attack. Mot någon form av attack på servrarna talar att materialet antagligen är säkerhetskopierat, varför en sådan operation kanske inte skulle vara värd risken. Mr Assange själv skulle ju också kunna råka ut för en fysisk attack om han kommer till Sverige, om det har kommit eller ska komma ut material, som kraftigt utmanar en aktör. Kombinationen av attacker på både servrar och Julian Assange går heller inte att utesluta, speciellt om aktören har en hypotes att Mr Assange kontrollerar eventuellt reservmaterial. Givet en hotbild som denna ska han naturligtvis ha ett starkt skydd av oss i det fall han ställs inför prövning här. Att det finns aktörer som är beredda att tysta misshagliga har vi flera tusentals års erfarenheter av.
Edit 5/12: I dagens artikel i SvD om hur Wikileaks arbetar, så uppger den frivillige "Anders" att han har lagt ned 100 timmar på att granska 4000 handlingar. Utslaget per artikel blir det 1 1/2 min granskning per artikel, raster oräknade. Detta menar jag är ett exempel på kvalitetsbrist hos Wikileaks.
Aftonbladet
Expressen
DN
Expressen
DN
Expressen
SvD
