I Abidjans utkanter kramar Ouattaras soldater sina vapen inför den avslutande stormningen av landets kommersiella centrum. Med stort stöd från omvärlden och med en ny FN-resolution i ryggen har styrkorna tagit övertagit delar av landet. Innan rebellarmén går in i staden väntar den in förstärkningar från andra delar av landet. Aggressiv spaning har de redan utfört för att utforska försvaret av staden.
I Abidjan som hyser mellan fyra till fem miljoner invånare råder redan ohyggliga förhållanden. Vattnet är avstängt i stora delar av staden och gatorna härskar fruktan. Frankrike har tagit över stadens stora flygplats och flugit in ytterligare 300 soldater för att förstärka sin nationella operation Licorne. Genom detta drag försöker landet säkra möjligheter till evakuering och förstärkningar. I staden finns också en stor del av den 9000 man starka FN-kontigenten för UNOCI, vars ursprungliga uppdrag för tillfället är överspelat.
Förra gången den bortröstade presidenten Gbagbo var illa ute 2004 lyckades denne mobilsera en stor del av stadens befolkning i våldsamma kravaller. Frågan är om han har kraft till detta ännu en gång. Rapporter talar om att stora delar av armén bytt sida. Arméchefen general Mangou flydde i förra veckan med sin familj till sydafrikanska ambassaden. Ambassaden har nu meddelat att den fruktade generalen gett sig av, men att de inte vet vart. Källor nära Gbagbo påstår att han återinträtt i tjänst. Kvar hos Gbagbo finns Presidentgardet om 2500 soldater och ungdomsgardet Young Patirots med den karismatiske Charles Ble Goude vid rodret.
Bilden av Ouattara har dock fläckats de senaste dagarna efter uppgifter om en massaker i staden Duekoue i västra Elfenbenskusten, sedan dennes styrkor tagit kontrollen där. Rapporter från FN, Internationella Rödakorskommittén och den katolska välgörenhetsorganisationen Caritas talar om mellan 300-1000 människor som skjutits eller hackats ihjäl med machetes under den dag som följde på övertagandet av staden. Jag har inte sett några intervjuer, där Ouattara tar avstånd för det inträffade. Det hela väcker frågor, precis som i Libyen, vem det är som stöds egentligen.
En som definitivt vet det är president Sarkozy, som vigde Alessandre Ouattara och dennes hustru, franska Dominique, i början av nittiotalet. Sarkozy var då borgmästare i en av förorterna till Paris. Gbagbo som med smeknamnet Cicero gick vid anrika Sorbonne kan vara förvissad om det nuvarande franska stödet för sin motståndare. Häri ligger hans enda chans för närvarande. Att piska upp nationalistiska stämningar mot fransmän och invandrad arbetskraft är sannolikt det sista halmstrået att gripa för den kringrände Gbagbo. Igårdagens statliga TV-sändningar varnade regimen för att Sarkozy förbereder ett folkmord likt det i Rwanda.
När den avgörande striden börjar kommer vi att få se en fransk evakueringsoperation av de cirka 12000 franska medborgare plus ett par tusen övriga européer som finns i landet. Gbagbo kommer sannolikt inte sätta in sina trupper mot denna, då det skulle innebära en kraftsplittring. Däremot kan han kanske mobilisera befolkningen att gå mot flygplatsen. Att känna sig tvungna att skjuta mot obeväpnande civila kan visa sig bli en överloppsgärning av utomstående krafter. På TV-bilderna igår sågs Gbagbo avslappnat skämta med sina rådgivare. Han vet att hans maktbas finns i staden, och att om det är någonstans han kan vinna så är det här. Nu är det viljan som avgör.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
SvD
DN
SvD
2011-04-04
2011-04-03
Libyenkriget eskalerar i omfattning
Idag rapporterar Al Jazeera att amerikanska och egyptiska specialförband tränar rebeller på vapen i östra Libyen. Det är något oklart i artikeln vilken typ av vapen som rebellerna får träning på. Detta är den andra, oberoende rapporten om träningsfenomenet jag stött på under en vecka. Det styrker tesen att den träning sker, och att det samtidigt levereras vapen till rebellerna.
Vapenleveranser är känsliga, eftersom FN:s säkerhetsråd har slagit fast ett vapenembargo mot landet. Många stater har hemliga program, där sådant här kan ske i alla fall under åberopande av någon slags förnekelsebarhet. Tanken bakom ett embargo är att inte förlänga kriget, och då innebär vapenleveranser motsatsen.
Att det är just amerikanska och egyptiska förband som pekas ut för detta förvånar ingen läsare av F&S. Jag har under utvecklingen pekat på det egyptiska intresset i denna konflikt. Det gäller att positionera sig till en post-konflikt med det inflytande som följer av tacksamhet, och också att skaffa sig en bild av vilka rebellerna är. Det sista militärjuntan i Kairo vill ha är en islamistisk republik i väster. Därför kommer vi nog få se fler rapporter om diskret egyptisk inblandning i Libyen.
Monster and Critics rapporterar samtidigt om uppgifter att 3600 soldater från Tchad slåss på Khaddafiregimens sida. Det är talesmannen för rebellernas Övergångsråd, Ahmad Bani, som hävdar att regimen i Tchad stöder Khaddafi genom att sätta in legosoldater underr ledning av en erfaren underrättelseofficer vid namn Taher Issa.
Det är också den andra oberoende uppgiften om det här fenomenet. Det styrker bilden av att Khaddafi har stöd av grannlandet i söder, vilket skulle innebära att gränsen dem emellan kan vara lämpligt porös för smuggling. Khaddafi har en hygglig ställning i en del afrikanska länder, eftersom han betalar utgifter för dessa och också importerar arbetskraft.
Sammantaget pekar uppgifterna om träning på levererade vapen av egyptiska förband och deltagande av trupper från Tchad på en ökad risk för en regionalisering av konflikten i Libyen. När skilda länder som Sverige och Förenade Arabemiraten också börjar delta i operationerna, så innebär det att Libyenkriget sakta eskalerar i omfattning. 2011 blir ett långt år.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
DN
SvD
Expressen
DN
Expressen
Vapenleveranser är känsliga, eftersom FN:s säkerhetsråd har slagit fast ett vapenembargo mot landet. Många stater har hemliga program, där sådant här kan ske i alla fall under åberopande av någon slags förnekelsebarhet. Tanken bakom ett embargo är att inte förlänga kriget, och då innebär vapenleveranser motsatsen.
Att det är just amerikanska och egyptiska förband som pekas ut för detta förvånar ingen läsare av F&S. Jag har under utvecklingen pekat på det egyptiska intresset i denna konflikt. Det gäller att positionera sig till en post-konflikt med det inflytande som följer av tacksamhet, och också att skaffa sig en bild av vilka rebellerna är. Det sista militärjuntan i Kairo vill ha är en islamistisk republik i väster. Därför kommer vi nog få se fler rapporter om diskret egyptisk inblandning i Libyen.
Monster and Critics rapporterar samtidigt om uppgifter att 3600 soldater från Tchad slåss på Khaddafiregimens sida. Det är talesmannen för rebellernas Övergångsråd, Ahmad Bani, som hävdar att regimen i Tchad stöder Khaddafi genom att sätta in legosoldater underr ledning av en erfaren underrättelseofficer vid namn Taher Issa.
Det är också den andra oberoende uppgiften om det här fenomenet. Det styrker bilden av att Khaddafi har stöd av grannlandet i söder, vilket skulle innebära att gränsen dem emellan kan vara lämpligt porös för smuggling. Khaddafi har en hygglig ställning i en del afrikanska länder, eftersom han betalar utgifter för dessa och också importerar arbetskraft.
Sammantaget pekar uppgifterna om träning på levererade vapen av egyptiska förband och deltagande av trupper från Tchad på en ökad risk för en regionalisering av konflikten i Libyen. När skilda länder som Sverige och Förenade Arabemiraten också börjar delta i operationerna, så innebär det att Libyenkriget sakta eskalerar i omfattning. 2011 blir ett långt år.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
DN
SvD
Expressen
DN
Expressen
2011-04-02
Analys: Implikationer av massakern i Mazar-e-Sharif
Gårdagens massaker vid UNAMA's kontor i Mazar-e-Sharif signalerade starten på våroffensiven i norra Afghanistan. Under protester mot den vanvettiga koranbränning som genomfördes i pastor Terry Jones kyrka i Florida den 20 mars, övergick denna plötsligt till kravaller och en attack mot United Nations Assistance Mission in Afghanistans kontor i staden. Nepalesiska gurkhasoldater sköts, byggnader stacks i brand och stabspersonal vid kontoret dödades, däribland en svensk man och en norsk kvinna.
Provinsens starke man, guvernör Atta Muhammed Noor, berättade vid en presskonferens att man arresterat 27 personer i den 20000 (!?) personer stora protesten och att det var talibaner som hade infiltrerat protesterna. Mazar-e-Sharif har sett ett starkt ekonomiskt uppsving de senaste åren och har fram till nu ansetts vara en relativt säker stad.
För guvernör Atta och ledarna i den forna norra Alliansen är det här ett svårt psykologiskt slag. Det visar att man inte klarar av att motstå infiltration från regimfientliga krafter. President Karzai pekade ut staden som ett av de områden, där säkerhetsansvaret först ska överlämnas till afghanska myndigheter under en 18 månader process med start i juni 2011. F&S har tidigare skrivit om att motståndarna skulle välja att utmana sina fiender i de områden som proklamerats som de första för överföring av säkerhetsansvaret. I realiteten har afghanerna svarat för säkerheten själva i staden sedan lång tid tillbaka. Det finns nu en risk att man just nu väljer att bortse från detta och försöker placera skulden för det inträffade på det svenska PRT som nominellt har säkerhetsansvaret i staden.
För FN är det här ett svårt slag med minst åtta dödade. Generalsekreterarens särskilda sändebud, Staffan De Mistura, åkte personligen upp från Kabul för att leda krishanteringen. I oktober 2009 drabbades FN av en stor attack och valde denna gång att evakuera organisationen ur landet. Det har man sannolikt inte råd med denna gång, och det vet ledningen om. Lämnar man Afghanistan nu kommer FN inte tillbaka förrän ISAF är borta. Även motståndarna har klart identifierat detta och det är därför troligt med ytterligare attacker mot FN runt om i landet.
För vårt PRT innebär det att motståndarna har slagit till på vårt djup. I det område som upplevs som lugnast och där vi har vår bas etablerad.
Det innebär en ökad belastning på ett förband som redan har ett alldeles för stort ansvar. Inte nog med att det finns en fientligt inställd pashtunsk enklav väster om staden och välorganiserat motstånd längst västerut i QushTepa/Darzab. Nu dödas människor invid knuten på basen.
Den senaste tiden har det kommit alltfler rapporter om tillslag av specialförband från ISAF/koalitionen och afghanska armén mot träningsläger för Islamic Movement of Uzbekistan (IMU) på flera olika platser inom PRT:s ansvarsområde. Några av dessa har F&S skrivit om tidigare. Utöver detta så har dessutom ytterligare operationer genomförts för snart två veckor sedan, där en IMU-ledare tillfångatogs i Sholgarahdistriktet, Balkh. ISAF uppgav då att denne ledde träningsläger i Samanganprovinsen, transporterade krigare och utförde attacker mot ISAF/afghanska myndigheter. En annan räd gjordes mot en annan ledare i Sayyaddalen i Sar-e-Polprovinsen. Denne ledare anses förestå träningsläger för självmordsbombare, men det är oklart om han tillfångatogs under de strider som uppstod.
Sammantaget visar dessa fyra operationer mot IMU runt om i PRT:s ansvarsområde att detta blivit infiltrerat av en högkvalitativ motståndare. IMU är en samarbetsorganisation med Al Qaida och utför bland annat livvaktsuppgifter åt AQ-ledningen. Det stora uzbekiska inslaget i organisationen innebär också en möjlighet att smälta in i, och dra nytta av, den etniska sammansättningen i norra Afghanistan. Även om ISAF i dessa operationer har stört organisationen kraftigt för en tid, så är det rimligt att anta att den snart reorganiserat sig och kommer att försöka utföra fler attacker mot omgivningen under våren.
Vad har då Sverige för möjlighet att förbättra förutsättningarna inför 2011? Vi sitter fortfarande kvar på ansvaret för fyra provinser, och kommer så förbli. Under 2010 hade vi en möjligen kunnat avvyttra delar till Kanada och Holland, eftersom dessa gick ur sitt ansvar i söder och sökte en ny roll i Afghanistan. Den möjligheten finns inte kvar längre, men riksdagen har ett högt satt tak för personal. Det innebär att vi exempelvis skulle kunna skicka den strategiska reserven om ett skyttekompani till Afghanistan för att förstärka PRT fram till sommaren.
Den strategiska reserven kommer från P7 i Revinge som också är ansvarigt för den nuvarande kontingenten i Afghanistan, vilket innebär att många inblandade chefer känner varandra. Dessutom får vi en överlappning mellan gamla och nya erfarenheter, då en ny kontingent kommer i maj månad. Eftersom NBG står i beredskap finns det förband som är gripbara för andra eventualiteter, och enheter ur NBG skulle också efter beredskapen kunna tjänstgöra som ny strategisk reserv medan den från P7 återhämtar efter en insats i Afghanistan.
En attack på djupet av vår gruppering, allmän trötthet mot utlänningar och IMU etablerat i PRT:s område. 2011 blir ett långt år.
Tidigare inlägg med länkar till flera andra inlägg. Intressant för dig som vill skaffa dig en djupare bild av förutsättningarna för våra trupper och om situationen i Afghanistan.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
SvD
SvD
Expressen
Expressen
Expressen
Aftonbladet
Provinsens starke man, guvernör Atta Muhammed Noor, berättade vid en presskonferens att man arresterat 27 personer i den 20000 (!?) personer stora protesten och att det var talibaner som hade infiltrerat protesterna. Mazar-e-Sharif har sett ett starkt ekonomiskt uppsving de senaste åren och har fram till nu ansetts vara en relativt säker stad.
För guvernör Atta och ledarna i den forna norra Alliansen är det här ett svårt psykologiskt slag. Det visar att man inte klarar av att motstå infiltration från regimfientliga krafter. President Karzai pekade ut staden som ett av de områden, där säkerhetsansvaret först ska överlämnas till afghanska myndigheter under en 18 månader process med start i juni 2011. F&S har tidigare skrivit om att motståndarna skulle välja att utmana sina fiender i de områden som proklamerats som de första för överföring av säkerhetsansvaret. I realiteten har afghanerna svarat för säkerheten själva i staden sedan lång tid tillbaka. Det finns nu en risk att man just nu väljer att bortse från detta och försöker placera skulden för det inträffade på det svenska PRT som nominellt har säkerhetsansvaret i staden.
För FN är det här ett svårt slag med minst åtta dödade. Generalsekreterarens särskilda sändebud, Staffan De Mistura, åkte personligen upp från Kabul för att leda krishanteringen. I oktober 2009 drabbades FN av en stor attack och valde denna gång att evakuera organisationen ur landet. Det har man sannolikt inte råd med denna gång, och det vet ledningen om. Lämnar man Afghanistan nu kommer FN inte tillbaka förrän ISAF är borta. Även motståndarna har klart identifierat detta och det är därför troligt med ytterligare attacker mot FN runt om i landet.
För vårt PRT innebär det att motståndarna har slagit till på vårt djup. I det område som upplevs som lugnast och där vi har vår bas etablerad.
Det innebär en ökad belastning på ett förband som redan har ett alldeles för stort ansvar. Inte nog med att det finns en fientligt inställd pashtunsk enklav väster om staden och välorganiserat motstånd längst västerut i QushTepa/Darzab. Nu dödas människor invid knuten på basen.
Den senaste tiden har det kommit alltfler rapporter om tillslag av specialförband från ISAF/koalitionen och afghanska armén mot träningsläger för Islamic Movement of Uzbekistan (IMU) på flera olika platser inom PRT:s ansvarsområde. Några av dessa har F&S skrivit om tidigare. Utöver detta så har dessutom ytterligare operationer genomförts för snart två veckor sedan, där en IMU-ledare tillfångatogs i Sholgarahdistriktet, Balkh. ISAF uppgav då att denne ledde träningsläger i Samanganprovinsen, transporterade krigare och utförde attacker mot ISAF/afghanska myndigheter. En annan räd gjordes mot en annan ledare i Sayyaddalen i Sar-e-Polprovinsen. Denne ledare anses förestå träningsläger för självmordsbombare, men det är oklart om han tillfångatogs under de strider som uppstod.
Sammantaget visar dessa fyra operationer mot IMU runt om i PRT:s ansvarsområde att detta blivit infiltrerat av en högkvalitativ motståndare. IMU är en samarbetsorganisation med Al Qaida och utför bland annat livvaktsuppgifter åt AQ-ledningen. Det stora uzbekiska inslaget i organisationen innebär också en möjlighet att smälta in i, och dra nytta av, den etniska sammansättningen i norra Afghanistan. Även om ISAF i dessa operationer har stört organisationen kraftigt för en tid, så är det rimligt att anta att den snart reorganiserat sig och kommer att försöka utföra fler attacker mot omgivningen under våren.
Vad har då Sverige för möjlighet att förbättra förutsättningarna inför 2011? Vi sitter fortfarande kvar på ansvaret för fyra provinser, och kommer så förbli. Under 2010 hade vi en möjligen kunnat avvyttra delar till Kanada och Holland, eftersom dessa gick ur sitt ansvar i söder och sökte en ny roll i Afghanistan. Den möjligheten finns inte kvar längre, men riksdagen har ett högt satt tak för personal. Det innebär att vi exempelvis skulle kunna skicka den strategiska reserven om ett skyttekompani till Afghanistan för att förstärka PRT fram till sommaren.
Den strategiska reserven kommer från P7 i Revinge som också är ansvarigt för den nuvarande kontingenten i Afghanistan, vilket innebär att många inblandade chefer känner varandra. Dessutom får vi en överlappning mellan gamla och nya erfarenheter, då en ny kontingent kommer i maj månad. Eftersom NBG står i beredskap finns det förband som är gripbara för andra eventualiteter, och enheter ur NBG skulle också efter beredskapen kunna tjänstgöra som ny strategisk reserv medan den från P7 återhämtar efter en insats i Afghanistan.
En attack på djupet av vår gruppering, allmän trötthet mot utlänningar och IMU etablerat i PRT:s område. 2011 blir ett långt år.
Tidigare inlägg med länkar till flera andra inlägg. Intressant för dig som vill skaffa dig en djupare bild av förutsättningarna för våra trupper och om situationen i Afghanistan.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
DN
SvD
SvD
Expressen
Expressen
Expressen
Aftonbladet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)