Den gångna helgen innebar en ny omgång med ömsesidiga attacker från Gaza mot Israel och vice versa. I lördags slog israeliskt flyg till mot ett träningsläger för Jihad Islami, enligt israeliska uppgifter för den enhet som tidigare under veckan avlossat en raket mot Israel. Ledaren för teamet dödades jämte fyra kamrater. Jihad Islami svarade med över 30 raketer och granater det kommande dygnet, vilket dödade en israelisk civilist och höll 200000 israeliska skolbarn hemma under söndagen. Israels president Simon Peres kallade beskjutningarna för "declaration of war". Sent under kvällen igår uttalade ledningen för den israeliska Hemmafronten att skolorna kan öppna idag igen, och att bedömningen är att ett eld-upphör som förhandlats fram från kl 22 igår med egyptisk hjälp kommer att hålla för tillfället.
Den israeliska ledningen håller Hamas skyldiga för beskjutningen enligt temat "de ska ha kontrollen, men de kan eller vill inte". Hamas som helt plötsligt vunnit viss legitimitet efter uppgörelsen om Gilad Shalits utväxling på bekostnad av Fatah på Västbanken. Det är tydligt att Israel spelar ut de bägge parterna mot varandra sedan president Abbas lämnat in begäran om medlemskap i FN. Passande nog för Israel finns dessutom mindre organisationer som exempelvis Jihad Islami, som med sin väpnade kamp ytterligare splittrar den palestinska sidan. De senare anses dessutom stå Iran nära, varför det finns skäl att misstänka att de tar plats just nu för att inte själva bli marginaliserade och för att avlasta trycket mot regimen i Syrien.
Retoriken ökar i regionen kring Syrien. President Assad varnade häromdagen världen för en "jordbävning" om det blir en utländsk intervention i Syrien. Regionen skulle få se ett Afghanistan, eller varför inte tio stycken Afghanistan, enligt Assad. Han försökte naturligtvis påverka det möte som skedde igår mellan Arabförbundets delegation under Qatarisk ledning och den syriske utrikesministern. Arabförbundets tidsgräns löper ut i morgon, och över 300 människor har dödats i landet de senaste 14 dagarna. Budskapet under mötet var bistert till Syrien: "Sluta eller förvänta er sanktioner eller intervention".
Det förekommer rapporter om att Syrien har utfört stora mineringar mot gränsen till Jordanien och Turkiet liksom mindre anfall in i Libanon. Samtidigt har Libanon klagat hos FN över upprepade israeliska kränkningar av luftrummet, främst av UAV:er, den senaste veckan. Sannolikt finns det skäl att misstänka att en del av dessa påstådda kränkningar har skett. Israel har nämligen motiv till intensifierad spaningsverksamhet över Libanon i det här skeendet. Med ökat brus kring möjligheterna för en israelisk attack mot Iran, så är den farligaste motståndaren för Israel på kort sikt Hizbollah, som med sina 10000-tals raketer i Libanon utgör ett hot mot norra Israel. Detta hot skulle kunna verkställas i samband med en israelisk attack mot det iranska kärnvapenprogrammet.
En ovanlig kör av israeliska ledarskribenter resonerar nu kring vissa tecken på höjd risk för en sådan attack. Bland dessa tecken finns Shalits hemkomst, som innebär att han inte kan utsättas för en vedergällning i samband med en sådan attack. Vidare är de tidigare cheferna för underrättelse- och säkerhetstjänsten liksom försvarsstabscheferna utbytta. De var kända för sitt tydliga motstånd mot tankarna på en sådan attack. Den legendariske Mossadchefen Meir Dagan uttalade tidigare i höstas offentligt att sådana planer var det dummaste han hört. Nu är det inte lätt att veta vad det egentliga syftet med ett sådant utspel kan vara, eftersom det lika gärna kan vara fråga om en psykologisk operation riktad mot den iranska ledningen, för att få dessa att bli försiktigare i sin jakt på kärnvapen.
Sådant är alltså läget i regionen när vi nu närmar oss november. Jag förväntar mig att Israel kommer fortsätta att jaga raketeneheter preventivt i Gaza, och att Iran fortsätter sitt lågintensiva krig genom ombud.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
