Beskedet att Anwar-al-Awlaki dödats i Jemen i förgår av eld från en amerikansk UAV illustrerar på många sätt den moderna konfliktens otydliga regler. Enligt Washington Post fanns det en hemlig promemoria som reglerade legaliteten i dödandet av den amerikanske medborgaren av dess egna myndigheter.
Al-Awlaki var en farlig motståndare för USA. Med sitt totala behärskande av det amerikanska språket, sin vilja och sin produktivitet inspirerade han andra att ta till vapen mot USA. I amerikanska ögon var han alltså en anstiftare av terrorbrott, och han var chef för yttre operationer i Al Qaede Arabian Penninsula (AQAP), en organisation som USA ser sig befinna sig i krig med.
Redan här stöter vi på tre problem. Vad utgör exempelvis ett terrorbrott? När vi studerade detta på Försvarshögskolans Chefsprogram, så fann vi över 100 definitioner på begreppet terrorism. Det bor en del politisk makt i att få igenom en rådande definiton av detta. Vår studiegrupp försökte skapa en definition med tre byggstenar som i kombination med varandra skulle vara det som konstituerade terrorism. Om jag minns rätt var det: Politiskt syfte (Mål), framkallande av ängslan och nedbrytande av vilja hos allmänheten (medel) och urskillningslöst och/eller hänsynslöst våld eller hot om sådana handlingar (metod). Jag tror dock att många skulle bejaka att Al Qaida genomför terrorhandlingar och att anstiftan är en del i själva handlingen.
Nästa frågetecken är att kunna bevisa att han hade positionen i organisationen. Enligt Der Spiegel är det osäkert om han var officiell medlem i organistionen, eftersom det är oklart om han svor trohetslöftet Bai'a. Nu kunde ju han bindas till anstiftan enligt ovan, men om han inte var medlem och det är oklart om det går att säga att USA är i krig med en icke-statlig organisation, så minskar ju hållfastheten i argumentationen.
Huruvida ett land kan vara i krig med en sådan organisation innehåller liknande problematik som terrorismbegreppet och avgör ju enligt vilket regelverk som makten kan utövas. I mitten av mars berörde jag detta i samband med inledningen av Libyenkriget. Om vi använder samma faktorer, så blir svaret njaa. Stat-stat är inte aktuellt, och dödligheten är inte onormalt hög till följd av detta (vissa toppar finns lokalt). Däremot används dödligt våld systematiskt av bägge sidor och får sociala följder, tänk bara på flygplatssäkerheten och visumregler. Om det är krig, så är dödandet av Al-Awlaki legalt och med ett svårbestämt mått av legitimitet. Om det inte är krig, så kan det vara fråga om en utomsrättlig likvidering.
Jag har inte sett några svenska kommentarer kring detta än. Symtomatiskt utfördes den dödliga attacken mot Al-Awlaki och en annan amerikansk medborgare, redaktören Samir Khan, av en Predator-UAV som tillhör CIA. Organisationen har militariserats, enligt kritiker, och fick nyligen den kände generalen David Petraeus som chef. Samtidigt genomför specialförband runt om i världen uppgifter som förr bara underrättelsetjänster gjorde. Denna upplösning av klara gränser gäller också den outsourcing som sker av traditionella uppdrag till olika säkerhetsföretag världen över, nu senast i Libyen. För att veta vad som gäller är det viktigt att dessa företag exempelvis implementerar uppföranderegler (Code of Conduct) och ansluter sig till avtal som Status of Forces Agreement (SOFA) som reglerar bland annat processrätt.
Dessa privata, militära företag kan också sägas förekomma hos motståndarna. Det blir allt vanligare att kriminella nätverk som narkotikaligor hyr en terroristorganisation för att sköta säkerheten i smugglingen. Terrorister köper hjälp av kriminella för att stjäla utrustning eller tvätta pengar. På så sätt försvåras insatser mot de inblandade samtidigt som en kraftig kunskapsöverföring sker i bägge riktningarna. Några organisationer som Hizbollah håller på att bli äkta hybrider. Denna organisation har ett terrorelement, kriminell närvaro i bland annat Sydamerika, en paramilitär del i Libanon och ett socialt ben att stå på med hjälparbeten.
Dessa fenomen kräver en ständig diskussion för utveckling av balanserade regelverk när det gäller effekt, integritet och kostnader. Ett fritt och öppet samhälle måste ha den balansen för att skydda samhället från de som lever utanför lagarna, men också mot risken för att det släpper makten till något som blir en polisstat. Det är särskilt aktuellt i cyberdomänen, där lagstiftningen inte hunnit med att anpassa sig till de snabba förändringarna och domänens transnationella prägel. Cyberterrorism finns ännu bara i sin linda.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
