Lördagen var en ovanligt svart dag i Afghanistan. Uppgifter har kommit att upp till 13 amerikanska soldater (6 st är hittills bokförda på utmärkta källan icasualities.orgoch fyra civila dödats av en bilbomb i Kabul idag. I söder dödade en afghansk soldat två australienska soldater och sårade åtta när denne öppnade eld mot sina instruktörer på en bas i Kandahar.
Detta sker samtidigt som CNN offentliggjorde en undersökning som visar att 63% av de tillfrågade är emot engagemanget i Afghanistan medan 34 % är för detsamma. 58% av respondenterna i undersökningen anser att Afghanistan är ett nytt Vietnam. Här är perceptionen intressant, eftersom antalet döda amerikanska soldater i Afghanistan motsvarar ganska exakt 3% av de 58209 som inte kom hem från Vietnam.
En hel del är i rörelse i och kring Afghanistan politiskt sedan vågen av attentat i september, då bland annat ordföranden i Afghan Peace Council, Barhuddin Rabbani dödades. President Karzai har sedan dess backat tillbaka en hel del från sin försoningslinje. Spänningarna mellan USA och Pakistan har också försämrats. Även om försämringen avstannat i det officiella samarbetet kan den pakistanska ledningen känna sig tvungna till att skruva upp retoriken igen, sedan en stor demonstration i Islamabad mot amerikanska attacker med UAV:er genomfördes i fredags. I denna deltog bland annat den inflytelserika ledaren för Tereek-e-Insaf, Imran Khan.
Här hemma vankas det snart ett nytt årligt beslut i Riksdagen om vårt deltagande. Ekot visste att berätta häromdagen att de flesta partierna stod i begrepp att komma överens om en nedtrappning från 550 till 400 soldater till slutet av nästa år. En inteckning som många gör är att president Karzai på onsdag förväntas tillkännage att vi ska börja överföra ansvaret för säkerheten i de provinser vi har säkerhetsansvaret i till afghanska myndigheter, utom Jowzjan. Det blir säkert ett sådant tillkännagivande, men processen är planerad till 18 månaders överlämningstid innan ansvaret är överlämnat.
Vi befinner oss i ett litet dilemma. Området är alldeles för stort för våra trupper, det inser de flesta. En neddragning enligt Ekots uppgifter förbättrar inte möjligheterna för trupperna. Häromdagen följde jag rapporteringen på Twitter från en konferens med distriktspolischefer från olika delar av Afghanistan. Polischeferna i våra distrikt talade bland annat om att talibanerna och de egna poliserna samarbetar för att skydda narkotikahandeln och att talibaner behärskar flera byar så nära som 15 km från Mazar-e-Sharif. Påståendena är inte bekräftade, men det börjar att bli allt fler liknande tecken. Se exempelvis alltid utmärkta Anna Badkhen från Augusti.
Samtidigt ökar betydelsen av våra provinser över tiden. Det är dels hemmabasen för den gamla Norra alliansen som förbereder sig för att ISAF lämnar Afghanistan, dels håller det på att bli den viktigaste försörjningsvägen för ISAF i takt med att den pakistanska försörjningsleden blir alltmer sårbar.
Detta innebär att vi kan få en situation där ISAF får backa ur Afghanistan genom vårt område med talibanerna i hälarna. Med en svag militär närvaro riskerar vi att bli klämda mellan de afghanska maktcentra som finns. Eftersom vi har dragit ned försvarsförmågan i Sverige och numera officiellt är beroende av militär hjälp, så är utrymmet litet för att kunna dra oss hem helt och hållet nästa år. Att stanna kvar i nuvarande styrka för att säkerheten kräver det verkar inte vara något alternativ heller, eftersom alla vill påvisa en riktning som innebär en hemtagning av trupperna.
Därför kommer det att bli som Ekot säger. Samma mängd av arbete på lika stor yta ska utföras med färre soldater, vilket innebär krav på en produktivitetsutveckling på närmare 40% i slutet av 2012 jämfört med idag. Bara nu ingen får för sig att vi ska ta ansvaret för utvecklingen av det afghanska rättsväsendet istället för att kompensera vår neddragning. Då blir vi kvar till 2025.
Se även Wiseman samt SvD
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
