Läget i PRT område blir tuffare av två skäl. Den ena är en infiltration av motståndare i form av talibaner och kriminella, det andra är vårt sätt att möta detta i form av utökad patrullering i osäkra områden. Ungefär som att slå en tjuv på fingrarna när han eller hon försöker klättra in genom sovrumsfönstret. Jag anser det vara helt rätt taktik.
Det verkar som om startpunkten verkar vara den svåraste delen att behandla på den politiska nivån. Jag vill peka på två möjligheter att göra detta. Den mest uppenbara är att minska ytan. Sverige tog på sig fyra provinser när vi tog över PRT 2006. Turkiet som nu tagit över den civila utvecklingen i de västra provinserna skulle kunna vara en god och naturlig kandidat att ta över ansvaret för säkerheten där. Det skulle de facto öka vår förmåga i de två återstående provinserna. Det finns också andra möjligheter. I debatten verkar de minst 3000 amerikanska soldater som förstärkt RC N glömmas bort. USA kan peka på en start av ett tillbakadragande 2011, eftersom de gjort en mycket stor förstärkning under ett års tid. I realiteten är de alltså mycket starkare om ett år än vad det var förra året, fast de börjar dra tillbaka trupp. Vi har efter senaste riksdagsbeslutet ett tak på 855 soldater, vilket vi inte på långa vägar har på plats. In med helikoptrarna och strategisk reserv, sen kan vi också minska med proportioneliga 25 man, utan att det påverkar säkerheten nämnvärt med tanke på att det som sagt finns en stor amerikansk förstärkning. Talet 855 medger fortfarande att vi kan möta en ytterligare försämring av läget. Just läget på marken och den afghanska säkerhetsstrukturens förmåga att ta över är nödvändiga uttryck i varje överenskommelse om Afghanistan.
