Utvecklingen kring Libyen har de senaste dagarna haft karaktären av ett steg framåt, två steg bakåt för väst och rebellerna.
I den positiva bägaren kan rebellerna stoppa några mindre taktiska segrar i västra delen av landet kring gränsen mot Tunisien. Rebellernas övergångsråd har också erkänts som det libyska folkets legitima företrädare av Storbritannien. Detta är en framgång för rebellerna, eftersom det öppnar upp för att de ska kunna göra anspråk på den libyska statens tillgångar i Storbritannien. Erkänandet är en notabel positionsförändring hos Storbritannien som tidigare hävdade att landet erkände länder, och inte regeringar. Sammanlagt har nu ett trettiotal stater erkänt rådet som Libyens legitima företrädare.
Men, i den negativa bägaren har kulorna varit svartare de här dagarna. Till att börja med så beslutade den italienska senaten att minska det italienska engagemanget med 900 människor. Detta beslut måste förvisso bekräftas av underhuset innan det verkställs, men det mesta talar för att den forna kolonialmakten alltså drar ned styrkan väsentligt. Landet slutar också operera Typhoonplan, vilket indikerar att flygförbudszonen nu närmast är permanent utan insats.
En av de största supportrarna i det amerikanska politiska systemet, den republikanske senatorn John McCain, har skrivit brev till övergångsrådet och bett dem utreda Human Rights Watch uppgifter om övergrepp, framförallt i västra Libyen. Enligt tidningen The Independent, så varnar senator McCain för att det amerikanska stödet annars riskeras.
Den värsta smällen i bildlig mening skedde i torsdags när rebellernas militäre chef, general Younis, sköts utanför Benghazi. Ryktesspridningen är stor kring vad som skett, men helt klart är att han kallats tillbaka från fronten för någon form av utfrågning. Younis var ju Khaddafis närmaste vapendragare i över 40 år innan han i senare delen av februari bytte sida.
Rebellrådet hävdar att han dödades av Khaddafianhängare, men det mesta talar för att han dödats av en rebellfraktion i form av 17-februari- Martyrbrigaden som består av tidigare medlemmar i Libyan Islamic Fighting Group. Skälet skulle vara att Younis haft kontakter med Khaddafis kretsar, och därför ansetts vara en förrädare. I inlägget Elvis has left the building berörde jag kort möjligheten att han var planterad av Khaddafi. Regimens reaktioner på dödsbudet har varit intressant, eftersom han borde räknas en förrädare. I ett uttalande säger en talesman att Younis var en "libysk medborgare" med det implicita budskapet att han skulle få en rättegång i Tripoli till skillnad från Benghazi.
Om rebellerna dödat Younis, så har de förlorat sin bäste befälhavare och de har dessutom tappat legitimitet som demokratisk kraft. I västs huvudstäder är inte seden att skjuta misstänkta accepterad.
Det kan därför vara logiskt att Storbritannien därför har erkänt rebellerna som legitima företrädare. Det öppnar nämligen upp för att sakta dra ned på det egna militära engagemanget, och låta rebellerna kämpa vidare. Problemet är att Younis klan - Obeidi - inte lär låta detta passera. Risken för en splittring inom rebellsidan är därför överhängande, och skulle kunna leda till att Obeidiklanen söker sig västerut.
Som mina amerikanska vänner brukar säga:
The road to hell is paved with good intentions!
Expressen
DN
2011-07-30
2011-07-28
Mer om NATO:s utvärdering
På regeringens hemsida finns en översättning avNATO:s PARP-utvärdering när det gäller dess sammanfattning och slutsatser.
När det gäller de Partnerskapsmål som vi förbundit oss att nå under tidsperioden, så visar utvärderingen att vi i allt väsentligt nått dessa, även om det finns brister. Ingen utveckling av närluftvärn, oförmåga att säkert kommunicera med andras enheter är ett par av dessa som pekas ut.
När det gäller utvärderingens slutsatser om vår försvarsförmåga som försvarsministern åberopar finns det utrymme för tolkningar. Försvarsministern citerar i sin debattartikel valda delar av dessa:
"Armén: ”Sverige satsar stort på att utveckla sina markstridskrafter. Insatsförbanden kommer att ha lätta, medeltunga och tunga förmågor och kan sålunda bidra till samtliga operativa krishanteringsinsatser både inom och utanför Sverige.”
Marinen: ”Marinen har väl utvecklade förmågor inom kustförsvar och kustnära strid i de vatten som omger Sverige. Insatser till stöd för multinationella insatser har framgångsrikt genomförts långt utanför närområdet.”
Flygvapnet: ”Sverige vidmakthåller en mångsidig uppsättning flygstridskrafter som kan stödja det nationella försvarets behov, men som också har en inbyggd förmåga att delta i multinationella, även Natoledda, krishanteringsinsatser.”"
Men, längre ned i utvärderingen avseende respektive stridskrafter låter det nämligen lite annorlunda:
(Markstridskrafter) "Försörjningen av tillräckligt tränade soldater kommer att vara central. En hög beredskap och helt frivilliga markstridskraftsbataljoner ska enligt Natostandard uppnå minst 90 % personaluppfyllnad."
Här är det lite svårtolkat, och vi skulle vara betjänta av tillgången till originalspråkets skrivning. Här behöver jag hjälp av läsekretsen. Jag tolkar detta som att vi inte i NATO:s ögon når detta, då våra bataljoner kommer ha kring 70 % kontinuerligt tjänstgörande som mest enligt planerna.
(Marinstridskrafter) "I detta sammanhang kommer den framtida ytgående flottan, inbegripet de fem fartygen av Visbyklass med avancerad smygteknik, att kräva ytterligare kommunikationsutrustning och bestyckning för närförsvar, särskilt mot asymmetriska hot.......Andra ytgående fartyg, inbegripet de flesta av minröjningsfartygen, är i allmänhet för små med begränsad uthållighet för långvariga insatser. Inga av de fartyg som används för närvarande har helikopterkapacitet (HMS [Edit] Carlskrona [Slut edit] har - red anm), med undantag för det nya fartyget i Visbyklass där en liten helikopter kan landa på akterdäck. Det finns ingen hangar. Förbättrade stödförmågor till sjöss för stridsfartyg skulle förbättra möjligheten att delta i insatser under längre perioder."
En hel del att åtgärda för dessa således, även om ingen av dessa är okända för den insatte när det gäller en flotta som varit satt på svältkur.
(Luftstridskrafter) "Flygvapnet bör fortsatt prioritera utveckling av möjligheten att understödja de svenska markstridskrafterna; förmågan att verka i integrerade operationer som inbegriper förmågan att lämna flygunderstöd, stödja med helikopter och andra resurser. Detta skulle öka försvarsmaktens övergripande förmåga substantiellt."
Stridsflyget är i hygglig form, men det är intressant att NATO skriver att vi genom att utveckla en förmåga att understödja markstridskrafterna skulle öka vår sammanlagda förmåga substansiellt.
Min argumentation kan summeras som:
1. NATO säger att vårt skisserade försvar inte klarar av att försvara landet mot ytterst ihärdiga och utdragna angrepp (krig). I utvärderingen redogörs för ett antal brister när det gäller vår skisserade förmåga (se ovan).
2. FOI varnar för i olika rapporter att det skisserade försvaret kommer att bli dyrare än planerat.
Stockholm - vi har ett problem.
När det gäller de Partnerskapsmål som vi förbundit oss att nå under tidsperioden, så visar utvärderingen att vi i allt väsentligt nått dessa, även om det finns brister. Ingen utveckling av närluftvärn, oförmåga att säkert kommunicera med andras enheter är ett par av dessa som pekas ut.
När det gäller utvärderingens slutsatser om vår försvarsförmåga som försvarsministern åberopar finns det utrymme för tolkningar. Försvarsministern citerar i sin debattartikel valda delar av dessa:
"Armén: ”Sverige satsar stort på att utveckla sina markstridskrafter. Insatsförbanden kommer att ha lätta, medeltunga och tunga förmågor och kan sålunda bidra till samtliga operativa krishanteringsinsatser både inom och utanför Sverige.”
Marinen: ”Marinen har väl utvecklade förmågor inom kustförsvar och kustnära strid i de vatten som omger Sverige. Insatser till stöd för multinationella insatser har framgångsrikt genomförts långt utanför närområdet.”
Flygvapnet: ”Sverige vidmakthåller en mångsidig uppsättning flygstridskrafter som kan stödja det nationella försvarets behov, men som också har en inbyggd förmåga att delta i multinationella, även Natoledda, krishanteringsinsatser.”"
Men, längre ned i utvärderingen avseende respektive stridskrafter låter det nämligen lite annorlunda:
(Markstridskrafter) "Försörjningen av tillräckligt tränade soldater kommer att vara central. En hög beredskap och helt frivilliga markstridskraftsbataljoner ska enligt Natostandard uppnå minst 90 % personaluppfyllnad."
Här är det lite svårtolkat, och vi skulle vara betjänta av tillgången till originalspråkets skrivning. Här behöver jag hjälp av läsekretsen. Jag tolkar detta som att vi inte i NATO:s ögon når detta, då våra bataljoner kommer ha kring 70 % kontinuerligt tjänstgörande som mest enligt planerna.
(Marinstridskrafter) "I detta sammanhang kommer den framtida ytgående flottan, inbegripet de fem fartygen av Visbyklass med avancerad smygteknik, att kräva ytterligare kommunikationsutrustning och bestyckning för närförsvar, särskilt mot asymmetriska hot.......Andra ytgående fartyg, inbegripet de flesta av minröjningsfartygen, är i allmänhet för små med begränsad uthållighet för långvariga insatser. Inga av de fartyg som används för närvarande har helikopterkapacitet (HMS [Edit] Carlskrona [Slut edit] har - red anm), med undantag för det nya fartyget i Visbyklass där en liten helikopter kan landa på akterdäck. Det finns ingen hangar. Förbättrade stödförmågor till sjöss för stridsfartyg skulle förbättra möjligheten att delta i insatser under längre perioder."
En hel del att åtgärda för dessa således, även om ingen av dessa är okända för den insatte när det gäller en flotta som varit satt på svältkur.
(Luftstridskrafter) "Flygvapnet bör fortsatt prioritera utveckling av möjligheten att understödja de svenska markstridskrafterna; förmågan att verka i integrerade operationer som inbegriper förmågan att lämna flygunderstöd, stödja med helikopter och andra resurser. Detta skulle öka försvarsmaktens övergripande förmåga substantiellt."
Stridsflyget är i hygglig form, men det är intressant att NATO skriver att vi genom att utveckla en förmåga att understödja markstridskrafterna skulle öka vår sammanlagda förmåga substansiellt.
Min argumentation kan summeras som:
1. NATO säger att vårt skisserade försvar inte klarar av att försvara landet mot ytterst ihärdiga och utdragna angrepp (krig). I utvärderingen redogörs för ett antal brister när det gäller vår skisserade förmåga (se ovan).
2. FOI varnar för i olika rapporter att det skisserade försvaret kommer att bli dyrare än planerat.
Stockholm - vi har ett problem.
2011-07-26
NATO värderar vårt försvar
Försvarsminister Sten Tolgfors skrev igår påDN Debatt om hur en utvärdering av svensk försvarsförmåga och försvarsreform av NATO visat vilken god förmåga vi har.
Försvarsministern:
"Natos utvärdering verifierar den svenska försvarsreformen och är genomgående mycket positiv till den svenska försvarsförmågan. Nato konstaterar att Sverige har god förmåga att försvara sitt eget territorium. Den nya svenska insatsorganisationen kommer att kunna bli en av de mest användbara i Europa. Natos utvärdering går helt emot delar av den svenska försvarsdebatten och negativa uttalanden om den svenska försvarsförmågan. Det vi gör är precis det som enligt Nato krävs för att nå verklig försvarsförmåga."
Det är tuffa besked för de av oss försvarsdebattörer som hävdar att vår krigföringsförmåga är otillräcklig. Men alla av statsrådets utropstecken kan inte passera utan kommentarer.
Det är glädjande att departementet med statsrådet i spetsen utsätter vår krigföringsförmåga för en utomstående granskning. När vi nu fått en sådan utförd av en organisation som vi inte är medlemmar i, och därefter resultatet redovisat av ministern, så ska det bli utomordentligt intressant att få ta del av denna på en publik domän. Av vad jag förstår så har vi levererat underlag till NATO för att de ska kunna genomföra en sådan utvärdering. Skattebetalarna som ju finansierar vårt försvar torde ha minst lika stor rätt att ta del av denna som alla NATO-ländernas skattebetalare genom deras statstjänstemän.
För det andra är det intressant att försvarsministern lyfter fram denna utvärdering på DN Debatt när han samtidigt har två myndigheter under sig som i byråkratisk klartext säger att vår försvarsförmåga urholkas till följd av prisökningar inom materielområdet. Både Försvarsmakten och FOI hävdar detta i olika rapporter och kommentarer . FOI har också tidigare varnat för att personalförsörjningsreformen är underfinansierad.
Detta hör också samman med de exempel som försvarsministern för fram angående Danmark och Finland. Försvarsministern:
"Sverige är ett av få länder i Europa med stabila försvarsanslag, många tvingas nu till drastiska nedskärningar. Finland och Danmark till exempel planerar att skära ner försvarsanslagen med cirka 2 miljarder kronor vardera. Det motsvarar cirka tio procent av respektive försvarsbudget."
Vad som inte framgår är balansen i dessa exempel jämfört med Sverige. Om både ÖB och GD FOI på olika sätt varnar för en underfinansiering av Försvarsmakten - vad är då skillnaden? Om myndigheterna har rätt, så kommer vi få genomgå en försämring av vår planerade operativa förmåga.
Dit hör bland annat vår förmåga till expeditionära insatser som enligt försvarsministern får tummen upp av NATO. Just nu ser vår beredskap ut för dessa så här: ett transportflygplan, ett kompani och en enhet ur Särskilda Operationsgruppen kan efter 10 dagar genomföra en sådan insats. Punkt.
Om vår handelsberoende nation skulle drabbas av svåra störningar i sjöfarten i form av mineringar i Persiska viken eller utvidgade piratangrepp i Adenviken, så skulle det ta 90 dagar innan ett svenskt örlogsfartyg skulle kunna avsegla för att hjälpa till att bryta dessa. Inga otänkbara scenarion längre.
I maj skrev några av våra förtroendevalda inom Kungl Krigsvetenskapsakademin en debattartikel på DN Debatt, där de redogjorde för resultaten i den studie som vi i Akademin genomfört om de militära möjligheterna att uppfylla solidaritetsförklaringen vid spänningar och konflikter i närområdet, exempelvis i Baltikum. Studien visade på allvarliga brister redan vid tämligen låg anspänning. Luftvärn, ubåtsjaktförmåga och ledning är några av de brister vi identifierade.
Det mest anmärkningsvärda i artikeln är dock exemplet, där NATO:s syn på vår försvarsförmåga av landet på egen hand, citeras. Mitt intryck är att försvarsministern tar detta som intäkt för att vi gör rätt :
"Nu står det också klart att de värderar vår nationella försvarsförmåga högt."
Enligt statsrådet skriver NATO följande:
"Även om Försvarsmakten i extrema fall fortfarande kommer att vara beroende av en mobilisering av reserver, med understöd av hemvärnet, torde Sveriges nyutvecklade operativa stridskrafter besitta en operativ förmåga och stridsduglighet som i första hand avskräcker från anfall och om det misslyckas kan försvara landet mot alla utom ytterst ihärdiga och utdragna angrepp."
Jag som trodde att målet med vårt försvar i nuvarande allianslöshet var att vi skulle kunna försvara oss mot just ihärdiga och utdragna angrepp.
Försvarsministern:
"Natos utvärdering verifierar den svenska försvarsreformen och är genomgående mycket positiv till den svenska försvarsförmågan. Nato konstaterar att Sverige har god förmåga att försvara sitt eget territorium. Den nya svenska insatsorganisationen kommer att kunna bli en av de mest användbara i Europa. Natos utvärdering går helt emot delar av den svenska försvarsdebatten och negativa uttalanden om den svenska försvarsförmågan. Det vi gör är precis det som enligt Nato krävs för att nå verklig försvarsförmåga."
Det är tuffa besked för de av oss försvarsdebattörer som hävdar att vår krigföringsförmåga är otillräcklig. Men alla av statsrådets utropstecken kan inte passera utan kommentarer.
Det är glädjande att departementet med statsrådet i spetsen utsätter vår krigföringsförmåga för en utomstående granskning. När vi nu fått en sådan utförd av en organisation som vi inte är medlemmar i, och därefter resultatet redovisat av ministern, så ska det bli utomordentligt intressant att få ta del av denna på en publik domän. Av vad jag förstår så har vi levererat underlag till NATO för att de ska kunna genomföra en sådan utvärdering. Skattebetalarna som ju finansierar vårt försvar torde ha minst lika stor rätt att ta del av denna som alla NATO-ländernas skattebetalare genom deras statstjänstemän.
För det andra är det intressant att försvarsministern lyfter fram denna utvärdering på DN Debatt när han samtidigt har två myndigheter under sig som i byråkratisk klartext säger att vår försvarsförmåga urholkas till följd av prisökningar inom materielområdet. Både Försvarsmakten och FOI hävdar detta i olika rapporter och kommentarer . FOI har också tidigare varnat för att personalförsörjningsreformen är underfinansierad.
Detta hör också samman med de exempel som försvarsministern för fram angående Danmark och Finland. Försvarsministern:
"Sverige är ett av få länder i Europa med stabila försvarsanslag, många tvingas nu till drastiska nedskärningar. Finland och Danmark till exempel planerar att skära ner försvarsanslagen med cirka 2 miljarder kronor vardera. Det motsvarar cirka tio procent av respektive försvarsbudget."
Vad som inte framgår är balansen i dessa exempel jämfört med Sverige. Om både ÖB och GD FOI på olika sätt varnar för en underfinansiering av Försvarsmakten - vad är då skillnaden? Om myndigheterna har rätt, så kommer vi få genomgå en försämring av vår planerade operativa förmåga.
Dit hör bland annat vår förmåga till expeditionära insatser som enligt försvarsministern får tummen upp av NATO. Just nu ser vår beredskap ut för dessa så här: ett transportflygplan, ett kompani och en enhet ur Särskilda Operationsgruppen kan efter 10 dagar genomföra en sådan insats. Punkt.
Om vår handelsberoende nation skulle drabbas av svåra störningar i sjöfarten i form av mineringar i Persiska viken eller utvidgade piratangrepp i Adenviken, så skulle det ta 90 dagar innan ett svenskt örlogsfartyg skulle kunna avsegla för att hjälpa till att bryta dessa. Inga otänkbara scenarion längre.
I maj skrev några av våra förtroendevalda inom Kungl Krigsvetenskapsakademin en debattartikel på DN Debatt, där de redogjorde för resultaten i den studie som vi i Akademin genomfört om de militära möjligheterna att uppfylla solidaritetsförklaringen vid spänningar och konflikter i närområdet, exempelvis i Baltikum. Studien visade på allvarliga brister redan vid tämligen låg anspänning. Luftvärn, ubåtsjaktförmåga och ledning är några av de brister vi identifierade.
Det mest anmärkningsvärda i artikeln är dock exemplet, där NATO:s syn på vår försvarsförmåga av landet på egen hand, citeras. Mitt intryck är att försvarsministern tar detta som intäkt för att vi gör rätt :
"Nu står det också klart att de värderar vår nationella försvarsförmåga högt."
Enligt statsrådet skriver NATO följande:
"Även om Försvarsmakten i extrema fall fortfarande kommer att vara beroende av en mobilisering av reserver, med understöd av hemvärnet, torde Sveriges nyutvecklade operativa stridskrafter besitta en operativ förmåga och stridsduglighet som i första hand avskräcker från anfall och om det misslyckas kan försvara landet mot alla utom ytterst ihärdiga och utdragna angrepp."
Jag som trodde att målet med vårt försvar i nuvarande allianslöshet var att vi skulle kunna försvara oss mot just ihärdiga och utdragna angrepp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)