2011-08-06

De styrande värderar vårt försvar

Johan Wiktorin, avdelning I

Försvarsminister Sten Tolgfors och vice ordföranden i Försvarsutskottet, Cecilia Widegren (M), skriver idag på SvD Brännpunkt om hur det nya försvaret innebär en högre kvalitet jämfört med tidigare.

Innan jag tar lite ledigt från bloggandet tänkte jag gå igenom de bägges argumentation för läsarna.


Till att börja med slår Sten Tolgfors och Cecilia Widegren fast att:

"Den som övar på heltid når en högre förmåga än den som inte gör det."

Detta är ett helt riktigt påstående, och ett av de allra bästa argumenten för det system som regeringen håller på att införa.

De bägge tar också upp några av det gamla systemets svagheter som den omfattande och ständiga grundutbildningen liksom Utlandsstyrkans baksida:

"Det var länge sedan värnpliktiga repetitionsutbildades i större omfattning........Under värnpliktstiden var förbandens operativa förmåga styrd av var i utbildningscykeln man befann sig. I början på årscykeln när värnpliktiga ryckte in var förmågan låg. Efterhand som de värnpliktiga blev bättre ökade förmågan. Strax före muck var den god, men föll därefter tillbaka till låga nivåer igen och utbildningscykeln började om."

"I stället fick försvaret anställa särskilda soldater, som gavs ett halvårs extra utbildning och övning för att bli redo för insats. När insatsen var slut och förbanden var som allra bäst avvecklades de. Därmed försvann erfarenhet av skarpa lägen och år av samträning."

Dessa iakttagelser kan jag också känna igen mig i, även om våra mest kvalitativa förband som flyg- och sjöstridsförband i mångt och mycket är detsamma som tidigare. Särskilt det sistnämnda fenomenet borde vi kunnat ha mött på ett mer kreativt sätt för att just ta tillvara erfarenheter.


Debattörerna upplyser också om den individvisa rotationen som ska motverka nedgång i kvalitet, så att vi istället håller en hög och jämn kvalitet över hela året. Individvis rotation är ett system som får en hel del kritik i USA för att den inte tillräckligt bygger upp gruppsammanhållningen. Här borde det vara möjligt att istället genomföra gruppvis rotation, utan att den eftersträvansvärda balansen rubbas.

Det märkliga argumentet att värnpliktsförbanden inte kunde användas för insatser - "ens i vårt eget närområde" kommer åter tillbaka i argumentationen. Märkligt, därför enligt våra gamla lagar fanns det inget som hindrade detta, så länge Riksdagen bara fattade ett sådant beslut. Ett bättre argument skulle enligt min mening vara i så fall:

"Det nya systemet kommer erbjuda större handlingsfrihet och snabbare reaktionsförmåga för regeringen att använda militära resurser i närområdet."


Ett par faktorer med frågetecken framskymtar också i debattartikeln. Sten Tolgfors och Cecilia Widegren skriver om tidsförhållandena för det nya försvaret:

"Den nya insatsorganisationen med förband användbara för försvarets alla uppgifter oavsett var dessa behöver utföras – i landet, i närområdet eller i världen – kommer att vara intagen 2014. Den fortsätter att fyllas på med soldater under de följande åren.......Hela organisationen kommer att vara genomövad 2019."

Organisationen kommer alltså att vara intagen 2014 i enlighet med riksdagsbeslutet 2009, men soldaterna kommer efter hand och systemet ska övas först. Det torde innebära att vi har en förmåga kring 70 % om fem år enligt planen. Det här är inga överraskningar, men bra att de skriver om detta så att vi vet vad vi kan förvänta oss enligt planeringen.


Det nya försvaret har två större problem enligt min mening. Det första är en kulturfråga, såväl politiskt som folkligt. Kommer det finnas en politisk vilja att använda försvaret på ett sådant sätt som det nya systemet medger, och kommer det finnas en folklig förankring för detta?

Detta kan nog försvinna över tid, om omställningen går bra och det militära instrumentet används klokt och på ett sådant sätt att envar förstår att det tjänar våra intressen.


Det andra problemet är min huvudsakliga och genomgående kritik mot omläggningen. Jag anser att den bygger på en alltför optimistisk ekonomisk kalkyl.

Den förutsätter att tillståndet i de operativa styrkorna är bättre än vad det är. Rationaliseringar i grundorganisationen genom förbandsnedläggningar är inte genomförda, och heller inte önskvärda längre. En höjning av den allmänna beredskapen från år till vecka är inte finansierad - den kräver omfattande övning och omfattande logistikförberedelser. Rationaliseringar i stödstrukturen till gagn för den operativa förmågan är inte genomförd, och det lagda förslaget får underkänt av Försvarsmakten.

Den bygger på en lönebild för våra soldater som är alldeles för låg, om vi vill ha personal med hög kvalitet i längden. Den underskattar kostnaderna för att öva ett försvar som är mer professionellt. Den har en underfinansierad materielplan i utgångsläget. Denna har heller inte tagit full höjd för utvecklingen av ryska stridskrafter, främst stridsflyg, kortdistansmissiler och luftvärn.

Jag uppskattar att vi nu är uppe i ett glapp på mellan 6-8 Mdr SEK/år mellan våra uttryckta ambitioner och ekonomiska resurser. Vi kommer inte dra över budget, utan resultatet kommer i så fall bli att tidslinjalen sträcks ut ytterligare och/eller förmågor skärs bort.


Med tanke på att det globala finanssystemet idag skakar efter S&P kreditnedvärdering av USA, så kommer det kräva en hel del politisk vilja om det nya försvaret ska komma på plats.


Se även Wiseman

2011-08-04

Förändringstider

Redaktören


Jag har gjort, och kommer att göra några förändringar, i lay-out och innehåll.

Till att börja med har jag försökt göra texten lättare att läsa - kudos Johan Tunberger och Olof Santesson - och bättre anpassad till mobilformatet.

Jag kommer inte att fortsätta med månadens fokusområde. Jag gjorde en stor uppdatering i mitten av juli på Filippinerna som bara försvann i cyberrymden eller så raderade jag den av misstag. Hursomhelst tar det för mycket energi att ta fram material, så jag lägger den på annat istället.

I början av september tänker jag pröva ett nytt grepp för att förnya sidan, som jag diskuterat med Joachim Keim (@sejoke).

Jag vill också passa på att säga att jag snart kommer gå ned i lågvarv på bloggen under två veckors tid, för att hämta kraft inför hösten. 2011 är ett långt år.


Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

2011-08-01

Syrien - närmare inbördeskriget?

Söndagen blev en bitter dag för Assads motståndare. De syriska säkerrhetsstyrkorna gick in i framförallt Hama, men även några andra städer. Uppemot 150 människor dödades totalt, och idag kommer rapporter att andra styrkor återigen genomför rensningar i norra delen av landet. Tyskland har begärt att FN:s säkerhetsråd omedelbart sammankallas, vilket sker i kväll svensk tid.

Regimen har alltså väntat ut den omringade staden Hama tills Ramadan utropades, och därefter dagen före starten på denna genomfört något som redan nu kallas Ramadanmassakern. De filmer jag hittade på nätet igår gick knappt att titta på.


Regimens hanterande av det syriska upproret har varit totalt kontraproduktivt. Det som började som några hundra protesterande i staden Dera'a för fem månader sedan har över tiden växt till hundratusentals protesterande. Presidenten har alltjämt personligen ett ganska starkt stöd i landet, men de religiösa undertonerna i konflikten blir allt starkare.

Tidigare följde det sunnitiska prästerskapet regimen efter tidigare överenskommelser. Under Ramadan kan vi förvänta oss att dessa kommer att flytta fram positionerna genom att genomföra böner på samma sätt som man alltid gjort, medan regimen helst vill att folk håller sig hemma. Allt talar för att regimen inte kommer kunna genomdriva den viljan. Det riskerar att bli som jag skrev i förra inlägget: Fredag hela veckan.


På den militära och polisiära sidan ser det också allt mörkare ut för regimen. Assad har nu bundit upp sina bästa enheter i dessa aktioner, för trots gårdagens massaker har dessa ännu inte kontrollen över staden Hama. Min bild är att det pågår gatustrider mellan beväpnade motståndsgrupper och 4. pansardivisionen i stadens centrum. Gatustrider tar tid och konsumerar mycket ammunition och drivmedel. Detta innebär att regimen får svårare att sända sina fåtaliga elitförband kors och tvärs för att släcka bränder.

I öster är 7. divisionen insatt för att försöka återfå kontrollen över viktigare städer. I östra delen av Syrien finns det uppgifter om deserteringar i stor skala från andra arméenheter. Det är den enskilt farligaste faktorn för Assad. Den dag armén inte lyder honom längre, så är tiden ute för honom och hans familj. I fredags hoppade generalmajoren Riad El As'ad av offentligt för att bilda den Fria Syriska Armén tillsammans med ett antal andra officerare. Deras uppgift formulerades som att bekämpa det förtryck som Bashar al-Assad leder.


En faktor som däremot gått Assads väg de senaste dagarna är den kollektiva avgången som den turkiska militärledningen genomförde för några dagar sedan. Det finns flera saker som talar för att Turkiet har långt framskridna planer för att kunna gå in i norra Syrien för att skapa en buffertzon vid behov. Jag har tidigare berört denna möjlighet, vilket skulle erbjuda Turkiet flera fördelar. När hela ledningen byts ut, så uppstår naturligen en viss ledningssvacka för den turkiska krigsmakten, vilket alltså Assad möjligen utnyttjar när han i morse åter sände sina trupper norrut. Ramadan ökar också det turkiska motståndet att hamna i väpnad konflikt med andra muslimer under just den perioden. Det kan innebära att Assad kan koncentrera sig på det inre motståndet under augusti.

Räkna med stegrad konflikt med stor risk för att inbördeskrig bryter ut i Syrien den närmaste månaden. 2011 är ett långt år.


Senste inlägget om Syrien: Assad - två månader kvar?
Första inlägget om Syrien: Syrien - Fly eller illa fäkta?


DN
SvD
Aftonbladet