193 svar gavs på den första enkätfrågan om Gotland. Bearbetningen av materialet blir alltså begränsad i precision. Dels beroende på kvantitet och dels beroende på urvalet. Det är skäligt att anta att de flesta som svarat är mer intresserade och mer kunniga av försvarspolitik än den genomsnittlige medborgaren. I de mer tydliga svarsutfallen kan vi antagligen säga något om hur försvarsintresserade i allmänhet ställer sig till Gotlandsfrågan.
[Edit] 81 % av de som svarat anger att Gotlands betydelse för våra operationer i Östersjön är mycket stor och 89 % [Slut edit] att den militära närvaron på Gotland är alldeles för liten. Det torde innebära att det åtminstone finns skäl att på allvar diskutera hur vi ska öka den militära närvaron kring och på Gotland de närmaste åren. En rörelse i den riktningen har i rättvisans namn startat, men då avseende övningsverksamhet om vi undantar den förrådsställda materielklossen om 14 stridsvagnar.
När det gällde vad vi borde förstärka med mottogs 186 svar. De olika alternativen var ganska jämnt fördelade i svarsprofilen. Ett utbildningscentrum och aerostater mindre representerade medan kustrobotförband och kvalificerat luftvärn (69 %) fick flest röster. Det går ju inte att utesluta att luftvärnsvänner är överrepresenterade i statistiken, men nog finns det skäl att granska detta och många andra alternativ. För att uppnå ett integrerat luftförsvarssystem behöver både flyg och luftvärn finnas för ömsesidigt understöd och förmåga till både uthållighet som kraftsamling.
Nu ska sägas att ett helt nytt robotsystem kostar mycket pengar, vilket skulle kräva nya pengar eller smärtsamma omprioriteringar. En ny logistikkedja och ett nytt utbildningssystem skulle krävas. En analys kanske skulle visa att en utbyggnad av redan befintliga förmågor i form av stridsflyg och fartyg skulle vara mer kostnadseffektiv och flexibel.
Röstviljan avtog sedan när det gällde vad som skulle nedprioriteras för förstärkning till Gotland. Det går att ifrågasätta den kostnadsneutrala uppställningen, och det går inte att dra några slutsatser om synen på försvarsbudgeten. Det var 84 % av antalet som svarade på första frågan som gjorde geografiska prioriteringar i fråga fyra. Antagligen har en del som svarat accepterat den kostnadsneutrala förutsättningen. Jag borde haft med en fråga om försvarsanslaget för att få en känsla för de två sista frågorna.
Lite överraskande för mig var det Göteborg som drog det kortaste strået (jag fyllde i andra områden) med 39 % av de som svarade på frågan. I en realt krympande försvarsekonomi riskerar vi i förlängningen att bli mer och mer beroende av andras förmåga. I det avseendet är Göteborg vårt Benghazi. Ett område som måste hållas öppet för förnödenheter, både militära och civila.
Ännu färre svarade på sista frågan. Ungefär 69 % av svaren på första frågan inkom. Av de som svarade på sista frågan pekade 35 % ut markstridskrafterna och 31 % ledningsförmågan (mitt svar Ledning). Eftersom jag av utrymmesskäl inte ställde några bakgrundsfrågor, så vet vi inget om representationen från olika grupper. Jag gjorde en liten reflektion om markstridskrafternas andel. I en realt vikande försvarsekonomi, och med en kommande (?) ambitionsminskning i våra internationella insatser, så riskerar markstridskrafterna vara ett av besparingsobjekten framöver.
Den mest intensiva debatten bland läsarna rörde sig kring möjligheterna att förstärka Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkorna med mer kvalificerad materiel som pansarvärnsrobotar och (tyngre?) granatkastare. Å ena sidan eftersträvansvärt, å andra sidan inte möjligt på grund av bristande struktur för utbildning och kostnader för införande och vidmakthållande jämfört med förstärkning av de kvarvarand fältförbanden. När jag föreslog stridsfordon och granatkastare till hemvärnsförbanden på Gotland hade jag inte ambitionen att dessa skulle kunna bli lika bra som
en bataljon, där huvuddelen av soldaterna är tidsvis tjänstgörande.
Jag tackar alla läsare för enkätsvaren och de kommentarer som sänts in. Jag hoppas fortfarande få ett svar från den politiska nivån om de frågor jag ställde om Gotlands betydelse och eventuella beslut. Newsmill har kontaktat de flesta ledande försvarspolitikerna i frågan. Om de kommer några svar ska jag försöka få dubbelpublicera dem här, annars är det Newsmill som gäller.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-08-31
Försvarsministern och det tyska personalförsörjningssystemet
Försvarsministern skrev igår ett inlägg på sin blogg med titeln: Tyskland har lämnat värnplikten. I denna går försvarsministern igenom siffror och utveckling i Tysklands omställning och jämför med Sverige.
Bland annat skriver statsrådet så här:
"De tyska soldaterna kommer i slutet av sin tjänstgöringsperiod att tjäna ca 11 000 kronor i månaden, skattefritt och med tillkommande förmåner. De svenska soldaterna har motsvarande värnpliktsförmåner i ersättning under de första tre månaderna och en ingångslön om ca 17 000 kronor i månaden, före skatt, och tillägg oräknade, när de anställts."
Jag vet inte var försvarsministern får alla siffror ifrån och vem som förser honom med dessa. Om vi går in och tittar i tyska offentliga sektorns lönetabeller (Besoldungstabellen Berufsoldaten 2011) , så ser vi att en ogift soldat (klass A2) utan barn i slutet av sin tjänstgöringsperiod (sjunde året) har ~ 1671 € i månaden efter skatt. Detta motsvarar ~ 15300 SEK/mån efter skatt, och inte 11000 SEK/mån. En svensk soldat måste tjäna ~ 21900 SEK/mån för att få ut samma nettolön vid 30 % skatt. Till detta tillkommer för tyska soldater subventionerat boende på förläggningar (< 1000 SEK/mån i hyresutgift) och subventionerad mat som svenska soldater och sjömän inte får. Tyska soldater får ersättning för övningar och utlandstjänst på motsvarande vår nivå.
Varför är detta viktigt? Jo, missnöje med lönen uppges vara en av de två största anledningarna till att soldaterna slutar i Tyskland. Den andra är missnöje med boendevillkoren. Det kan också vara skälet till att Bundeswehrs numera nedbantade rekryteringsmål inte uppfylls, utan en tillfällig extra förstärkning ur den sista värnpliktskullen. I Die Zeit får vi veta att målet från början var 15000, men detta har fått sänkas till 5000 av den nye försvarsministern. Tyvärr har man bara lyckats rekrytera 3419 st soldater.
Men det stannar inte där. Der Tagesspiegel rapporterade tidigare att av dessa 3419, så slutade 440 (13 %) inom en månad.
Försvarsministern talar hellre om ansökningssiffror:
"Frivillighet ses i Tyskland som nödvändigt för att klara försvarets rekryteringsbehov. I Tyskland har försvaret hittills haft ca tre sökande per plats på den nya frivilliga utbildningen, vilket ses som en framgång. I Sverige har försvaret hittills haft 22 000 ansökningar till 2 400 platser på den frivilliga grundutbildningen (GMU)."
Visst ger ett högt antal sökande per plats bättre urvalsmöjligheter, men det är som Wiseman brukar påpeka betydligt mer intressant med hur många som anställs och stannar kvar.
Försvarsministern skriver vidare:
"Den svenska försvarsreformen följer utvecklingen i länderna i EU och i Nato. Den svenska försvarsdebatten bör ta in utvecklingen i andra länder."
Jag gör härmed det. Den tyska utvecklingen är oroande. Trots bättre ekonomiska villkor har de problem med att nå redan nedskalade mål. För en månad sedan gick förrförre försvarsministern Frans Josef Jung (CDU) ut i Die Zeit och kritiserade bytet av personalförsörjningssystem.
Debatten i frågan om personalförsörjningen är den enskilt viktigaste försvarsfrågan och kommer bland annat att avhandlas på ett extrainsatt möte i Försvarsutskottet. En högre grad av profession som innebär att allt mer komplicerade system kan användas optimalt kostar pengar. Statsrådet ska naturligtvis driva alla personalfrågor hårt, men vi börjar bli allt fler som känner oro för att det här har gått för snabbt och till en alldeles för billig peng.
Bland annat skriver statsrådet så här:
"De tyska soldaterna kommer i slutet av sin tjänstgöringsperiod att tjäna ca 11 000 kronor i månaden, skattefritt och med tillkommande förmåner. De svenska soldaterna har motsvarande värnpliktsförmåner i ersättning under de första tre månaderna och en ingångslön om ca 17 000 kronor i månaden, före skatt, och tillägg oräknade, när de anställts."
Jag vet inte var försvarsministern får alla siffror ifrån och vem som förser honom med dessa. Om vi går in och tittar i tyska offentliga sektorns lönetabeller (Besoldungstabellen Berufsoldaten 2011) , så ser vi att en ogift soldat (klass A2) utan barn i slutet av sin tjänstgöringsperiod (sjunde året) har ~ 1671 € i månaden efter skatt. Detta motsvarar ~ 15300 SEK/mån efter skatt, och inte 11000 SEK/mån. En svensk soldat måste tjäna ~ 21900 SEK/mån för att få ut samma nettolön vid 30 % skatt. Till detta tillkommer för tyska soldater subventionerat boende på förläggningar (< 1000 SEK/mån i hyresutgift) och subventionerad mat som svenska soldater och sjömän inte får. Tyska soldater får ersättning för övningar och utlandstjänst på motsvarande vår nivå.
Varför är detta viktigt? Jo, missnöje med lönen uppges vara en av de två största anledningarna till att soldaterna slutar i Tyskland. Den andra är missnöje med boendevillkoren. Det kan också vara skälet till att Bundeswehrs numera nedbantade rekryteringsmål inte uppfylls, utan en tillfällig extra förstärkning ur den sista värnpliktskullen. I Die Zeit får vi veta att målet från början var 15000, men detta har fått sänkas till 5000 av den nye försvarsministern. Tyvärr har man bara lyckats rekrytera 3419 st soldater.
Men det stannar inte där. Der Tagesspiegel rapporterade tidigare att av dessa 3419, så slutade 440 (13 %) inom en månad.
Försvarsministern talar hellre om ansökningssiffror:
"Frivillighet ses i Tyskland som nödvändigt för att klara försvarets rekryteringsbehov. I Tyskland har försvaret hittills haft ca tre sökande per plats på den nya frivilliga utbildningen, vilket ses som en framgång. I Sverige har försvaret hittills haft 22 000 ansökningar till 2 400 platser på den frivilliga grundutbildningen (GMU)."
Visst ger ett högt antal sökande per plats bättre urvalsmöjligheter, men det är som Wiseman brukar påpeka betydligt mer intressant med hur många som anställs och stannar kvar.
Försvarsministern skriver vidare:
"Den svenska försvarsreformen följer utvecklingen i länderna i EU och i Nato. Den svenska försvarsdebatten bör ta in utvecklingen i andra länder."
Jag gör härmed det. Den tyska utvecklingen är oroande. Trots bättre ekonomiska villkor har de problem med att nå redan nedskalade mål. För en månad sedan gick förrförre försvarsministern Frans Josef Jung (CDU) ut i Die Zeit och kritiserade bytet av personalförsörjningssystem.
Debatten i frågan om personalförsörjningen är den enskilt viktigaste försvarsfrågan och kommer bland annat att avhandlas på ett extrainsatt möte i Försvarsutskottet. En högre grad av profession som innebär att allt mer komplicerade system kan användas optimalt kostar pengar. Statsrådet ska naturligtvis driva alla personalfrågor hårt, men vi börjar bli allt fler som känner oro för att det här har gått för snabbt och till en alldeles för billig peng.
2011-08-29
Så är min syn på Gotland...
Det blev många läsare både på bloggen och Newsmill idag efter morgonens debattinlägg, vilket är roligt. Jag tänkte gå vidare med en enkät till höger för att fånga en bild av vad era funderingar är kring frågan om Gotland. I dessa frågor förutsätts den ekonomiska ramen vara oförändrad, så er eventuella uppbyggnad på Gotland innebär nedprioriteringar någon annanstans. Utveckla gärna era tankar i kommentatorsfältet. På fråga 3 finns det möjligheter att välja fler alternativ. Enkäten är öppen i 48h.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)