Efter mycket om och men fick Sverige en veteranpolitik vid årsskiftet. Kudos till riksdagsledamoten Allan Widman och brigadgeneralen Bo Wranker med flera för engagerat arbete. Tillämpningen av politiken kommer också att påverka rekryteringen, både kvantitativt och kvalitativt, så frågan handlar inte bara om själva veteranerna. I den svenska debatten framhålls ofta andra länder som föredömen och goda exempel, som exempelvis Storbritannien. Men gräset verkar ha gula strån där också.
I en artikel i The Daily Mail kan vi läsa om Lance-Bombardier (Bombardier är benämningen på soldater i det brittiska artilleriet - red anm) Ben Parkinson som förlorade sina bägge ben och ådrog sig hjärnskador i en explosion i Afghanistan 12/9 2006. Inledningsvis fick han ett bud om en ekonomisk ersättning från brittiska staten på 150000 £. Detta blev uppmärksammat i landet, då ett skrivmaskinsbiträde i brittiska flygvapnet ungefär samtidigt fick 484000 £ för utslitningssskador i en tumme. Brittiska försvarsdepartementet gick då igenom Ben Parkinsons fall igen och meddelade att han hade rätt till 1087000 £ vid närmare granskning. Debatten om ersättningen lade sig snabbt.
Nu har den emellertid blossat upp igen, eftersom departementet återkommit med en utbetalningsgräns på 570000 £ för skadade soldater. Som om det inte var nog så fick familjen dagarna efter det beskedet ett brev från garnisonen som berättade att deras son blivit rekommenderad avsked för medicinska skäl, och att slutligt beslut om detta fattas i december. En källa till tidningen understryker att slutliga beslut i de olika frågorna inte är fattade än.
Behandlingen av veteraner, både hela och skadade, är en viktig principfråga för den svenska staten och landets befolkning. I denna kan vi utläsa ett perspektiv på människovärdet som vi tillämpar i praktiken. Ekonomiska nivåer kan alltid diskuteras vid olika skador, men systemet måste vara tydligt, enkelt och tåla jämförelser. Att däremot rekommendera avsked innan rehabiliteringen är avslutad är en bitter medicin att svälja. Känslan av att tillhöra en grupp kan inte underskattas. Även här måste regler vara enkla och tydliga, och med ett inte så litet mått av empati för den som förlorat två ben för svensk politik och andras mänskliga rättigheter. Brittiska officerare har nyligen berättat för mig att de har "många" soldater som döljer sina skador av rädsla för avsked. Låt oss inte hamna där!
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-09-04
2011-09-03
Positiv USA-kritik för vår krishantering ISAF Feb 2010
Historien om WikiLeaks snurrar vidare i en allt snabbare och dystrare karusell. Som jag befarade i vintras , så har normala journalistiska principer satts ur spel. WikiLeaks har gjort en mycket stor, tidigare ej planerad, dumpning av material. En journalist vid The Guardian har publicerat lösenordet till krypteringen som tidigare var förbehållen några mellanhänder och utvalda tidningar.
Det innebär att källskyddet sätts ur spel och mycket riktigt svävar nu aktivister i bland annat Syrien i livsfara sedan deras namn stått att läsa i de oredigerade och dekrypterade kablar som nu börjar läcka ut. Varför amerikanska utrikesdepartementet skriver ut sina alla sina källor i klartext är jag inte klar över. De uppgiftslämnare som står i opposition mot diktaturer borde nog kunna påräkna ett visst skydd. Vad olika regeringsföreträdare i sina officiella funktioner säger behöver däremot inte skyddas på samma sätt.
En oklassificerad handling i den nya dumpningen som handlar om Sverige har F&S gått igenom. Den handlar om våra reaktioner på den mycket tragiska attacken i början av förra året som resulterade att vi förlorade två officerare och en tolk. Rapporten är skriven en dryg vecka efter händelsen.
Kabeln är i sig odramatisk. Den beskriver kort bakgrunden på ett i huvudsak korrekt rätt sätt, även om den anger 2006 istället för 2005 som det år vi tidigare fått personal dödade. Vår krishantering får god kritik av ambassadören. Han uttalar att kommunikationen fungerat bra i vad som förefaller vara en väl förberedd plan. ÖB ger presskonferens fem timmar efter personalen dödats. Försvarminister Tolgfors ger därefter ut ett pressmeddelande som följs av uttalanden från stats- och utrikesministern.
Det som intresserar USA mest är naturligtvis de politiska reaktionerna bland partier och bland svenskarna. Avvikelser från normalbilden tas upp som till exempel att Folkpartiets försvarspolitiska talesman Allan Widman vill se en förstärkning med 100 soldater. Att Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly avstår från att använda händelsen för att driva sin uttågslinje noteras också.
När det gäller folkets inställning redovisar ambassadören siffror från Expressen och SIFO som tillsammans med ambassadens kontakter på vårt UD och försvarsdepartement visar på ett klart ökat stöd för vår insats i Afghanistan. Ambasadör Barzun avslutar med att den avtystande debatten kan väckas till liv igen om vi skulle drabbas av större förluster eller oavsiktligt skulle råka döda afghanska civila.
Det känns roligt att läsa om positiva uttalanden kring vår krishantering kommunikationsmässigt. Just den krishantering som varit kring olika händelser i Afghanistan är en av försvarsministerns bästa grenar.
Kablarna tjänar också som en påminnelse om den kartläggning som vi utsätts för dagligen av andra. Våra inre politiska förhållanden, ekonomiska politik, våra relationer till andra och vårt försvar är det som röner störst uppmärkamhet. I går twittrade utrikesministern att han hört en uppgift om att EU:s stater tillsammans har 94000 diplomater (!), så rapportskrivandet är omfattande här i världen.
Det innebär att källskyddet sätts ur spel och mycket riktigt svävar nu aktivister i bland annat Syrien i livsfara sedan deras namn stått att läsa i de oredigerade och dekrypterade kablar som nu börjar läcka ut. Varför amerikanska utrikesdepartementet skriver ut sina alla sina källor i klartext är jag inte klar över. De uppgiftslämnare som står i opposition mot diktaturer borde nog kunna påräkna ett visst skydd. Vad olika regeringsföreträdare i sina officiella funktioner säger behöver däremot inte skyddas på samma sätt.
En oklassificerad handling i den nya dumpningen som handlar om Sverige har F&S gått igenom. Den handlar om våra reaktioner på den mycket tragiska attacken i början av förra året som resulterade att vi förlorade två officerare och en tolk. Rapporten är skriven en dryg vecka efter händelsen.
Kabeln är i sig odramatisk. Den beskriver kort bakgrunden på ett i huvudsak korrekt rätt sätt, även om den anger 2006 istället för 2005 som det år vi tidigare fått personal dödade. Vår krishantering får god kritik av ambassadören. Han uttalar att kommunikationen fungerat bra i vad som förefaller vara en väl förberedd plan. ÖB ger presskonferens fem timmar efter personalen dödats. Försvarminister Tolgfors ger därefter ut ett pressmeddelande som följs av uttalanden från stats- och utrikesministern.
Det som intresserar USA mest är naturligtvis de politiska reaktionerna bland partier och bland svenskarna. Avvikelser från normalbilden tas upp som till exempel att Folkpartiets försvarspolitiska talesman Allan Widman vill se en förstärkning med 100 soldater. Att Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly avstår från att använda händelsen för att driva sin uttågslinje noteras också.
När det gäller folkets inställning redovisar ambassadören siffror från Expressen och SIFO som tillsammans med ambassadens kontakter på vårt UD och försvarsdepartement visar på ett klart ökat stöd för vår insats i Afghanistan. Ambasadör Barzun avslutar med att den avtystande debatten kan väckas till liv igen om vi skulle drabbas av större förluster eller oavsiktligt skulle råka döda afghanska civila.
Det känns roligt att läsa om positiva uttalanden kring vår krishantering kommunikationsmässigt. Just den krishantering som varit kring olika händelser i Afghanistan är en av försvarsministerns bästa grenar.
Kablarna tjänar också som en påminnelse om den kartläggning som vi utsätts för dagligen av andra. Våra inre politiska förhållanden, ekonomiska politik, våra relationer till andra och vårt försvar är det som röner störst uppmärkamhet. I går twittrade utrikesministern att han hört en uppgift om att EU:s stater tillsammans har 94000 diplomater (!), så rapportskrivandet är omfattande här i världen.
2011-09-02
Tillsammans klokare - Läsarnas syn på Gotland
193 svar gavs på den första enkätfrågan om Gotland. Bearbetningen av materialet blir alltså begränsad i precision. Dels beroende på kvantitet och dels beroende på urvalet. Det är skäligt att anta att de flesta som svarat är mer intresserade och mer kunniga av försvarspolitik än den genomsnittlige medborgaren. I de mer tydliga svarsutfallen kan vi antagligen säga något om hur försvarsintresserade i allmänhet ställer sig till Gotlandsfrågan.
[Edit] 81 % av de som svarat anger att Gotlands betydelse för våra operationer i Östersjön är mycket stor och 89 % [Slut edit] att den militära närvaron på Gotland är alldeles för liten. Det torde innebära att det åtminstone finns skäl att på allvar diskutera hur vi ska öka den militära närvaron kring och på Gotland de närmaste åren. En rörelse i den riktningen har i rättvisans namn startat, men då avseende övningsverksamhet om vi undantar den förrådsställda materielklossen om 14 stridsvagnar.
När det gällde vad vi borde förstärka med mottogs 186 svar. De olika alternativen var ganska jämnt fördelade i svarsprofilen. Ett utbildningscentrum och aerostater mindre representerade medan kustrobotförband och kvalificerat luftvärn (69 %) fick flest röster. Det går ju inte att utesluta att luftvärnsvänner är överrepresenterade i statistiken, men nog finns det skäl att granska detta och många andra alternativ. För att uppnå ett integrerat luftförsvarssystem behöver både flyg och luftvärn finnas för ömsesidigt understöd och förmåga till både uthållighet som kraftsamling.
Nu ska sägas att ett helt nytt robotsystem kostar mycket pengar, vilket skulle kräva nya pengar eller smärtsamma omprioriteringar. En ny logistikkedja och ett nytt utbildningssystem skulle krävas. En analys kanske skulle visa att en utbyggnad av redan befintliga förmågor i form av stridsflyg och fartyg skulle vara mer kostnadseffektiv och flexibel.
Röstviljan avtog sedan när det gällde vad som skulle nedprioriteras för förstärkning till Gotland. Det går att ifrågasätta den kostnadsneutrala uppställningen, och det går inte att dra några slutsatser om synen på försvarsbudgeten. Det var 84 % av antalet som svarade på första frågan som gjorde geografiska prioriteringar i fråga fyra. Antagligen har en del som svarat accepterat den kostnadsneutrala förutsättningen. Jag borde haft med en fråga om försvarsanslaget för att få en känsla för de två sista frågorna.
Lite överraskande för mig var det Göteborg som drog det kortaste strået (jag fyllde i andra områden) med 39 % av de som svarade på frågan. I en realt krympande försvarsekonomi riskerar vi i förlängningen att bli mer och mer beroende av andras förmåga. I det avseendet är Göteborg vårt Benghazi. Ett område som måste hållas öppet för förnödenheter, både militära och civila.
Ännu färre svarade på sista frågan. Ungefär 69 % av svaren på första frågan inkom. Av de som svarade på sista frågan pekade 35 % ut markstridskrafterna och 31 % ledningsförmågan (mitt svar Ledning). Eftersom jag av utrymmesskäl inte ställde några bakgrundsfrågor, så vet vi inget om representationen från olika grupper. Jag gjorde en liten reflektion om markstridskrafternas andel. I en realt vikande försvarsekonomi, och med en kommande (?) ambitionsminskning i våra internationella insatser, så riskerar markstridskrafterna vara ett av besparingsobjekten framöver.
Den mest intensiva debatten bland läsarna rörde sig kring möjligheterna att förstärka Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkorna med mer kvalificerad materiel som pansarvärnsrobotar och (tyngre?) granatkastare. Å ena sidan eftersträvansvärt, å andra sidan inte möjligt på grund av bristande struktur för utbildning och kostnader för införande och vidmakthållande jämfört med förstärkning av de kvarvarand fältförbanden. När jag föreslog stridsfordon och granatkastare till hemvärnsförbanden på Gotland hade jag inte ambitionen att dessa skulle kunna bli lika bra som
en bataljon, där huvuddelen av soldaterna är tidsvis tjänstgörande.
Jag tackar alla läsare för enkätsvaren och de kommentarer som sänts in. Jag hoppas fortfarande få ett svar från den politiska nivån om de frågor jag ställde om Gotlands betydelse och eventuella beslut. Newsmill har kontaktat de flesta ledande försvarspolitikerna i frågan. Om de kommer några svar ska jag försöka få dubbelpublicera dem här, annars är det Newsmill som gäller.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
[Edit] 81 % av de som svarat anger att Gotlands betydelse för våra operationer i Östersjön är mycket stor och 89 % [Slut edit] att den militära närvaron på Gotland är alldeles för liten. Det torde innebära att det åtminstone finns skäl att på allvar diskutera hur vi ska öka den militära närvaron kring och på Gotland de närmaste åren. En rörelse i den riktningen har i rättvisans namn startat, men då avseende övningsverksamhet om vi undantar den förrådsställda materielklossen om 14 stridsvagnar.
När det gällde vad vi borde förstärka med mottogs 186 svar. De olika alternativen var ganska jämnt fördelade i svarsprofilen. Ett utbildningscentrum och aerostater mindre representerade medan kustrobotförband och kvalificerat luftvärn (69 %) fick flest röster. Det går ju inte att utesluta att luftvärnsvänner är överrepresenterade i statistiken, men nog finns det skäl att granska detta och många andra alternativ. För att uppnå ett integrerat luftförsvarssystem behöver både flyg och luftvärn finnas för ömsesidigt understöd och förmåga till både uthållighet som kraftsamling.
Nu ska sägas att ett helt nytt robotsystem kostar mycket pengar, vilket skulle kräva nya pengar eller smärtsamma omprioriteringar. En ny logistikkedja och ett nytt utbildningssystem skulle krävas. En analys kanske skulle visa att en utbyggnad av redan befintliga förmågor i form av stridsflyg och fartyg skulle vara mer kostnadseffektiv och flexibel.
Röstviljan avtog sedan när det gällde vad som skulle nedprioriteras för förstärkning till Gotland. Det går att ifrågasätta den kostnadsneutrala uppställningen, och det går inte att dra några slutsatser om synen på försvarsbudgeten. Det var 84 % av antalet som svarade på första frågan som gjorde geografiska prioriteringar i fråga fyra. Antagligen har en del som svarat accepterat den kostnadsneutrala förutsättningen. Jag borde haft med en fråga om försvarsanslaget för att få en känsla för de två sista frågorna.
Lite överraskande för mig var det Göteborg som drog det kortaste strået (jag fyllde i andra områden) med 39 % av de som svarade på frågan. I en realt krympande försvarsekonomi riskerar vi i förlängningen att bli mer och mer beroende av andras förmåga. I det avseendet är Göteborg vårt Benghazi. Ett område som måste hållas öppet för förnödenheter, både militära och civila.
Ännu färre svarade på sista frågan. Ungefär 69 % av svaren på första frågan inkom. Av de som svarade på sista frågan pekade 35 % ut markstridskrafterna och 31 % ledningsförmågan (mitt svar Ledning). Eftersom jag av utrymmesskäl inte ställde några bakgrundsfrågor, så vet vi inget om representationen från olika grupper. Jag gjorde en liten reflektion om markstridskrafternas andel. I en realt vikande försvarsekonomi, och med en kommande (?) ambitionsminskning i våra internationella insatser, så riskerar markstridskrafterna vara ett av besparingsobjekten framöver.
Den mest intensiva debatten bland läsarna rörde sig kring möjligheterna att förstärka Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkorna med mer kvalificerad materiel som pansarvärnsrobotar och (tyngre?) granatkastare. Å ena sidan eftersträvansvärt, å andra sidan inte möjligt på grund av bristande struktur för utbildning och kostnader för införande och vidmakthållande jämfört med förstärkning av de kvarvarand fältförbanden. När jag föreslog stridsfordon och granatkastare till hemvärnsförbanden på Gotland hade jag inte ambitionen att dessa skulle kunna bli lika bra som
en bataljon, där huvuddelen av soldaterna är tidsvis tjänstgörande.
Jag tackar alla läsare för enkätsvaren och de kommentarer som sänts in. Jag hoppas fortfarande få ett svar från den politiska nivån om de frågor jag ställde om Gotlands betydelse och eventuella beslut. Newsmill har kontaktat de flesta ledande försvarspolitikerna i frågan. Om de kommer några svar ska jag försöka få dubbelpublicera dem här, annars är det Newsmill som gäller.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)