Kampen om vår perception går vidare bland alla aktörer som är inblandade i triangeldramat Iran-USA-Israel. Dagligen kan vi ta del av olika utspel, försäkringar, läckor och olika rapporter. Även om det finns andra aktörer som Kina, EU, Ryssland och Saudiarabien kretsar energin i frågan kring triangeln. Dessa stater är inte så homogena i sina strategier som vi bekvämt försöker föreställa oss. Olika slags duvor och hökar, ja till och med duvhökar försöker övertyga varandra och oss andra om att deras väg är bäst.
De senaste dygnen har vi bland annat kunnat ta del av resultat från US Central Commands krigspel Internal Look som enligt uppgift ska ha handlat om konsekvenserna av en israelisk attack på det iranska atomprogrammet. Resultaten ska visa att hundratals amerikanska liv skulle gå till spillo vid iranska motattacker, eftersom bilden är att den iranska statsledningen skulle anse att USA skulle vara medskyldiga till en attack - alldeles oavsett de faktiska förhållandena.
Bilden kan vara sann, eftersom den iranska högste andlige ledaren Ayatollah Khameni, enligt rapporterade översättningar, ska ha uttalat att Iran kommer att försvara sig mot attacker med egna attacker mot USA och Israel. En av nyckelfaktorerna vid en kraftmätning mellan parterna blir den iranska hållningen mot USA. Retoriskt är USA tveklöst ett mål för iransk vedergällning, men regimen riskerar samtidigt en konfrontation med världens mäktigaste militärmakt.
Samtidigt har Israels president skickat en nyårshälsning till det iranska folket inför deras firande av det persiska nyåret. Simon Peres talade direkt till folket och önskade det all välgång och att han hoppades att det iranska folket skulle få uppleva verklig frihet. President Peres, som ju varit med ett tag, avslutade med att erinra sig det varma mottagande han fått i Iran när han besökte landet under shahens tid.
I Israel förekommer också uppgifter om att premiärminister Netanhayu och försvarsminister Barak nu har övertygat det egna säkerhetskabinettet och att dessa vid en omröstning ska ha uppnåt resultatet 8-6 angående en attack på Iran. Alla sådana här uppgifter är alltid vanskliga att värdera. Varför skulle den högsta eliten släppa ut sådana här uppgifter? Källkritiken blir svår i sådana här lägen och det gäller att gå till trovärdiga källor som Reuters och Deutsche Press Agentur som genom höga journalistiska ideal och en redaktionell process borgar för så hög trovärdighet som möjligt.
Då är det bättre att se på vad som faktiskt sker. Om vi börjar med hangarfartygsgrupper så har USA sedan en tid tillbaka två stycken i området, USS Abraham Lincoln och USS Carl Vinson jämte amfibiestridsgruppen Makin Island. I Medelhavet finns sedan ett dagar tillbaka USS Enterprise på sin sista resa i amerikanska flottans tjänst. Den kommer att stäva mot Persiska viken den närmaste tiden. I Medelhavet har också franska flottans stolthet, hangarfartyget Charles de Gaulle stävat ut för förbandsträning efter sin varvsöversyn. CdG uppges av franska myndigheter vara helt operativ jämte fem örlogsfartyg i mitten av april.
Den amerikanske flottans chef, amiral Jonathan Greenert, vittnade i förra veckan inför senaten och uppgav att flottan kommer att förflytta fyra minsvepare till Bahrain, vilket innebär att det kommer att finnas minst tolv sådana fartyg, om vi inkluderar de brittiska som redan finns där. Offerten för att förflytta dessa fartyg hittar du här.
På den ekonomiska sidan har sedan i lördags det Belgienbaserade bolaget Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (SWIFT) rättat in sig i EU:s sanktioner mot Iran och stängt av 30 iranska banker från den finansiella tjänsten som innebär att betalningsmeddelanden skickas för att initiera överföringar mellan konton. Denna åtgärd bedöms slå hårt mot Irans oljeindustri, och Ayatollah Khameni uppmanande i sitt tal det iranska folket att köpa inhemskt, vilket skulle öka produktionen och minska konskvenserna av sanktionerna. Många bedömare menar att det bara kommer ta några veckor innan den iranska ekonomin är på knä. Jag är skeptisk till dessa bedömningar, vilket jag återkommer till i avslutningen.
Den kanske mest intressanta åtgärden är president Obamas Executive Order National Defense Resources Preparedness som reglerar bland annat användningen av landets energireserver. Allt omfattas, till och med solenergi, i detta beslut som även omfattar hälso- och sjukvård, transporter, handel och arbetskraft. Om USA förlorar 10 % av sin oljeimport kan landet öppna sin Strategic Petroleum Reserve (SPR) som täcker behovet för upp till två månader framåt, fast med oraffinerat bränsle. Om avbräcket blir större finns det också internationella mekanismer som samarbetet inom International Energy Agency, där de ingående staterna kan stötta varandra beroende på var avbräcket uppstått. Timingen för detta beslut är onekligen mycket intressant.
Mycket av kalkylen kring triangeln USA-Israel och Iran kretsar kring legitimitet och regimförändring. Det verkar vara en outtalad avsikt att sätta trycket så hårt att det iranska folket befriar sig självt, möjligen med hjälp av ett begränsat anfall som sätter de mest vitala delarna i det iranska atomprogrammet ur spel utan att alienerat det iranska folket. Jag har tidigare fört resonemang om timingen och legitimiteten som du hittar här. När det gäller regimförändringen, så finns det saker som talar för som exempelvis det folkliga upproret 2009. Den unga iranska befolkningen är en osäker faktor när det gäller stödet till regimen vid ett anfall från omvärlden. Eftersom legitimeteten är viktig kan vi anta att en mängd provokationer kommer att fortsatt se dagens ljus under den närmaste tiden.
Det kan vara värt att påminna sig om att Irak anföll Iran 1980 i ett överraskande anfall mot tio iranska flygbaser. När Iran väl hämtat sig kring 1981-82, så förde den iranska regimen ett obevekligt krig mot Irak, och i viss mån den understödjande omvärlden, trots en miljon människoliv i förluster liksom uppskattningsvis 600 miljarder dollar i förstöra värden. En historisk data att lägga bredvid dagens beräkningar. Om den iranska regimen inte knäcks den första tiden vid ett anfall, så är risken stor att världen kan se fram emot ett låångt krig.
2012 blir ett hett år.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
