2011-12-14

Stridsflyg - köparens marknad

Det kommer att bli bistrare tider för tillverkare av stridsflygplan. Med avtagande tillväxt kommer det att bli (är redan?) köparens marknad.

Förra veckan fick den franska försvarsministern Gerard Longuet stor uppmärksamhet sedan nyheten kablades ut att han sagt att produktionen av Rafale skulle stoppas, om inte planet snart fick nya ordrar. Nu var det inte riktigt det han sa, vilket visar att media ibland rycker saker ur sitt sammanhang. Frankrike är beredda att producera och utveckla flygplanstypen till 2030, enligt ett klarläggande uttalande av det franska försvarsministeriet. Men, faktum kvarstår, Rafale har haft svårt att ta exportordrar.

Det har inte Eurofighter Typhoon haft. Flygplanet är prestandamässigt långt framme i jaktrollen, eftersom det var grunddesignen. Efter en knackig start, då många köpare frågade efter förmåga till markattack, så har Typhoon tagit några ordrar. Baksidan av de starka motorerna är dock driftskostnaderna. Det är svårt att få ett entydigt belopp beroende på hur man räknar. Men om vi antar att planet kostar 100000 kr/h jämfört med 30000 kr/h för Gripen, så blir skillnaden enorm över tid. Ett flygvapen som ska ge 150 flygförare 200 h vardera i flygträning per år innebär en skillnad på 2,1 Mdkr för varje år. Typhoon har också problem med datorerna i planet enligt Daily Mail. Genomsnittligt är nästan hälften av RAF:s plan på marken på grund av brist på reservdelar.

Konkurrenten F-35 Joint Strike Fighter har också problem. Enligt den Quick Look Review som publicerades förra veckan, så finns det fem stora brister som hjälmsiktet, landningsställ, bränslefällning, intern kraftförsörjning och en hemligstämplad brist. Den sistnämnda torde vara något med stealthförmågan. Bland annat har jag stött på uppgifter om bubblor i materialet när planet pressats i överljudsfart. Från andra sidan Atlanten börjar nu produktionstakten att skruvas ned på grund av alla ackumulerade problem, vilket på sikt kommer att fördyra kostnadskalkylen. Några som redan börjat få känna av det är Norge, där driftskostnaderna ökat från 145 MdNokr till 235 MdNokr över 30 år. En del av detta är förvisso både inflations- och valutajusterat, men att det inte blir dyrare än vad Stortinget fick sig till livs 2008 låter otroligt.

[Edit] Jag glömde lägga in att ställföreträdande chefen för den ryska vapenexportmyndigheten Rosoboronexport, Victor Komardin, i förra veckan förutspådde att den indiska upphandlingen av 126 stridsflygplan skulle avbrytas. Skälet skulle vara att de kvarvarande företagen begärt för mycket betalt för Typhoon respektive Rafale. Vicedirektören talar naturligtvis i egen sak, eftersom Ryssland drog tillbaka Mig-35, men faktum är att beskedet om vinnare nu börjar gå på övertid.[Slut Edit]

Kostnadsmedvetna köpare innebär möjligheter för en flygplanstillverkare från Linköping. SAAB, som vunnit hälften av alla upphandlingar de ställt upp i, har framtiden för sig. Många upphandlingar är inte öppna för konkurrens, och en del vill/får företaget inte ställa upp i. Ökade krav på transparens från världens skattebetalare och spridning av demokrati kan framgent innebära nya affärsmöjligheter för företaget. Schweiz beslut om att inleda förhandlingar är en indikation på dessa.


Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet