Svenska Dagbladet har idag artiklar om diskussionerna kring Nordic Battlegroup i riksdagens Försvarsutskott. För närvarande ser det ut som om regeringen inte får något stöd för att Sverige tar på sig ramansvaret för en stridsgrupp första halvåret 2014.
Försvarsminister Sten Tolgfors är mycket kritisk i ett uttalande till SvD mot oppositionen. Försvarsminstern har helt klart rätt när han poängterar att NBG möjliggjorde den snabba insatsen i Libyen. Ett delsystem i NBG togs ut, putsades till och ställdes under NATO-befäl, vilket gav MVG för Sverige och Försvarsmakten när det gäller leverans. Å andra sidan, så är det exemplet på att det är väl övade förband som ger statsmakterna handlingsfrihet att handla, och inte så mycket organisationsformen (NBG) i sig. Vad hade hänt om Libyen startat i oktober istället? Då hade vi haft en C-130, ett skyttekompani och en enhet ur specialförbanden i verktygslådan.
NBG har tjänat två syften för svensk del. På strategisk nivå har Sverige velat signalera att vi är beredda att ta ansvar, och att vi inte vill se en uppdelning i ett A- och ett B-lag. För Försvarsmakten har NBG inneburit en fokuspunkt och en katalysator för omställningen till ett nytt försvar. NBG har tjänat oss väl, för att låna en välbekant formulering.
Läget är nu emellertid lite annorlunda. Europa håller på att delas upp i både A-, B-, C- och D-lag ekonomiskt, vilket kommer att slå igenom i ländernas beredvillighet att binda upp sig i militär beredskap på medellång sikt inom ramen för EU. Ingen av EU:s stridsgrupper har ännu använts, vilket urholkar trovärdigheten för konceptet efter hand. Sverige är beroende av de andra ländernas deltagande på minst oförändrad nivå, för att inte en eventuell NBG 14 ska bli ännu mer svenskt dominerad. När det gäller handlingsfriheten skulle vi antagligen ha mer att hämta om vi höll mindre enheter ur de olika stridskrafterna i samma beredskap som NBG över tiden.
För Försvarsmakten återstår fördelen att kunna samlat uppträda i en insatsstyrka med enheter ur alla försvarsgrenar. Som katalysator är NBG uppgift färdig. Rent produktionsmässigt blir det en större belastning, eftersom Försvarsmakten var tredje år måste kraftsamla sin produktion. Det innebär rimligen att den totala kapaciteten inte blir fullt utnyttjad 5/6 av tiden.
Det finns ett skäl till som talar för att NBG 14 blir av som regeringen vill. Då handlar det om vilka utfästelser som Sverige gjort i EU-kretsen inför 2014. En "oerhörd prestigeförlust" om Sverige inte tar ansvaret säger Folkpartiets talesman, Allan Widman, till SvD. Det är naturligtvis viktigt att vi kan stå för det vi säger, om vi nu gjort någon utfästelse. Jag tror som Allan Widman, det kan bli en överenskommelse om NBG 14 till slut. Men allting har ett pris, och en upptinad NBG har nu fått ett högt kilopris i Försvarsutskottet.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
