Av Claes Sundin
Efter ett år av kunskapsuppbyggnad, funderande och diskuterande börjar inriktningen av studien bli något mindre dunkel. Några hörnstenar förefaller mer stabila än andra.
I studiegruppen tror vi f n att i det globala perspektivet formas säkerhetspolitiken de närmaste cirka 15 åren framför allt av USA, Ryssland och Kina. Europa vill gärna räknas bland dessa fyra stora men sinkas de närmsta åren av dålig sammanhållning, olika ambitioner och stora underskott i statens finanser i en rad länder. För Europas säkerhet svarar Nato tills EU successivt blir moget att ta över.
Mest bråttom har USA och Ryssland främst med anledning av Kinas frammarsch men också av tvingande nationalekonomiska skäl. De har många likartade samhällsproblem med rötterna i fattigdom, missbruk och arbetslöshet. Den grova organiserade brottsligheten ligger bakom mycket av detta triviala elände.
Kinas starka tillväxt leder till ökande efterfrågan på råvaror och energi. I sin tur skapar det politisk oro i regionen inte minst bland USA allierade. I Ryssland ökar medvetenheten om de sibiriska naturtillgångarnas värde. Sammantaget leder detta till att både USA och Ryssland behöver frigöra militära resurser och omfördela dem till västra Stilla havet och bortre Asien. Konsekvenserna av detta skulle innebära att det säkerhetspolitiska trycket på Europa minskar.
Europa behöver bestämma sig för om Nato eller EU på sikt ska ta ansvaret. Oavsett vilket kommer Sverige att avkrävas ett militärt bidrag som innebär militär, polisiär och civil förmåga att hävda den nationella integriteten och möjligheter att leva upp till solidaritetsklausulernas innebörd. Hur luftrumsövervakningen och luftstridskrafterna utvecklas bör mot den bakgrunden vara högst intressant!
Tacksam för kommentarer
