En av de mest omdebatterade nya fenomenen i regeringens försvarsreform är införandet av tidvis tjänstgörande anställda (GSS/T). Denna kategori som i huvudsak gör en civil karriär, men ibland tjänstgör i Försvarsmakten väcker känslor och debatt. Diskussionen har rört fördelningen mellan de som ständigt tjänstgör (GSS/K) och de tidvis tjänstgörande. Försvarsmakten har av förståeliga skäl velat bestämma innehållet självt av effektivitetsskäl, men kanske också för en oro att GSS/T blir en budgetregulator. Så blev det ju först med repetitionsutbildningen, och sen grundutbildningen, i det gamla värnpliktssystemet. Den politiska nivån har velat ha en större andel GSS/T, antagligen för folkförankringens skull.
Nästa område har varit rekrytering av dessa anställda, vilket haft en trög start. När Försvarsmakten kraftigt korrigerade sina siffror nedåt för 2011 första halva blev reaktionen kraftig från Försvarsdepartementet. Nu pågår en febril rekrytering runt om i landet för att med hjälp av interimskontrakt uppnå årets mål, vilket jag bedömer att Försvarsmakten kommer att lyckas med. Om det sedan finns officerare och pengar att öva dessa i full utsträckning är emellertid en annan fråga.
Eftersom omläggningen av personalförsörjningssystem gått ganska fort, så har inte samhället riktigt hängt med. Parallellt med genomförandet av fattade beslut genomförde kammarrättspresident Thomas Rolén på uppdrag av regeringen en utredning - Personalförsörjningen i ett reformerat försvar - som kom i november förra året.
Reaktionerna på denna blev starka från Svenskt Näringsliv, som i ett skarpt remissvar avstyrker utredningens förslag. Det är framförallt rätten till omfattande ledighet och rehabiliteringsansvaret för de tidsvis tjänstgörande anställda som organisationen vänder sig emot.
Detta är ett stort bekymmer för genomförandet av reformen. Vi riskerar att en viktig aktör inte är med på båten, vilket kommer att påverka de potentiella anställda och lokala arbetsgivare. I det gamla systemet fanns en stor acceptans från gamla SAF för reservofficerarnas tjänstgöring. Dessa medförde civila kompetenser till försvaret och förde tillbaka ledarskapsfärdigheter. Ett ömsesidigt utbyte mellan försvar och arbetsgivare. Om de senare inte är med, så kommer det i realiteten inte spela någon roll vilka författningsändringar och speciallagar som skrivs efter utredningen. Om Svenskt Näringsliv säger nej, så kommer detta att sprida sig hos dess medlemmar. Därför måste de olika sidorna mötas för att inte luften skall gå ur reformen.
Jag anser att Svenskt Näringsliv spetsar till den totala ledigheten för GSS/T i sitt remissvar. Profilen att en arbetstagare startar med sex månaders provanställning hos Försvarsmakten och därefter insats som mall för GSS/T ledighetsuttag, är snarare ett undantag än en regel. Den troligaste profilen är att en ung människa först genomför utbildning och insats vid Försvarsmakten, och sedan söker en anställning hos en privat arbetsgivare. Det som sedan kommer är övningsverksamhet ibland och antagligen insats till efter några år.
När det gäller ledighet inför denna, så vill den civile arbetsgivaren ha uppskovsrätt i likhet med exempelvis en anställd som söker studieledighet. Svenskt Näringsliv anser att föreslagna tre månader är för lite med hänvisning till andra ledighetsskäl. Organisationen skulle också vilja att Försvarsmakten har en informationsskyldighet mot företagen för att varsko om planerad verksamhet. Normalt ligger ansvaret hos den enskilde, vilket också utredningen föreslår. Här skulle det kunna vara möjligt att slå ihop frågorna och skapa incitament för Försvarsmakten att genomföra en god planering. Om Försvarsmakten fick en informationsskyldighet och uppskovsrätten kopplades till tidpunkt för varsel, så skulle alla i längden vinna på detta. Som exempel: Om Försvarsmakten informerar sex månader före planerad verksamhet blir arbetsgivarens uppskovsrätt tre månader, om Försvarsmakten missar denna tidpunkt, så blir uppskovsrätten sex månader istället.
I den andra knäckfrågan om rehabilitering, så är jag böjd att hålla med Svenskt Näringsliv. Om skadan uppstår vid tjänstgöring i Försvarsmakten, så borde ansvaret åligga myndigheten. Jag uppfattar att det är arbetsrehabilitering som avses. Den medicinska vården och rehabilitering är det ju kommun och landsting som är huvudmän för. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) genomförde för några år sedan en utredning om samhällets kostnader för vägtrafikolyckor som belyser frågan om börda på ett intressant sätt.
Vägtrafikolyckor innehåller en skadeprofil som till del överlappar försvarets (exvis traumaskador). I utredningen kan vi läsa att under det undersökta året skadades drygt 56000 människor i trafiken. Antal arbetsskador i Försvarsmakten har legat på 2-3000 under en period av år. Det innebär ungefär 4 % av antalet som skadas i trafiken.
Kostnaderna för rehabilitering av trafikskadade kostar 170 miljoner kr, medan produktionsbortfallet motsvarar 8,7 Mdr kr per år. Omsatt till Försvarsmakten med genomsnittssiffror skulle det innebära ungefär 7 milj kr i kostnader för rehabilitering varje år, varav en stor del skulle vara ständigt tjänstgörande GSS, taktiska officerare, specialistofficerare eller civila. Produktionsbortfallet för GSS/T skulle däremot drabba i första hand den civile arbetsgivaren istället.
Det borde vara möjligt att hitta lösningar mellan arbetsmarknadens olika parter och staten för att inte riskera utvecklingen av den sjösatta reformen, men det börjar tyvärr bli ont om tid. För framförallt armén är frågan av strategisk betydelse, det gäller att få fart i organistaionen. Här är mitt bidrag till möjlig lösning avseende GSS/T.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-09-30
2011-09-29
Kalldusch i tyska personalförsörjningen
För ungefär en månad sedan skrev jag om Försvarsministern och den tyska personalförsörjningen. I denna redogjorde jag för de tyska problemen med sin växling av system. Tyskarna hade problem med nedskalade ambitioner och initiala bekymmer att behålla personal, trots bättre löner och mindre boendekostnader än i Sverige.
Nu har nya siffror om förmågan att vidmakthålla de nya soldaterna kommit, och de är en kalldusch för Bundeswehr. Av de 3459 personer som anställdes i juli har redan 780 slutat efter två månader.
22 %. Det motsvarar förluster under en längre, stor strid och närmar sig gränsen när ett förband blir försatt ur stridbart skick. För det är i första hand den minskade förmågan att öva eller göra insats som är det allvarliga. Nyutbildningskostnader är en sekundär, men allvarlig effekt.
Vice ordförandet i Bundeswehrförbundet, major André Wünster, skräder inte orden:
"My comrades are tired of the political statements about the necessity of an attractive general framework. If changes are not made soon, it will not only be those voluntarily serving who will look for ways to leave the armed forces as quickly as possible."
Enligt tyska försvarsdepartementet, så beror avgångarna på personliga skäl, andra jobb/studier eller en annan uppfattning om vad tjänsten innebar.
För svensk del ser jag tre stora faror. Lön, bostad och övningsmöjligheter. Lön har debatterats så mycket redan, och jag har inte mycket att tillföra. När det gäller bostäder, så har jag förstått att policyn i många fall är att soldaterna kan bo vid förbandet i upp till ett år, varav den enskilde bor fritt under utbildning. Risken uppstår när soldaten eller sjömannen ska börja jobba och hänvisas till bostadsmarknaden, vilken på många håll i landet är ansträngd. Detta gäller i synnerhet högskoleorter, vilket många av Försvarsmaktens förband ligger i, eller i närheten av.
Här ligger det i Försvarsmaktens intresse att bidra till lösningar med kommuner och fastighetsägare för att inte underminera det egna konceptet. Att lämna frågan till marknaden riskerar att lämna frågan vind för våg. Det är knappast troligt att andra ska känna ansvar för att erbjuda boendemöjligheter för svenska soldater. Större företag/koncerner är aktiva på bostadsmarknaden för att inte tappa arbetstagare av boendeskäl. Olika förbandschefer har luftat frågan, men risken för filtrering är ständigt närvarande. Jag uppfattar att frågan nu har fått "Management attention", vilket verkar vara avgörande i ett allt mer centraliserat förvaltningssystem.
När det gäller övningsmöjligheterna, så bygger jag resonemanget på hypotesen att ambitionen att professionalisera de anställda måste stå i paritet med träning. Det blir inget bra stafettlag, om du inte åker på höghöjdsläger, har stor träningsmängd och vallar rätt. En kompanichef som vill öva vintertjänst och bussar sina 150 anställda till snösäkra Villingsberg har en hel del budgetarbete att göra. De åker upp på måndagen, vilket kostar restidsersättning för den sparsamme chefen. Samma sak gäller hemresan nio dygn senare. Totalt 8h resa x 150 anställda x 57 kr/h = 68400 kr. Källa för beräkningar.
Chefen låter sina anställda sova på logement till torsdag morgon, vilket blir 3 nätter x 150 x 200 kr/natt = 90000 kr. Som föredömen sover officerarna också i logement. Dessutom tillkommer reducerat traktamente och förrättningstillägg om totalt 186 kr/dag x 3 dagar x 150 = 83700 kr. Totalt 242100 kr för dessa tre dagar och resor.
Sedan vill chefen öva sitt kompani torsdag morgon till onsdag morgon. Det är dags att betala ut pengar för sex övningsdygn per anställd. Jag använder här siffran 1340 kr/dygn, vilket är samma som Försvarsmakten använder sig av i rekryteringsbroschyren Hårt och mjukt (sidan 9). 150 anställda x 6 dygn x 1340 kr/dygn = 1206000 kr. Dessutom kommer helgtillägg om 113 kr för två dygn, vilket blir 113 kr x 2 x 150 = 33900 kr. Nu börjar vår chef bli lite orolig, för det tillkommer också ett produktionsbortfall i form av kompensationsledighet om 8h per övningsdygn, vilket ger 8h x 6 dygn x 150 anställda = 7200 h.
Det är tur att kompanichefen inte belastas av löner, arbetsgivaravgifter och sociala avgifter. Kompaniet har varit borta elva dagar inklusive vård den andra torsdagen. Om vi räknar med 20000 kr/månad x 11/30 x Arbetsgivarens övriga avgifter på c:a 36,63 % blir den summan 1502930 kr. Kompanichefen måste också ge kompledigt på fredagen och efterföljande måndag för arbetstiden på helgen. Det var tur att vården hann klart på torsdagen. Ett par övertidstimmar för de anställda hade inte varit roliga.
Kompanichefens budget belastas med 242000 kr + 1206000 kr + 33900 kr = 1481900 kr. Till detta kommer flottiljens lönekostnader om 1502930 kr, vilket sammanlagt är 2984830 SEK för vinterutbildningen i löner och förmåner. Till detta kommer sen kost, hyra av logement och ammunition, drivmedel etc, men dessa är samma som om vi hade övat med värnpliktiga.
Dessa gjorde 30-100 fältdygn under sin grundutbildning. De tog inte ut någon kompledighet, de värnpliktigas ledighet motsvarar de anställdas semesteruttag. Dagersättningen inklusive premie var 260 kr/dag , vilket blir 11 dagar x 260 kr/dag x 150 = 429000 SEK. Nu fanns det förstås officerare som utbildade kompaniet, men dessa kan i huvudsak kvittas mot de som krävs för att utbilda kompanichefens soldater, dvs grannkompaniets officerare som inte har några soldater inkallade.
2,98 miljoner SEK mot 0,43 i det här exemplet för en vinterutbildning när det gäller löner och förmåner + 7200 h produktionsbortfall jämfört med inget. Å andra sidan drabbades samhället av produktionsbortfall när värnplikten genomfördes med full kraft, så ur ett annat perspektiv kan nuvarande system motiveras. Huvudsaken för vår krigföringsförmåga är att den nuvarande lösningen bär sig själv. Att ambitionen att nå längre motsvaras av ekonomiska resurser och avtal som medger detta.
Jag har inte kunnat studera förbandsbudgeterna, eftersom produktionsdialogerna pågår och budgeten därför inte är klar. Kanske läsarna har intryck från dessa?
I morgon om GSS/ T.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Nu har nya siffror om förmågan att vidmakthålla de nya soldaterna kommit, och de är en kalldusch för Bundeswehr. Av de 3459 personer som anställdes i juli har redan 780 slutat efter två månader.
22 %. Det motsvarar förluster under en längre, stor strid och närmar sig gränsen när ett förband blir försatt ur stridbart skick. För det är i första hand den minskade förmågan att öva eller göra insats som är det allvarliga. Nyutbildningskostnader är en sekundär, men allvarlig effekt.
Vice ordförandet i Bundeswehrförbundet, major André Wünster, skräder inte orden:
"My comrades are tired of the political statements about the necessity of an attractive general framework. If changes are not made soon, it will not only be those voluntarily serving who will look for ways to leave the armed forces as quickly as possible."
Enligt tyska försvarsdepartementet, så beror avgångarna på personliga skäl, andra jobb/studier eller en annan uppfattning om vad tjänsten innebar.
För svensk del ser jag tre stora faror. Lön, bostad och övningsmöjligheter. Lön har debatterats så mycket redan, och jag har inte mycket att tillföra. När det gäller bostäder, så har jag förstått att policyn i många fall är att soldaterna kan bo vid förbandet i upp till ett år, varav den enskilde bor fritt under utbildning. Risken uppstår när soldaten eller sjömannen ska börja jobba och hänvisas till bostadsmarknaden, vilken på många håll i landet är ansträngd. Detta gäller i synnerhet högskoleorter, vilket många av Försvarsmaktens förband ligger i, eller i närheten av.
Här ligger det i Försvarsmaktens intresse att bidra till lösningar med kommuner och fastighetsägare för att inte underminera det egna konceptet. Att lämna frågan till marknaden riskerar att lämna frågan vind för våg. Det är knappast troligt att andra ska känna ansvar för att erbjuda boendemöjligheter för svenska soldater. Större företag/koncerner är aktiva på bostadsmarknaden för att inte tappa arbetstagare av boendeskäl. Olika förbandschefer har luftat frågan, men risken för filtrering är ständigt närvarande. Jag uppfattar att frågan nu har fått "Management attention", vilket verkar vara avgörande i ett allt mer centraliserat förvaltningssystem.
När det gäller övningsmöjligheterna, så bygger jag resonemanget på hypotesen att ambitionen att professionalisera de anställda måste stå i paritet med träning. Det blir inget bra stafettlag, om du inte åker på höghöjdsläger, har stor träningsmängd och vallar rätt. En kompanichef som vill öva vintertjänst och bussar sina 150 anställda till snösäkra Villingsberg har en hel del budgetarbete att göra. De åker upp på måndagen, vilket kostar restidsersättning för den sparsamme chefen. Samma sak gäller hemresan nio dygn senare. Totalt 8h resa x 150 anställda x 57 kr/h = 68400 kr. Källa för beräkningar.
Chefen låter sina anställda sova på logement till torsdag morgon, vilket blir 3 nätter x 150 x 200 kr/natt = 90000 kr. Som föredömen sover officerarna också i logement. Dessutom tillkommer reducerat traktamente och förrättningstillägg om totalt 186 kr/dag x 3 dagar x 150 = 83700 kr. Totalt 242100 kr för dessa tre dagar och resor.
Sedan vill chefen öva sitt kompani torsdag morgon till onsdag morgon. Det är dags att betala ut pengar för sex övningsdygn per anställd. Jag använder här siffran 1340 kr/dygn, vilket är samma som Försvarsmakten använder sig av i rekryteringsbroschyren Hårt och mjukt (sidan 9). 150 anställda x 6 dygn x 1340 kr/dygn = 1206000 kr. Dessutom kommer helgtillägg om 113 kr för två dygn, vilket blir 113 kr x 2 x 150 = 33900 kr. Nu börjar vår chef bli lite orolig, för det tillkommer också ett produktionsbortfall i form av kompensationsledighet om 8h per övningsdygn, vilket ger 8h x 6 dygn x 150 anställda = 7200 h.
Det är tur att kompanichefen inte belastas av löner, arbetsgivaravgifter och sociala avgifter. Kompaniet har varit borta elva dagar inklusive vård den andra torsdagen. Om vi räknar med 20000 kr/månad x 11/30 x Arbetsgivarens övriga avgifter på c:a 36,63 % blir den summan 1502930 kr. Kompanichefen måste också ge kompledigt på fredagen och efterföljande måndag för arbetstiden på helgen. Det var tur att vården hann klart på torsdagen. Ett par övertidstimmar för de anställda hade inte varit roliga.
Kompanichefens budget belastas med 242000 kr + 1206000 kr + 33900 kr = 1481900 kr. Till detta kommer flottiljens lönekostnader om 1502930 kr, vilket sammanlagt är 2984830 SEK för vinterutbildningen i löner och förmåner. Till detta kommer sen kost, hyra av logement och ammunition, drivmedel etc, men dessa är samma som om vi hade övat med värnpliktiga.
Dessa gjorde 30-100 fältdygn under sin grundutbildning. De tog inte ut någon kompledighet, de värnpliktigas ledighet motsvarar de anställdas semesteruttag. Dagersättningen inklusive premie var 260 kr/dag , vilket blir 11 dagar x 260 kr/dag x 150 = 429000 SEK. Nu fanns det förstås officerare som utbildade kompaniet, men dessa kan i huvudsak kvittas mot de som krävs för att utbilda kompanichefens soldater, dvs grannkompaniets officerare som inte har några soldater inkallade.
2,98 miljoner SEK mot 0,43 i det här exemplet för en vinterutbildning när det gäller löner och förmåner + 7200 h produktionsbortfall jämfört med inget. Å andra sidan drabbades samhället av produktionsbortfall när värnplikten genomfördes med full kraft, så ur ett annat perspektiv kan nuvarande system motiveras. Huvudsaken för vår krigföringsförmåga är att den nuvarande lösningen bär sig själv. Att ambitionen att nå längre motsvaras av ekonomiska resurser och avtal som medger detta.
Jag har inte kunnat studera förbandsbudgeterna, eftersom produktionsdialogerna pågår och budgeten därför inte är klar. Kanske läsarna har intryck från dessa?
I morgon om GSS/ T.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-09-27
Anders Putin tar ton
Anders Björck, den före detta försvarsministern i regeringen Bildt under början av 90-talet, har idag en debattartikel i Dagens Industri som handlar om den svenska materielförsörjningsstrategins risker.
Anders Björck ställer frågor om tid, pengar, kvalitet, insyn, utveckling och upphandlingskompetens. Undertonen är att svaren på dessa frågor i allt för hög grad riskerar att bli sämre med nuvarande strategi. Han framhåller dock att det kan finnas tillfällen som så kallade läglighetsköp, då det är bättre att köpa från hyllan.
Jag är positiv till svensk försvarsindustri (utveckling och tillverkning) generellt av strategiska skäl, vilket jag utvecklade i maj.
Någon som inte är rådgivare åt JKL, likt Anders Björck, är Rysslands nästa president (?) Vladimir Putin, som talade inför sitt partis kongress häromdagen:
“In the nearest 5-10 years we must rearm our Navy and Army in full”
och
"In this connection, I regard raised state defense order as one of the most significant modernization tools for defense industry in particular and Russian economy in general“
Hans nuvarande chef Dmitrij Medvedev fyllde idag i enligt RIA med anledning av sitt besök vid övningen Centr-2011:
""This is why, against all odds, both I as the Supreme Commander in Chief, and my colleagues will always insist that spending on defense, new weaponry, service pay, proper living conditions for servicemen...be the state's top priority...And whoever disagrees with this should work elsewhere".
Den ryska materielförsörjningsstrategin ser ut som Anders Björcks. Genomför läglighetsköp som Mistral och franska soldatsystem, och få fart på den egna försvarsindustrin under tiden. Kapaciteten idag ligger kring en SU-34 (tungt attackplan) i månaden för närvarande som ett exempel, vilket hämmar tillväxten enligt de uttalade ambitionerna. Den ryska materielförsörjningsstrategin är lagd på hyllan. När justeras vår?
Anders Björck ställer frågor om tid, pengar, kvalitet, insyn, utveckling och upphandlingskompetens. Undertonen är att svaren på dessa frågor i allt för hög grad riskerar att bli sämre med nuvarande strategi. Han framhåller dock att det kan finnas tillfällen som så kallade läglighetsköp, då det är bättre att köpa från hyllan.
Jag är positiv till svensk försvarsindustri (utveckling och tillverkning) generellt av strategiska skäl, vilket jag utvecklade i maj.
Någon som inte är rådgivare åt JKL, likt Anders Björck, är Rysslands nästa president (?) Vladimir Putin, som talade inför sitt partis kongress häromdagen:
“In the nearest 5-10 years we must rearm our Navy and Army in full”
och
"In this connection, I regard raised state defense order as one of the most significant modernization tools for defense industry in particular and Russian economy in general“
Hans nuvarande chef Dmitrij Medvedev fyllde idag i enligt RIA med anledning av sitt besök vid övningen Centr-2011:
""This is why, against all odds, both I as the Supreme Commander in Chief, and my colleagues will always insist that spending on defense, new weaponry, service pay, proper living conditions for servicemen...be the state's top priority...And whoever disagrees with this should work elsewhere".
Den ryska materielförsörjningsstrategin ser ut som Anders Björcks. Genomför läglighetsköp som Mistral och franska soldatsystem, och få fart på den egna försvarsindustrin under tiden. Kapaciteten idag ligger kring en SU-34 (tungt attackplan) i månaden för närvarande som ett exempel, vilket hämmar tillväxten enligt de uttalade ambitionerna. Den ryska materielförsörjningsstrategin är lagd på hyllan. När justeras vår?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)