Det är inte bara den häftiga nedskärningen för Storbritannien mitt under brinnande konflikt i Afghanistan som upprör känslor. Häromdagen blev det liv då en brittisk toppdiplomat, Sir Sherard Cowper-Coles, hävdade att landet gick i krig för att få något att göra för armén. Enligt The Guardian "The war in Afghanistan gave the army a raison d'être it had lacked for years, and "resources on an unprecedented scale", he said. He added that, at one time, nearly 30% of all British helicopter movements in southern Afghanistan were for VIPs, mostly "senior military tourists from London"."
Han hävdade också att dåvarande arméstabschefen Sir Richard Dannatt 2007 sagt till honom att det handlade om aktivera trupperna så att dessa inte skulle försvinna i nästa försvarsöversyn. Enligt The Australian (The Times) :"In one of his most stunning claims, he said Sir Richard, then chief of the general staff, had told him in the northern summer of 2007 that the army would lose the battle groups that were leaving Iraq in a future defence review if it did not use them in Helmand. "It's 'use them or lose them',""
Affären har utvecklats och bägge beskyller nu varandra för att ljuga eller liknande betydelser. En anonym brigadchef ställer sig på Sir Cowper-Coles sida, vilket kan tolkas som stöd för honom, men också att vederbörande har något annat skäl. För den som är intresserad av olika perspektiv på beslut rekommenderar jag Allisons och bok Essence of Decision, ISBN 0-321-01349-2, som behandlar detta. Vi får se om vi kommer att få en liknande debatt om detta i Sverige. Det beror nog på hur det går i Afghanistan till slut.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-15
Försvarsministern och försvarsgarantierna
Försvarsministern skriver idag på DN Debatt om ett svenskt-tyskt initiativ för att effektivisera försvarsproduktionen inom EU. Utgående från den ekonomiska krisens påverkan argumenterar försvarsministern för att Europas länder måste samarbeta. Det kan handla om att ha kostsamma resurser i gemensamma pooler och genomföra samarbeten om exempelvis grundläggande flygförarutbildning.
Alla åtgärder som effektiviserar utan att riskera långsiktig försvarsförmåga är bra. Försvarsministern pekar bland annat på exempel med att dela utvecklingskostnader för större utvecklingsprojekt, vilket är klart eftersträvansvärt.
Försvarsministern tar avstamp i nuet när det gäller omvärldens försvarsekonomier med exemplet att det är Sverige, Finland och Estland som har oförändrade eller svagt ökade anslag. Det är korrekt (om vi undantar inflation), men tittar vi ett decennie bakåt ser vi också att Finlands anslag vid millenieskiftet var 37% av det svenska anslaget, medan det nu är 61% (SIPRI - konstant 2008 US dollar). Norge har under samma tid gått från 68% av det svenska anslaget till samma anslag enligt samma beräkning.
Det mest intressanta i artikeln var meningen: "Ömsesidiga territoriella försvarsgarantier hanteras av Nato, inte av EU, för de länder som väljer medlemskap där." Det senaste året har debatten tagit fart om vad vår solidaritetsförklaring och EU:s solidaritetsklasul innebär. Ett av de omstridda områdena har varit på vilket sätt vi ska kunna ge och ta emot militär hjälp. Försvarsministern talar här om vad vår politik inte innebär, vilket är klargörande. Ingen annan än vi själva garanterar vårt territorium, och de baltiska staterna har sin garanti hos NATO.
Det utesluter inte krishantering eller hjälp med materiel och underrättelser åt de bägge hållen, men det finns inga garantier om detta heller. Frågan blir också vad tolkningen blir när det gäller svensk militär hjälp till Finland, ett fenomen vi har varit amvibalenta inför tidigare i historien. Finland verkar dock inte ha någon annan än sig själv att lita på när det gäller sitt eget territoriella försvar när den ena grannen rustar ned och den andra rustar upp. Värdet av solidaritetsklasulen och solidaritetsförklaringen förblir i huvudsak oklart.
Läget i närområdet är inte akut, så vi har tid för en ordentlig debatt för att fatta kloka och långsiktiga beslut. Det är inte fel att svara för sin egen säkerhet, men självständighet och förmåga till krishantering måste också finansieras för att vara trovärdig.
DN Debatt Mike Winnerstig om NATO-medlemskap och säkerhetspolitik
Se även: Sveriges strategiska ekvationer
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Alla åtgärder som effektiviserar utan att riskera långsiktig försvarsförmåga är bra. Försvarsministern pekar bland annat på exempel med att dela utvecklingskostnader för större utvecklingsprojekt, vilket är klart eftersträvansvärt.
Försvarsministern tar avstamp i nuet när det gäller omvärldens försvarsekonomier med exemplet att det är Sverige, Finland och Estland som har oförändrade eller svagt ökade anslag. Det är korrekt (om vi undantar inflation), men tittar vi ett decennie bakåt ser vi också att Finlands anslag vid millenieskiftet var 37% av det svenska anslaget, medan det nu är 61% (SIPRI - konstant 2008 US dollar). Norge har under samma tid gått från 68% av det svenska anslaget till samma anslag enligt samma beräkning.
Det mest intressanta i artikeln var meningen: "Ömsesidiga territoriella försvarsgarantier hanteras av Nato, inte av EU, för de länder som väljer medlemskap där." Det senaste året har debatten tagit fart om vad vår solidaritetsförklaring och EU:s solidaritetsklasul innebär. Ett av de omstridda områdena har varit på vilket sätt vi ska kunna ge och ta emot militär hjälp. Försvarsministern talar här om vad vår politik inte innebär, vilket är klargörande. Ingen annan än vi själva garanterar vårt territorium, och de baltiska staterna har sin garanti hos NATO.
Det utesluter inte krishantering eller hjälp med materiel och underrättelser åt de bägge hållen, men det finns inga garantier om detta heller. Frågan blir också vad tolkningen blir när det gäller svensk militär hjälp till Finland, ett fenomen vi har varit amvibalenta inför tidigare i historien. Finland verkar dock inte ha någon annan än sig själv att lita på när det gäller sitt eget territoriella försvar när den ena grannen rustar ned och den andra rustar upp. Värdet av solidaritetsklasulen och solidaritetsförklaringen förblir i huvudsak oklart.
Läget i närområdet är inte akut, så vi har tid för en ordentlig debatt för att fatta kloka och långsiktiga beslut. Det är inte fel att svara för sin egen säkerhet, men självständighet och förmåga till krishantering måste också finansieras för att vara trovärdig.
DN Debatt Mike Winnerstig om NATO-medlemskap och säkerhetspolitik
Se även: Sveriges strategiska ekvationer
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-01-14
F-35 - en vit elefant?
AFP skriver i en artikel benämd F-35 looking more like a white elephant om läget för F-35-projektet efter försvarsminister Gates framträdande.
Programmet har haft stora problem och företrädare för amerikanska försvaret medger att kostnaderna har fördubblats från starten. Gates annonserade att F-35B har fått två års villkorad fortsättning. Har inte den varianten nått framsteg så tycker Gates att man bör avbryta utvecklingen. Den amerikanska beställningen försenas när mer än en fjärdedel av planen före 2016 skjuts bortom det året.
Norge som valde huvudvarianten F35A i kamp med Gripen har sänt en delegation till USA för att informera sig om situationen. I förra veckan skrev norska försvarsdepartementet i ett uttalande: "I korte trekk innebærer den nye omleggingen slik vi forstår den at testprogrammene for de tre variantene av F-35 kobles fra hverandre. Videre testing av de ulike variantene skal gjennomføres uavhengig, slik at de innbyrdes ikke forsinker hverandre. Det er særlig testingen av F-35B (STOVL) som har møtt problemer i testfasen, en variant vi ikke planlegger å anskaffe. Videre forlenges utviklingsprogrammet ytterligere noen måneder (ca 10 måneder for den varianten vi planlegger å anskaffe)."
Det är inte så att de olika varianterna är oberoende av varandra. Bland annat har planet en mjukvara som delas. Den verkar det vara ännu större problem med enligt Aviation Week som lagt ut en Executive Summary ur Pentagons senaste tekniska rapport med bedömningar: "Mission Systems flight test still contains significant uncertainty, which will affect any estimate of a Block 3 completion date. This is primarily due to the delays incurred in development thus far and the fact that only the Block 0.5 flight test plan has actually been completed and approved."
I en artikel häromdagen av Mikhail Lukanin i Russia Today uttalar en rysk expert en liknande bedömning som jag gjort tidigare dvs. att kinesiska stealthflygplanet J-20 kan produceras inom 10 år, först då är den ett femte-generationens flygplan. Överlag är ryska bedömare ganska lugna utåt. Motor och material beskrivs som två faktorer kineserna inte behärskar. Ryssland har ju en egen intressant utveckling att se fram emot i form av PAK FA, som ju premiärflög för snart ett år sedan. Det som är extra intressant med det planet är dess dragkraft i förhållande till vikt som verkar att bli en fantastisk kvot, vilket innebär viktiga fördelar mot andra plan.
En annan aktör som är intressant i sammanhanget att kolla på är Indien. På indiska bloggar kokar det av spekulation om J-20 och på sina håll beskrivs planet som överlägset. Vilken perception som får fäste bland de styrande i Indien kan få konsekvenser för upphandlingen av nya stridsflygplan, där Gripen deltar. Kinesiska plan med egenskaper som supercruise (bränsleekonomisk överljudsfart), AESA-radar (en slags tyst elektronisk radar) och VLO/Stealth kan innebära att vissa faktorer i upphandlingen viktas om.
Om en liknande uppfattning får fäste också i USA kan det komma beslut på att F-22 Raptor skall börja produceras igen, vilket i så fall sannolikt skulle få negativa konsekvenser för utvecklingen av F-35. Ibland går det att fråga sig om hypen kring J-20 beror på kopplingar till industriella intressen.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Programmet har haft stora problem och företrädare för amerikanska försvaret medger att kostnaderna har fördubblats från starten. Gates annonserade att F-35B har fått två års villkorad fortsättning. Har inte den varianten nått framsteg så tycker Gates att man bör avbryta utvecklingen. Den amerikanska beställningen försenas när mer än en fjärdedel av planen före 2016 skjuts bortom det året.
Norge som valde huvudvarianten F35A i kamp med Gripen har sänt en delegation till USA för att informera sig om situationen. I förra veckan skrev norska försvarsdepartementet i ett uttalande: "I korte trekk innebærer den nye omleggingen slik vi forstår den at testprogrammene for de tre variantene av F-35 kobles fra hverandre. Videre testing av de ulike variantene skal gjennomføres uavhengig, slik at de innbyrdes ikke forsinker hverandre. Det er særlig testingen av F-35B (STOVL) som har møtt problemer i testfasen, en variant vi ikke planlegger å anskaffe. Videre forlenges utviklingsprogrammet ytterligere noen måneder (ca 10 måneder for den varianten vi planlegger å anskaffe)."
Det är inte så att de olika varianterna är oberoende av varandra. Bland annat har planet en mjukvara som delas. Den verkar det vara ännu större problem med enligt Aviation Week som lagt ut en Executive Summary ur Pentagons senaste tekniska rapport med bedömningar: "Mission Systems flight test still contains significant uncertainty, which will affect any estimate of a Block 3 completion date. This is primarily due to the delays incurred in development thus far and the fact that only the Block 0.5 flight test plan has actually been completed and approved."
I en artikel häromdagen av Mikhail Lukanin i Russia Today uttalar en rysk expert en liknande bedömning som jag gjort tidigare dvs. att kinesiska stealthflygplanet J-20 kan produceras inom 10 år, först då är den ett femte-generationens flygplan. Överlag är ryska bedömare ganska lugna utåt. Motor och material beskrivs som två faktorer kineserna inte behärskar. Ryssland har ju en egen intressant utveckling att se fram emot i form av PAK FA, som ju premiärflög för snart ett år sedan. Det som är extra intressant med det planet är dess dragkraft i förhållande till vikt som verkar att bli en fantastisk kvot, vilket innebär viktiga fördelar mot andra plan.
En annan aktör som är intressant i sammanhanget att kolla på är Indien. På indiska bloggar kokar det av spekulation om J-20 och på sina håll beskrivs planet som överlägset. Vilken perception som får fäste bland de styrande i Indien kan få konsekvenser för upphandlingen av nya stridsflygplan, där Gripen deltar. Kinesiska plan med egenskaper som supercruise (bränsleekonomisk överljudsfart), AESA-radar (en slags tyst elektronisk radar) och VLO/Stealth kan innebära att vissa faktorer i upphandlingen viktas om.
Om en liknande uppfattning får fäste också i USA kan det komma beslut på att F-22 Raptor skall börja produceras igen, vilket i så fall sannolikt skulle få negativa konsekvenser för utvecklingen av F-35. Ibland går det att fråga sig om hypen kring J-20 beror på kopplingar till industriella intressen.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)