Samtidigt som Kreml förbereder sig på stora protester under julafton i Moskva vänder man blickarna mot Gibraltar sund, där den ryska flottstyrkan sammanstrålar för vidare seglats i Medelhavet. Anförda av hangarfartyget Admiral Kuznetsov går nu den stora jagaren Admiral Chabenkov (Norra flottan) tillsammans med fregatterna Yaroslav Mudry (Östersjöflottan) och Ladny (Svarta Havsflottan) med östlig kurs mot det Syrien som befinner sig under både extern och intern press. Utvecklingen i landet fick en ny fart sedan två bilbomber sprängts i Damaskus med minst 40 döda som ett tragiskt resultat. Den ryska hangarfartygsstyrkan är i Medelhavet för att projicera sjömakt och värna intressen i Syrien. Rimligen finns också 1-2 ubåtar i närheten för att utöka skyddet av Admiral Kuznetsov.
Som jag tidigare skrivit om är inte ryssarna ensamma på de sju haven med hangarfartygsgrupper. Någonstans kring Arabiska havet finns amerikanska John C. Stennis, där denna håller uppsikt på Iran och understödjer operationer i Afghanistan. Kollegan Abraham Lincoln var i början av veckan vid Hawaii, på väg västerut på sin omstationeringsresa från San Diego till Norfolk. Om några veckor är det kring Syrien också. I samma område befinner sig också Carl Vinson, som också under sitt uppdrag ska till CENTCOM:s operationsområde. Av övriga fartyg verkar gamla Enterprise ha högst beredskap att kasta loss mot Mellanöstern från sin bas i Norfolk på amerikanska östkusten. I mitten av januari skulle USA kunna ha tre-fyra hangarfartygsgrupper i regionen, utan att släppa Asien under uppsikt.
Det kan behövas, eftersom Iran inte på något sätt viker ned sig inför den press omvärlden försöker utsätta landet för. Efter att både den amerikanska försvarsministern Leon Panetta och försvarsstabschefen general Martin Dempsey gjort kraftiga markeringar, så annonserade Iran en tio dagar lång övning Velaayat-90, där Iran kommer att bedriva övningar i Adenviken och kring Hormuzsundet, där en stor andel av den sjögående oljeexporten går från området.
Igår kom också ett intressant utslag i New York. Anhöriga till offer för attacken 11/9 2001 gick för några månader sedan till en federal domstol om bland annat Irans inblandning i attacken. Domaren har nu gått på familjernas linje och slagit fast att Iran och Hizbollah understödde Al Qaida vid den tiden och var direkt inblandade i attentatet.
Med detta i ryggen kommer de som förespråkar en hård linje mot Iran få större svängrum. Problemet är att regionen är så stor, och Iran har långa tentakler. Det är synligt inte minst i Irak, där landet redan befinner sig i en djup politisk kris. Den shiitiske premiärministern Nouri al-Maliki har utfärdat en arresteringsorder mot den sunnitiske vicepresidenten Tareq al-Hashemi, som flytt till den kurdiska regionen i norr. Al-Maliki har därför utfärdat en varning till kurder och sunniter att inte utmana centralmakten. Särskilt explosivt är situationen i staden Kirkuk, där de olika folkgrupperna slåss om kontrollen över det oljerika området i norr.
Sunniterna som har blivit tillbakaträngda i samband med den amerikanska urdragningen söker nu nya vägar att få inflytande. Förutom att söka sig närmare kurderna, så stödjer många i den västliga Al-Anbarprovinsen sina vänner i östra Syrien, varför hela bältet Libanon-Syrien-Irak och Iran hänger ihop. Det är framförallt de iranska ambitionerna att bli den regionala stormakten som gör sig gällande i området. Det har Saudiarabien tagit fasta på, och i måndags uppmanade kung Abdullah de styrande i staterna som ingår i Gulfkriget Cooperation Council att ena sig under ett militärt befäl för att kunna möta det iranska hotet.
Så är läget vid julaftons morgon det långa året 2011. Man kunde önska sig att det fanns lite fler Karl-Bertil Jonsson i området.
Kungl Krigsvetenskapsakademin önskar genom Försvar och Säkerhet alla intresserade läsare en riktigt god jul!
2011-12-24
2011-12-21
Försvar i förvar?
Det är motigt i försvarsreformen just nu. I måndags morse rapporterade Ekot att budgeten för 2012 tvingar Försvarsmakten att spara på den viktiga övningsverksamheten. Bataljonsövningar och samövningar för marina förband kommer att ställas in, erfar Ekot, om inte Försvarsmakten lyckas ta med sig tillräckligt anslagssparande från 2011.
Den ansvarige för den så kallade förbandsproduktionen, generalmajor Gunnar Karlsson säger till Ekot:
"Krigsförbandens förmåga kommer att växa till lite långsammare än vad den skulle kunnat ha göra. Vi har ett behov av att ta igen den här övningsverksamheten så småningom."
och
"Det som framför allt minskar är förmågan att kunna övar i större marina förband, att öva flera fartyg tillsammans under längre tid i mer komplexa scenarier. Det enskilda fartyget och de enskilda sjömännen kommer fortfarande att kunna få mycket bra övningsverksamhet."
Nu är det inte generalmajor Karlsson som tilldelar pengar och andra resurser till Försvarsmakten, så denne har en tuff uppgift framför sig. Förbanden har inte med sig farten i utgången av backen som man säger i störtlopp. I Försvarsmaktens rapport för tredje kvartalet 2011 heter det bland annat om det här året så här långt:
"På grund av den begränsade tillgången på GSS under 2011 har verksamheten vid förbanden, förutom att säkerställa internationella insatser och NBG 11, till stor del bestått av att ingå i insatsberedda skyddsstyrkor (IBSS), bestrida högvakt och genomföra befattningsutbildning av soldater. Effekten av denna påverkan på tiden för övning har blivit större än vad som förutsågs vid planeringen av årets verksamhet. Vid arméförbanden har dessutom begränsningar i ekonomin med anledning av reduceringar under året påverkat verksamheten. Övning Brigstri (ledningsövning i brigadram) har ställts in och arméns Markstridsdagar har flyttat till 2012, vilket innebär att efter genomförd beredskapsperiod för NBG 11 har ingen samordnad verksamhet över kompaninivå skett inom armén för att utveckla förbanden mot IO 14."
För de marina förbanden heter det i samma kvartalsrapport:
"Verksamheten vid marinförbanden har genomförts enligt plan men bedömningen är att målsättningarna inte kommer att uppnås under 2011 i vissa avseenden. I och med att marinens slutövning, SWENEX 3, ställts in till följd av ekonomiska reduceringar prognosticeras ett underskridande av målsättningen att med marina stridskrafter uppträda i sammansatta förband."
Som försvarsintresserade känner till är det en etablerad sanning att Försvarsmakten inte klarar av att styra sin ekonomi, underförstått förbrukar för mycket pengar. För att citera regeringens pressmeddelande när den senaste Generaldirektören utnämndes:
"Regeringen vill tillsammans med Försvarsmakten stärka ekonomistyrningen för att värna verksamhetens kvalitet. Detta för att Försvarsmakten inte igen ska hamna i en situation med stora underskott i förbandsverksamheten som framtvingar snabba verksamhetsförändringar. Därför har en färdplan för balans på förbandsanslaget arbetats fram, där Ekonomistyrningsverkets (ESV) rekommendationer är en del. I budgeten kommer ESVs synpunkter och rekommendationer från i våras följas upp."
Det verkar dock som om ESV rekommendationer eller generaldirektörer har uppnått motsatt resultat - underskott i verksamhet - när det gäller att balansera förbandsverksamheten med hänsyn till läget inför 2012. Det går att fundera på, om inte det är så att den etablerade sanningen i själva verket är en myt. En sammanställning av ekonomisk statistik från Försvarsdepartementet när det gäller Försvarsmaktens disponibla medel avseende tilldelning och utfall är en intressant läsning (högra tabellen). I statistiken från 1997 till 2010 visar det sig att Försvarsmakten har ett utfall som i löpande priser är nästan 1,6 Mdkr/år mindre än tilldelningen. Detta är dock lite högt (~ 4 %) avseende precision, vilket skulle motivera förstärkt uppföljning. Intressant nog är ekonomin avsevärt mycket mer precis åren 1997 - 2000 än senare, alla senare åtgärder till trots. Under dessa år uppgår skillnaderna till 350 Mkr/år. Orsaken till de ständiga underutnyttjandet står nog mer att finna i ständigt förändrad ledningsorganisation från 2000 och därtill kopplade omstruktureringar av organisationen i stort.
Med tanke på att Försvarets materielverk ibland har svårt att upparbeta pengar och att det alltid kommer att vara fluktationer i såväl insats- som övningsverksamhet, så finns det anledning att överväga ökad flexibilitet mellan de olika anslagen i syfte att minska behovet att bromsa i förbandsverksamheten.
Försvarsmakten har under femton års tid befunnit sig i ett underläge när det gäller berättelsen om sin ekonomi. Likt blåsippans ankomst har talet om svarta hål varit en årlig begivenhet. Dessa hål är inte försvarets oförmåga att planera, utan inget annat än en konsekvensbeskrivning efter jämförelsen mellan regeringars ambitioner och samma regeringars tilldelning av resurser. I de svarta hålen trollas underfinansieringar bort, medan materiell förnyelse skjuts på framtiden och tillväxtlinjalerna för personal planas ut.
I kombination med en psykologisk försiktighet när det gäller förbrukning i genomförandet ökar risken för att vi så småningom får ett försvar i förvar. Först oövat, sedan oönskat.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Den ansvarige för den så kallade förbandsproduktionen, generalmajor Gunnar Karlsson säger till Ekot:
"Krigsförbandens förmåga kommer att växa till lite långsammare än vad den skulle kunnat ha göra. Vi har ett behov av att ta igen den här övningsverksamheten så småningom."
och
"Det som framför allt minskar är förmågan att kunna övar i större marina förband, att öva flera fartyg tillsammans under längre tid i mer komplexa scenarier. Det enskilda fartyget och de enskilda sjömännen kommer fortfarande att kunna få mycket bra övningsverksamhet."
Nu är det inte generalmajor Karlsson som tilldelar pengar och andra resurser till Försvarsmakten, så denne har en tuff uppgift framför sig. Förbanden har inte med sig farten i utgången av backen som man säger i störtlopp. I Försvarsmaktens rapport för tredje kvartalet 2011 heter det bland annat om det här året så här långt:
"På grund av den begränsade tillgången på GSS under 2011 har verksamheten vid förbanden, förutom att säkerställa internationella insatser och NBG 11, till stor del bestått av att ingå i insatsberedda skyddsstyrkor (IBSS), bestrida högvakt och genomföra befattningsutbildning av soldater. Effekten av denna påverkan på tiden för övning har blivit större än vad som förutsågs vid planeringen av årets verksamhet. Vid arméförbanden har dessutom begränsningar i ekonomin med anledning av reduceringar under året påverkat verksamheten. Övning Brigstri (ledningsövning i brigadram) har ställts in och arméns Markstridsdagar har flyttat till 2012, vilket innebär att efter genomförd beredskapsperiod för NBG 11 har ingen samordnad verksamhet över kompaninivå skett inom armén för att utveckla förbanden mot IO 14."
För de marina förbanden heter det i samma kvartalsrapport:
"Verksamheten vid marinförbanden har genomförts enligt plan men bedömningen är att målsättningarna inte kommer att uppnås under 2011 i vissa avseenden. I och med att marinens slutövning, SWENEX 3, ställts in till följd av ekonomiska reduceringar prognosticeras ett underskridande av målsättningen att med marina stridskrafter uppträda i sammansatta förband."
Som försvarsintresserade känner till är det en etablerad sanning att Försvarsmakten inte klarar av att styra sin ekonomi, underförstått förbrukar för mycket pengar. För att citera regeringens pressmeddelande när den senaste Generaldirektören utnämndes:
"Regeringen vill tillsammans med Försvarsmakten stärka ekonomistyrningen för att värna verksamhetens kvalitet. Detta för att Försvarsmakten inte igen ska hamna i en situation med stora underskott i förbandsverksamheten som framtvingar snabba verksamhetsförändringar. Därför har en färdplan för balans på förbandsanslaget arbetats fram, där Ekonomistyrningsverkets (ESV) rekommendationer är en del. I budgeten kommer ESVs synpunkter och rekommendationer från i våras följas upp."
Det verkar dock som om ESV rekommendationer eller generaldirektörer har uppnått motsatt resultat - underskott i verksamhet - när det gäller att balansera förbandsverksamheten med hänsyn till läget inför 2012. Det går att fundera på, om inte det är så att den etablerade sanningen i själva verket är en myt. En sammanställning av ekonomisk statistik från Försvarsdepartementet när det gäller Försvarsmaktens disponibla medel avseende tilldelning och utfall är en intressant läsning (högra tabellen). I statistiken från 1997 till 2010 visar det sig att Försvarsmakten har ett utfall som i löpande priser är nästan 1,6 Mdkr/år mindre än tilldelningen. Detta är dock lite högt (~ 4 %) avseende precision, vilket skulle motivera förstärkt uppföljning. Intressant nog är ekonomin avsevärt mycket mer precis åren 1997 - 2000 än senare, alla senare åtgärder till trots. Under dessa år uppgår skillnaderna till 350 Mkr/år. Orsaken till de ständiga underutnyttjandet står nog mer att finna i ständigt förändrad ledningsorganisation från 2000 och därtill kopplade omstruktureringar av organisationen i stort.
Med tanke på att Försvarets materielverk ibland har svårt att upparbeta pengar och att det alltid kommer att vara fluktationer i såväl insats- som övningsverksamhet, så finns det anledning att överväga ökad flexibilitet mellan de olika anslagen i syfte att minska behovet att bromsa i förbandsverksamheten.
Försvarsmakten har under femton års tid befunnit sig i ett underläge när det gäller berättelsen om sin ekonomi. Likt blåsippans ankomst har talet om svarta hål varit en årlig begivenhet. Dessa hål är inte försvarets oförmåga att planera, utan inget annat än en konsekvensbeskrivning efter jämförelsen mellan regeringars ambitioner och samma regeringars tilldelning av resurser. I de svarta hålen trollas underfinansieringar bort, medan materiell förnyelse skjuts på framtiden och tillväxtlinjalerna för personal planas ut.
I kombination med en psykologisk försiktighet när det gäller förbrukning i genomförandet ökar risken för att vi så småningom får ett försvar i förvar. Först oövat, sedan oönskat.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-18
En robotridå sänker sig över kontinenten
Häromdagen brände det till när befälhavaren för de ryska robottrupperna, generallöjtnant Sergej Karakaev, gjorde ett framträdande för journalister. Han förklarade att det är inga som helst problem att programmera de strategiska robotsystemen som Topol-M för att kunna träffa de platser, där USA och NATO tänkt upprätta delsystem i det nya robotförsvaret. Bägge sidor försöker med stor energi genom olika utspel, påtryckningar på värdländer och framgrupperingar skaffa sig fördelaktiga positioner.
Följ med på en sammanställning vad som hänt den senaste tiden när det gäller radarstationer och olika robotsystem som har bäring på robotförsvaret.
Närmast oss, i Kaliningrad, invigde president Medvedev i slutet av november den enorma radarstationen Voronezh-DM, som har en teoretisk räckvidd på 600 mil (!). Nu tar det dock flera år innan radarn är fullständigt intrimmad, så presidenten passade på att flagga för en framgruppering av markrobotsystemet Iskander (SS-26 Stone), om inte parterna kunde komma överens om utbyggnaden av det västliga systemet. [Tillägg] Försvarsminister Anatolij Serdjukov bekräftade att ett S-400 luftvärnsregemente kommer att avdelas för skydd av bland annat radaranläggningen. [Slut tillägg]
En bit därifrån har den vitryske försvarsministern, Jurij Zhadobin, annonserat mottagandet av luftvärnsrobotsystemet Tor-M2. Fram till och med jul ska Vitryssland få 14 exemplar av det avancerade, korträckviddiga systemet. Parallellt med detta fortsätter uppgraderingar av de vitryska S-300 bataljonerna enligt ett annat avtal mellan Moskva och Minsk.
I Rumänien ratificerade president Basescu häromdagen en lag som gör det möjligt att bygga en anläggning vid den rumänska flygbasen Deveselu för ett robotsystem som ska kunna genskjuta robotar från exempelvis Iran. Problemet för Ryssland är att NATO därmed också får ett luftvärnsparaply över Svarta havet, vilket påverkar bland annat den ryska Svarta Havsflottans möjligheter till operationer i regionen.
Till Turkiet anlände dessutom USA:s försvarsminister Leon Panetta i veckan för diskussioner om en hel del frågor. Turkiet har nyligen sagt ja till att upplåta utrymme på radarbasen Kürecik i sydöstra Turkiet för en X-bandsradar som ska ge förvarning vid robotuppskjutningar. Iranska företrädare gjorde omdelbart uttalanden om att landets styrkor skulle ha denna bas som mål vid en konflikt som innefattar Iran.
Från Kaliningrad vid Östersjön till Kürecik i Turkiet börjar en robotridå sänka sig över kontinenten.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Följ med på en sammanställning vad som hänt den senaste tiden när det gäller radarstationer och olika robotsystem som har bäring på robotförsvaret.
Närmast oss, i Kaliningrad, invigde president Medvedev i slutet av november den enorma radarstationen Voronezh-DM, som har en teoretisk räckvidd på 600 mil (!). Nu tar det dock flera år innan radarn är fullständigt intrimmad, så presidenten passade på att flagga för en framgruppering av markrobotsystemet Iskander (SS-26 Stone), om inte parterna kunde komma överens om utbyggnaden av det västliga systemet. [Tillägg] Försvarsminister Anatolij Serdjukov bekräftade att ett S-400 luftvärnsregemente kommer att avdelas för skydd av bland annat radaranläggningen. [Slut tillägg]
En bit därifrån har den vitryske försvarsministern, Jurij Zhadobin, annonserat mottagandet av luftvärnsrobotsystemet Tor-M2. Fram till och med jul ska Vitryssland få 14 exemplar av det avancerade, korträckviddiga systemet. Parallellt med detta fortsätter uppgraderingar av de vitryska S-300 bataljonerna enligt ett annat avtal mellan Moskva och Minsk.
I Rumänien ratificerade president Basescu häromdagen en lag som gör det möjligt att bygga en anläggning vid den rumänska flygbasen Deveselu för ett robotsystem som ska kunna genskjuta robotar från exempelvis Iran. Problemet för Ryssland är att NATO därmed också får ett luftvärnsparaply över Svarta havet, vilket påverkar bland annat den ryska Svarta Havsflottans möjligheter till operationer i regionen.
Till Turkiet anlände dessutom USA:s försvarsminister Leon Panetta i veckan för diskussioner om en hel del frågor. Turkiet har nyligen sagt ja till att upplåta utrymme på radarbasen Kürecik i sydöstra Turkiet för en X-bandsradar som ska ge förvarning vid robotuppskjutningar. Iranska företrädare gjorde omdelbart uttalanden om att landets styrkor skulle ha denna bas som mål vid en konflikt som innefattar Iran.
Från Kaliningrad vid Östersjön till Kürecik i Turkiet börjar en robotridå sänka sig över kontinenten.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-16
Syrien laddar C-stridsmedel?
Situationen kring det syriska inbördeskriget har fått en allt obehagligare ton. Idag rapporterade turkiska Today's Zaman att den egna krigsmaktens högsta råd (YAS) samlades igår för att gå igenom sina krigsförberedelser.
Rapporten ska ses bland annat med bakgrund att samma tidning i helgen återgav rapporter om att Syrien har kört fram robotar med C-stridsmedel mot den turkiska gränsen. Denna typ av nyheter dämpar inte direkt nervositeten i regionen. Många medier uppmärksammar också uppgifter om att Ryssland ska ha levererat två batterier Bastion om totalt 72 sjömålsrobotar (SS-N-26) Yakhont. Denna mycket kvalificerade robot har jag beskrivit förut. Tillsammans med den ryska sjöstyrka som är på väg mot området bildar sådana batterier en ordentlig tröskel för den som skulle vilja genomföra en blockad av Syrien eller offensiva insatser.
Eftersom Turkiet och Syrien sedan tidigare har haft goda relationer, så finns det ingen förberedd struktur i Syrien för en konflikt med Turkiet när det gäller utgångsgrupperingar. Hela det syriska luftförsvaret har en tydlig tyngdpunkt i riktning Israel. Den syriska krigsmakten förfogar över ett stort antal luftvärnsrobotar och luftvärnspjäser. De mest kvalificerade systemen SA-5 finns grupperade i centrala (Homs) och södra (Dumyar) delarna av landet. När det gäller stridsflygplan utgörs de bästa enheterna av en division MiG-25 i Dumyar och en likadan i Tiyas. Vidare finns två divisioner MiG-29 i Sayqal. Dessa flygbaser ligger i samma regioner som det kvalificerade luftvärnet.
Det är framförallt på artilleri- och markrobotsidan som Syrien har resurser att sätta emot. Det finns bedömt kring 300 BM-21 122 mm raketartilleripjäser. Men det är framförallt markrobotarna som bekymrar omvärlden. Syrien Scudrobotar har en räckvidd mellan 30 - 50 mil beroende på vilken typ vi talar om, vilket täcker över halva Turkiet och hela Israel och Jordanien. Hur många Scudrobotar och utskjutningsanordningar landet förfogar över är oklart. Ett tjugotal utskjutningsanordningar och minst 300 robotar är en försiktig bedömning. Med en last på närmare ett ton och en precision som ligger upp till 1-2 km från riktpunkten gör robotarna till ett urskiljningslöst terrorvapen. Som framgår av den andra artikeln från Today's Zaman kan Syrien med hög sannolikhet även skjuta BC-stridsmedel. Det är en allmän bedömning att Syrien förfogar över stora mängder senapsgas och också troligen sarin och möjligen VX-gas.
Den syriska oppositionen vill ha en flygförbudszon över landet, vilket skulle ge möjligheter för omvärlden att i ett nästa steg försvåra syriska omgrupperingar mot gränserna eller kraftsamlingar mot större städer. Om omvärlden skulle vilja göra en intervention i landet ställs den inför tre stora utmaningar:
Den första är risken för spridning. Den syriska ledningen har vid flera tillfällen hotat att sätta hela regionen i brand. Det skulle en hårt pressad diktatorsfamilj kunna göra genom beskjutningar med markrobotar eller möjligen anfall i sydlig riktning mot Israel eller Jordanien. Länder som är beroende av Syrien för inflytande i området som Ryssland och Iran kan också dras in i en konflikt om de försöker skydda sina intressen med väpnat våld.
Vidare är den syriska oppositionen splittrad, vilket innebär att det blir svårt att skapa en politisk ledning som snabbt kan ta itu med landets ekonomiska skador efter det utdragna upproret. Slutligen kan inte omvärlden åsamka de syriska styrkorna alltför stora förluster. Efter en regimförändring skulle det finnas ett stort behov av att ha en skapligt funktionell krigsmakt för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet.
Räkna med en febril diplomatisk aktivitet den närmaste tiden när alla aktörerna ska försöka skaffa sig ett så bra utgångsläge som möjligt i världsopinionen. Ryssland har redan gjort ett överraskande resolutionsutkast som kritiserar den syriska regimen i ett avseende. Omvärlden svarade positivt, men krävde omdelbart ändringar och tillägg. Under tiden anlände den amerikanske försvarsministern Leon Panetta till Ankara för samtal med de turkiska ledarna medan den syriske vicepresidenten Farouk al-Sharaa anlände till Moskva för samtal. När Syrienexperten Fred Hof igår frågades ut i den amerikanska kongressen kallade han president Bashar al-Assad för "dead man walking".
I Thomas Hardy's gamla dikt The Dead Man Walking heter det bland annat:
"But when I practised eyeing
The goal of men,
It iced me, and I perished
A little then"
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Rapporten ska ses bland annat med bakgrund att samma tidning i helgen återgav rapporter om att Syrien har kört fram robotar med C-stridsmedel mot den turkiska gränsen. Denna typ av nyheter dämpar inte direkt nervositeten i regionen. Många medier uppmärksammar också uppgifter om att Ryssland ska ha levererat två batterier Bastion om totalt 72 sjömålsrobotar (SS-N-26) Yakhont. Denna mycket kvalificerade robot har jag beskrivit förut. Tillsammans med den ryska sjöstyrka som är på väg mot området bildar sådana batterier en ordentlig tröskel för den som skulle vilja genomföra en blockad av Syrien eller offensiva insatser.
Eftersom Turkiet och Syrien sedan tidigare har haft goda relationer, så finns det ingen förberedd struktur i Syrien för en konflikt med Turkiet när det gäller utgångsgrupperingar. Hela det syriska luftförsvaret har en tydlig tyngdpunkt i riktning Israel. Den syriska krigsmakten förfogar över ett stort antal luftvärnsrobotar och luftvärnspjäser. De mest kvalificerade systemen SA-5 finns grupperade i centrala (Homs) och södra (Dumyar) delarna av landet. När det gäller stridsflygplan utgörs de bästa enheterna av en division MiG-25 i Dumyar och en likadan i Tiyas. Vidare finns två divisioner MiG-29 i Sayqal. Dessa flygbaser ligger i samma regioner som det kvalificerade luftvärnet.
Det är framförallt på artilleri- och markrobotsidan som Syrien har resurser att sätta emot. Det finns bedömt kring 300 BM-21 122 mm raketartilleripjäser. Men det är framförallt markrobotarna som bekymrar omvärlden. Syrien Scudrobotar har en räckvidd mellan 30 - 50 mil beroende på vilken typ vi talar om, vilket täcker över halva Turkiet och hela Israel och Jordanien. Hur många Scudrobotar och utskjutningsanordningar landet förfogar över är oklart. Ett tjugotal utskjutningsanordningar och minst 300 robotar är en försiktig bedömning. Med en last på närmare ett ton och en precision som ligger upp till 1-2 km från riktpunkten gör robotarna till ett urskiljningslöst terrorvapen. Som framgår av den andra artikeln från Today's Zaman kan Syrien med hög sannolikhet även skjuta BC-stridsmedel. Det är en allmän bedömning att Syrien förfogar över stora mängder senapsgas och också troligen sarin och möjligen VX-gas.
Den syriska oppositionen vill ha en flygförbudszon över landet, vilket skulle ge möjligheter för omvärlden att i ett nästa steg försvåra syriska omgrupperingar mot gränserna eller kraftsamlingar mot större städer. Om omvärlden skulle vilja göra en intervention i landet ställs den inför tre stora utmaningar:
Den första är risken för spridning. Den syriska ledningen har vid flera tillfällen hotat att sätta hela regionen i brand. Det skulle en hårt pressad diktatorsfamilj kunna göra genom beskjutningar med markrobotar eller möjligen anfall i sydlig riktning mot Israel eller Jordanien. Länder som är beroende av Syrien för inflytande i området som Ryssland och Iran kan också dras in i en konflikt om de försöker skydda sina intressen med väpnat våld.
Vidare är den syriska oppositionen splittrad, vilket innebär att det blir svårt att skapa en politisk ledning som snabbt kan ta itu med landets ekonomiska skador efter det utdragna upproret. Slutligen kan inte omvärlden åsamka de syriska styrkorna alltför stora förluster. Efter en regimförändring skulle det finnas ett stort behov av att ha en skapligt funktionell krigsmakt för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet.
Räkna med en febril diplomatisk aktivitet den närmaste tiden när alla aktörerna ska försöka skaffa sig ett så bra utgångsläge som möjligt i världsopinionen. Ryssland har redan gjort ett överraskande resolutionsutkast som kritiserar den syriska regimen i ett avseende. Omvärlden svarade positivt, men krävde omdelbart ändringar och tillägg. Under tiden anlände den amerikanske försvarsministern Leon Panetta till Ankara för samtal med de turkiska ledarna medan den syriske vicepresidenten Farouk al-Sharaa anlände till Moskva för samtal. När Syrienexperten Fred Hof igår frågades ut i den amerikanska kongressen kallade han president Bashar al-Assad för "dead man walking".
I Thomas Hardy's gamla dikt The Dead Man Walking heter det bland annat:
"But when I practised eyeing
The goal of men,
It iced me, and I perished
A little then"
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-15
Försvarspolitisk punkt för 2011
Idag debatteras Försvarsutskottets betänkande om utgiftsområde 6. Därmed sätts en punkt för det försvarspolitiska året som bjudit på en del överraskningar.
Vem hade kunnat ana att Sverige skulle delta i ett krig med Libyen när året började? För regeringen blev hela operationen en framgång. Både statsministern och utrikesministern sökte gemensam mark med oppositionen. Genom uthållighet och ett kvalificerat bidrag tillförde Sverige verkligen något till operationen, vilket renderat en hel del uppskattning i NATO och väckt respekt för svensk förmåga. Den socialdemokratiska linjen var svår att följa inledningsvis och vänsterpartiet röstade först för en insats och sedan emot förlängningar av bidragen. Det senare är inte så fladdrigt som det verkar på ytan, utan har sin grund i att partiet ansåg att koalitionen överträdde FN-mandatet så småningom. En fullt berättigad invändning, i synnerhet för förloppet från Tripolis fall till diktatorns död som i stort passerade utan debatt.
På hemmafronten har dock allianspartierna haft det lite motigare, vilket framgår i utskottets betänkande. Det blir med all sannolikhet en luftförsvarsutredning, dock utan taktiskt transportflyg (!?). Vidare återinförs anslaget för frivilligverksamheten. Mer svårsmält för regeringen är formuleringen om att Sverige kan vara ramnation för en stridsgrupp i EU tidigast 2015 samt att avsnittet i propositionen om försvarslogistik avslås, vilket innebär att regeringen får återkomma till Riksdagen med ett eget förslag. När vi går in i 2012 ligger allianspartierna och socialdemokraterna på samma ekonomiska nivå. Vänsterpartiet och miljöpartiet ligger 2 Mdkr under medan sverigedemokraterna ligger mellan 1 - 2,5 Mdkr över, beroende på vilket förslag som studeras. Deras förslag syftar dock till en utbyggnad av ett invasionsförsvar, vilket gör jämförelsen svår.
F&S kommer fortsätta argumentera för att den beslutade strukturen redan nu är underfinansierad. Vem blir först att erkänna detta?
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Vem hade kunnat ana att Sverige skulle delta i ett krig med Libyen när året började? För regeringen blev hela operationen en framgång. Både statsministern och utrikesministern sökte gemensam mark med oppositionen. Genom uthållighet och ett kvalificerat bidrag tillförde Sverige verkligen något till operationen, vilket renderat en hel del uppskattning i NATO och väckt respekt för svensk förmåga. Den socialdemokratiska linjen var svår att följa inledningsvis och vänsterpartiet röstade först för en insats och sedan emot förlängningar av bidragen. Det senare är inte så fladdrigt som det verkar på ytan, utan har sin grund i att partiet ansåg att koalitionen överträdde FN-mandatet så småningom. En fullt berättigad invändning, i synnerhet för förloppet från Tripolis fall till diktatorns död som i stort passerade utan debatt.
På hemmafronten har dock allianspartierna haft det lite motigare, vilket framgår i utskottets betänkande. Det blir med all sannolikhet en luftförsvarsutredning, dock utan taktiskt transportflyg (!?). Vidare återinförs anslaget för frivilligverksamheten. Mer svårsmält för regeringen är formuleringen om att Sverige kan vara ramnation för en stridsgrupp i EU tidigast 2015 samt att avsnittet i propositionen om försvarslogistik avslås, vilket innebär att regeringen får återkomma till Riksdagen med ett eget förslag. När vi går in i 2012 ligger allianspartierna och socialdemokraterna på samma ekonomiska nivå. Vänsterpartiet och miljöpartiet ligger 2 Mdkr under medan sverigedemokraterna ligger mellan 1 - 2,5 Mdkr över, beroende på vilket förslag som studeras. Deras förslag syftar dock till en utbyggnad av ett invasionsförsvar, vilket gör jämförelsen svår.
F&S kommer fortsätta argumentera för att den beslutade strukturen redan nu är underfinansierad. Vem blir först att erkänna detta?
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-14
Stridsflyg - köparens marknad
Det kommer att bli bistrare tider för tillverkare av stridsflygplan. Med avtagande tillväxt kommer det att bli (är redan?) köparens marknad.
Förra veckan fick den franska försvarsministern Gerard Longuet stor uppmärksamhet sedan nyheten kablades ut att han sagt att produktionen av Rafale skulle stoppas, om inte planet snart fick nya ordrar. Nu var det inte riktigt det han sa, vilket visar att media ibland rycker saker ur sitt sammanhang. Frankrike är beredda att producera och utveckla flygplanstypen till 2030, enligt ett klarläggande uttalande av det franska försvarsministeriet. Men, faktum kvarstår, Rafale har haft svårt att ta exportordrar.
Det har inte Eurofighter Typhoon haft. Flygplanet är prestandamässigt långt framme i jaktrollen, eftersom det var grunddesignen. Efter en knackig start, då många köpare frågade efter förmåga till markattack, så har Typhoon tagit några ordrar. Baksidan av de starka motorerna är dock driftskostnaderna. Det är svårt att få ett entydigt belopp beroende på hur man räknar. Men om vi antar att planet kostar 100000 kr/h jämfört med 30000 kr/h för Gripen, så blir skillnaden enorm över tid. Ett flygvapen som ska ge 150 flygförare 200 h vardera i flygträning per år innebär en skillnad på 2,1 Mdkr för varje år. Typhoon har också problem med datorerna i planet enligt Daily Mail. Genomsnittligt är nästan hälften av RAF:s plan på marken på grund av brist på reservdelar.
Konkurrenten F-35 Joint Strike Fighter har också problem. Enligt den Quick Look Review som publicerades förra veckan, så finns det fem stora brister som hjälmsiktet, landningsställ, bränslefällning, intern kraftförsörjning och en hemligstämplad brist. Den sistnämnda torde vara något med stealthförmågan. Bland annat har jag stött på uppgifter om bubblor i materialet när planet pressats i överljudsfart. Från andra sidan Atlanten börjar nu produktionstakten att skruvas ned på grund av alla ackumulerade problem, vilket på sikt kommer att fördyra kostnadskalkylen. Några som redan börjat få känna av det är Norge, där driftskostnaderna ökat från 145 MdNokr till 235 MdNokr över 30 år. En del av detta är förvisso både inflations- och valutajusterat, men att det inte blir dyrare än vad Stortinget fick sig till livs 2008 låter otroligt.
[Edit] Jag glömde lägga in att ställföreträdande chefen för den ryska vapenexportmyndigheten Rosoboronexport, Victor Komardin, i förra veckan förutspådde att den indiska upphandlingen av 126 stridsflygplan skulle avbrytas. Skälet skulle vara att de kvarvarande företagen begärt för mycket betalt för Typhoon respektive Rafale. Vicedirektören talar naturligtvis i egen sak, eftersom Ryssland drog tillbaka Mig-35, men faktum är att beskedet om vinnare nu börjar gå på övertid.[Slut Edit]
Kostnadsmedvetna köpare innebär möjligheter för en flygplanstillverkare från Linköping. SAAB, som vunnit hälften av alla upphandlingar de ställt upp i, har framtiden för sig. Många upphandlingar är inte öppna för konkurrens, och en del vill/får företaget inte ställa upp i. Ökade krav på transparens från världens skattebetalare och spridning av demokrati kan framgent innebära nya affärsmöjligheter för företaget. Schweiz beslut om att inleda förhandlingar är en indikation på dessa.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Förra veckan fick den franska försvarsministern Gerard Longuet stor uppmärksamhet sedan nyheten kablades ut att han sagt att produktionen av Rafale skulle stoppas, om inte planet snart fick nya ordrar. Nu var det inte riktigt det han sa, vilket visar att media ibland rycker saker ur sitt sammanhang. Frankrike är beredda att producera och utveckla flygplanstypen till 2030, enligt ett klarläggande uttalande av det franska försvarsministeriet. Men, faktum kvarstår, Rafale har haft svårt att ta exportordrar.
Det har inte Eurofighter Typhoon haft. Flygplanet är prestandamässigt långt framme i jaktrollen, eftersom det var grunddesignen. Efter en knackig start, då många köpare frågade efter förmåga till markattack, så har Typhoon tagit några ordrar. Baksidan av de starka motorerna är dock driftskostnaderna. Det är svårt att få ett entydigt belopp beroende på hur man räknar. Men om vi antar att planet kostar 100000 kr/h jämfört med 30000 kr/h för Gripen, så blir skillnaden enorm över tid. Ett flygvapen som ska ge 150 flygförare 200 h vardera i flygträning per år innebär en skillnad på 2,1 Mdkr för varje år. Typhoon har också problem med datorerna i planet enligt Daily Mail. Genomsnittligt är nästan hälften av RAF:s plan på marken på grund av brist på reservdelar.
Konkurrenten F-35 Joint Strike Fighter har också problem. Enligt den Quick Look Review som publicerades förra veckan, så finns det fem stora brister som hjälmsiktet, landningsställ, bränslefällning, intern kraftförsörjning och en hemligstämplad brist. Den sistnämnda torde vara något med stealthförmågan. Bland annat har jag stött på uppgifter om bubblor i materialet när planet pressats i överljudsfart. Från andra sidan Atlanten börjar nu produktionstakten att skruvas ned på grund av alla ackumulerade problem, vilket på sikt kommer att fördyra kostnadskalkylen. Några som redan börjat få känna av det är Norge, där driftskostnaderna ökat från 145 MdNokr till 235 MdNokr över 30 år. En del av detta är förvisso både inflations- och valutajusterat, men att det inte blir dyrare än vad Stortinget fick sig till livs 2008 låter otroligt.
[Edit] Jag glömde lägga in att ställföreträdande chefen för den ryska vapenexportmyndigheten Rosoboronexport, Victor Komardin, i förra veckan förutspådde att den indiska upphandlingen av 126 stridsflygplan skulle avbrytas. Skälet skulle vara att de kvarvarande företagen begärt för mycket betalt för Typhoon respektive Rafale. Vicedirektören talar naturligtvis i egen sak, eftersom Ryssland drog tillbaka Mig-35, men faktum är att beskedet om vinnare nu börjar gå på övertid.[Slut Edit]
Kostnadsmedvetna köpare innebär möjligheter för en flygplanstillverkare från Linköping. SAAB, som vunnit hälften av alla upphandlingar de ställt upp i, har framtiden för sig. Många upphandlingar är inte öppna för konkurrens, och en del vill/får företaget inte ställa upp i. Ökade krav på transparens från världens skattebetalare och spridning av demokrati kan framgent innebära nya affärsmöjligheter för företaget. Schweiz beslut om att inleda förhandlingar är en indikation på dessa.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-13
Hangarfartygsnyheter
Ryska hangarfartyget Admiral Kuznetsov nådde igår de brittiska öarna tillsammans med sina följefartyg efter en resa i hårt väder i nordöstra Atlanten. Dagen kommer ägnas åt bunkring och inväntande av att en cyklon ska svepa förbi i närheten. Så här långt har medelhastigheten varit elva knop, vilket innebär att fartygen är i mellersta Medelhavet tidigast kring nyår. I dagarna kommer antagligen Yaroslav Mudry ur Östersjöflottan med följefartyg ansluta till styrkan. Krivakfregatten Ladny ur Svarta Havs-flottan låg i helgen kring farvattnen runt Malta.
På den amerikanska sidan finns John C. Stennis i Central Command Area of Operations och kryssar mellan Arabiska Havet-Indiska Oceanen och Hormuzsundet. CVN-70 Carl Vinson har korsat Stilla havet för att ansluta till området och på sikt avlösa CVN-74 John C. Stennis. I Atlanten stävar CVN-77 George H.W Bush västvart för att anlöpa flottbasen Norfolk i Virginia. I den basen ligger CVN-69 Dwight D. Eisenhower som avslutade Tailored Ship's Training Availability and Final Evaluation Period den 22/10, vilket innebär att den kan kasta loss med kort varsel. Bakom denna i träningscykeln finns också CVN-65 Enterprise i Norfolk.
Den kanske mest intressanta rörelsen är CVN-72 Abraham Lincoln som just lämnat San Diego för att byta sin gamla flottbas sedan lång tid tillbaka i Everett mot Norfolk på östkusten. Förflyttning till Norfolk sker dock genom en jorden-runt-seglats, varför detta fartyg kommer att passera Mellersta Östern-regionen under januari.
I en sidonot noterar jag även att det franska hangarfartyget Charles de Gaulle, som efter operationerna mot Libyen togs in för underhållsarbeten, nu är klar att segla. Grundläggande flygträning ska dock inte ske förrän i perioden januari/februari.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
På den amerikanska sidan finns John C. Stennis i Central Command Area of Operations och kryssar mellan Arabiska Havet-Indiska Oceanen och Hormuzsundet. CVN-70 Carl Vinson har korsat Stilla havet för att ansluta till området och på sikt avlösa CVN-74 John C. Stennis. I Atlanten stävar CVN-77 George H.W Bush västvart för att anlöpa flottbasen Norfolk i Virginia. I den basen ligger CVN-69 Dwight D. Eisenhower som avslutade Tailored Ship's Training Availability and Final Evaluation Period den 22/10, vilket innebär att den kan kasta loss med kort varsel. Bakom denna i träningscykeln finns också CVN-65 Enterprise i Norfolk.
Den kanske mest intressanta rörelsen är CVN-72 Abraham Lincoln som just lämnat San Diego för att byta sin gamla flottbas sedan lång tid tillbaka i Everett mot Norfolk på östkusten. Förflyttning till Norfolk sker dock genom en jorden-runt-seglats, varför detta fartyg kommer att passera Mellersta Östern-regionen under januari.
I en sidonot noterar jag även att det franska hangarfartyget Charles de Gaulle, som efter operationerna mot Libyen togs in för underhållsarbeten, nu är klar att segla. Grundläggande flygträning ska dock inte ske förrän i perioden januari/februari.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-11
Inbördeskriget i Syrien börjar ta fart
I morgon kväll vänds världens blickar mot staden Homs i Syrien som är säte för det hårdnackade motståndet mot regimen. Enligt den syriska oppositionen har invånarna fått ett ultimatum av regimen som löper ut om 24 timmar - ge upp motståndet eller så anfaller vi! Insatserna i Syrien har också ökat med den generalstrejk - Strike4Dignity - som oppositionen genomfört i spridda delar av landet under dagen.
Inbördeskriget i Syrien såg också idag sina kanske hårdaste strider hittills när arméavhoppare slogs med 12. pansarbrigaden nära den jordanska gränsen i söder. Enligt rapporteringen försöker regimen att ta den kuperade terrängen norr om staden Busra al-Harir för att på så sätt få stopp på de överfall som görs mot säkerhetsstyrkornas underhållstrafik i området. Hittills håller den syriska armén hyggligt ihop under ledning av diktatorns bror, Maher al-Assad.
Det är inte bara omvärlden som anar att det är denne som de facto styr repressionen i landet. Det tycks också numera hans bror, presidenten, också hävda. I en lång intervju med ABC's Barbara Walters tidigare i veckan berättar presidenten att han inte äger de egna styrkorna, utan att de tillhör regeringen. Som vanligt är det alltid intressant att gå till själva källan och läsa transkriberingen ovan för att försöka förstå hur president al-Assad tänker och vilka budskap han vill ha ut. En intressant sak är att han vidgår att landet har en diktatur, och att landet har varit utsatt för isoleringsförsök de senaste 30-35 åren.
I den ökade grad av isolering som regimen går igenom just nu är de fåtal vänligt sinnade också utsatta för intern press. I Libanon blev Hizbollah tvungna att acceptera att regeringen är med och medfinansierar specialtribunalen som utreder mordet på premiärministern Hariri, där de misstänkta är Hizbollahmedlemmar. I samband med den nyligen firade Ashurahögtiden gjorde Hizbollah's ledare Nasrallah sitt första offentliga framträdande på tre år under några minuter i en förort till Beirut. Rörelsen, eller Motståndet som är den egna benämningen, är naturligtvis inte handfallen. Häromdagen sprängdes en vägbomb i södra Libanon, vilket sårade franska soldater i övervakningsstyrkan UNIFIL. Flera bedömare menar att det var en varning till Frankrike att inte driva upp insatserna i just Syrien. Den franska utrikesministern Alain Juppé sa i eftermiddags att Paris tror att Syrien låg bakom attacken, och att Hizbollah absolut utförde denna.
För Syrien och Hizbollah lever i en slags symbios. Oppositionen i form av Syriens nationella råd uttalade genom sin ledare, Burhan Ghalioun, att en ny ledning i Syrien skulle normalisera banden med Iran och genom förhandlingar med Israel ta Golanhöjderna i besittning. Denna avsiktsförklaring utgör ett hot mot själva livsluften för Hizbollah, varför motiven att handla stärks ytterligare. Framtiden för Hizbollah är alltså hårt knuten till den syriska regimens fortlevnad.
Därför är det sannolikt att omvärldens utökade press mot Syrien kommer att manifesteras i ökad oro initierad av Hizbollah. De måste till varje pris motverka regimens fall i Syrien. En tripp-trapp-trull skulle kunna vara: Massivt anfall Homs - Ökad press från omvärlden som exvis en flygförbudszon - Hizbollah genomför upptrappad verksamhet.
Det kan ligga närmare runt hörnet än vad vi tror. Idag förutsade Israels försvarsminister, Ehud Barak, att den syriska regimen troligen fallit inom några veckor. Försvarsminister Barak talade vid World Policy Conference i Wien, och menade att situationen i Syrien var bortom Israels kontroll, men att det skulle vara en välsignelse om Assadregimen föll. Tidigare har den israeliska regeringen varit ganska försiktig med att önska Assad's fall på temat: Better the Devil we know.
Men räkna med att den syriska regimen inte ger sig utan kamp!
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Inbördeskriget i Syrien såg också idag sina kanske hårdaste strider hittills när arméavhoppare slogs med 12. pansarbrigaden nära den jordanska gränsen i söder. Enligt rapporteringen försöker regimen att ta den kuperade terrängen norr om staden Busra al-Harir för att på så sätt få stopp på de överfall som görs mot säkerhetsstyrkornas underhållstrafik i området. Hittills håller den syriska armén hyggligt ihop under ledning av diktatorns bror, Maher al-Assad.
Det är inte bara omvärlden som anar att det är denne som de facto styr repressionen i landet. Det tycks också numera hans bror, presidenten, också hävda. I en lång intervju med ABC's Barbara Walters tidigare i veckan berättar presidenten att han inte äger de egna styrkorna, utan att de tillhör regeringen. Som vanligt är det alltid intressant att gå till själva källan och läsa transkriberingen ovan för att försöka förstå hur president al-Assad tänker och vilka budskap han vill ha ut. En intressant sak är att han vidgår att landet har en diktatur, och att landet har varit utsatt för isoleringsförsök de senaste 30-35 åren.
I den ökade grad av isolering som regimen går igenom just nu är de fåtal vänligt sinnade också utsatta för intern press. I Libanon blev Hizbollah tvungna att acceptera att regeringen är med och medfinansierar specialtribunalen som utreder mordet på premiärministern Hariri, där de misstänkta är Hizbollahmedlemmar. I samband med den nyligen firade Ashurahögtiden gjorde Hizbollah's ledare Nasrallah sitt första offentliga framträdande på tre år under några minuter i en förort till Beirut. Rörelsen, eller Motståndet som är den egna benämningen, är naturligtvis inte handfallen. Häromdagen sprängdes en vägbomb i södra Libanon, vilket sårade franska soldater i övervakningsstyrkan UNIFIL. Flera bedömare menar att det var en varning till Frankrike att inte driva upp insatserna i just Syrien. Den franska utrikesministern Alain Juppé sa i eftermiddags att Paris tror att Syrien låg bakom attacken, och att Hizbollah absolut utförde denna.
För Syrien och Hizbollah lever i en slags symbios. Oppositionen i form av Syriens nationella råd uttalade genom sin ledare, Burhan Ghalioun, att en ny ledning i Syrien skulle normalisera banden med Iran och genom förhandlingar med Israel ta Golanhöjderna i besittning. Denna avsiktsförklaring utgör ett hot mot själva livsluften för Hizbollah, varför motiven att handla stärks ytterligare. Framtiden för Hizbollah är alltså hårt knuten till den syriska regimens fortlevnad.
Därför är det sannolikt att omvärldens utökade press mot Syrien kommer att manifesteras i ökad oro initierad av Hizbollah. De måste till varje pris motverka regimens fall i Syrien. En tripp-trapp-trull skulle kunna vara: Massivt anfall Homs - Ökad press från omvärlden som exvis en flygförbudszon - Hizbollah genomför upptrappad verksamhet.
Det kan ligga närmare runt hörnet än vad vi tror. Idag förutsade Israels försvarsminister, Ehud Barak, att den syriska regimen troligen fallit inom några veckor. Försvarsminister Barak talade vid World Policy Conference i Wien, och menade att situationen i Syrien var bortom Israels kontroll, men att det skulle vara en välsignelse om Assadregimen föll. Tidigare har den israeliska regeringen varit ganska försiktig med att önska Assad's fall på temat: Better the Devil we know.
Men räkna med att den syriska regimen inte ger sig utan kamp!
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-09
Ryska sjöstridskrafter byter hav.
Så har den ryska hangarfartygsgruppen Admiral Kuznetsov kastat loss från Murmansk med kurs mot Medelhavet. Nu blir det intressant att efter några dygn räkna ut medelhastigheten, för att med mer precision kunna ange när Ryssland har handlingsfrihet med styrkan i Medelhavet. Med en marschfart på 15 knop är man framme strax före jul, om den i stort går raka vägen dit.
Från Östersjön kommer dessutom fregatten Yaroslav Mudry med följefartyg att ansluta till Admiral Kuznetsov och de andra fartygen. I förgår kastade fregatten av Neustrachimy-klass loss från Baltijsk. Från Svarta Havs-flottan ansluter också småningom en annan fregatt, Ladny, som i söndags avseglade från Sevastopol för att passera Bosporen. De ryska sjöstridskrafterna har då ur tre olika flottar skapat en handlingsfrihet för de ryska ledarna i ett annat hav - Medelhavet.
Officiella ryska kommentarer, från bland annat generalstabschefen Makarov, förnekar sammankoppling med händelseutvecklingen i Syrien som är Rysslands närmaste samarbetspartner avseende hård säkerhet i regionen.
Samtidigt hävdar premiärminister Putin nu att främmande makter anstiftar protesterna i samband med valet till den ryska duman. Han anklagade Hillary Clinton personligen för att ha skickat signaler till oppositionella. Utrikesminister Sergej Lavrov passade också på att varna NATO:s utrikesministrar för en repris av Georgien-konflikten 2008, om Georgien ansluter sig till NATO.
Denna utveckling sker mot bakgrund av att EU:s ledare försöker rädda Euron, enligt uppgift ska det göras en fördragsändring i mars. Eftersom alla EU-länder inte var med under nattmanglingen i Bryssel, så har jag svårt att se att inte kommer att bli turbulent när krav på folkomröstningar kommer resas. [Edit] Ett nytt upplägg blir istället genom mellanstatliga avtal istället, för att undvika folkomröstningar. [Slut edit].
I Bonn har det talats om Afghanistans framtid, utan att Pakistan var på plats. Det är svårt att se hur regionen ska finna en politisk lösning när en avgörande part bojkottar samtal. Som lök på laxen skedde samtidigt det fruktansvärda dådet mot shiamuslimer i Kabul som firade Ashura. President Karzai kräver svar från Pakistan, så även här är det upplagt för stelt umgänge den närmaste tiden.
På andra sidan Afghanistan visar Iran stolta upp en omhändertagen amerikansk UAV av bästa märke. RQ-170 Sentinel har stealthförmåga och det är svårt att förklara hur den kan vara i så gott skick, vilket indikerar någon form av övertagande av styrkontrollen från iransk sida. Dels är den svår att upptäcka, dels är det svårt att komma åt antennen som sitter på ovansidan av flygkroppen. Dessutom har farkosten en självdestruktion som ska förstöra den, om man förlorar kontrollen över en motståndares område. Denna verkar heller inte ha fungerat liksom de normala fysiska lagarna. Vissa börjar nu spekulera att att det ryska störningssystemet Avtobaza har spelat en roll. Systemet har en väldigt lång räckvidd i förhållande till storleken. Om Avtobaza spelat en roll i RQ-170 "försvinnande", ja, då har bakgrunden nyss skiftat en aningen färg.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Från Östersjön kommer dessutom fregatten Yaroslav Mudry med följefartyg att ansluta till Admiral Kuznetsov och de andra fartygen. I förgår kastade fregatten av Neustrachimy-klass loss från Baltijsk. Från Svarta Havs-flottan ansluter också småningom en annan fregatt, Ladny, som i söndags avseglade från Sevastopol för att passera Bosporen. De ryska sjöstridskrafterna har då ur tre olika flottar skapat en handlingsfrihet för de ryska ledarna i ett annat hav - Medelhavet.
Officiella ryska kommentarer, från bland annat generalstabschefen Makarov, förnekar sammankoppling med händelseutvecklingen i Syrien som är Rysslands närmaste samarbetspartner avseende hård säkerhet i regionen.
Samtidigt hävdar premiärminister Putin nu att främmande makter anstiftar protesterna i samband med valet till den ryska duman. Han anklagade Hillary Clinton personligen för att ha skickat signaler till oppositionella. Utrikesminister Sergej Lavrov passade också på att varna NATO:s utrikesministrar för en repris av Georgien-konflikten 2008, om Georgien ansluter sig till NATO.
Denna utveckling sker mot bakgrund av att EU:s ledare försöker rädda Euron, enligt uppgift ska det göras en fördragsändring i mars. Eftersom alla EU-länder inte var med under nattmanglingen i Bryssel, så har jag svårt att se att inte kommer att bli turbulent när krav på folkomröstningar kommer resas. [Edit] Ett nytt upplägg blir istället genom mellanstatliga avtal istället, för att undvika folkomröstningar. [Slut edit].
I Bonn har det talats om Afghanistans framtid, utan att Pakistan var på plats. Det är svårt att se hur regionen ska finna en politisk lösning när en avgörande part bojkottar samtal. Som lök på laxen skedde samtidigt det fruktansvärda dådet mot shiamuslimer i Kabul som firade Ashura. President Karzai kräver svar från Pakistan, så även här är det upplagt för stelt umgänge den närmaste tiden.
På andra sidan Afghanistan visar Iran stolta upp en omhändertagen amerikansk UAV av bästa märke. RQ-170 Sentinel har stealthförmåga och det är svårt att förklara hur den kan vara i så gott skick, vilket indikerar någon form av övertagande av styrkontrollen från iransk sida. Dels är den svår att upptäcka, dels är det svårt att komma åt antennen som sitter på ovansidan av flygkroppen. Dessutom har farkosten en självdestruktion som ska förstöra den, om man förlorar kontrollen över en motståndares område. Denna verkar heller inte ha fungerat liksom de normala fysiska lagarna. Vissa börjar nu spekulera att att det ryska störningssystemet Avtobaza har spelat en roll. Systemet har en väldigt lång räckvidd i förhållande till storleken. Om Avtobaza spelat en roll i RQ-170 "försvinnande", ja, då har bakgrunden nyss skiftat en aningen färg.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-07
Frivillig personalförsörjning - Då och nu
Igår kväll hade Kungl Krigsvetenskapsakademin sammanträde, och en av punkterrna var ett föredrag av ledamoten Claes Bergström, avdelning III, som presenterade sin studie över Sveriges tidigare erfarenheter av frivillig personalförsörjning i form av volontärssystemet. Jag uppmanar läsarna att ögna igenom denna och exempelvis jämföra de olika tabellerna.
Volontärsystemet infördes i samband med att de indelta soldaterna försvann när värnplikten infördes 1901. Eftersom värnplikten på den tiden var kort, så ansåg statsmakterna att det behövdes en stam av soldater och underbefäl. Volontärsystemet infördes för att stanna ända fram till 1952.
Claes Bergströms bearbetning av litteraturstudierna visar på en mängd intressanta erfarenheter från den tidens system som antagligen har flera likheter med det system vi försöker införa nu. Volymerna låg i det gamla systemet över 20000 man under de flesta åren. Fler än tio olika utredningar genomfördes av systemet eller delar därav under tiden.
Volontärsystemet var aldrig fulltaligt, inte ens under depressionen. När arbetslösheten var kring 25 % kunde alltså inte volontärsystemet attrahera tillräckligt med soldater. Eftersom Claes Bergström inte kunnat hitta sammanställningar över hela systemet, främst beroende på att uppföljningen var spridd på landets alla förband, är det svårt att slå fast en sanning. Claes bedömning är att systemet i genomsnitt hade kring 40 % vakanser med 1920 som topp - med ofattbara 60 % i vakanser.
En del av ledamoten Bergströms föredrag handlade om motivatorer för anställningen. I de exempel som Claes anför visar det sig att i gårdagens system hade en soldat mindre, och en korpral mer, än vad en dräng hade. Idag har en anställd med gymnasieexamen i Stockholms stadsförvaltning enligt avtalet med Kommunalarbetarförbundet nästan lika mycket som en OR-3 med sex års anställningstid. Erfarenheterna från volontärsystemet visar, enligt Claes Bergström, att i själva rekryteringen spelar lönen en stor roll. När det gäller förmågan att behålla de anställda, så är det civilförsörjningen som är avgörande, det vill säga hur kan den enskilde försörja sig efter tjänstgöringen.
I slutet av förra året redovisade C K 3 sina slutsatser i utredningen Civilt mervärde och Arbetsgivarrollen (CMA). Likheterna mellan dessa och 1917 års Rekryteringsutredning är kusliga. Se tabell 4 i anförandet. Försvarsmakten kan inte konkurrera med lön, avgångspremier krävs liksom lön under studietid efteråt.
I 1944 års Manskapsutredning försökte man möta behovet 22000 volontärer, där den genomsnittliga anställningstiden skulle vara fem år. Erfarenheten var 3,5 år. Detta behov skulle innebära ett årligt behov av 4000 soldater årligen, men utredningen drog slutsatsen att 5 % av årsklassen var möjligt. Detta motsvarade 2000 nyanställningar per år. Vår nuvarande modell förutsätter 4000 stycken per år, medan FOI i sin rapport Frivilliga soldater istället för plikt resonerar kring högre tal. Ett oroande faktum under det närmaste decenniet är dessutom att årsklasserna är mindre än vanligt. Claes bedömde att de nutida möjligheterna att rekrytera kvinnor i praktiken ökar rekryteringsunderlaget med 10 %.
Det är synd att vi inte studerade volontärinstitutionen innan vi införde det nya systemet. Det hade kunnat medföra en bättre bild av kostnaderna för detta, så att en behovsframställan till statsmakterna hade blivit mer korrekt. FOI landade i slusatsen att risken är stor för att bara personalförsörjningen blir 1-1,5 Mdkr dyrare per år än planerat, bland annat beroende på bedömningar om kortare kontraktstider än antagna sex år. Claes Bergströms stora insats falsifierar inte FOI slutsatser.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Volontärsystemet infördes i samband med att de indelta soldaterna försvann när värnplikten infördes 1901. Eftersom värnplikten på den tiden var kort, så ansåg statsmakterna att det behövdes en stam av soldater och underbefäl. Volontärsystemet infördes för att stanna ända fram till 1952.
Claes Bergströms bearbetning av litteraturstudierna visar på en mängd intressanta erfarenheter från den tidens system som antagligen har flera likheter med det system vi försöker införa nu. Volymerna låg i det gamla systemet över 20000 man under de flesta åren. Fler än tio olika utredningar genomfördes av systemet eller delar därav under tiden.
Volontärsystemet var aldrig fulltaligt, inte ens under depressionen. När arbetslösheten var kring 25 % kunde alltså inte volontärsystemet attrahera tillräckligt med soldater. Eftersom Claes Bergström inte kunnat hitta sammanställningar över hela systemet, främst beroende på att uppföljningen var spridd på landets alla förband, är det svårt att slå fast en sanning. Claes bedömning är att systemet i genomsnitt hade kring 40 % vakanser med 1920 som topp - med ofattbara 60 % i vakanser.
En del av ledamoten Bergströms föredrag handlade om motivatorer för anställningen. I de exempel som Claes anför visar det sig att i gårdagens system hade en soldat mindre, och en korpral mer, än vad en dräng hade. Idag har en anställd med gymnasieexamen i Stockholms stadsförvaltning enligt avtalet med Kommunalarbetarförbundet nästan lika mycket som en OR-3 med sex års anställningstid. Erfarenheterna från volontärsystemet visar, enligt Claes Bergström, att i själva rekryteringen spelar lönen en stor roll. När det gäller förmågan att behålla de anställda, så är det civilförsörjningen som är avgörande, det vill säga hur kan den enskilde försörja sig efter tjänstgöringen.
I slutet av förra året redovisade C K 3 sina slutsatser i utredningen Civilt mervärde och Arbetsgivarrollen (CMA). Likheterna mellan dessa och 1917 års Rekryteringsutredning är kusliga. Se tabell 4 i anförandet. Försvarsmakten kan inte konkurrera med lön, avgångspremier krävs liksom lön under studietid efteråt.
I 1944 års Manskapsutredning försökte man möta behovet 22000 volontärer, där den genomsnittliga anställningstiden skulle vara fem år. Erfarenheten var 3,5 år. Detta behov skulle innebära ett årligt behov av 4000 soldater årligen, men utredningen drog slutsatsen att 5 % av årsklassen var möjligt. Detta motsvarade 2000 nyanställningar per år. Vår nuvarande modell förutsätter 4000 stycken per år, medan FOI i sin rapport Frivilliga soldater istället för plikt resonerar kring högre tal. Ett oroande faktum under det närmaste decenniet är dessutom att årsklasserna är mindre än vanligt. Claes bedömde att de nutida möjligheterna att rekrytera kvinnor i praktiken ökar rekryteringsunderlaget med 10 %.
Det är synd att vi inte studerade volontärinstitutionen innan vi införde det nya systemet. Det hade kunnat medföra en bättre bild av kostnaderna för detta, så att en behovsframställan till statsmakterna hade blivit mer korrekt. FOI landade i slusatsen att risken är stor för att bara personalförsörjningen blir 1-1,5 Mdkr dyrare per år än planerat, bland annat beroende på bedömningar om kortare kontraktstider än antagna sex år. Claes Bergströms stora insats falsifierar inte FOI slutsatser.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-06
The Economist uppmärksammar ledamoten Neretnieks
Läsarna kommer säkert ihåg turbulensen kring Arméinspektörens fältövning där så småningom initieringen av det hela ska granskas av självaste Konstitutionsutskottet. Enligt uppgifterna ska akademiledamoten och ordföranden i Avdelning I, Karlis Neretnieks, ha stoppats från ett anförande om solidaritetsförklaringen vid denna övning. Frågan gäller om det funnits någon politisk inblandning i det beslutet. Mycket pekar på att det fattats någon form av beslut. SvD Claes Arvidsson hänvisar till mail från Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten, där denne enligt Claes Arvidsson framhåller att beslutet fattats av "myndighetens ledning genom GD".
Jag beklagar att de deltagande officerarna med säkerhet missade ett intressant anförande av Karlis Neretnieks på detta, för Sverige och de baltiska staterna, viktiga tema. Några som inte missar dessa tankar är läsarna av the Economist, vars blogg Eastern Approaches häromdagen kommenterade en rapport från den pensionerade generalmajoren Neretnieks.
Economist's redaktör Edward Lucas utnämner Karlis till "a Swedish Defence guru" och lämnar en stark rekommendation om dennes rapport hos Stockholm Free World Forum: Swedish military solidarity around the Baltic Sea: Three scenarios som bygger på en del ur boken Till Bröders hjälp som Kungl Krigsvetenskapsakademin gav ut i somras. Redaktören Lucas citerar bland annat Karlis balanserade slutsatser, där denne visar på såväl förtjänster som brister avseende vår operativa förmåga vid kriser i närområdet.
"The lack of air defence capability - both at sea and on land - as well as the capacity for rapid intervention with exercised units and the Gotland problem are perhaps the most obvious. The need for jointexercises with our neighbours and with NATO, long before any crisis occurs, also seems clear.
The structure also has properties, however, that make it well suited for crisis management, primarily with respect to lower levels of crisis. The new manpower system means that we will have devices for rapid intervention for some, limited, tasks. The discretionary power to send personnel abroad will also be greater than it has been so far. The breadth of the various systems that will continue to be present in the new structure will also mean a fairly wide discretion when it comes to choosing where we want to participate."
Ett stort grattis till Karlis Neretnieks till denna uppmärksamhet hos the Economist. Det kommer att bli intressant att läsa Karlis utvärdering om tre år, eftersom den nuvarande granskningen byggde på den beslutade nominella insatsorganisationen 2014.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Jag beklagar att de deltagande officerarna med säkerhet missade ett intressant anförande av Karlis Neretnieks på detta, för Sverige och de baltiska staterna, viktiga tema. Några som inte missar dessa tankar är läsarna av the Economist, vars blogg Eastern Approaches häromdagen kommenterade en rapport från den pensionerade generalmajoren Neretnieks.
Economist's redaktör Edward Lucas utnämner Karlis till "a Swedish Defence guru" och lämnar en stark rekommendation om dennes rapport hos Stockholm Free World Forum: Swedish military solidarity around the Baltic Sea: Three scenarios som bygger på en del ur boken Till Bröders hjälp som Kungl Krigsvetenskapsakademin gav ut i somras. Redaktören Lucas citerar bland annat Karlis balanserade slutsatser, där denne visar på såväl förtjänster som brister avseende vår operativa förmåga vid kriser i närområdet.
"The lack of air defence capability - both at sea and on land - as well as the capacity for rapid intervention with exercised units and the Gotland problem are perhaps the most obvious. The need for jointexercises with our neighbours and with NATO, long before any crisis occurs, also seems clear.
The structure also has properties, however, that make it well suited for crisis management, primarily with respect to lower levels of crisis. The new manpower system means that we will have devices for rapid intervention for some, limited, tasks. The discretionary power to send personnel abroad will also be greater than it has been so far. The breadth of the various systems that will continue to be present in the new structure will also mean a fairly wide discretion when it comes to choosing where we want to participate."
Ett stort grattis till Karlis Neretnieks till denna uppmärksamhet hos the Economist. Det kommer att bli intressant att läsa Karlis utvärdering om tre år, eftersom den nuvarande granskningen byggde på den beslutade nominella insatsorganisationen 2014.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-04
Försvarsmakten slår till ABS?
Bloggen Skipper hade igår en genomgång kring Försvarsmaktens ekonomi 2012. Se även bloggen Cynismer.
Jag tänkte här ta fasta på en notis i skymundan, nämligen den om att Försvarsutskottet för tillfället stoppar beslutet om rationaliseringar av försvarslogistiken enligt regeringens förslag. Dessa rationaliseringar är inplanerade om 700 MSEK/år från 2013 enligt budgetunderlaget 2012 (se sidan 4).
Jag har tidigare skrivit om min skepsis till att ta ut dessa rationaliseringar och att jag inte tror på idén. I sak är det bra att frågan föreläggs Riksdagen för beslut, och under tiden får vi förhålla oss till att rationaliseringen är uttagen med detta belopp i planeringen.
Om Försvarsmakten slår i bromsen som bloggkollegorna rapporterar om, så kommer vi gå in i 2013 med ekonomin i balans, men med ett verksamhetsmässigt underskott. Det kommer i så fall vara fråga om att personal inte övat eller inte anställts i tillräcklig omfattning. Det innebär i sin tur att accelerationen i uppbyggnaden måste öka 2013 jämfört med liggande planering. Men organisationen är inte dimensionerad för att utbilda många av de som skulle utbildas 2012 och ska utbildas 2013 under samma år. Antingen får man sprida ut extrarekrytering över en period av år eller så får man förskjuta planeringen ett år. Ungefär det resonemang som jag förde för snart ett år sedan om GSS i samband med Sälenkonferensen.
Till detta ska då läggas eventuellt 700 MSEK i andra rationaliseringar för att uppväga en inte genomförd logistikrationalisering enligt ovan, varpå vi får en liknande situation igen. Grunden är att Försvarsbeslutet 2009 är underfinansierat.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Jag tänkte här ta fasta på en notis i skymundan, nämligen den om att Försvarsutskottet för tillfället stoppar beslutet om rationaliseringar av försvarslogistiken enligt regeringens förslag. Dessa rationaliseringar är inplanerade om 700 MSEK/år från 2013 enligt budgetunderlaget 2012 (se sidan 4).
Jag har tidigare skrivit om min skepsis till att ta ut dessa rationaliseringar och att jag inte tror på idén. I sak är det bra att frågan föreläggs Riksdagen för beslut, och under tiden får vi förhålla oss till att rationaliseringen är uttagen med detta belopp i planeringen.
Om Försvarsmakten slår i bromsen som bloggkollegorna rapporterar om, så kommer vi gå in i 2013 med ekonomin i balans, men med ett verksamhetsmässigt underskott. Det kommer i så fall vara fråga om att personal inte övat eller inte anställts i tillräcklig omfattning. Det innebär i sin tur att accelerationen i uppbyggnaden måste öka 2013 jämfört med liggande planering. Men organisationen är inte dimensionerad för att utbilda många av de som skulle utbildas 2012 och ska utbildas 2013 under samma år. Antingen får man sprida ut extrarekrytering över en period av år eller så får man förskjuta planeringen ett år. Ungefär det resonemang som jag förde för snart ett år sedan om GSS i samband med Sälenkonferensen.
Till detta ska då läggas eventuellt 700 MSEK i andra rationaliseringar för att uppväga en inte genomförd logistikrationalisering enligt ovan, varpå vi får en liknande situation igen. Grunden är att Försvarsbeslutet 2009 är underfinansierat.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
2011-12-02
Robotaxelmakterna på defensiven
Enligt FN råder det nu inbördeskrig i Syrien. Över 4000 döda så här långt i en konflikt som stegrats över tid. Från i huvudsak fredliga protester via skärmytslingar har vi nu regelrätta strider mellan regimens säkerhetsstyrkor och det väpnade motståndet, som försörjs genom smuggling utifrån. President al-Assad önskar sig säkert tillbaka till [Edit] ögonläkartillvaron [Slut edit] i London som han fick lämna när den äldre brodern dog i en olycka.
Sedan Arabförbundet i helgen skärpte sina sanktioner har Turkiet och EU följt efter med liknande sanktioner. Dessa är hårt riktade mot individer i eliten och mot syriska affärsintressen. På så sätt försöker omvärlden driva en kil mellan familjen och deras mäktiga affärsvänner. Den turkiske utrikesministern, Ahmet Davutoglu, resonerade för första gången offentligt om den militära handlingsmöjligheten och konceptet med en humanitär korridor som jag skrivit om här tidigare. Ekonomiska sanktioner i kombination med en buffertzon i nordvästra Syrien skulle få vågskålen att över.
Turkiet antog också en vapenblockad mot regimen samtidigt som AFP citerade ryska nyhetskällan Interfax som rapporterade om rysk leverans av sjömålsroboten Yakhont (SS-N-26) som jag skrev om i slutet av februari. Det ligger i linje med de ryska intressena i Syrien som diskuterades för en vecka sedan. Skulle Syrien kunna disponera kustrobotbatterier med en räckvidd uppemot 30 mil, så skulle det vara mycket svårt att kunna genomföra en effektiv sjöblockad. Fartygens Close-in-weapon system skulle få mycket kort tid på sig att bekämpa denna typ av robot, eftersom den är väldigt snabb (Mach 2,5).
När det gäller en eventuellt ny explosion i Isfahan i Iran, så hänvisar Haaretz till rapporter i The Times' som gör gällande att denna inträffade i den uranframställningsanläggning som finns i stadens utkanter. (The Times' kräver pengar för sin sida, så därför länkar jag inte dit - red anm).
En tidigare chef för Israels nationella säkerhetsråd, generalmajoren (PA) Giora Eiland, menade i en kommentar till TIME Magazine att det inte var en slump, och hänvisade i likhet med Diego Maradona till Guds hand.
Förutom den religiösa anspelningen kan det vara värt att fundera på det iranska perspektivet, om de nu varit utsatta för Stuxnet, likviderade forskare och två större attacker/explosioner de senaste två veckorna. Hur går dragkampen internt i det iranska styret? Ska vi rusa mot kärnvapen eller göra en tillfällig halt för att vänta ut västs ekonomiska kris och att de tröttnar på ett steg framåt - ett steg bakåt? Givet den normalt noga övervägda persiska utrikespolitiken som Modus Operandi borde det vara det senaste alternativet, men om perceptionen är att Israel i sin tur överväger en förebyggande attack kan slutsatsen bli en annan.
I Teheran försöker man därför tolka uttalanden som USA:s tämligen nya försvarsstabschef, general Martin Dempsey, gjorde till Reuters häromdagen, där han sig vara osäker på om Israel skulle varsko USA innan en attack. Huruvida detta är en sann beskrivning eller ett utspel för att två sig inför en attack eller ett sätt att göra Iran osäkert är oklart.
Med läget i Syrien riskerar också Iran att förlora en bundsförvant i regionen, så vi måste ha uppmärksamheten riktad mot ett stort område. Iran överväger med all säkerhet hur landet ska kunna spela på de ryska intressena för Syrien och på så sätt jämna ut de politiska styrkeförhållandena något. Norra flottans chef, konteramiral Vladimir Korolev, inspekterade nyss Admiral Kuznetsov och de andra fartygen inför avseglatsen mot Medelhavet i närtid. Kan den ryska styrkan användas för iranska syften? Vad kan vi erbjuda ryssarna? Hur kan vi använda de ryska ledarnas behov, så att det gynnar oss? Denna typ av frågor diskuteras i Revolutionsgardets ledning och det högsta prästerskapet.
Inför det ryska parlamentsvalet på söndag gäller det nämligen för partiet Enade Ryssland att visa sig starkt. Det kan behövas, eftersom stödet är kraftigt vikande för systemet, enligt denna intressanta artikel i The Guardian. Tänk om det blir en rysk vår nästa år?
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Sedan Arabförbundet i helgen skärpte sina sanktioner har Turkiet och EU följt efter med liknande sanktioner. Dessa är hårt riktade mot individer i eliten och mot syriska affärsintressen. På så sätt försöker omvärlden driva en kil mellan familjen och deras mäktiga affärsvänner. Den turkiske utrikesministern, Ahmet Davutoglu, resonerade för första gången offentligt om den militära handlingsmöjligheten och konceptet med en humanitär korridor som jag skrivit om här tidigare. Ekonomiska sanktioner i kombination med en buffertzon i nordvästra Syrien skulle få vågskålen att över.
Turkiet antog också en vapenblockad mot regimen samtidigt som AFP citerade ryska nyhetskällan Interfax som rapporterade om rysk leverans av sjömålsroboten Yakhont (SS-N-26) som jag skrev om i slutet av februari. Det ligger i linje med de ryska intressena i Syrien som diskuterades för en vecka sedan. Skulle Syrien kunna disponera kustrobotbatterier med en räckvidd uppemot 30 mil, så skulle det vara mycket svårt att kunna genomföra en effektiv sjöblockad. Fartygens Close-in-weapon system skulle få mycket kort tid på sig att bekämpa denna typ av robot, eftersom den är väldigt snabb (Mach 2,5).
När det gäller en eventuellt ny explosion i Isfahan i Iran, så hänvisar Haaretz till rapporter i The Times' som gör gällande att denna inträffade i den uranframställningsanläggning som finns i stadens utkanter. (The Times' kräver pengar för sin sida, så därför länkar jag inte dit - red anm).
En tidigare chef för Israels nationella säkerhetsråd, generalmajoren (PA) Giora Eiland, menade i en kommentar till TIME Magazine att det inte var en slump, och hänvisade i likhet med Diego Maradona till Guds hand.
Förutom den religiösa anspelningen kan det vara värt att fundera på det iranska perspektivet, om de nu varit utsatta för Stuxnet, likviderade forskare och två större attacker/explosioner de senaste två veckorna. Hur går dragkampen internt i det iranska styret? Ska vi rusa mot kärnvapen eller göra en tillfällig halt för att vänta ut västs ekonomiska kris och att de tröttnar på ett steg framåt - ett steg bakåt? Givet den normalt noga övervägda persiska utrikespolitiken som Modus Operandi borde det vara det senaste alternativet, men om perceptionen är att Israel i sin tur överväger en förebyggande attack kan slutsatsen bli en annan.
I Teheran försöker man därför tolka uttalanden som USA:s tämligen nya försvarsstabschef, general Martin Dempsey, gjorde till Reuters häromdagen, där han sig vara osäker på om Israel skulle varsko USA innan en attack. Huruvida detta är en sann beskrivning eller ett utspel för att två sig inför en attack eller ett sätt att göra Iran osäkert är oklart.
Med läget i Syrien riskerar också Iran att förlora en bundsförvant i regionen, så vi måste ha uppmärksamheten riktad mot ett stort område. Iran överväger med all säkerhet hur landet ska kunna spela på de ryska intressena för Syrien och på så sätt jämna ut de politiska styrkeförhållandena något. Norra flottans chef, konteramiral Vladimir Korolev, inspekterade nyss Admiral Kuznetsov och de andra fartygen inför avseglatsen mot Medelhavet i närtid. Kan den ryska styrkan användas för iranska syften? Vad kan vi erbjuda ryssarna? Hur kan vi använda de ryska ledarnas behov, så att det gynnar oss? Denna typ av frågor diskuteras i Revolutionsgardets ledning och det högsta prästerskapet.
Inför det ryska parlamentsvalet på söndag gäller det nämligen för partiet Enade Ryssland att visa sig starkt. Det kan behövas, eftersom stödet är kraftigt vikande för systemet, enligt denna intressanta artikel i The Guardian. Tänk om det blir en rysk vår nästa år?
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet